Så var då dagen här. Den dagen då årets formativa undervisning och formativa bedömning skulle summeras i ett betyg. En bokstav som ska motsvara elevens kunskapsnivå. Tre saker kan jag konstatera efter att upploppet är avklarat:
1. Den berömda ”slutspurten” uteblev. Ni vet den där tiden på året då alla inlämningar ska lämnas in, alla slutprov ska rättas och alla redovisningar genomföras. Hela terminen och hela året har varit en bedömning för lärande, mot nytt lärande. I och med att jag har kunnat följa elevens kunskapsutveckling steg för steg så behövdes ingen ”slutspurt”. I ett hundrameterslopp är målgången ack så viktig, men har man precis sprungit Stockholm maraton så vet man att ens sluttid avgörs inte de sista 50 metrarna, utan det är hela loppet som räknas!
2. Från mitten av maj och framåt brukar jag överhopas av elever som undrar ”vad har jag för betyg”? Den frågan har förekommit några fåtal gånger den sista veckan, men absolut inte i den utsträckning som den brukar. Likaväl som jag har kunnat följa elevernas kunskapsutveckling har eleverna själva kunnat följa sin egen kunskapsutveckling och i den dialog som vi har haft under terminens gång har eleven hela tiden varit delaktig och medveten om var han/hon befinner sig. Eleverna har fått göra kamratbedömningar på varandra, likaväl som självbedömning av sitt egna arbete. När man synliggör kunskapskraven för eleverna och eleverna själva är med på resan så är det kanske inte så konstigt att de äger sitt eget lärande. De vet var de befinner sig, vad nästa steg är och ibland tror jag faktiskt vi undervärderar våra elever – de flesta elever man pratar med har en väldigt tydlig bild vad nästa steg är och hur de ska gå tillväga för att nå högre måluppfyllelse.
3. Dagens betygsregistrering blev ett betydligt enklare moment än det brukar vara. Funderingar som ”har eleven verkligen fått möjlighet att visa sina förmågor” ”varför kunde inte eleven lämna in i tid, nu saknar jag betygsunderlag” eller ”vad synd att eleven missade sista provet, nu kan jag ju inte sätta det betyget jag hade tänkt”, ja dessa funderingar uteblev. Av enkla, men ack så viktiga anledningar.
- Varje lektion har använts till att eleven har arbetat med förmågorna. I och med att jag flippar min undervisning använder jag inte lektionen till att överföra fakta. Fakta har eleverna tagit del av innan de kommer till lektionen och lektionerna kan istället användas till att använda förmågorna tillsammans med fakta för att skapa förståelse. Eleverna har gott om både tid och möjlighet att öva på och visa, sina förmågor.
- Jag har inga inlämningar som eleven arbetar med självständigt, utanför klassrummet. Allt arbete sker i klassrummet, och nästan alltid tillsammans med basgruppen. Det moment som förr innebar att jag skulle ”jaga” elever som inte lämnade in arbeten i tid uteblir. Jag finns på lektionen och kan stötta eleverna när de arbetar med projekt och uppgifter, de har hela tiden tillgång till mig och/eller sina kamrater för att kunna diskutera, utveckla och fördjupa sina tankar.
- Under ett arbetsområde har jag ca 4 riktade skrivningar (bedömningsuppgifter). Vid dessa bedömningsuppgifter utgår jag givetvis från det centrala innehållet och kunskapskraven, vilket gör att förmågorna som återfinns i kunskapskraven återkommer vid flera bedömningstillfällen. Om eleven således skulle ”missa” ett bedömningstillfälle står och faller inte betyget med det. Det eleven missar är en möjlighet till formativ feedback och feedforward, men eleven har möjlighet att visa samma förmågor vid ett annat tillfälle. Att eleven förstår det centrala innehållet och kan resonera kring begrepp och sätta dessa i sitt sammanhang kan jag relativt enkelt kolla av på lektionen.
Att sätta ett ”rättvist” betyg baserat på elevens måluppfyllelse utifrån kunskapskraven i respektive ämne har aldrig känts så enkelt som idag. Och varken jag eller mina elever springer dubbelvikta och spurtande, flämtande, i mål. Vi hann ju t.o.m njuta av publikens jubel så här sista veckan då vi filmade och la ut vårt bidrag till #BringBackOurGirls! Vi hann sträcka upp armarna i skyn och känna den där stoltheten som man måste få lov att känna när man kommit ända in i mål!
