The Force is strong!

Idag hade jag, i min roll som förstelärare på Östergårdskolan, möjligheten och förmånen att lyssna på Helen Timperley. Helen är professor vid universitetet i Auckland, Nya Zeeland och hennes forskningsområde handlar om lärares professionella utveckling och lärande för att främja elevers lärande och utveckling. Vi var många som tog chansen att få lyssna på Helen, lite drygt 200 pedagoger, skolledare och skolutvecklare var med på föreläsning som hölls på högskolan i Halmstad (där Fröken Flipp förövrigt avlagt sin lärarexamen). Så lite som att vara tillbaka på brottsplatsen 🙂

Den första reflektionen som gjordes under dagens föreläsning var att så många av mina twänner (vänner på Twitter) var närvarande i salen. Eller som man säger på data-språk ”AFK” (vilket står för Away From Keyboard). Så roligt det är att få möjligheten att träffa alla dessa härliga kollegor från nätet live, och så häftigt det är att reflektera och utbyta tankespjärn via sociala medier under tiden som man sitter på samma föreläsning. Det ger en hel annan dimension till det som sägs.

Nu vet jag att många suckar och skakar på huvudet. ”Är det konstigt om våra elever sitter med telefoner på lektionerna, när inte ens vi lärare kan låta bli att facebooka och twittra under viktiga föreläsningar som dessutom kostar oerhört mycket pengar att skicka pedagoger på?”. Men då har man inte riktigt förstått poängen med dessa verktyg. De sociala medierna fungerar som en fantastisk mötesplats, en plats där tankar och idéer utbyts, där nya tankar tar form och nätverkande bidrar både till egenutveckling och skolutveckling i allra högsta grad. Frågan är egentligen inte varför 10-15% av oss satt och twittrade under tiden, utan varför gjorde inte de övriga 85% samma sak??

I sin föreläsning utgick Timperley ifrån följande cykel:

timperley

Cykeln tar sin utgångspunkt i frågan vilka kunskaper och vilka förmågor behöver våra elever och den leder direkt vidare till nästa fråga vilka kunskaper och vilka förmågor måste jag som lärare besitta för att kunna bidra så mycket som möjligt till elevens kunskapsutveckling?

Då och då möter vi de där eleverna som aldrig riktigt lyckas lära sig det vi förutsätter att de ska lära sig. Märkligt det där. Det är olika elever från år till år, men med samma utgång varje gång, de ”misslyckas” med att lära sig det vi bestämt att de ska lära sig. Vi utvärderar och funderar kring orsaker som ”eleven fick inte tillräckligt med stöd från stödpersonal”, ”eleven gjorde inte tillräckligt med läxor” ”eleven var inte tillräckligt engagerad på lektionen”.

Men hur ofta lägger vi ansvaret i vår undervisning? Vad var det i min undervisning och mina metoder som gjorde att eleven inte kunde tillgodogöra sig tillräcklig kunskap? Vad hade jag som pedagog behövt för hjälp och för kunskap för att kunna hjälpa eleven vidare i hans/hennes kunskapsutveckling? Det professionella lärandets inneboende kraft. Själva grunden i Timperleys forskning. Hur kan jag som pedagog utveckla, förändra och förbättra min undervisning så att undervisningen hela tiden kan anpassas utifrån varje elevs förutsättning? Visst ser man stora paralleller med Hattie? Det synliga lärandet, där mycket av fokus läggs på lärarens roll och den viktiga återkopplingen/feedbacken som hela tiden för lärprocessen framåt. Där eleven är lika delaktig som läraren, men där läraren hela tiden är medveten om vilka verktyg varje elev behöver, vilken metod som fungerar på respektive elev, och också där varje lärare är medveten om sitt eget lärande i processen.

BvZ5I3dIYAAlZiy

”You can’t teach well enough if you dont know how well your students are learning”. Behovet av formativ feedback och återkoppling handlar inte bara om den från lärare till elev, utan även om den från elev till lärare. Och från lärare till lärare. Utifrån dina elevers resultat så måste ett ständigt arbete pågå med att utveckla din egen undervisning. Och det är ju lättare sagt än gjort, eller hur? Var är tiden? Var är kontinuiteten med grupper och klasser? Nya grupper, nya klasser var och varannan termin. Scheman som fylls av undervisning och där samplanering, reflektion och utvärdering gapar med sin frånvaro. En uppmaning till alla skolledare och politiker runt om i Sverige – ge era lärare tid och förutsättning för uppföljning av resultat, analys av resultat och möjlighet att utveckla undervisningen utifrån dessa reflektioner.

