Motstånd och magi

Tänkte avsluta veckan med en reflektion kring en händelse som inträffade igår. En av de nya klasser som jag tagit emot inför höstterminen börjar mer och mer förstå vilken arbetsinsats som krävs av eleverna i mitt flippade klassrum. I mitt klassrum så lägger jag all tid på att fokusera på förmågorna, för att träna det eleverna sedan blir bedömda i. Två av de förmågor vi arbetar mycket med är den kommunikativa förmågan och analysförmågan. Som jag skrivit i tidigare inlägg så är min uppfattning att alla förmågor är tätt sammanlänkade, för att kunna ha ett underbyggt resonemang så måste du kunna analysera fakta, fundera kring likheter och skillnader, jämföra och dra slutsatser. Detta kräver hård träning och denna träning möter givetvis motstånd.

Kanske låter det ibland på mig som att jag aldrig någonsin stöter på motstånd från eleverna, detta är en felaktig bild. Tack och lov stöter jag på motstånd! Jag ser motståndet som ett kvitto, ett kvitto att jag faktiskt övar eleverna i något som de är otränade i. Och denna träning innebär, tja kanske inte blod, svett och tårar, men dock en och annan känsloyttring från elevernas sida!

Under tisdagens startuppgift, bilddagboken, sa jag till eleverna redan innan att jag kommer vilja samla in texterna, inte för att bedöma, men för att kunna ge feedback så att eleverna ser hur min feedback kan komma att se ut inför kommande bedömningsuppgift. Bilden eleverna skulle skriva kring var denna:

10622882_1455765661366893_415086524978592049_n

En utmärkt bild för att öva på den kommunikativa förmågan och kunna resonera kring konsekvenser, fördelar och nackdelar, med det val man gör.

Jag satt i veckan och gav feedback, var och en fick en personlig kommentar kring något som just han/hon kunde utveckla. I går fick eleverna tillbaka böckerna och jag bad de att titta på feedbacken och därifrån fortsätta att utveckla sina tankar, med stöd av feedbacken.

En av eleverna blev jättearg. Hens kommentar var ”Men Lotta, du skriver att det kanske kan finnas något negativt med att alltid ha tur!?!? Hur kan det finnas negativa saker med att alltid ha tur?? Jag fattar inte alls!”

Jag satte mig med eleven och ställde lite följdfrågor. ”Hur känns det om man aldrig stöter på motstånd”? ”Tror du man kan uppskatta sin tur om man aldrig någonsin får otur”? Jag utmanade hens tankar och ville få eleven att se det ur olika perspektiv. Det slutade med att eleven la ihop boken och konstaterade att ”Du är den sämsta läraren nånsin och jag vill ha tillbaka min gamla lärare – där fick man i alla fall riktiga uppgifter!”

Jag lät eleven vara och fortsatte lektionen som planerat. Vi spelade Kahoot, diskuterade det kommande valet och gick igenom nästa veckas bedömningsuppgift. I bedömningsuppgiften kommer eleverna få skriva en riktad skrivning utifrån frågan Demokrati eller diktatur – hur påverkar det mig? Jag förklarade hur mina bedömningsuppgifter går till, vilka förmågor jag kommer bedöma, vad eleverna ska tänka på när de utvecklar sina svar (klicka på länken så kommer du till elevernas blogg där uppgiften finns i sin helhet). Jag drog paralleller till uppgiften i bilddagboken och hur de skulle tänka på att utveckla sina svar och försöka se det ur olika perspektiv.

Eleven som tyst demonstrerat hela lektionen räckte upp handen och sa ”Vadå, ska man skriva en hel saga på dina prov eller?”

Både nej och ja, svarade ja. Det är inte hur mycket du skriver, utan vad du skriver som är intressant. Och nej, mina prov handlar inte om att flytta fakta utan jag vill att du ska resonera och visa att du har förstått det som vi arbetat med hittills under arbetsområdet.

”Dina prov suger!”  End of discussion liksom.

