Bedömning För Lärande

Jag tänkte fortsätta på samma spår som igår, då jag beskrev hur jag på lektionerna öppnar upp elevernas kunskapande och tankar genom att använda mig av öppna frågor Att använda mig av öppna frågor på lektionen är en del i det som jag kallar för ”formativ undervisning”. Jag låter eleverna reflektera kring, inte bara vad de ska lära sig, utan hur de kan uppnå största möjliga kunskapande på lektionen utifrån sina förutsättningar, vid just det tillfället/den lektionen.

Formativ undervisning handlar för mig om att möta varje elev utifrån var den eleven befinner sig, för att kunna utmana, stötta och hjälpa eleven vidare. Som jag skrivit i tidigare inlägg så anser jag att Mitt Flippade Klassrum skapar möjlighet och förutsättning för mig att på lektionerna arbeta i mycket större grad direkt gentemot varje enskild elev, jämfört hur det såg ut i mitt traditionella klassrum. Min tid på lektionen går inte åt till att förmedla kunskap, istället är jag handledare, stöttare, utmanare, vägvisare och inspiratör i den process som pågår i klassrummet. Jag är mitt bland eleverna, istället för framme vid katedern, och kan kontinuerligt hjälpa varje elev i det moment som just den eleven behöver hjälp med. Det kollektiva lärandet har blivit ett individuellt lärande.

Men hur tänker jag då kring formativ bedömning? Ja, för mig så handlar det återigen om att öppna upp elevernas tankar, reflektioner och förmågan att självständigt formulera lösningar på problem, se likheter/skillnader, orsaker/konsekvenser och föra diskussionen framåt. För mig handlar formativ bedömning om ytterligare ett tillfälle då eleven får feedback för att han/hon ska veta vad det är han/hon kan fortsätta att utveckla för att nå ännu högre måluppfyllelse. Mina bedömningsuppgifter sker därför oftast i forma av riktad skrivning, där eleven får en uppgift att resonera kring. Exempel på riktad skrivning som vi haft hittills är t.ex. ”Högtider och traditioner inom religion – varför då”? ”Konflikten mellan araber och judar, dåtid, nutid och framtid – så tänker jag”! Industrialiseringen – att flytta, på gott och ont”

Jag är inte intresserad av att veta hur mycket ”fakta” eleven kan rabbla upp. Däremot så vet eleverna att för att kunna analysera, för att kunna diskutera och visa sin begreppsförståelse, så måste eleverna känna till det centrala innehållet i just dessa kurser. För att kunna diskutera orsaker och konsekvenser kring konflikten Israel/Palestina så måste elever vara bekanta med begrepp som till exempel Diaspora, Sionism, Hamas, PLO, ”Det Heliga Förbundet”. Denna fakta har de tagit del av via flippar och sedan arbetat med utifrån begreppsförståelse i basgrupper. För att kunna jämföra, se likheter och skillnader mellan olika religioners högtider och traditioner, fundera kring syfte med  traditioner och fundera kring skillnaden mellan en religiös högtid och en tradition, ja då måste man känna till åtminstone två religioners olika traditioner och högtider, gärna ytterligare en för att bredda resonemanget. För att kunna se en röd tråd genom historien, varför folk flyttade för 200 år sedan och orsaker till varför människor flyttar idag, jämföra, dra slutsatser och fundera kring hur framtiden kommer se ut, ja, då måste man vara noga insatt i den folkförflyttning som ägde rum under industrialiseringen, de folkförflyttningar som sker idag för att utifrån denna kunskap kunna fundera kring orsaker till folkförflyttningar i framtiden.

Jag låter i stort sett alltid eleverna ge varandra feedback på den riktade skrivningen, ofta utifrån ”2 stars and 1 wish” och eleven ges alltid tid till att komplettera det som kompisen sett kan utvecklas. När jag sedan samlar in och ger feedback kan den se ut på lite olika sätt. I förväg har jag alltid beskrivit vilka förmågor det är jag kommer bedöma. Om jag t.ex. bedömer analysförmågan och den kommunikativa förmågan så är det endast dessa förmågor jag bedömer. No surprises!

I bland har jag en matris som jag fyller i. I matrisen har jag då specificerat vilka förmågor det är jag bedömer och genom att fylla i matrisen kan jag tydliggöra för eleven hur långt eleven nått hittills. Eleverna får givetvis matrisen innan de skriver uppgiften.

6

Här är ett exempel på matris som jag använt. Som ni märker är matrisen relativt enkel och efterföljs alltid av den viktiga personliga kommentaren och skriftliga feedbacken! Den är A och O! När jag läser igenom elevernas texter kommenterar jag ofta ute i marginalen och sedan i kommentaren kan jag guida eleven tillbaka genom texten och peka ut ställen där han/hon kan utveckla eller förtydliga sitt resonemang. Kommentaren är också till största del framåtsyftande, vad är det eleven ska tänka på i fortsättningen? Vad kan han/hon fortsätta att utveckla? Eftersom all riktad skrivning, alla matriser och alla kommentarer samlas i en och samma röda skrivbok, kan eleven lätt bläddra tillbaka och se, både vad det var den skulle utveckla och även följa sin egen utveckling. Om eleven vill fortsätta att arbeta med sin uppgift, visa att den förstått feedbacken och känner att den vill utveckla sina tankar ytterligare är det självklart att eleven ges möjlighet till detta. 

Elevernas respons på formativ bedömning är genomgående positiv. ”Till vanliga prov pluggar man bara det som man vet ska komma, här får man möjlighet att utveckla sina tankar” ”Jag har större möjlighet att visa vad jag kan” ”Jag kan bli jätteledsen om jag misslyckas på ett prov, men med dina prov tycker jag aldrig att jag misslyckas, du visar vad jag gör bra och vad jag kan utveckla”. ”Om man får 28/30 poäng på ett prov så vet man inte vad man ska utveckla, men det vet man efter dina skrivningar” ”Det är bra att vi inte har poäng” ”Jag kan gå tillbaka i boken och se vad det var jag skulle förbättra” ”Jag tror att jag har lyckats höja mig i två SO-ämnen tack vare formativ bedömning, jag vet ju vad det är jag ska utveckla”.

Jag vet att det finns lärare som då och då ger ut oförberedda prov, eller sk ”läxförhör” (märkligt ord det där, hur kan man testa en läxa innan man gett eleven tid att ställa frågor, diskuterat, resonerat, reflekterat och tillsammans funderat kring innehållet av ”läxan”?) . Jag vet att det finns lärare som resonerar att ”provtillfället ska komma som en överraskning, helst oförberett, för då ser man hur mycket de egentligen kan”. I mina öron är detta fruktansvärt fel, ett bedömningstillfälle ska aldrig någonsin vara oförberett. Eleverna ska komma till mig varje lektion och vara trygga i att det jag skrivit på bloggen, dagens planering, är den som gäller. Jag vill skapa trygghet och därmed en förutsättning för mesta möjliga kunskapande. Att slänga fram ett ”prov” för att se vad eleven egentligen kan, vad säger det i så fall om min kunskapssyn…

Och btw, att slänga fram läxförhör efter läxförhör, bedömningsuppgift efter bedömningsuppgift, ger det eleven tid och möjlighet att öva för att utvecklas? Skilj på övningstillfälle och bedömningstillfälle och du, ta det lite lugnt med ”proven”. Låt eleverna hinna växa mellan gångerna du mäter hur långa de egentligen hunnit bli 🙂 Så tänker jag!

unnamed (2)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s