Nu sätter vi nya mål.Vi blickar framåt mot ett nytt läsår. Jag kommer behålla mina åttor, som nu blir nior och jag kommer samtidigt ta över tre stycken nya åttor i SO som jag inte haft förut. Bedömning för lärande som idag blev bedömning av lärande som hjälper oss att ställa in siktet mot ännu mer lärande!
Dagens betygsättning är inte bara en avslutning av läsåret 2013-2014 utan även en bra start och riktmärke för läsåret 2014/2015. Jag ser vad jag behöver utveckla i min undervisning, vilka förmågor mina elever måste få möjlighet att öva mer på för att kunna nå högre kunskapskrav. Betygen är lika mycket en bedömning av min undervisning som en bedömning av elevens kunskapsutveckling.
En bra grund till reflektion och utvärdering. För eleven såväl som för läraren 🙂
Välkommen i mål!
Mitt Flippade Klassrum 
Lotta! Nu är jag bara lite lat (ska ju läsa bakåt på dina bloggar etc på livet) men undrar: Startade du på allvar med den formativa bedömningen under detta läsår? Har du läst, sett etc något särskilt som har hjälpt dig i ditt arbete? /Suzanne
Hej, nej jag har givetvis arbetat med formativ bedömning under alla mina år som lärare, men de senaste två åren har jag gjort det betydligt mer medvetet. Alla prov m poäng är utbytta till riktade skrivningar med feedforward, detta är första året som jag ”helflippar” mitt klassrum vilket har gjort att jag skapat mycket mer tid på lektionerna att låta eleverna öva på de förmågor som jag sedan bedömer (förr gick mycket tid åt till att överföra fakta i mina SO-ämen, vilket gav eleverna mindre tid till att öva på att resonera, se samband, reflektera och analysera, de tog mer efter mina analyser). För mig går Hatties synligt lärande och den formativa undervisningen hand i hand. Sen har jag även arbetat mycket mer medvetet detta år med språkutveckling och Gibbons. För att synliggöra lärandet och kunskapskraven för eleverna gäller det att man bryter ner och kan konkretisera kunskapskraven. Jag har även arbetat mycket mer med att utveckla mina planeringar så att de har en alignment, en linje, från de stora frågorna, centrala innehållet, kunskapskraven och att de förmågor jag bedömer också är det som jag fyller lektionerna med. Eleverna använder modeller i betydligt större utsträckning, begreppsmodeller, sambandsmodeller, analysmodeller, för att tydliggöra hur de ska kunna utveckla de olika förmågorna. Så svaret på din fråga är nej, jag har alltid haft formativ bedömning, och även ja, det är först senaste 1-2 åren som jag känner att jag utvecklat min undervisning så att jag verkligen kan på allvar säga att jag möter varje elev, varje lektion utifrån där den eleven befinner sig. Just då. En kombination av alla faktorer ovan 🙂
Tack Lotta! Ska se om jag får till med mer kring detta nästa år. Det är iaf min målsättning./Suzanne
Måste helt klart vara befriande och skönt att känna sig säker och trygg inför betygssättningen 🙂
En del lärare tycker istället att det kan bli svårare att sätta rättvisa betyg när undervisningen blir mer formativ eftersom bedömningstillfällena blir så många fler och att bedömningsunderlagen blir betydligt mer omfattande och varierande. En stor del av dessa bedömningstillfällen och underlag bör ju dessutom inte användas för betygsättning eftersom de har olika syften. Det kan röra till det en hel del, inte minst under den stress som råder så här inför sommaren i betygssättningstider. Många lärare upplever dessutom att de inte hinner med att dokumentera det de bedömer av elevernas kunskaper och förmågor under lektionerna eftersom de har fullt upp med att undervisa, stötta och hjälpa eleverna. Hur gör du rent konkret?
Underbar läsning! Jag är på väg dit du är men har inte kommit riktigt ända fram ännu. 🙂 Liten fråga bara, hur många elever undervisar du? Jag undervisar själv i fyra klasser á 30 personer och tycker att det är svårt att hinna se dem…..