Förtydligande från Fröken Flipp

Jag älskar kritik! Konstruktiv kritik. Kritik som innebär att den som kritiserar eller ifrågasätter gör det för att jag ska kunna förtydliga. Förklara hur jag menar. Även om vi kommer fram till att vi inte tycker lika så har det ändå hjälpt mig att utvecklas i min yrkesroll. Jag kanske har fått nya tankar, nya perspektiv. Givetvis älskar jag, precis som alla andra, när jag får beröm, men det är oftast inte tillsammans med de människor man tänker likt som den största utvecklingen sker. De personer  man har svårast att komma överens med är ofta de personer som utvecklar en mest.

-Lotta, du måste tänka på hur du bemöter folks kritik, för de har rätt att kritisera dig, men du är inte i den positionen att du kan kritisera andra. Så sa min chef till mig för ett tag sen. Han menade på att med så många läsare och så stort genomslag som min lilla blogg ändå har ute i cyberspace så följer ett ansvar på mig som skribent. Jag förstår hur han menar. Men jag höll inte med 😉

– Men hallå – det är ju liksom bara mina tankar! Jag, en alldeles vanlig lärare på en alldeles vanlig skola med alldeles vanliga, ovanliga elever. Men kanske har han en poäng…När man har blogginlägg som delas över 4000 gånger, 12 000 träffar på två dagar, så ja, kanske har människor mer rätt att kritisera mig personligen än jag har rätt att ge personlig kritik tillbaks  *håller motvilligt med*.

Men det är just det som poängen! Jag ställer inte kritiska frågor eller ger mitt perspektiv för att jag vill att alla ska tycka och tänka som jag! Precis den frågan som jag fick på min förstelärar-intervju i veckan, så kanske ger jag det intrycket 🙂 Men det är bara för att jag tycker om att provocera. För när man provocerar möts man av känslor. Och känslor är så viktiga! Jag provocerar inte för provocerandets skull. Jag har en tanke med det jag säger och skriver och jag står för allt jag publicerar. Men jag tycker om att väcka debatt. Det får folk att reflektera över sin egen undervisning och kunskapssyn. För det är  först när man synliggör för sig själv sin kunskapssyn som man kan förändra och utveckla.

Jag lägger ut allt jag gör. Planeringar, mallar, modeller, tankar, lektionsinnehåll. Inte för att folk ska tycka att jag är jättebra (men tycker man om det jag gör så får man använda precis det man vill ha). Jag delar med mig av mina tankar och undervisning för möjligheten att kunna få konstruktiv kritik. Kunna ta del av andras perspektiv. Jag har aldrig hävdat att jag är färdiglärd. Tvärtom! Jag hävdar att det viktigaste i skolan, både för mig och för mina elever, är att skapa lust till livslångt lärande.

Jag älskar att lära! Jag älskar att ta del av andras tankar och åsikter. Vi lärare måste nog överlag bli bättre på både att ge och ta kritik. Mina kollegor i SO-gruppen på Östergårdsskolan kan intyga att i vår grupp så är vi varandras kritiska vänner. Hela tiden! Vi tycker oftast lika, men det är när vi tycker olika som vi verkligen skapar saker tillsammans. Precis som vi måste vara duktiga på att lära våra elever att ge och ta konstruktiv kritik så måste vi själva öva på det!

Var inte rädda för att kritisera det jag gör, skriver, säger eller delar med mig av! Jag är lärare. Det är mitt jobb. Jag är en alldeles vanlig lärare och precis som alla andra vanliga lärare funderar jag ofta kring hur jag ska utveckla min undervisning. Att jag sen väljer att göra det ”in public”, ja där får jag ju skylla mig själv 😉

Tycker du precis som jag? Härligt, då är jag inte ensam 🙂 Tycker du inte som jag? Ännu bättre! Var inte rädd för att kommentera, maila om du inte vill skriva det så alla kan se. Men dina kommentarer är oerhört värdefulla för mig i mitt arbete!

Mitt syfte är inte att du ska tänka som mig. Mitt syfte är att du ska fundera över vad du tycker!

