Att ladda batterierna…

-När laddade du batterierna senast? Den frågan ställde härliga Anna Numell till mina åttondeklassare när hon för ett tag sen höll en avslappning/yoga lektion i mitt klassrum. -Jag laddar mobilen varje kväll, blev svaret hon fick. -Ja, men när laddar du dina batterier, gav hon som följdfråga.

Ja, när laddar eleverna sina batterier egentligen? Laddar de i tid? På en mobil är det enkelt att se när antalet procent du har kvar i batteriet sjunker. Det t.o.m piper till och så kommer det en påminnelse ”anslut till en laddare för att inte telefonen ska stängas av”. Hur ofta piper det till i våra liv och en skylt kommer upp där det står samma sak? Hur ofta hinner unga idag stanna upp och känna efter om deras batterier är på väg ner mot rött?

En fråga jag har fått angående Flippat Klassrum är om jag verkligen vill bidra till att elever spenderar mer tid med sina mobiler och framför sina datorer. Jag tror man måste se det ur ett annat perspektiv. Eleverna spenderar redan mycket av sin tid på nätet, det är naturligt för mig att befinna mig där eleverna befinner sig, för de kommer vara där vare sig jag är där eller ej. Det jag dock som lärare måste göra är att få eleverna medvetna om att de måste vara lika noga med att ladda sina egna batterier, som telefonernas. Problemet är inte, som många tycks tro, att vi arbetar mer och mer med datorer, problemet är att vi inte hittar en balans. Vi ger eleverna de tekniska verktygen som går på batteri, men vi visar inte eleverna hur de ska lära sig att ladda de viktigaste batterierna – kroppens egna!

Jag hade möjligheten att få ha fantastiska Anna hos mina klasser vid två tillfällen. Hon kom in i klassrummet, barfota och med yogamattan under armen. -Vad är detta? sa några av mina mer skeptiska elever. Ska vi inte ha SO? Anna tog sig sen tid att samtala med eleverna, de fick ställa nyfikna frågor och hon talade med dem, inte till dem. De byggde snabbt upp ett förtroende för varandra och när Anna kände att eleverna var med på tåget så startade hon lektionen. Eleverna fick träna sig, både i olika yogapositioner och i avslappning. Yogapositionerna Anna valt ut var direkt knutna till deras vardag. Bl.a. gav hon tips på rörelser de kan göra för att aktivera båda hjärnhalvorna om de känner att de t.ex. ”kör fast” i ett mattetal. Mina fotbollskillar i klassen tog det som en riktig utmaning och kämpade så de blev svettiga 🙂

Sedan var det dax för avslappning. De fick lägga sig på mattor på golvet och fick hjälp av Annas lugna röst som guidade dem in i avslappningen. Vilken upplevelse! Ett helt rum, som nyss var fyllt av skratt och rörelse, blev nu ett rum fyllt av total tystnad och lugn. Kvart i 3 skulle lektionen sluta. En fredag. 20 i 3 började Anna försiktigt väcka eleverna ur avslappningen. INGEN rörde en fena. Inte ett öga som öppnades, ingen som satte sig upp – jo förresten en följde Annas instruktion – det var jag! Van som man är att följa instruktioner satte jag mig snällt och lydigt upp. Alla andra låg kvar. En tyst revolution.

5 minuter gick. Jag och Anna satt upp och tittade ut över gruppen. Hon gjorde ett nytt försök att väcka eleverna. Stoj och stim hördes i korridoren. Vaktmästaren borrade. Inte en rörelse i klassrummet. Ytterligare 5 minuter. Vi tittade på varandra och jag måste erkänna att en tår trillade ner längs min kind. En tår av tacksamhet. Av att jag och Anna hade tillsammans skapat en möjlighet för eleverna att ladda sina batterier. Skapat en stund av absolut stillhet.

När klockan var 5 över tre, alltså 20 minuter efter de egentligen hade slutat, började första eleven röra på sig. Långsamt satte de sig upp. Sträckte på sig. Jag lovar att hade de haft en indikator på sig som visade batterinivån så hade de gått från orange, och i vissa fall från rött, upp till grönt igen!

Nu kanske du undrar, vad hade detta med SO att göra? Hur fick hon in det i det centrala innehållet? Hur fick hon tid till det mitt i arbetet med Sveriges kommuner? Alla ni som är SO lärare vet att varje lektion är värdefull för att ”hinna med” allt. Stanna upp. Smaka på orden. Hinna med. Vad är det vi ska hinna med? Vilka signaler skickar vi ut till våra elever om vi alltid undervisar med en känsla av att hinna med så mycket som möjligt? Jag sticker ut hakan och säger att det är inte mitt användande av datorer och mobiler som stressar eleverna, det är alla de lärare som sprider till eleverna att vi måste skynda oss för att hinna med, som bidrar till en ökad stress i skolan. Alla prov som ska göras. Alla inlämningar. Alla deadlines. Och inget som väger upp. Ingenstans där eleverna kan ladda sina batterier. Sen lägger man skulden på datorer och mobiler som de som skapar stress. Är det för att vi då själva slipper ta ansvar för ungas stress som vi lägger skulden på tekniken? För hemska tanke, tänk om skolan är mer ansvariga för ungas ohälsa idag än datorerna?? Har du lekt med tanken?

Östergårdsskolan har köpt in nya Chromebooks. Egentligen är de redo att användas. Bara ett litet problem. Det följde inte med några laddare så än så länge ligger de oanvända i ett skåp. Tänk om det är likadant med eleverna. Det följer inte automatiskt med en laddare till varje elev. Tänk om en stor del av elevernas kapacitet är oanvänd just för att vi inte laddar upp deras batterier? När våra chromebooks är fulladdade – ja då kan deras kapacitet nyttjas fullt ut av alla lärare på skolan. Tänk om det är likadant med eleverna? Elever med fullt batteri. Då kan vi snacka full kapacitet!

När ger du dina elever möjlighet att ladda sina batterier och nå sin fulla kapacitet?