#gladchock

Förra onsdagen inträffade två väldigt trevliga händelser. För det första så kom Hallandsposten och besökte Östergårdsskolan. De ville prata med elever och höra deras syn på skola så här i valtider och ta reda på vad eleverna själva tänkte och tyckte om svenska skolan. Jag bjöd in dem i mitt klassrum men var noga med att poängtera att de får använda hur stor del av lektionen de behöver men, första fem minuterna är det alltid bilddagboken som gäller. Detta oavsett om själva kungen skulle få för sig att komma på besök eller ej!

Innan eleverna kom in i klassrummet frågade journalisten mig hur jag ser på allt prat om ”oordningen” i den svenska skolan? Ja, sa jag, jag är noga med ordning och reda. Men inte det som Björklund anser skapa ordning, utan en ordning som tillåter både keps och mobiltelefon på bänken. Eleverna kommer komma in i klassrummet, de kommer ha keps bakochfram, de kommer lägga mobilerna framför sig på bänken, därefter kommer de öppna sina bilddagböcker och börja arbeta med dagens startuppgift. ”Ni förstår, sa jag, ordning och reda för mig handlar om struktur, om att eleverna vet vad de ska göra, varför och hur. Vi pratar inte om ”ordning och reda” i mitt klassrum, vi pratar om lärande och engagemang”. Journalisten såg aningen skeptisk ut 😉

Lektionen startade och i Hallandspostens reportage beskriver de uppstarten så här:

”Klass 9 A på Östergårdsskolan skriver koncentrerat och under tystnad i sina anteckningsböcker. Om det inte hade varit för raspet av blyertspennor mot papper, hade man förmodligen kunnat höra en knappnål falla”

Bilden eleverna reflekterade kring var denna:

1530486_10150588371679945_1083657654262058273_n

Som vanligt så hade vi en efterföljande diskussion om syftet med bilden, vad eleverna tror den vill säga, om den visar hur verkligheten ser ut? Eleverna var på hugget och hade många tankar om hur tekniken påverkar allas vardag, hur människor idag lever sitt liv via sociala medier och där även fröken erkände att ja, det ligger nog någon sanning i det. Journalisten skrev efteråt:

”Diskussionen pågår några minuter – lugn, sansad, respektfull och klok. Trots att några har keps, och trots att det inte finns någon kateder, och trots att det här är en skola där inte alla har toppbetyg”.

Den kommentaren gjorde mig så ofantligt glad. Och stolt. Det ska jag inte sticka under stol med. Så stolt att min pedagogiska grundsyn, det sätt jag bygger upp min undervisning, de tankar och övertygelser som genomsyrar mitt klassrum, även syns när man kommer utifrån och tittar in, om så bara för en kort stund.

Efter startuppgiften satt eleverna och diskuterade i smågrupper vad som egentligen var viktigast i skolan. En och samma sak återkom i elevernas diskussion, nämligen lärarens roll i klassrummet. Visst vill de ha fler I-pads, fler böcker istället för stenciler, mer varierad undervisning. Men framförallt vill de ha engagemang och glädje! Journalisten konstaterade att ord som PISA-rapporter, betyg och uppförande och ordning inte var något som eleverna lade någon vikt vid när de skulle beskriva vad som är viktigast i skolan.

”Vi behöver lärare som älskar att sprida kunskap”

Shit vad kloka de är mina barn!! Vi behöver lärare som älskar att sprida kunskap! Min viktigaste uppgift är att främja och skapa lust till livslångt lärande. Så ser jag på mitt yrke. Genom att utstråla denna glädje, detta engagemang och denna nyfikenhet till lärande så hoppas jag och tror att det sprider sig vidare in i mina klassrum och rakt in i hjärnan och hjärtat till mina elever.

10625029_10152430314687858_7431929627778322074_n

”Hon är glad och bjuder på sig själv”. Gjenis och Charbel ger sin syn på mina kvalitéer  som lärare 😉

 På eftermiddagen samma dag begav jag mig till Växjö och till Fagrabäcksskolan för att föreläsa om mitt flippade klassrum, både för lärare och för föräldrar. Vill du läsa mer om föreläsningen så hittar du lite reflektioner i artikeln ”Sätt lärandet i fokus”.

I Växjö fick jag äntligen möjlighet att träffa inte bara en, utan flera, av alla Twänner där ute i #detutvidgadekollegiet (Twän = Twittervän)

En av dessa Twänner, tillika en ypperlig kock enligt egen utsago, twittrade följande efteråt:

smicker2

En bättre hashtag kan man ju inte önska sig! #gladchock 🙂 Jag är ingen forskare a la Timperley eller Hattie. Jag är inte tekniskt kunnig som Saams och Bergman. Men jag tror på att det som gäller för eleverna gäller i alla möten. Det handlar om lust till lärande. Om glädje. Om att engagera och väcka intresse. Väcka nyfikenhet. Jag blev så glad när jag läste twitternotiserna efteråt, att den glädje jag känner inför mitt uppdrag som lärare även förmedlas till de som träffar mig.

smicker1

Men kan det inte bli för mycket glädje då? Jag tänker så här, så länge glädjen är äkta så är det inget jag behöver anstränga mig för att utstråla. Det betyder inte att jag varje dag är på topp. Att jag alltid kommer visslande till skolan 07.20 måndag morgon. Men så länge jag känner, varje gång jag stiger in i klassrummet, att det finns inget annat ställe jag hellre skulle vilja vara  än just här, ja så länge kommer jag fortsätta utstråla glädje och bjuda på en och annan #gladchock!

hämta (1)

Fröken Flipp bjuder på lite #glädje 🙂

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s