Problemskapande beteende- av vem?

Jag har de senaste dagarna följt olika diskussioner på Twitter som handlar om klassrumsdörrens låsande eller icke låsande. Läraren har startat upp sin lektion, satt igång , börjat ge instruktioner eller startat en genomgång och då dyker, låt oss kalla henne för Anna, upp. Anna är den där tjejen som ofta kommer sent. Som har en rätt nonchalant attityd och som inte verkar förstå det där med klockor över huvud taget.

Redan nu vill jag bara klargöra att denna ”Anna” får vara mitt demonstrationsobjekt denna kväll. Anna är ingen elev jag har, hennes attityd är ingen attityd jag förknippar med en viss elev och de exemplen jag ger är inte tagna direkt ur min verklighet. Så låt oss börja vår berättelse.

Läraren har en fullspäckad lektion framför sig. Klockan har ringt in, alla elever sitter på sina platser, förutom platsen längst fram bredvid fönstret som gapar tom. Tystnaden sänker sig, läraren tar fram whiteboard pennan och ber alla elever ta fram sina anteckningsböcker och skriva som rubrik ”Franska Revolutionen”. Så drar läraren igång sin späckade genomgång.

Precis i det ögonblicket öppnas dörren och läraren avbryts.

– Anna, du är sen. Du får skriva av det du missat från kompisen.

– Men jag glömde min penna i skåpet, får jag låna din?

-Du kommer sent och du har inte ens med dig material , nä Anna det är faktiskt INTE OK! Du måste ta ansvar! Tror du att en snickare kommer till sitt jobb utan att ha med hammare? Hur ska du klara dig i ”verkliga livet” om du inte ens tar med dig penna på lektionen? Du får lösa det problemet.

Anna blir antingen 1. Arg, går ut, smäller igen dörren och kommer inte tillbaka. 2. Går ut och missar ytterligare 5 minuter av lektionen medan hon letar efter pennan och avbryter lektionen inte bara en, utan två gånger. I båda fallen har Anna en lösning på sitt problem som i båda fall i slutändan kommer vålla mer problem, både för henne själv, för läraren och för klasskamraterna.

Vem skapar det problemskapande beteendet i den här situationen?

Nu drar jag det till sin spets och ja, kanske överdriver, men en liten gnutta sanning kan det nog finnas i den lilla scen som nyss utspelades. Att Anna kom sent skapar problem. För läraren som tvingas avbryta genomgången och för Anna som missat första delen. Anna går och sätter sig och stöter på nästa problem, hon har glömt sin penna. Hon försöker lösa sitt problem, men läraren känner att Annas lösning skapar problem för läraren. Läraren säger att ta med sig pennor det ingår i att ta ansvar för sin egen studiegång. Klarar man inte av att komma i tid då kan man väl för sjutton klara av att ta med pennan åtminstone! Det är väl inte lärarens uppgift att tillhandahålla pennor?? De får ju faktiskt två per termin!

Annas lösning på sitt problem skapade problem. Inte för Anna, men för läraren. Läraren försöker då lösa det uppkomna problemet med att ge konkret exempel från ”verkliga livet” med snickaren som kommer till jobb utan hammare. Löser detta Annas pennproblem? Det enda som egentligen hänt är att lärarens försök att lösa detta problem, skapar än mer problem för Anna. Nu har hela klassen stannat upp och suckar högljutt ”Åh du ska alltid störa”! 

Ja, jag kanske överdriver, men jag vill bara lyfta fram det som Bo Heljskov pratar om när han pratar om Problemskapande beteende- Ingen vill skapa problem. Man vill hitta lösningar på sitt problem, vilket skapar problem för andra. 

Smaka på det igen. Ingen vill egentligen skapa problem. Man vill hitta lösningar på problem. Dessa lösningar är de som blir det problemskapande beteendet. Jag har haft elever som vill slå sig fria för att lösa olika situationer. Som spottar, slår, springer därifrån, gömmer sig, gråter, skriker, ja, efter 12 år som lärare har jag sett många lösningar. Som skapat problem.

