Prov på låtsas?

”Men Lotta, när ska vi ha ett riktigt prov då?”

Frågan ställdes av en elev idag när det var dags för den riktade skrivningen. Jag har ju tagit emot tre nya klasser och jag håller på att träna in eleverna i ett nytt arbetssätt. Det har tyvärr slumpat sig så att klasserna har bytt lärare allt för många gånger och inte fått någon kontinuitet i undervisningen. De har inte stött på vare sig flippad undervisning eller bedömningsuppgifter i form av öppna frågor tidigare, så höstens första bedömningsgrundande uppgift var en något ovanlig situation för eleverna.

För det första får de alltid ut uppgiften i förväg, så också denna gång. Uppgiften, tillsammans med begrepp, stödmeningar, vad jag bedömer och hur fanns att läsa på deras blogg redan förra veckan.  Eleverna har gott om tid att förbereda sig inför uppgiften de möter på lektionen. Jag lever som jag lär. Ingenting ska komma som en överraskning för eleverna, förutsägbarhet skapar inte leda och tristess, förutsägbarhet skapar trygghet och struktur. Så tänker jag.

När de kom in i klassrummet så uppmanade jag eleverna att plocka fram sina anteckningsblock, stenciler och, framförallt, sina mobiler. De som inte har mobiler får självklart låna var sin Chromebook.Tissel och tassel bland eleverna.

”Men är inte det fusk då?”

Ja, det beror ju på helt vilken syn du har på kunskap. Jag vill inte att mina elever enbart ska kunna upprepa fakta. Läsa sig till färdiga svar och slippa besväret att tänka själva. Formulera egna reflektioner. Jag vill ha elevernas tankar. Men det betyder inte att jag förkastar faktakunskap. Allt resonemang måste grundas i fakta. Som jag sa till eleverna ”skriver ni att Sverige är en diktatur och det innebär att vi inte får vara med och välja vem som ska styra”, ja då visar ni inte att ni kan använda begreppet diktatur i sitt rätta sammanhang.

Ibland blir jag så trött på diskussionen svart. Eller vitt. Det handlar om att utveckla sina förmågor. Men givetvis på en solid grund av fakta. Frågan är dock exakt vad vi ska lägga krut på? Att memorera fakta, eller att använda fakta för att utveckla vårt resonemang och skapa förståelse? Jag väljer alltid det sistnämnda.

”Vill jag ha fakta kollar jag Google”, är mitt svar till eleverna. De fattar den. Säger jag samma sak till lärare är de tveksamma och säger ofta att ”Ja, men lite fakta måste man kunna, det kallas allmänbildning”. Absolut. Och jag är säker på att mina elever kommer bli allmänbildade. Just för att jag ger de möjlighet att skapa förståelse kring den fakta de tar in. Bearbeta. Utveckla. Reflektera.

Jag vill speciellt lyfta fram en av dagens texter. En elev. En elev som nyligen har kommit till Sverige från Iran och bär med sig många erfarenheter och egna upplevelser. Efter att jag delat ut riktade skrivböckerna och matrisen, gått igenom uppgiften och eleverna börjat skriva, gick jag fram till eleven och satte mig ner för att förklara hur hen skulle ta sig an uppgiften.

”Hur är det att leva i Sverige, frågade jag, jämfört med att leva i Iran? Försök att använda det du upplevt och jämför med hur det är i Sverige.” Jag försökte koppla begreppen till det eleven själv upplevt.

Eleven började skriva. Eleven frågade försiktigt om hen fick byta plats och sätta sig vid kontaktuttag, för mobilen behövde laddning. Självklart. Ett leende och en ikopplad batterisladd senare. Eleven skrev. Och skrev. Jag gick fram då och då och frågade om hen behövde hjälp. Eleven var djupt försjunken i sin text. 40 minuter senare visade hen mig texten. En A4 sida om vad det betydde för eleven att leva i ett land med demokrati. Att få rätten att säga vad man tycker. Tro på det man själv vill. En text om hur det är att leva som Sunnimuslim i ett Shiamuslimskt land, förföljelse bland elevens landsmän som bor i Iran. Och hur det är att komma till ett land där religionsfrihet är en rättighet.

Demokrati sett ur en elevs perspektiv som vet hur det är att uppleva motsatsen.

För det handlar inte om att ha ett ”riktigt” prov eller ej. Det handlar om att möta eleverna efter deras förutsättningar. Skapa bedömningstillfällen där varje elev får en möjlighet att arbeta utifrån sina egna erfarenheter och möjligheter. Visst, eleven i fråga tog varken upp begrepp som representativ demokrati, successionsordning eller regeringsform. Men eleven visade en annan sida. Den upplevda. Verkligheten. Den som inte går att läsa sig till i böcker. Den som bara kan förstås genom att man själv har upplevt den.

Se inte hindren i lärandet. Se till att skapa möjligheter. Eleven kopplade ur sin mobil, stängde av Google translate och lämnade klassrummet med ett leende.

