Intryck och avtryck…

1521452_10152255117947858_3646383456270788196_n

Har precis landat vid köksbordet med en kopp kaffe, hemkommen efter två fantastiska dagar i Ronneby och LITS2014. Vad LITS är? Ja, egentligen är det enda sättet att verkligen förstå vad det är, att vara med på plats. Bästa sättet att annars förklara det är att det är en upplevelse utan dess like! En pedagogisk, lustfylld, allvarsam, inspirerande, känslofylld, professionell, tankeväckande, himlastormande, reflekterande och one of a kind-upplevelse som tar plats i gröngräset i Brunnsparken.

Hit hade jag fått äran att bli inbjuden, dels som ansvarig för en workshop med temat Flippat Klassrum, och dels som inspirationsföreläsare med utgångspunkt i det lustfyllda lärandet och dess inneboende kraft! Temat för hela LITS var i år mod, att träna sin modmuskel och att faktiskt gå utanför sin trygghetszon och utmana sig själv.

Intrycken från dessa två dagar är så oerhört många och jag kommer med all sannolikhet att återkomma under sommaren med fler reflektioner och tankar som fötts under LITS. Men några intryck vill jag dela med mig av redan nu.

Det första intrycket är nog vilken oerhörd styrka och kraft som ligger i alla dessa möten. Möten med människor och kraften i alla de samtal som ägt rum dessa dagar. Det finns en sån styrka i att träffa andra människor som är modiga, som vill bli modiga och de som befinner sig mitt i klivet! Att dela tankar och erfarenheter, drömmar, förhoppningar – hur kan vi tillsammans skapa världens bästa skola?

Tanken med en ”unconference” (som var ett helt nytt begrepp för mig innan LITS) är helt briljant. Unconference betyder helt enkelt att det finns en stor whiteboardtavla uppställt i det stora tältet och här får deltagarna själva fylla i ämnen som de skulle vilja diskutera tillsammans med andra som är intresserade av samma ämne! Denna whiteboard kallas för ”gridd”, helt enkelt en stor anslagstavla. Redan igår mötte jag Anne Månsson, en flippad lärare som frågade mig om jag ville sitta ner och utbyta erfarenheter och tips kring flippade klassrum. Självklart! Vi skrev upp oss på ”gridden” och mellan 11-12 idag satt jag, Anne och sex andra mer eller mindre flippade lärare och samtalade kring det flippade klassrummet.

10481390_667555759986284_7436221683153724171_n

”Gridden”

Mellan 13-14 letade jag upp en annan grupp som satt sig i ett annat tält, och i denna grupp handlade det om coachande samtal i skolan. Här var det två coacher som gav tips och metoder som vi sedan fick testa på varandra. Spännande möte där min ”coachpartner” skulle ställa vissa specifika frågor som skulle öppna upp mina tankar och få mig att reflektera över min flygrädsla. Om det funkade? Ja, jag måste erkänna att när hon ställde alla de där frågorna enligt GROW – modellen, så hörde jag faktiskt mig själv svara saker som jag inte reflekterat kring tidigare. En häftig upplevelse som gav mig en hel del insikt kring vad min rädsla för flygning bottnar i. Rädslan för att släppa kontrollen.

Och jag som alltid tyckt att jag är en modig människa. En människa som vågar stå upp och prata inför 250 personer utan att en enda gång darra på rösten. En modig människa som vågar dela med mig och synliggöra allt det jag gör i mitt flippade klassrum. Så att alla kan se och vem som helst kan bedöma. Och döma. Men ändå. Rädd för att släppa kontrollen. Betyder det att jag är rädd för att misslyckas?

