Att lära in för att lära ut

Idag hamnade jag mitt i en intressant twitterdebatt (som flertalet av alla twitterdebatter är – finns du inte på Twitter så rekommenderar jag dig starkt att skaffa ett konto innan terminen drar igång). Nåväl, tillbaka till debatten. Den handlade om huruvida en lämplig lärare nödvändigtvis måste vara en lärare som har en pedagogisk utbildning, eller om det är är så att duktiga yrkesutövare har det som krävs för att i sin tur lära ut i skolan, utan pedagogisk behörighet. Tänk t.ex snickaren som sadlar om och blir träslöjdsläraren, kocken som blir hemkunskapslärare eller journalisten som blir svensklärare. Är behörighet i yrket verkligen det viktigaste, eller handlar det mycket om att hitta ”rätt man på rätt plats”?

Jag är lärare. Pedagog. Jag har gått 5-årig pedagogisk utbildning på högskolan i Halmstad. Jag har läst ämnesdidaktik och jag har läst tillsammans med de som läser fristående kurser. Låt mig säga så här – det är STOR skillnad mellan att läsa om hur jag ska lära ut ett ämne, än att enbart lära mig fakta om ämnet i fråga. Det spelar ingen roll hur mycket jag kan om Västeuropas ekonomiska utveckling, om jag inte har kunskap hur jag ska förmedla kunskapen så står jag mig rätt slätt. Varför undrar du?

Jo, dagens situation i klassrummet är oerhört komplext. Jag har alla elever integrerade i mitt klassrum. De med språkstörningar. De som har diagnoser i form av NPF och/eller dyslexi/dyskalkyli. Jag har mellan 70-80% elever som har annat modersmål än svenska. Jag har elever som kommer från annan skolbakgrund, andra världsdelar med helt andra förkunskaper än om de gått svensk skola. I 6:an läser vi om 1600-tal. Svensk historia. Men om en elev kommer nyanländ och inte läst om tiden fram till 1600-talet, då har eleven inget att förankra sin nya kunskap i. Ingen tråd bakåt i tiden att följa. Där kommer läraren in.

Jag är helt övertygad om att en duktig journalist, författare eller arkivarie kan undervisa om expansion och stormakt, väl insatta i dess betydelse för Sveriges ekonomi och ställning i Norden, men är de medvetna om hur de bäst ska undervisa för att eleverna ska förstå denna fakta och kunna transformera den till kunskap? Ja, vissa kanske kan. Men långt ifrån alla. Det handlar egentligen om hur många verktyg du har i din verktygslåda. När ett verktyg inte fixar att göra jobbet, vilket verktyg använder du då?

Precis så är det att vara lärare. Jag kan inte använda samma verktyg till alla elever. Ett verktyg kommer jag inte långt med. Jag behöver en hel nyckelsats med insexnycklar för att kunna möta varje elev efter just den elevens behov. Jag har lagt ner 5 år på lärarutbildningen för att fylla på min verktygslåda. Jag har lagt ner många veckor av VFU för att ta reda på vilka insexnycklar som passar på vilka elever. Varje dag i mitt flippade klassrum så får jag justera min verktygslåda. Gräva i botten. Kanske kombinera. Kanske använda en fil istället för en såg. Eller såga där jag egentligen hade tänkt fila. Ja, ni fattar. En variation. Hela tiden!

Jag läste i våras artikeln ”Rapport från en vårtermin i kaos”. Ingressen lyder:  Journalisten Thomas Petersson tog ett vikariat på ett högstadium i Stockholm. Han var inställd på att det skulle bli tufft – men inte på att möta en svensk skola i upplösning. ”Mitt brutala uppvaknande pågår under hela min tid på skolan”, skriver han.

Inte pedagogen Thomas Petersson. Inte lärarenJournalisten. Nu säger jag inte att enda anledningen till varför denna vårtermin blev en vårtermin av kaos beror på Thomas avsaknad av pedagogisk utbildning, men jag tycker ändå det är värt att belysa. Hur hade en utbildad, erfaren pedagog hanterat samma klass? Hade han/hon fått liknande resultat? Intressant ändå att leka med tanken.

Jag tänker t.ex på formuleringen ”Den första veckan känns det omöjligt att hålla någon form av ordning, få eleverna att lyssna och visa respekt. Hela havet stormar och till en början lägger jag hela ansvaret på mig själv.”

