Fredagsfilosofi från Fröken Flipp

”Solanum lycopersicum är en potatisväxt som bär ätlig frukt. Den röda frukten kategoriseras i livsmedelssammanhang som en grönsak.” Så står det i Wikipedia när man söker på tomat. Så en tomat är en frukt som blir en grönsak. Eller kanske mer en grönsak som en gång varit en frukt. Eller kanske helt enkelt en frukt som byter namn till grönsak för att den passar bättre i salladskålen än i fruktsalladen? Oavsett, tomat är en frukt från en potatisväxt som blir en grönsak. Kristallklart. Eller? 

Tja, inte för mig som är rätt värdelös i köksregionen och vars matlagningskunskap sträcker sig till taccos, köttfärssås, pannkakor och kyckling. Matlagning är helt enkelt inte riktigt ”min grej”. Jag gillar inte att tillaga maten, jag tycker givetvis om att äta, men det där med att stå och laga mat i flera timmar för att ätas upp på tio minuter, nä det är inte min grej. Men det kanske beror på att jag inte har något direkt intresse för matlagning? Kanske för att de enda ingredienserna jag har i skafferiet är mjöl, havregryn och pasta och de enda kryddorna jag har i kryddskåpet är salt och pizzakrydda? Men vad har nu detta plötsliga intresse för mat med flippade klassrum att göra, kanske ni undrar?

Jag kan se flera paralleller mellan matlagningens och kunskapandets ädla konst. Vi börjar i skafferiet. Där ska det finnas basvaror. Sådana där som man alltid kan ha nytta av och plocka fram när det tryter i både kyl och frys. Skafferiet är helt enkelt vår kunskapsbank. Där vi lagrar allt det där som aldrig egentligen blir ”för gammalt”, utan som kan dammas av och förvandlas till en helt OK måltid när som helst. Den viktiga baskunskapen. Den som vi hittar i alla ämnen. Addition och subtraktion. Engelska-böjningen av am-are-is. Kunskapen att demokrati är motsatsen till diktatur och att H2O är kemiska beteckningen för vatten. Det där som sitter kvar år efter år och som man egentligen aldrig behöver uppdatera. Ja visst, man kompletterar nya basvaror lite då och då, men basen är den samma. Socker. Potatis. Mjöl. Kakao. Oregelbundna verb, kemiska beteckningar och ekvationer. Kunskap. Sånt som går att plugga in. Utan att egentligen behöva fundera kring när, om och hur, man kan ha nytta av det längre fram. ”Det är alltid bra att kunna”, precis som potatis ”alltid är bra att ha hemma”.

Sen har vi det där med kryddblandningen. Utan kryddor blir det ju liksom ingen riktig smak på maten. Antagligen därför all min mat smakar som fabriksgjorda Mamma Scans.. Jag har aldrig lärt mig, haft intresse för eller för den sakens skull, vågat experimentera med mina smaklökar. Jag vet vad jag gillar och så kör jag på det. Eller kan det vara så att jag helt enkelt är rädd för att misslyckas? Kan det vara samma sak i skolan?

Man vet vilken förmåga man är bra på. Man vet vilka starka sidor man har och eftersom en svensk elevs betyg avgörs utifrån elevens sämsta prestation ( ja så är det ju faktiskt har ni tänkt på det ?) så gäller det ju som elev att ”mörka” ens sämre sidor och göra sina bättre sidor så framträdande som möjligt. Jag vet inte hur jag ska använda cayennepeppar så jag kör vidare med min curry. För att vara på den säkra sidan. Hur många av våra elever gör inte samma sak? Kör vidare på det de vet fungerar, det som de behärskar, för att inte riskera att misslyckas? Vi bedömer och betygsätter våra elever efter deras sämsta prestation. Vilka konsekvenser ger det?

Om en kock aldrig skulle våga testa nya kryddblandningar av rädsla för att misslyckas – vad skulle hända med den gastronomiska utvecklingen då?

Om en elev aldrig vågar testa nya vägar till kunskap av rädsla för att misslyckas – vad händer med kunskapsutvecklingen då?

Det är förvirrat som det är. Utan rädsla för att misslyckas. 

En tomat är typ en potatis som blir en frukt som blir en grönsak.

Kunskap är fakta som blir förståelse som blir ny kunskap när man själv kan utveckla den.

Det räcker inte med att bara ha kunskapen. Man måste våga testa så man vet vad man ska ha den till. Man måste våga experimentera, både i köket och i lektionssalen. Man utgår från att tomaten är rund, röd och saftig. Sen om det blir fruktsallad eller grönsallad spelar kanske egentligen mindre roll. Det är ju ändå själva matlagningen och kunskapandet som är det viktiga!

1512378_467700596708337_3177541804661027028_n

Advertisements

2 reaktioner på ”Fredagsfilosofi från Fröken Flipp

  1. Jag tycker ändå att en av fördelarna med betygssystemet är just att eleverna får incitament att våga sig på att förbättra sina svagheter. Nu har de allt att vinna men förut allt att förlora. Sen att AAAAE blir D är en annan trist historia. F ö: mina barn skulle vara överlyckliga om min mat smakade mamma scan:)

  2. Fin blogg. Jag gillade liknelserna med matlagning. Ser fram emot nästa inlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s