Pamela von Sabljar, underbara härliga Pamela, pratade just om att Älska sina misslyckanden! Att omfamna misstagen! Nä, rädd för att misslyckas är jag nog inte. Men kanske rädd för att människor ska se mig som misslyckad? Oj, vad personligt det blev nu kände jag. Men är det inte det vi alla är rädda för? Små barn likväl som stora barn? Rädda för att bli sedda som misslyckade? Att misslyckas säger något om det man gjort, men misslyckad säger något om den jag är…

Lou Rossling, detta krutpaket fylld av både skratt och allvar, pratade om ”röda bockar”. Alla dessa röda bockar i böcker, som inte bara säger ”du har misslyckats”, utan även säger ”du är misslyckad”. Åtminstone kanske det är så personen som får bocken känner sig…

Vad är det viktigaste vi förmedlar till våra barn? Hur fyller vi våra barn med mod? Modet att våga följa sitt hjärta, gå sina egna vägar, hur kan vi i skolan se till att de stjärnögon som är tända när de börjar i förskoleklass, finns kvar även när de kliver in i mitt klassrum när de fyllt 15? Så viktigt det är att vi som är vuxna tränar vår modmuskel, så vi kan gå in i klassrummet och vara modiga förebilder åt alla dessa unga som vi möter varje dag.

Ofta är de barn jag möter i klassrummet betydligt modigare än vad jag är. Det måste jag erkänna! Men på ett sätt är jag också modig. För jag vågar stå upp för 250 människor och säga att jag tror att jag är så betydelsefull att jag är med och förändrar världen! Precis lika mycket som jag tror att alla andra som arbetar med barn, varje dag, faktiskt är med och förändrar världen! Och om vi kan stå upp och säga att vi har kraften att förändra – om vi kan förmedla det till våra elever och barn i klassrum och på förskola – ja kanske, kanske är vi då med och ingjuter mod i våra unga?  Mod till att verkligen tro på att de faktiskt också är med och förändrar världen! 

Varför nöja sig med att förändra Svenska skolan, när vi faktiskt är redo att förändra hela världen! Den känslan har man med sig när man lämnar LITS 🙂

Jag hoppas, och jag tror, att även jag gjorde avtryck. Att mitt avtryck blev någon annans intryck. Starkaste upplevelsen för mig var kvinnan som kom fram till scenen efter min föreläsning. Jag visade mina elevers #BringBackOurGirls film som avslutning och efter att jag klivit av scen kom hon fram till mig. Hon gav mig en stor kram, tittade på mig och sa med darrande röst ”Jag kommer från Nigeria. Tack!”. Mer sa hon inte. Mer behövdes inte sägas. De starkaste mötena kan också vara de tystaste mötena. Vi kramade om varandra. Länge. Och hårt. Jag förstod vad hon menade. Hon förstod vad jag menade. Vår tystnad var den som talade. Vi grät. Tårarna rann längs med mina kinder.

Allt blev så verkligt. Så på riktigt. Och så äkta. Där har ni styrkan i LITS. Allt är på riktigt. Och allt, precis allt som sker under två dagar i en park under en tältduk är så oerhört, oerhört äkta!

Tack Micke och Kajsa för att ni hade modet att bjuda in Fröken Flipp! Och tack Anna och Anna som spred en så oerhörd värme och glädje, personer som ni som gjort LITS möjligt. Och ett extra tack till Ija som var min hjälpande hand i workshop-tältet! Och tack till alla inspirerande föreläsare, till alla fantastiska människor jag mött och ett stort tack till teknikerna som fick jaga USB-kabel för min skull 🙂 Asch, va sjutton – TACK ALLA för en fantastisk upplevelse!

Nu laddar vi om – om två dagar ska jag träna min modmuskel till max – då utmanar jag min flygrädsla och drar till USA och FlipCon14 🙂 Finns liksom ingen hejd på roligheterna just nu!

10406662_10152255841887858_7017515688315319349_n

För de riktigt modiga – Modsafari! Ett helt vanligt inslag på en högst ovanligt fantastisk upplevelse! Om jag höll ormen? Å nä – någon måtta får det allt vara på stollerierna 😉 Men klappade vågade jag i alla fall…nästan…men nästa år… DÅ JÄDRAR!

Annonser

2 reaktioner på ”Intryck och avtryck…

  1. Oerhört inspirerande att läsa om dina upplevelser👍

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s