Modell för djupare analys

Som lärare så strävar jag alltid efter att eleverna ska kunna fördjupa och bredda sina analyser. Men vad betyder dessa ord i praktiken? Och hur kan man visa för eleverna vad ett utvecklat resonemang är, eller vad som krävs för att jag ska kunna kalla det för en bred analys?

I SO-gruppen på Östergårdsskolan har vi funderat mycket kring detta, hur kan vi göra det så tydligt som möjligt för eleverna vad som menas med ett brett och utvecklat resonemang? Vi kom fram till att det bästa sättet är att skapa en analysmodell som tydligt visar eleverna hur de kan tänka, vilka frågor de kan ställa sig för att utveckla sitt resonemang och vilka olika perspektiv de kan se frågeställningen/uppgiften ur. Helt enkelt en lathund för att de ska kunna öva på det som krävs för att nå de högre kunskapskraven.

I Lgr11 står det uttryckt för de olika betygskraven att du antingen kan föra enkla och till viss del underbyggda resonemang (E) utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang (C) eller välutvecklade och välgrundade resonemang (A). Det som vi bedömer eleverna i är således det som vi också måste tydliggöra för eleverna och det som eleverna måste öva på att utveckla.

Jag upplevde att i mitt katederfokuserade klassrum, ett klassrum där mycket utav de utvecklade resonemangen presenterades av mig, gav jag inte eleverna möjlighet att öva på förmågan att resonera. Jag gav exempel på utvecklade resonemang, men det var i stort sett enbart vid provtillfällena som eleverna fick visa att de kunde utveckla ett resonemang (detta oftast i en MVG-fråga, som inte alla elever nödvändigtvis gjorde). Visst fanns det uppgifter i boken där de skulle fundera vidare, men oftast var det de duktiga eleverna som fick dessa som extra uppgift då de var klara med de andra instuderingsfrågorna. Detta innebar att eleverna satt ensamma och arbetade, eller möjligtvis tillsammans med en kompis som hunnit lika långt. Vilket ofta resulterade i att det var samma par som arbetade tillsammans hela tiden. Utan input från andra elevers tankar. Jag utgick från att instuderingsfrågorna med faktakunskap var det viktigaste att kunna och resonemang  utvecklade man om det ”fanns tid”

Jag utmanade inte elevernas tankar att utvecklas. Jag gav dom möjligheten att ”hoppa över” den resonerande uppgiften om de ”ändå inte siktade på MVG utan nöjde sig med G”. Jag tränade eleverna inför det som gjorde att de skulle klara provet eller kursen – men gav jag eleverna en chans att utvecklas i sitt sätt att tänka? Nej, knappast.

I mitt Flippade Klassrum tänker jag tvärtom. Vi utgår givetvis alltid från de ämnesspecifika kunskaperna som ligger till grund för just den kursen, men det vi hela tiden tränar oss i är förmågorna att kunna utveckla, bredda, fördjupa – tänka ”ett steg längre”. För är det inte just det som kommer krävas av eleverna i framtiden? Förmågan att tänka ”ett steg längre”. Att kunna presentera sina tankar ur flera olika perspektiv. Hitta lösningar som ingen hittat innan. Se möjligheter ingen sett tidigare. Hitta orsaker som ingen annan upptäckt.

Dagens unga – tränas för att bli morgondagens vuxna. Att skaffa sig verktyg och förmågor som framtiden kommer efterfråga. Som gör att eleverna rustas för att lyckas i ett samhälle som hela tiden är i ständig förändring.  Är det inte just det som är skolans uppgift? Inte enbart träna eleverna för att de ska nå ”E” på ett kunskapsprov…

20140204_072712

Stödmall för djupare analys. With all the help from my friends – Susanne Troff, Peter Wiberg och Åsa Persson, Östergårdsskolan

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s