Att mötas i samtalet – coachning del 1

Att undervisa handlar om möten. Det handlar om att möta människor och att plocka fram deras fulla potential. Visst kan det därför anses märkligt att så lite tid på lärarutbildningen och på olika fortbildningar handlar om hur vi ska göra för att plocka fram denna potential. Nej, jag tänker inte på hur vi skapar bästa metoderna för att lära ut våra ämnen eller hur vi konstruerar test som mäter elevernas förmågor. Jag pratar om mötet. Hur vi talar till våra elever. Vilka frågor vi ställer till dem. Öppnar vi upp deras tankar eller bidrar vi till att de avgränsar sina möjligheter? Inte med uppsåt men omedvetet, av okunskap. Läraren besitter en ofantlig makt. Inte för att läraren har en maktposition i klassrummet, inte den sortens makt. Vi har makten att få varje individ att nå sin fulla potential. Vilken kraft som lärare besitter! Men varför talas det så lite i skolans värld om denna makt? Det pratas om hur vi ska ”återta makten i klassrummen”, då i betydelsen ”återgå till ordning och reda genom att utöva makt”. Men är det den sortens makt vi eftersträvar? Förr i tiden var läraren den som hade kunskap och fick makt genom denna roll. Idag möts elever och lärare på ett plan där inte maktförhållandena är förutbestämda och det skrämmer många lärare. Auktoriteten faller. Men problemet är inte att auktoriteten faller, det är tvärtom önskvärt. Problemet är att så få verktyg ges till lärare idag om hur de ska möta eleverna när denna maktposition inte längre finns.

Därför blev jag så glad när jag fick tag i en liten, till utseendet anspråkslös bok, med titeln ”Coachning – ett verktyg för skolan” av Anna-Karin Arenius. Anna-Karin är ingen författare som aldrig satt sin fot i skolans värld, tvärtom. Anna-Karin har under lång tid arbetat som lärare på grundskolan men sedan 2007 arbetar hon även som coach och utbildare inom skola och yrkesliv. Hon är en av personerna som driver Skolcoacherna, med utbildningar som riktar sig till alla inom skolans värld t ex skolledare, arbetslagsledare,studie- och yrkesvägledare samt givetvis lärare.

Ja, boken var till utseendet rätt anspråkslös, men innehållet! Wow! Allt annat än anspråkslöst! Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att skulle Sveriges alla lärare, skolpersonal, rektorer, möta varandra i samtal som beskrivs i denna bok, ja då skulle svenska skolan se helt annorlunda ut. Vi inser ibland inte hur viktiga våra möten och samtal med andra människor är. Hur vi omedvetet skapar förutsättningar för, eller i sämsta fall motverkar, ett lyckat lärandeklimat på en skola! Denna kunskap måste upp till ytan! Först när vi blir medvetna om ordens makt, ja då kan vi prata om att vi lärare ska ”återta makten” i klassrummen.

Vad skiljer då det coachande förhållningssättet jämfört mot ett mer ”traditionellt” lärar-elev förhållande? Coachens roll är inte att lösa problem eller ge råd. Det handlar istället om att ge processen drivkraft. Men hur gör man det då? Jo, coachens roll blir att ställa kraftfulla frågor, hålla fokus på målet och uppmuntra till handling. Alla lärare som känner att de känner sig 100% trygga i denna roll räcker upp en hand? Jaså, inte det? Hmm kanske en och annan, men för de stora flertalet är detta rätt okänd mark. Vilka frågor pratar Fröken Flipp om? Vadå uppmuntra till handling, det är väl självklart att eleven ska ta ansvar och jobba! Eller? är det så självklart?

I boken beskrivs coachningens fem aspekter:

* Öppna upp för möjligheter

* Främja det egna ansvaret

* Öka motivation och förpliktelsen

* Ge stöd

* Skapa resultat

Varför i hela fridens namn pratas det inte mer om coachning i skolans värld? Det är ju detta det handlar om! Kanske anser många att det spär på Björklunds och Borgs prat om ”flumskolan”. ”Öppna upp för möjligheter” ”Främja egna ansvaret” – finns ingen chans i världen att mina elever fixar det, kanske du tänker. Mina elever behöver en tydlig utstakad väg, där jag styr, ställer frågor med avsikt att mäta rätt eller fel. Att mäta om de har förstått.

Men har vi då verkligen förstått? Har vi förstått att det handlar kanske inte längre om att alla ska nå dit vi säger att de ska nå. Det kanske handlar om att vi tillsammans stakar ut mål för varje enskild individ och låter eleverna själva se möjligheter. Vilka vägar de ska ta, hur lång tid de behöver på sig för att nå målet, vad de behöver hjälp med. Vi får aldrig underskatta elevernas kunskap och kännedom om sig själva! Vi får inte sitta i vår maktposition och tro att vi vet bättre om vad varje elev behöver än eleven själv. Pedagogens roll är att stötta eleven i processen att plocka fram denna kunskap om sitt eget lärande. Låter det svårt? Ja, det tyckte jag med. Tills jag läste boken. Och fick så många praktiska och konkreta råd på kraftfulla, öppna frågor och metoder att arbeta efter som för denna process framåt.

Det handlar inte om ”flumskola”. Tvärtom! Det handlar om att i varje mening du säger till en elev, varje fråga du ger eleven, vara medveten om vilka dörrar du öppnar för eleven. Eller stänger. Detta är första blogginlägget om denna fantastiska bok. Om mina tankar och reflektioner när jag läst den. Jag kommer fortsätta i veckan att dela med mig lite av Anna-Karins tankar, metoder och frågor som du kan testa på dina egna elever. Men jag tycker självklart att du redan idag ska gå in på skolcoachernas hemsida och beställa boken! 190 kr. En investering som helt kan förändra din undervisning. Om inte rektorn på din skola anser att det är en ok investering så döm honom/henne inte. Öppna upp samtalet istället med att fråga: ”Vad tror du vi skulle vinna på att göra en förändring i vårt sätt att coacha elever?  Om rektorn svarar undanglidande så kontra med ”Vad händer om vi inte gör en förändring i vårt sätt att möta eleverna”?  I think you get the point 😉 Mer om dessa kraftfulla frågor i nästa inlägg!

Ps. Nopp, jag blir inte sponsrad av skolcoacherna till att skriva detta inlägg. I fall någon undrar 😉