Fröken Flipp på krigsstigen!

Av alla de förändringar som jag under senare år har gjort i mitt klassrum och i min undervisning, så är både jag och mina elever rörande överens att det som haft störst betydelse för deras ökade måluppfyllelse är den formativa undervisningen och den formativa bedömningen. Jag har i tidigare inlägg skrivit om Bedömning För Lärande  och i den intervju som jag genomförde med mina elever, där de gav sin syn på mitt Flippade Klassrum, där pekar eleverna själva ut just den formativa bedömningen som en av de viktigaste byggstenarna.

Målet för eleverna är inte längre en siffra eller en bokstav på ett prov, bedömning ges ibland i form av en matris, men alltid i form av en framåtsyftande kommentar. ”Man blir inte stressad längre av dina prov, man får reda på vad man kan förbättra” ”Man lär sig av den feedback man får, kan gå tillbaka och se vad du skrivit” ”Jag kan se min egen utveckling” ”Jag tänker inte lika mycket  på vad det är jag inte klarade av på bedömningen, jag tänker mer på vad det är jag kan förbättra”.

Jag använder sen den formativa bedömningen och det underlag eleven fått i sin feedback för att se vilken förmåga eleven måste öva mer på för att utveckla. Hur jag kan hjälpa eleven, t.ex. genom utvecklade begreppsmallar, stödmallar/stödstrukturer som tydliggör hur eleven kan göra för att utveckla sitt kunskapande. Ett exempel på en sådan mall är Sambandsmodellen. Om eleven fått feedback att han/hon måste öva på att utveckla sin analysförmåga, genom att bredda och fördjupa sitt resonemang, så är Sambandsmodellen ett ypperligt verktyg att använda.

20140204_072712

Anpassa verktygen efter undervisningen. Anpassa verktygen efter varje enskild elev. Och framförallt anpassa undervisningen efter varje enskild elevs behov för att utvecklas. Vygotskijs Proximalzonsteori handlar om just detta. Att se var eleven befinner sig, vad han/hon klarar på egen hand och vad eleven kan nå genom hjälp av lärare och/eller kamrat. Hur kan man ta reda på var varje elev befinner sig om man bortser från varje elevs utvecklingsmöjlighet? 

I artikeln Formativ bedömning är den perfekta kundanpassningen, publicerad i Pedagogiska magasinet, beskriver Henrik Helmér Formativ Bedömning som ett arbetssätt som anpassats till eleven för att den ska bara behöva göra ”så lite som möjligt”. Han skriver ”Det är inte svårt att förstå varför en kundcentrerad skola omhuldar det som kallas individanpassad undervisning. Om det finns ett avstånd mellan undervisningen och elevens kunskapsnivå, skulle man kunna tänka sig att utgångspunkten vore att eleven måste lägga manken till och fylla detta avstånd. Det vill säga: ansvaret ligger på eleven i första hand och inte på läraren.”

Hur kan ansvaret för lärande någonsin anses ligga hos eleven? Har eleven en femårig universitetsutbildning bakom sig där han/hon vet exakt hur han/hon ska göra för att ”lägga manken till”? Om Henrik på allvar tror att Formativ Undervisning innebär att eleverna sitter och rullar tummarna så är han hjärtligt välkommen att titta in i mitt klassrum när som!

Henrik fortsätter att diskutera återkopplingen, bl.a 2 stars 1 wish, som helt anpassad för att eleven inte ska känna sig ”kränkt” av att denne får för mycket kritik. Eleven ska bara behöva ta emot positiv kritik och den negativa ska förkläs så den inte uppfattas som ”kränkande”. Om Henrik på allvar tror att vi lärare som sitter timme in och timme ut och arbetar med att ge formativ feedback till eleverna gör det för att vi vill ”klä in det negativa” för att det inte ska synliggöras för eleven vad denne behöver utveckla, så är han hjärtligt välkommen att ta del av all den konstruktiv feedback som mina elever får. Utan att den ”kläs in eller omformuleras”. Det är självklart att mitt arbete går ut på att stärka varje enskild elev. Hur ska jag annars få eleven att känna självförtroende och känna sig motiverad att fortsätta utvecklas. Därav namnet. Two Stars. One Wish. 

Jag hoppas på allvar att denna artikel endast är pulicerad för att röra upp känslor. Skapa debatt. Men jag är inte så säker på det. Jag hade kunnat skriva sida upp och sida ner vad jag anser om Henriks syn på den formativa undervisningen. Men för en gång skull väljer jag att fatta mig kort. Han ska få lite formativ bedömning av mig. Two Stars. One Wish.

Star = Henrik, du har fått med flera av de aspekter som är viktiga i den formativa undervisningen. Du visar att du har en god begreppsförmåga, när du belyser flera av de delar som min undervisning vilar på och använder begreppen på ett korrekt sätt, i ett sammanhang.

Star = Du har en väl utvecklad kommunikativ förmåga. Du kan presentera dina åsikter och du argumenterar för dem och det är lätt att följa en ”röd tråd” i ditt resonemang.

Wish = Din analysförmåga stinker!

Oj, nu glömde jag visst att ”klä in” dina utvecklingsmöjligheter i snällare ord. Låt mig omformulera.

Wish= Du visar ej en grundläggande analysförmåga, jag önskar att du använder dig av t.ex. analysmodellen och arbetar vidare för att utveckla vilka konsekvenser den formativa bedömningen har för elevers lärande. Tänk på att ditt resonemang måste vara grundat i fakta, kommer du ihåg när vi på lektionen diskuterade skillnad mellan åsikt och fakta? Det är viktigt att du underbygger ditt resonemang och påståenden med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Mvh Fröken Flipp

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s