Slutligen vill jag citera en annan elev i klassrummet. En tjej, född i Sverige, med svenska föräldrar och som tog sig an uppgiften med brinnande iver och fick ner tre sidor där alla tänkbara demokratiska begrepp var utförligt förklarade. Där skillnader mellan demokrati och diktatur stod prydligt uppställda. Där elevens reflektioner och tankar var väl utvecklade och i flera led. Hon räckte fram sin bok efter lektionen och sa ”Lotta, det här var så himla bra. För jag har så många tankar som liksom bubblar ut ur huvudet och äntligen kunde jag skriva ner allting som jag ville. Men det är bara ett problem. Du kommer ju ha jättemycket att läsa igenom efter allt vi skrivit.”

Med ett leende lämnade hon in boken och gick ikapp eleven från Iran precis i dörren. Jag hann höra deras konversation på vägen ut. ”Hur gick det för dig?” frågade hon eleven från Iran. ”Det gick bra”, fick hon till svar med ett leende. ”För mig också”, svarade hon då. ”Det gick jättebra”!

Framför mig har jag fem klassers riktade skrivningar att ge feedback och kommentera. Många timmars jobb. Om det är värt det?

Ja, svarar jag med ett leende. Utan tvekan!

Det är min syn på kunskap. Och på vad som är Viktigt. På riktigt! Hur tänker du?

BxkhjQuIIAA8NGb

Anteckningar, mobiler och Chromebook – bedömning Fröken Flipp-style!

matris

Matris med möjlighet till feedforward/respons

Annonser

7 reaktioner på ”Prov på låtsas?

  1. Tack för att du delar din syn på lärande, som jag finner spännande o givande! Och som du skriver verkar eleverna också gilla upplägget mycket bra. Men gillar många lärare upplägget?, du berörde frågan…

  2. Jag såg ditt inlägg på facebook genom en f.d kollega som jobbar ”flippat” och blev så inspirerad, saknade plötsligt att jobba med ungdomar extremt mycket!! (jobbar nu med sva/sfi för vuxna) Jag hoppas att du samarbetar med svensk/sva-läraren när det gäller elevernas skrivande – det var i alla fall en guldgruva för mig innan -j eleverna slapp skriva så mkt ”konstruerade” uppsatser för att visa sina kunskaper, utan texterna var ”på riktigt” och alla sparade tid och jag tänker att språket hänger så mycket ihop med tankarna att det är omöjligt att bortse från som so-lärare, även om det såklart är begreppen du bedömer…:)

  3. Fantastiska tankar. Jag arbetar med de små eleverna och håller med dig. Samarbete och ta del av varandras kunskaper i klassrummet och klassrummet utanför är så viktigt.

  4. Tack för ytterligare ett inspirerande inlägg, Lotta! Jag undervisar i svenska och spanska och undrar vad du tänker kring skrivningar där språket är i fokus och eleverna ska kunna använda sina kunskaper om t. ex grammatik. Jag har låtit mina grupper skriva med hjälp av ordbok och jag tycker jag ser tydligt hur de använder språket med endast den hjälpen. De måste ha både ordförrådet och grammatiken i huvudet och samtidigt kunna använda kunskapen om hur de ska böja orden de slår upp. Vad tänker du?

    Tack igen för att du bloggar! Du är grym och en av inspirationskällorna för mig, som just har börjat blogga med eleverna. /Malin

    • Hej, ja jag tänker precis som du. Jag undevisar även en klass i engelska (har haft mer engelska innan) och mina klasser har alltid bedömningsuppgifter där de skriver hela texter och visar att de kan använda ord/grammatik i ett sammanhang. Jag tänker absolut att de kan använda ordbok för att slå upp ord, det viktigaste är att de kan visa att de kan använda orden i sitt sammanhang. För precis som du säger, det handlar ju sen om att använda ordet, böja, synonymer, vilket ord passar i just den texten.
      Tack för härlig feedback 🙂 Mvh Lotta

      • Tack för ditt svar! Det känns kul att du, som verkar så himla klok, tänker likadant som jag 🙂 Jag blev väldigt glad när jag såg din matris också, för den påminner mycket om de som jag brukar ge ut. Jag tänker mycket på att eleverna ska vara förberedda på vad som kommer hända och att inget blir en överraskning. Idag fick jag kvitto på att det fungerar när eleverna i 9:an var jättenöjda med sin förra skrivning och ville examineras på samma sätt denna gång också. Det måste ju vara ett gott betyg till både dem och mig när de tyckte att det var lätt, kul men samtidigt utmanande och speciellt kul för mig att många lyckades bra. Jag gillart!

  5. Ha ha jag är nog inte klokare än någon annan 🙂 Jag bara tänker högt hela tiden 🙂 Visst är det härligt när eleverna går ifrån ett bedömningstillfälle och är fyllda med självförtroende och är nöjda med sin insats! Det gör all skillnad! Kör hårt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s