På Östergårdskolan startade vi förra veckan med vårt systematiska kvalitetsarbete, där vi följer upp resultat av NP och betyg, drar slutsatser, gör reflektioner och analyserar orsaker som bidragit till dessa resultat.  Utifrån denna analys diskuterar vi vilka nya mål vi behöver sätta upp i våra ämneslag/arbetslag och i vår undervisning för att  öka elevernas måluppfyllelse ytterligare.

Också här är det en process. Timperley pekar på vikten av att inte gå in i en process med ett färdigt svar, utan istället utgå från ett problem och lägga tid på att definiera problemet och vilka orsaker som ligger bakom. Då skapar vi större förståelse för hur vi ska kunna lösa problemet genom att förändra/utveckla våra undervisningsmetoder. ”Teachers learn in the same way as students”. I mitt flippade klassrum framhåller jag ofta för eleverna att det är inte alltid svaret som är det väsentliga, utan processen som leder fram till svaret. Det är där man hittar kraften, lösningarna, reflektionerna som leder lärandet framåt.

Egentligen handlar det om ett skifte av fokus. Från att utbyta information inom kollegiet som behandlar specifika elevers förutsättningar till att utbyta information om effektiva undervisningsmetoder. Den är viktig. Fokusera på att hitta de effektiva lärsituationerna, de effektiva undervisningsmetoderna och lyft fram dessa inom kollegiet!

Vikten av samarbete. Ensam är inte stark! Det är tillsammans vi hjälps åt att lyfta fram alla dessa goda exempel som kan spridas i syfte att utveckla undervisningen. ”Teachers make the difference, but they cannot do it alone”.  Nej, man kan inte göra det ensam. Och då är vi tillbaka där vi började. Behovet av kollegial skolutveckling. ”Teachers need to be more active and seek the learning they need in the profession – not passive! You are in the driving seat”

Tillbaka till kraften. I det professionella lärandet. Kraften i att utbyta tankar. Kraften i det kollegiala lärandet. Kraften i det utvidgade kollegiet – ett kollegie där man i allra högsta grad som lärare aktivt kan söka delar av den kunskap man behöver och hitta de personer som kan hjälpa mig att få just den kunskapen jag efterfrågar!

Tack för att ni hjälper mig att utveckla mitt professionella lärande! Och ja, jag kommer fortsätta Twittra, Facebooka och blogga under föreläsningar – allt för att kunna bidra så mycket som möjligt till ert professionella lärande! #sharingiscaring

1MrtBj6d

Några av alla de twänner som bidrar till mitt professionella lärande @Qvittra & @Vixvbg

Tack alla i #detutvidgadekollegiet som ständigt bidrar att lyfta och utveckla skolan!  Vilken kraft! Vill ni ta del av alla kloka tankar som delades under dagens föreläsning så gå in på Twitter och sök under #Timperley. Där kan ni följa allt som diskuterades både på nätet och IRL (In Real Life). Vem vet, kanske hittar du en och annan pärla att plocka med dig i ditt fortsatta professionella lärande?

”The Force is strong – may the Force be with you”!

 

Annonser

3 reaktioner på ”The Force is strong!

  1. Grymt bra skrivet! Börjar bli sugen på att försöka mig på flippar. Synd att mellanstadiet där jag nu ska jobba inte har varken datorer eller ipads. Får sätta lite press på ledningen ;). Gillar din approach när det gäller skolutveckling/undervisning och sättet du kommunicerar med dina elever.
    Jesper

  2. Ja, när läraren förstår att det är hon som är ansvarig för lärandets framgång har hon kommit långt. I alla fall om man ser till hur en skrämmande stor del av dagens lärare vill hitta orsaken utanför sig själv. Men hur många av de drygt 200 närvarande kom fram till att det är läraren/skolledaren/skolan som är ansvarig? Vad säger dina kollegor på Östergårdskolan som var på plats? Jag har tjatat om att det är skolan som gör skillnad sedan 1999. Jag har tyvärr sett alldeles för många oprofessionella arbetslagsmöten och skolutvecklingsmöten. Det har mig veterligen inte varit brist på tid för lärare att mötas, utan brist på innehåll i mötena. Av den anledningen har lärarna inte kunnat dra nytta av det du kallar för ”tillsammans”. Kanske är Halmstad på rätt spår?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s