Från djupet av mitt hjärta – tack för all respons ni ger. Hoppas jag kan bidra lika mycket till er utveckling som ni bidrar till min ❤

d87179bd370a96caa41d3948ae51202b

Advertisements

2 reaktioner på ”Förtydligande från Fröken Flipp

  1. Din generositet är fantastisk och du sprider verkligen inspiration så vem är jag att över huvud taget ha några åsikter?! Men eftersom du, ödmjukt nog, vill ha synpunkter så skriver jag några rader ändå. Ett problem i skoldiskussionen tycker jag är att allt är så svart-vitt. Antingen-eller. Bakåtsträvande – framtid. Individanpassning- ja, vad nu motsatsen till det är: katederundervisning kanske. Och i värsta stunder kan din, och andras, genomslagskraft förstärka detta. När du skriver ”Grattis, du hade 40 av 40 på ordkunskapsprovet, om du kan hjälpa en engelsman att hitta vägen från Nordstan till Liseberg är liksom av mindre värde. Du får A! Grattis!” tycker jag att du gör just det. Glosförhör (detta är ett exempel men det kan omsättas i ”summativa avstämningar” generellt tycker jag) är gammalt, mossigt, står säkert för en dålig elevsyn och förlegad kunskapssyn. När det troligtvis (för trots allt får vi väl tro det bästa och INTE att någon delar ut ett A i betyg för att eleven fått alla rätt på glosprov) handlar om en lärare som anser det angeläget att se att eleven går framåt och har förstått. Och trots allt måste vi ju erkänna att vi som lärarkår år ut och år in svikit eleverna när de kan glida igenom årskurs efter årskurs utan att de får den hjälp de borde.

    Återigen, i din undervisning glider säkert inte eleverna igenom, det är inte min poäng. Min poäng är att vi måste hjälpas åt att undvika denna konstiga polarisering kring vad som är OK pedagogik eller inte.

  2. Ja, kanske har du rätt. Kanske drar jag det till sin spets i mitt sätt att formulera. Men återigen, för att väcka tankar. Jag vet av egen erfarenhet, elever som haft lärare som enbart gått efter bok och sen gjort kapitelprov m färdiga övningar att kopiera ur en lärarhandledning. När dessa elever sen bytt lärare och jag tar över, och jag ber dessa elever att sammanfatta en text med egna ord så tar det tvärstopp. De undrar då var glosproven är och var ”fyller-i” proven är ”För då hade jag alltid mycket högre betyg på dessa prov”. Enligt mitt sätt att se på det så är det väldigt svårt att dela ut ett A på ett kapitelprov eller glosprov. I kunskapskraven så står det inte att man ska kunna X antal ord, däremot står det att man ska kunna formulera sig med flyt och anpassat efter mottagare och syfte.
    Så som jag ser det så är det viktigt att det är just detta som vi bedömer som vi måste öva. Att lära sig glosor är självklart, då ord bygger språket. Men alltid i ett sammanhang och med syftet att kunna använda orden, kunna förstå dem, använda dem i egen produktion osv. Inte bara att kunna översätta. Men jo, tyvärr vet jag exempel på när det går till just så.
    Jag tänker att det är viktigt att man som språklärare lyfter upp och synliggör kunskapskraven för eleven. Då blir det inga missförstånd. Då är det självklart att en elev inte får A för att han/hon hade alla rätt på glosprov eller på ett grammatikprov. Utan att glosor och grammatik helt enkelt är verktyg för att kunna förstå och använda språket.
    Språk är ju ett färdighetsämne och som jag säger till eleverna ”lite som en kanelbulle”. Där utvecklingen är en ständig snurra. Man lär sig mer ord, övar, använder dessa ord för att utveckla sitt språk, lär sig fler ord, nyanserar, anpassar, varierar osv.
    All pedagogik som lutar sig tillbaka mot kunskapskraven och verkligen övar det som eleverna sedan blir bedömda i är bra pedagogik 🙂 Bok eller ej, flipp eller ej. All pedagogik som ser till att eleverna får en stabil grund och vågar använda denna grund och ser till att alla hänger med på tåget är bra pedagogik.
    Så visst har du rätt. Det är oftast inte svart eller vitt. Men i fallet med specialpedagogen i förra inlägget var det just det jag ville åt. Hen ställde frågan skriftligt till min vän ”hur ska de annars lära sig ord”? ”Hur ska de annars få flyt i språket”? Det pedagogiska synsättet tror jag är farligt. Svart eller vitt. Bok eller ingen bok. Antingen lär de sig massvis eller inget alls. Jag har massvis av exempel på min skola där pedagoger, bl.a en av våra förstelärare, aldrig använt bok i engelska. Inte sedan åk.6. Dessa elever klarade med mycket god marginal NP i 9:an. Det är det jag vill belysa. För vissa passar böcker bra. För andra passar de inte. För vissa elever passar böcker bra. För andra inte.
    Men återigen, så länge vi övar eleverna på det som vi sedan ska bedöma dem i, så spelar verktygen ingen roll. Huvudsaken är att de är anpassade till varje elevs behov och förutsättning,
    Ps. Om jag lyckas få någon av de lärare som jag trots allt vet sätter betyg på enskilda läxförhör/glosprov att fundera på rimligheten, så var min formulering med Nordstan trots allt värt det. Även om jag kan förstå din poäng och faran med att raljera.
    Med vänlig hälsning Lotta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s