Tjuvlyssnat i korridoren…

Hörde idag en elev prata med en lärare i korridoren och säga ”Vi var så duktiga idag på lektionen att läraren släppte oss 10 minuter tidigare”.

Bara en reflektion. Om belöningen vi ger eleverna är att de får gå tidigare från lektionen, gå ifrån kunskapandet för att de varit ”duktiga”, vad sätter vi då för stämpel på betydelsen av kunskapande? Är det inte en belöning att få vara kvar lektionen ut och utnyttja varje sekund till att ösa ur det hav som är kunskapens källa? Att använda den dyrbara tiden till att verkligen skapa något i klassrummet. Jag kan lätt erkänna att jag var också en ”belöna eleverna med 10 minuter tidigare avslutning” lärare när uppgifterna jag planerat hade tagit slut. För att de varit ”duktiga”. Men är det inte så istället att man släpper eleverna tidigare för att man själv inte vet vad man ska göra med de där sista minutrarna när ”allt är gjort”? Hur kan det förresten vara möjligt att allt är gjort? Allt kan omöjligen vara gjort. Då utgår man från att kunskapandet har en början och ett slut.

Jag har inte reflekterat över det förrän jag hörde samtalet idag. Men i mitt Flippade Klassrum så belönar jag inte eleverna med att sluta tio minuter tidigare, Jag belönar eleverna genom att jag ger dem chansen att använda varje sekund som finns tillgänglig till att skapa kunskap! Det är för mig, belöning nog!

hämta

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s