Vad hade jag som utbildad pedagog gjort annorlunda? Ja, till en början så hade jag varken lagt ansvaret på mig själv som person och absolut inte heller på eleverna. Jag hade funderat kring mina metoder. Hur kan jag bemöta dessa elever? Hur skapar jag ett klassrumsklimat som gynnar inlärning? Jag ser till att höja förväntningarna på eleverna, vara tydlig med att förmedla dessa höga förväntningar och samtidigt ge eleverna verktyg ur min verktygslåda så de klarar av att leva upp till dessa högt ställda förväntningar. Jag ser till att skapa tydliga ramar, men inte genom att prata om ordning och respekt, nä utan genom att prata om kunskaper, locka fram lust till lärande, strukturera lektioner så att det är kristallklart för varje elev vad som ska ske nästa lektion, vad vi ska göra, varför och hur. Jag skapar ordning och reda genom att synliggöra lärandet för eleven. Gör eleven delaktig.

Det är min fulla övertygelse att en journalist, författare eller arkivarie med största sannolikhet besitter en stor lust över sitt yrke. En stolthet. En glädje som de kan förmedla till nyfikna och intresserade elever. Men alla de andra eleverna då? De som inte per automatik är vare sig intresserade eller nyfikna? De som hellre ser till att skapa ”hela havet stormar” i klassrummet? För dessa elever räcker inte ämneskunskap hos den som lär ut. Inte heller entusiasm.  Dessa elever behöver lära sig hur de ska lära sig. Av en utbildad person som kan förmedla fakta på så sätt så att varje elev kan göra om fakta till egen förståelse.

Och vem kan vara bättre lämpad att förmedla denna kunskap om inte den utbildade pedagogen? Så tänker jag.

tecknad-verktyget-vektor_34-51093

Se till att du har en välfylld verktygslåda att ta med in i klassrummet!

Advertisements

6 reaktioner på ”Att lära in för att lära ut

  1. Oj, vad snabb du var med att få till detta inlägg. Jag tittade till er ”debatt” ett par gånger men kände mig mest trött. Orkade inte ge mig in i den. (Hade nog inte gjort det bra heller.)I vilket fall som helst tycker jag att ditt inlägg här är bra. Och en tanke kring lärare: om vi absolut inte lär oss ngt på utbildningen, så varför utbildar de då oss i flera år och även om det finns goda obehöriga lärare undrar jag om de blir sämre om de dessutom får en pedagogisk utbildning. En kvinna som jobbade i samma kommundel som jag fast på en förskola berättade om en jobbarkompis som först utbildade sig och jobbade som barnskötare i många år innan hon utbildade sig till förskollärare. Först när hon blivit förskollärare förstod hon vilken skillnad det var (och då hade hon ju som sagt jobbat på förskolan i många år innan). /Suzanne

  2. Mycket klokt!
    Tyvärr är det mest faktakunskaperna och inte ämnesdidaktiken som står i fokus i den nya lärarutbildningen, dessutom har vi, när vi är klara, fler hp i uppsatsskrivande än i VFU.
    Jag som lärarstudent är frustrerad då jag inte får lära mig hur jag ska lära ut, det som för mig är grundsten i yrket. Jag har en verktygslåda när jag är klar utan några eller få verktyg i!

    • Håller helt och hållet med dig Anna om att det är många poäng i uppsatsskrivande men att det behövs fler och skarpare verktyg att stoppa i verktygslådan.
      Kan detta bero på att många av lärarutbildarna inte har varit ute i skolan på väldigt länge och befinner sig långt från verkligheten i klassrummen?
      Hörde av en universitetslärare som undervisade i läs och skrivinlärning om tråkningarna från kollegor när hon var ute i grundskolan bland de elever som lär sig läsa för att se hur metoderna fungerar som hon lärde lärarstudenterna.

  3. Hej! Först vill jag säga att jag tycker din blogg här är jättebra och den har inspirerat mig. När det gäller dina åsikter i inlägget så håller jag helt med – just att veta HUR jag lär eleverna på bästa sätt, HUR jag förmedlar kunskapen till dem och får dem att utveckla sina egna förmågor är det allra viktigaste. Det är inte lika viktigt att jag kan exakt alla historiska årtal eller något annat. Jag läste fristående kurs som jag kombinerade med en ettårig praktisk-pedagogisk utbildning och jag har som lärare saknat att jag fick så lite didaktik och istället så mycket detaljerad kunskap i föreläsningarna. Tack för ett bra och viktigt inlägg!
    P.S. En rolig detalj: din härliga mamma Birgitta är min lille sons förskolefröken. Hon tipsade mig om din blogg eftersom hon visste att jag också undervisade i engelska och so på högstadiet.
    Ha det gott! Hälsn. Pernilla

  4. Även i den gamla lärarutbildningen så var det inte speciellt stort fokus på metoder, det var nästan fult att säga vad som var bar eller dåligt. Det gällde iaf på GU, på korta programmet.

  5. Suveränt skrivet. Vi måste hålla på vår yrkesroll. Vad är vår utbildning värd annars?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s