Nu så är det hjul igen! Coachning del 3

Blev så glad idag. Läste en kommentar som jag fått på facebooksidan ”Bedömning för lärande” efter att jag publicerat förra blogginlägget:

”Ja! Hur många gånger har inte ”har alla förstått instruktionen” hoppat ur min mun. Varje gång inser jag precis när den landar hur meningslös den är och försöker hitta formuleringar som bjuder in.. Tack för inspiration.”

Det är ju precis det här jag vill uppnå med min blogg. Att andra lärare ska känna igen sig i det jag skriver, koppla det till sina egna erfarenheter och fundera kring hur de kan använda det jag skriver om i sin egen undervisning. Jag är allt annat än perfekt. Believe me 🙂 Men jag tänker att om mina tankar och reflektioner har en tydlig förankring i verkligheten, i det jag dagligen upplever i klassrummet, ja då blir det lättare för andra lärare att skapa egna tankar kring det jag skriver.

Visst är det likadant med våra elever? Jag bygger min undervisning efter samma tankesätt. Mycket av förförståelsen kring ett nytt ämne vi ska arbeta med skapar jag utifrån elevernas egna upplevelser och erfarenheter. Om inte eleverna någonstans kan relatera till det vi ska arbeta med i sitt eget liv, ja, då är det svårt att skapa reflektioner och tankar kring ämnet. Jag menar inte att de behöver ha upplevt det själva. Men att de får en ingång till ämnet där de känner att detta är något som faktiskt berör dem. Oavsett om det är industriella revolutionen, hållbar utveckling, världsreligioner eller hur kommunen styrs.

Hur formulerar vi frågor till eleverna? Ett ämne som alla pedagoger kan relatera till. Hur formulerar vi frågor till varandra? Ett ämne som alla, oavsett yrke, kan relatera till. Jag är så tacksam för att jag får vara med och synliggöra denna viktiga aspekt på lärande.

Som jag utlovade i gårdagens inlägg så ska jag i detta inlägg fokusera på två olika metoder för hur man kan arbeta, te.x i samband med utvecklingssamtalet och efteråt. ”Problemet” jag lyfte fram igår är att nu när Skolverket inte längre ”kräver” att lärare ska fylla i en IUP ( Individuell Utvecklingsplan) för varje elev, hur dokumenterar vi och framförallt, hur följer vi upp elevernas delmål och mål? ”Mindre dokumentation” är något som de flesta lärare eftersträvar. Jag håller med. Mindre meningslös dokumentation, dokumentation som ingen läser. Jag hävdar dock att elevernas måluppfyllnad och utveckling inte hamnar i facket ”oviktig dokumentation”. Men hur gör man då?

Jag fick lite nya idéer efter att jag läst Anna-Karin Arenius bok Coachning, ett verktyg för skolan”. Idéer som jag planerar att testa med mina mentorselever. Anna-Karin lyfter fram Studiehjulet och Studietrappan som baseras på David Kolbs modell för inlärning (1984). Studietrappan och studiehjulet baseras på tankar kring kedjan handling – återkoppling – reflektion – ny förståelse. Apropå kvasispirituellt larv. Detta är tankar som väl stämmer överens med Formativ undervisning. Som direkt kan kopplas samman med Hatties tankar kring Visible Learning. Synliggöra lärande. Både för eleven och för läraren. Synliggöra kunskapsutveckling. För att kunna utveckla ännu mer.

Studietrappan tänker jag mig är ett mycket användbart verktyg för att, steg för steg, skapa struktur över samtalet. Var befinner vi oss nu? Hur går vi vidare inför nästa samtal? I perspektivet ”mer dokumentation” är det viktigt att poängtera att det är eleven själv som i största möjliga utsträckning ska vara den som står för anteckningarna vid mötet. Varför då? Jo, det är ju elevens process som ska dokumenteras och hur kan man göra eleven ansvarig för sin utveckling om man inte ens tillåter eleven att hålla i pennan?

Trappan delas upp i olika ”steg.

Steg 1: Resurser. Vilka resurser upplever eleven att han/hon besitter? Välj ut 3-4 positiva egenskaper eleven har och låt eleven berätta hur dessa yttrar sig. T.ex. ”Jag är händig och det gör att jag tycker det är enkelt att bygga saker i slöjden”!

Steg 2: Välja utvecklingsområde – studiehjulet. Eleven ska själv välja ett område där han/hon vill utvecklas. Studiehjulet synliggör för eleven hur varje del är viktig och påverkar helheten. Tänk dig en tårta uppdelad med 8 bitar. De tårtbitar som namnges i boken är bara en utgångspunkt. Kanske kan du och din mentorselev definiera andra tårtbitar som är viktiga i elevens kunskapande. Förslag på tårtbitar kan vara:

-Studiestress

– Studieteknik

– Sömn och kost

– Mitt engagemang för att lära

– Relationer, kompisar

– Hemuppgifter

– Arbete under lektioner

Ja, som sagt, fyll ditt egna hjul med tårtbitar som du känner passar in för dina elever. Identifiera tillsammans med eleven en eller två tårtbitar som ni ska fokusera på. Här måste du som mentor inspirera eleven att hitta ett område som verkligen berör eleven och där det finns en vilja att förändra. Försök under samtalet att, genom att ställa öppna frågor som gör att eleven får reflektera och fundera själv, få eleven att själv bestämma område. Jag tänker mig att istället för att fråga ”Tycker du att du har en bra studieteknik” istället fråga eleven ”Berätta, hur gör du när du läser inför ett prov? Vilka svårigheter kan du stöta på, när märker du att du lär dig som bäst”? Lyssna noga! Snappa upp, både i elevens ord men även i kroppsspråk och tonfall när du märker att det är något som eleven upplever som ”jobbigt”.