När lektionen var avslutad så gick jag fram till eleven och bad hen stanna kvar. Vi satte oss ner och jag frågade eleven om hen ville förklara vidare varför hen var så arg. ”Ja, du säger att det kan vara negativt att alltid ha tur, men det finns faktiskt inget negativt med det!”  Ok, sa jag, då vill jag att du övertygar mig! Hur tänker du? Utveckla!

Sedan satt eleven och motiverade i mening efter mening till mig exakt hur hen menade. Hade många kloka reflektioner kring begreppen ”tur” och ”otur”.

”Nu har du visat mig att du kan motivera varför du tycker som du gör. Det handlar inte om rätt eller fel svar, det handlar om att jag vill att du ska motivera varför du tänker som du gör och visa för mig att du tänkt ur olika perspektiv men ändå kommit fram till detta svar.” ”Tänk dig, sa jag, att detta hade varit bedömningsuppgiften nästa vecka istället. Hur kan du använda detta nästa vecka när du skriver om demokrati och diktatur?”

”Vadå, ska jag typ säga varför jag tycker att man kan få rösta när man är 15?” ”Ja, absolut! Vad har du för åsikt om det?”

”Jo, men alltså, när man är 15 så fattar man ju faktiskt. Då borde man få vara med och bestämma. Annars tycker inte jag det är en demokrati, för då är det så många som fattar men som inte får vara med och bestämma. Men det är ju mina åsikter, kan jag skriva det på ett prov?”

”Ja, det tycker jag absolut du ska. Du använder begreppet demokrati. Försök att förklara vad demokrati innebär idag och vad skillnaden skulle kunna bli om man gjorde som du föreslår. Blir det bättre eller sämre för demokratin? Kan det bli både och?”

”Aha – nu fattar jag! Precis som med tur och otur ju!”

Ja, PRECIS som med tur och med otur. Ett magiskt leende och en hejdå kram som värmde in i hjärtat.

Specialpedagogen kommer in tio sekunder senare när jag håller på att plocka ihop. ”Lotta, vilken glad elev som kom ut från ditt klassrum precis! Ni måste haft en rolig lektion!”

Mitt flippade klassrum handlar inte om att göra ”roliga” saker som eleverna tycker är soft och spännande. Mitt flippade klassrum handlar om att göra roliga saker som utmanar eleverna. Som gör att jag stöter på motstånd. För det är motståndet som visar att eleverna är mitt i sin träningsprocess. Var befinner sig eleven? Vad kan eleven göra utan hjälp och vad kan eleven göra med hjälp?

Vi måste våga utmana eleverna. Vi måste våga möta motstånd. Men vi måste också vara förberedda på hur vi ska hjälpa eleven vidare. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det handlar inte om lathet. Eller att eleven inte förstår. Det handlar om att eleverna är otränade! 

Eleverna är så vana att få allt serverat, frågor, svar, uppgifter, fakta, så eleven inte ges möjlighet att tränas i det som de senare faktiskt kommer möta varje dag. Det som kallas verkligheten.

Hjälper vi, eller är det faktiskt så att vi istället stjälper, eleverna vi när vi fortsätter servera fakta med färdiga frågor och färdiga svar?

Hur tänker du?

1911779_634201853322077_1228919859_n

 

 

Advertisements

5 reaktioner på ”Motstånd och magi

  1. Åh återigen, tänker precis som du :)) Vi måste TRÄNA elevernas förmågor!! Det är ovana som lyser igenom…Har stött på precis samma situationer som du. Osäkerhet hos eleven som uttrycks genom protest…
    Man behöver ju inte gå längre än till dig själv…;))

  2. Gillar verkligen det du skriver i dina inlägg. Tack för inspirationen! Vi behöver börja tidigt med att träna våra elevers förmågor. Undervisar på lågstadiet och vi är i full gång. Men det krävs att vi lärare vågar tänka utanför boxen och kliva ut ur vår trygghetszon.

  3. Riktigt lärorikt att följa dina tankar och göranden! Du gör skillnad.

  4. Spännande att läsa. Tycker om att fler tänker utanför boxen om pedagogik och utbildning. Hade det funnits fler sådana lärare på min tid hade jag nog lyckats bättre i skolan (även om min motivation också kunde varit bättre).
    Ska följa bloggen och se vad som händer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s