Flippat för alla?

Jag fick i veckan möjligheten att lyssna på Bo Heljskov, leg. psykolog som arbetar med problemskapande beteende och metoder för att möta dessa. I hans föreläsning beskrev han hur man i Danmark arbetar och tänker kring inkludering i klassrummet av elever med olika diagnoser som kan yttra sig i ”problemskapande beteende”. Under hans föreläsning satt jag och funderade kring hur Mitt Flippade Klassrum är anpassat för att inkludera dessa beteenden. Funkar Flippat för alla?

I ett traditionellt klassrum, när är det man som pedagog stöter på problemskapande beteenden? Jag upplevde att det var när jag stod framme vid katedern och höll en genomgång av något slag och det fanns elever som på ett eller annat sätt ställde till ”problem” genom att störa och göra det omöjligt för sina kamrater att ta in kunskap. Vad gjorde jag då? Jag tog till många knep som jag är säker på att många fler lärare än mig har prövat, t.ex. sätta de stökiga eleverna längst fram så ”man har koll på dem”, eller ge tillåtelse att de får ”ta en promenad utanför klassrummet” när de känner att de behöver få en paus. Jag har, i samråd med specialpedagoger, gett elever tillåtelse att under genomgången ha ett ”kladdpapper” framför sig och rita, spela på mobilen, jag hade t.o.m en Rubiks kub som elever kunde ha medan de lyssnade för att kunna behålla fokus. Eller, för att vara ärlig, sitta tillräckligt still och vara tillräckligt tysta så att de inte störde de andra.

Bo Heljskov belyste det faktum att ingen vill skapa problem. Man vill lösa sina egna problem, vilket resulterar i att det skapas problem för någon annan. Den personen försöker då lösa det uppkomna problemet, vilket i sin tur skapar mer problem. Problemskapande beteende helt enkelt. Men lika mycket från lärarens sida som från elevens. Låt mig ge ett exempel. Jag har haft elever som har svårt för att hålla fokus. Det blir ju ett problem för dem att det ”kryper i kroppen” och då försöker de lösa detta problem, t.ex. genom att gå runt i klassrummet. Det skapar då ett problem i mitt traditionella klassrum där jag ville att alla skulle sitta still och lyssna. Jag ber då eleven sitta ner, vilket skulle lösa mitt problem med ”vandrande elev”, men skapar ju nya problem för eleven. Denna elev måste nu ta till nya sätt för att lösa sitt problem. Resultatet blev kanske att eleven blev arg och gick ut. Problemskapande beteende skulle många lärare hävda, men handen på hjärtat, eleven löste ju faktiskt sitt egna problem!

Den erfarenhet jag hittills har gjort i mitt Flippade Klassrum är att många av de elever med beteenden som från lärarens håll skulle kunna ses som ”problem”, arbetar utifrån helt andra förutsättningar i ett flippat klassrum. De kan ta in fakta via mobilen när de är ute och går, snickrar, bygger LEGO, ryktar hästen eller vad som helst. De kan ta in fakta när de är i rörelse. Rörelsen blir inget problem i mitt Flippade Klassrum.

När de kommer tillbaka till klassrummet är de förberedda genom att de kan gå in på bloggen och se exakt vad vi kommer göra på lektionen, om vi tränar eller det är ett tillfälle för bedömning och vilka förmågor vi kommer arbeta med. Trygghet. Tydlighet. Detta innan de ens satt sin fot i klassrummet. På lektionen visar jag dagens planering på tavlan. Jag låter de ha mobilen med blogg eller facebooksidan uppe så att de som behöver, alltid har informationen på sin bänk. Trygghet. Tydlighet. Jag skapar lektionen delvis utifrån enskilda reflektioner men framförallt utifrån kunskapande tillsammans. Interaktion. Det är inte bara OK att prata – eleverna måste prata i mitt klassrum. Hur ska kunskapsöverföring annats ske? Det är inte bara OK att titta på mobil/dator, kolla youtubeklipp, hänga på forum och ta in kunskap, det är ett måste för att skapa förutsättning för att t.ex. öva på informationshanteringsförmågan.

Jag har märkt att elever som har beteenden som av många lärare, inklusive mig själv för bara några år sedan, uppfattas som ”problem”, är helt enkelt elever som försöker komma på kreativa lösningar för att lösa sina problem. Det är hur vi bemöter dessa ”problemlösningar” som avgör om det blir problem eller inte. Som Bo Heljskov sa ”graden av problem är direkt kopplad till hur pedagogen hanterar det” Är du säker på att eleven själv uppfattar det som ett problem? Eleven kanske ser sitt beteende som en lösning på sitt problem.

Dessa kreativa barn som hela sitt liv har övat på förmågan att lösa problem, är en oerhörd tillgång i vilket klassrum som helst! Att utesluta dessa från undervisning, att säga att det är OK att ”skicka ut” dessa barn, låsa dörren efter dem eller skicka dem till ”specialklass” – det är att gå miste om deras fantastiska förmågor som de kan dela med sig av i klassrummet! Det står ingenstans i skollagen att eleven måste samarbeta med läraren – om vi med dagens undervisningsmetod ser att detta med samarbete är ett problem, ja då kanske det är dax att fundera på om dagens metod att undervisa verkligen är rätt?

Det handlar inte om att eleven måste anpassa sig till vår undervisning – det handlar om att undervisningen måste anpassa sig till eleven – där ser jag oerhört många fördelar med Mitt Flippade Klassrum. I det Flippade Klassrummet skapas förutsättningar för alla att tillhöra ”the gifted area”, var och en på sitt sätt och utifrån sina förutsättningar.

IMG_35396385055462

Annonser

4 reaktioner på ”Flippat för alla?

  1. Reblogga detta på Lära för livet och kommenterade:
    Viktigt och riktigt! Jag upplever att just förberedelsen är viktig. Och sedan kan de se om och om och om så många gånger de behöver!

  2. Spännande föreläsning som du sedan reflekterar kring på ett mycket klokt sätt! Håller verkligen med dig!

  3. Reblogga detta på frokenmaddebriggen och kommenterade:
    Jag var också med på denna föreläsning och måste säga att han hade ju förmågan att underhålla en hel hop lärare på kvällen. Jag uppskattade föreläsningen och tycker att det ligger mycket i vad han säger, själv fick jag både bekräftelse på det jag gör men även en del tankeställare.

  4. Jag tror på tanken med det flippade klassrummet. Jag tror på lärande genom att tillsammans diskutera sig fram till ”bästa” lösningen. Det jag funderar över är hur det påverkar de elever som har behov av tystnad, eller är ljuskänsliga? Vad är din erfarenhet? Jag är väldigt sugen på att börja flippa, men oroar mig för hur det kommer påverka dem i stort behov av lugn och ro. Reflektionstid funderar jag också över. Är det hemma, när de kollar flipper som de reflekterar själva? Hur gör ni med de elever som inte har internet hemma?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s