Steg 3: Studietrappan – Andra mötet

Nu är det dags att formulera ett övergripande mål. Du som lärare måste synliggöra för eleven vad det är han/hon strävar mot. Ställ frågor! ”Om du fick önska…” ”Hur skulle det kännas…”? Dela sen upp målen i delmål och övergripande mål. Tänk dig att du sitter med en elev som säger att han/hon vill utveckla sin förmåga att planera sina studier (”Ta ansvar för sina egna studier”). Vad kan delmål då vara? Vilka verktyg behöver eleven? Ett delmål kan då t.ex vara att testa olika studietekniker. Hur kan du som mentor stötta? Vilken hjälp behöver eleven? Vilket ämne kan hjälpa till? Svenskan?

Steg 4: Utforska hinder 

Även här se till att utforska vilka hinder eleven ser för att nå sitt mål/sina delmål. Synliggör, med hjälp av eleven själv, när han/hon upplever att det finns hinder och framförallt när upplever eleven att det inte finns något hinder!

Steg 5: Delmål

Här handlar det mycket om att testa sig fram 🙂 Pröva och få erfarenhet vad som passar just den eleven. Ställ frågor som ”Vad behöver du göra som första steg”, ” Hur vet du att du nått ditt delmål” (i detta fall testa olika studietekniker) ”Hur ska du utföra aktiviteten”?

Jag upplever att många lärare känner att allt ansvar läggs på läraren. Att eleven blir passiv i sin egen utveckling. Jag ser en vinst i att arbeta med ett coachande förhållningssätt i det att eleven återtar makten över sin egen utveckling. Men jag som lärare är ansvarig för att föra processen framåt! 

Steg 6: Reflektion – tredje samtalet

I detta möte handlar det mycket om att reflektera kring det som gått bra. Vilka styrkor har eleven uppmärksammat? Fråga t.ex. ”Vad har blivit bättre…”? Låt eleven själv reflektera och anteckna. Här får eleven verkligen tillfälle att träna sig i den Metakognitiva förmågan, bli medveten om sitt eget lärande! Eleven kan fundera kring ”Hur kan jag använda mig av dessa positiva erfarenheter när jag jobbar vidare mot nästa delmål”? Eller om inte delmålet är uppfyllt ”Hur kan jag använde mina positiva erfarenheter och utveckla dessa ännu mer”?

Sätt upp nya delmål för att komma ännu närmare det övergripande målet! Formativ undervisning. Synligt Lärande. Formativ, synlig kunskapsutveckling! 

To Grow – metoden

Sist vill jag avsluta med att tipsa om en användbar metod i alla mentorssamtal. Fundera kring:

T = Topic -Vad vill du prata om idag?

G = Grow – Hur ser ditt mål ut?

R = Reality – Hur är läget just nu?

O = Option – Vad kan du göra?

W = Will – Vad vill du göra?

Eftersom jag vet att det är svårt att hitta tiden att sitta 1-1 med sina mentorselever så tänker jag mig att detta är frågor som eleven själv kan reflektera över i en ”mentorsbok”. Du kan efter lektionen samla in böckerna och ge skriftlig respons på det eleven skrivit. Använd dig av Öppna Frågor i ditt klassrum dagligen! Utmana elevernas tankar! Skapa reflektion!

Det här var sista blogginlägget utifrån boken Coachning – ett verktyg i skolan. Hoppas jag skapat massa nyfikenhet 🙂 Gå gärna in på Skolcoacherna och ta del av deras litteratur/kurser/idéer. Sådärja, nu gjorde jag det igen. Gjorde reklam för ”Pseudovetenskap”. Ber om ursäkt att jag sprider dessa irrläror runt mig. Antingen så avfärdar du det. Eller så går du in och skapar dig en egen uppfattning. Testar, förutsättningslöst. Med syftet att plocka fram dina elevers inneboende potential! Lycka till ❤

Lever jag som jag lär? Tja, så här kan en lektionsplanering se ut i Fröken Flipps klassrum 🙂

1525453_10152053674947858_1475384674_n

Tycker du att det verkar ovanligt flummigt? T.o.m för att komma från Fröken Flipp? Tja, struktur, ramar, förmågor som eleverna tagit del av innan lektionen, hittar du här. Lite sociokulturellt perspektiv a la Vygotskij. Kryddat med flippad förförståelse a la Hattie. Blanda ihop det med ett språkutvecklande arbetssätt a la Gibbons. Och så lite härliga öppna frågor från Pseudovetenskapligt håll 🙂 När ska vi inse att det är i mixen vetenskapliga teorier, beprövad erfarenhet och en gnutta nyfikenhet som vi skapar Framtidens Skola? Välkommen till Framtiden! Eller som Micke Gunnarsson säger – Framtiden är NU! NU! NU!

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s