Stolthet och fördomar!

Idag gjorde mina elever mig så oerhört stolt! Jag vet att dagens ”kvot” av blogginlägg egentligen är fylld, men hur kan jag inte dela med mig av vad mina fantastiska ungar gjorde idag. Jag bara måste 🙂

Sista lektionen för dagen hade jag sexor i engelska. Jag var tvungen att gå ut ur klassrummet och kopiera ett papper och när jag kliver ut i korridoren står några av mina åttor där som jag undervisar i SO. Tillsammans med mina elever stod en kille som jag inte sett tidigare, en kille i deras ålder, med ett stort leende på läpparna.

”Fröken (japp, de kallar mig för det, har blivit en ”grej” och sen en vana 😉 ) har du möjlighet att låsa upp i A23 så vi kan sitta där och chilla tills handbollen börjar? Förresten, sen övergick de till engelska, This is our new friend, he is from Syria”!

Som den mest självklara sak i världen. This is our new friend. ”Hello, new friend from Syria, sa jag . My name is Lotta, what is yours?” Han räckte fram handen, hälsade artigt och sa sitt namn. Pratar du svenska? frågade jag på en sån där rolig brytning som man får när man ska prata med någon som man misstänker inte kan många ord svenska. ”Litegrann” blev hans svar och så log han det där härliga leendet igen.

Jag låste upp dörren till klassrummet där de skulle ”chilla” och gick därifrån alldeles varm i hjärtat.

För snart ett år sedan stängdes sportbaren Olivers i Halmstad ner. I stället skulle lokalerna komma att användas till flyktingförläggning. Jag följde diskussioner på Facebook och i olika forum. Vilken rädsla det finns hos människor för allt som är främmande. Som blir skrämmande. Människor på flykt. Som tvingas lämna allt, hus och hem, familj, vänner, skola, fotbollslaget, simklubben ja, allt. För att fly till något helt okänt land. Inte veta vad som väntar en. Diskussionerna i staden gick varma. Hur kan man stänga en alldeles förträfflig restaturang, som t.o.m hade pool, perfekt för barnfamiljer?! Och hur kan man välja att ta hit massa flyktingar? Någon skrev att ”Jaha, då får man börja låsa in cyklar och hänga tvätten inomhus”. Fördomar. Rykten. Men om man skrev på forum och frågade dessa människor om de var Sverigedemokrater så givetvis inte. ”Vi är bara hederliga Svenssons som vill värna om vår stad”.

Jag hörde ingen som sa ”This is our new friend from Syria”. Ingen. Tills idag. Då hörde jag det för första gången. Och mitt hjärta svämmade över av stolthet. Många av mina elever har egna erfarenheter av att fly eller flytta till ett annat land. Eller har föräldrar som berättat om krig, exempelvis i Kosovo. Kanske har mina elever en större förståelse för hur dessa flyktingar känner sig? Eller så är det helt enkelt så att de har ett lite, lite större hjärta än alla ”Anonyma Medelsvenssons” där ute.

This is our new friend from Syria”. Inte ”Det här är M”. De talade på engelska så han skulle förstå. De presenterade honom som deras vän. Fast de precis träffats. Vissa ögonblick som lärare etsar sig fast. Detta är definitivt ett sådant. Att se hans leende. Att se hur han kände sig hemma. Hemma bland vänner.

Vi har precis börjat läsa om Människors olika förutsättningar. En fråga jag ställt i planeringen är ”Om inte ni är med och förändrar världen, vem ska då göra det”? Idag fick jag svar på den frågan. Mina elever kommer att vara med att förändra världen. Ett litet steg i taget.

Kom inte och säg till mig att elever är ouppfostrade. Inte kan ta ansvar. Är oartiga utan respekt. Fundera istället över hur många vuxna du träffar som hade sagt samma sak. This is our new friend from Syria. Helt plötsligt så tror jag på en ljusare framtid – och detta var vad jag skrev på elevernas Facebooksida nu i eftermiddag. Men ville så gärna dela med mig till hela världen! Tack för att du tog dig tid att läsa. Och du, sprid lite extra kärlek i morgon, för lite kärlek kan göra all skillnad i världen för en annan människa ❤

984084_498807613558003_2258530607368053781_n

Från elevernas Facebooksida:

”Idag gjorde ni mig så oerhört glad & hoppfull inför framtiden! Några av er i 8 B kom tillsammans med en annan kille och sa glatt ”This is our new friend, he is from Syria”. Några små ord, men jag tror inte ni ens kan ana hur mycket de orden kan betyda för en annan människa. En människa som är på flykt. Som har fått lämna allt bakom sig. Vänner, kanske familj, hem, fotbollslaget, skolan, ja allt det som vi tar för givet. Så möter han er. ”This is our new FRIEND”. Så självklart! Och så oerhört, oerhört varmt i frökens hjärta! Jag vill bara att ni ska veta hur oerhört stolt jag är över er! Helt plötsligt vågar jag tro på en ljus framtid för världen – trots allt! Tack för ER ❤ ”

Annonser

5 reaktioner på ”Stolthet och fördomar!

  1. Reblogga detta på Lära för livet och kommenterade:
    Så oerhört viktigt! Vem ör sin nya vän?

  2. Underbart! Tack för att du delar med dig,

  3. Det är precis sådant här man behöver höra och läsa, i en tid då man ofta hör om rädsla och intolerans. Tack för att du berättade:)

  4. Det var det finaste jag hört och läst på länge! Du skriver så starkt och bra och eleverna är ju alldeles, alldeles underbara!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s