Men barn är barn. Vi vuxna är de som ska se till att beteendet inte blir ett problem. För någon. Inte för Anna, inte för hennes klasskamrater som väntar, inte för undervisningen. Hur sjutton gör vi då? Trollar? Nja, vissa tror att en lösning på problemet med ”sen ankomst” är helt enkelt att låsa dörren. Inte hela lektionen utan bara vid genomgång. Jag förstår deras resonemang. Jag kan se deras argument. Men jag ryggar tillbaka och ryser av blotta tanken. Min dörr är alltid öppen! Gärna under hela lektionen om inte det är för mycket liv i korridoren. Kommer en annan lärare, vaktmästare, rektor förbi och kikar in blir jag bara glad. Kommer en annan elev och av nyfikenhet stoppar in huvudet likaså. Nu tänker du Men herregud – hur rörigt är det i ditt klassrum egentligen??

Faktiskt inte alls. I mitt klassrum pågår väldigt få genomgångar som någon kan ”avbryta”. Vid genomgång har jag givetvis dörren stängd. Men när mina basgrupper är utspridda i olika grupprum och jag går emellan och hjälper till så är alltid dörren öppen. Alla är välkomna. Alltid. 

Har du aldrig elever som kommer sent, kanske du undrar? Jo visst har jag det. Elever som kommer in både 5 och 10 minuter sent ibland. Som glömt pennor. Material. Men jag har alltid randigt papper längst bak i klassrummet. En kakburk längst fram fylld med pennor. Sudd. Ja, det man kan behöva. Min pappa sa alltid ”Det ska inte hänga på grejerna”, så rätt han har! Curling? Tja, kanske det. Men det är min stora övertygelse att de utav mina elever som väljer att bli snickare kommer faktiskt alltid att ha hammaren med sig. Oavsett om de har med sig blyertspenna till SO:n eller inte. As simple as that.

Struntar jag i att eleverna kommer sent? Givetvis inte, jag fyller i Skola 24 (rapportering), vid upprepade sena ankomster kontaktas elevhälsan på skolan och givetvis ringer jag hem. Vissa föräldrar har jag avtal med och ringer en gång/vecka och redogör för veckan som varit med sena ankomster/frånvaro. Men jag tar det aldrig, aldrig framför hela klassen. 

Det vore att skapa ett problem. Jag går fram till eleven någon gång under lektionen och frågar om det hänt något eller vad det var som gjorde att han/hon kom sent. Inte en enda gång har en elev svarat mig Asch, jag pallade helt enkelt inte att ta eget ansvar för min studiegång. För en elev som kan komma i tid, kommer i tid. En elev som vill komma i tid, kommer i tid. Det är inte den sena ankomsten i sig som måste ”straffas”, det är orsaken till varför eleven kommer sent som måste bemötas.

Jag säger inte att elever som alltid kommer sent inte är ett problem för mig. Givetvis är det ett problem. Men det handlar om att vi som pedagoger, tillsammans med elev och föräldrar måste  lösa detta problem, inte skapa lösningar som skapar problem. 

Jag är inte felfri 🙂 Ju mer jag tänker och reflekterar kring detta så inser jag att jag har många tillfällen då mitt beteende, mina lösningar på problem, istället skapar problem. Detta blogginlägg var lika mycket en reflektion för mig som jag hoppas den blir för dig.

För visst är det så, det är en enorm skillnad mellan att lösa problem, eller att skapa lösningar som skapar problem. Genom att jag som vuxen förändrar min reaktion så har jag makten att förändra hela situationen. Det kallar jag för makt! Makt att påverka och förändra! Den makten ska jag se till att ta i mitt klassrum!

 10264697_461503860661344_4190046827095905294_n

Annonser

En reaktion på ”Problemskapande beteende- av vem?

  1. Bra! Tack för att du delar med dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s