I måndags hade vi studiedag på Östergårdsskolan, en dag då vi fokuserade på att göra behovsinventering i ämneslagen utifrån elevernas kunskaper och färdigheter i läsning. Denna behovsinventering kommer ligga till grund för Östergårdsskolans fortsatta arbete med att utveckla elevernas läsförmåga i alla ämnen.
Jag får ofta frågan om mitt flippade klassrum ”Läser ni aldrig några texter?” Svaret är att jo, vi läser många texter, vi läser olika sorters texter, bl.a. nyhetsartiklar, artiklar från olika sociala medier, faktatexter, skönlitteratur, reklam, ögonvittnesskildringar, Atlas och olika historiska källor. Jag kan nog inte komma på några ämnen som använder fler olika sorters texter än just SO:ämnena. Men hur läser vi texter?
Mina elever har aldrig texter som de ska ta med hem och läsa ensamma. Inte heller spenderar eleverna tid i klassrummet med att läsa text enskilt, utan alla texter vi läser, läser vi gemensamt. Vi skapar först, tillsammans, en förförståelse kring vad texten handlar om. Vilka svåra begrepp kommer vi stöta på? Är det någon som kan förklara dessa begrepp och använda dessa i andra sammanhang för att förklara? När vi sedan läser texten så stannar vi då och då för att sammanfatta och diskutera det som vi just har läst. Men varför väljer jag att arbeta med texter på detta sätt? Vad är det för ”fel” med att låta eleverna enskilt sitta och läsa texterna?
För att eleverna ska kunna skapa sig förståelse kring innehållet i en text, är det viktigt att eleven verkligen förstår, såväl texten i sin helhet, som svåra begrepp och formuleringar. Jämfört med hur undervisningen såg ut för 14 år sedan då jag började på Östergårdsskolan är det stora skillnader mot hur jag undervisar i dag. För att nå betyget G ”räckte det” i stort sett med att eleven kunde plocka ut fakta ur en text och förflytta den fakta till ”rätt svar”. Hur många gånger har man inte låtit eleverna arbeta ensamma eller två och två med instruktionen ”Läs texten sida 50-53, gör sedan fråga 1-5, och sen om ni har tid gör ni även fördjupningsuppgifterna 6-7″….
Men vad gjorde eleven egentligen? Jo, i många fall utarbetade eleverna strategier för att flytta fakta, från texten till svaren. De lärde sig att känna igen formuleringarna i frågan och kunde lätt hitta dessa i texten. Därmed inte alls sagt att de förstod uppgiften de svarade på.
För att en elev idag ska nå betyget E, krävs det att eleven kan resonera, reflektera och visa att han/hon har förståelse för en text. Inte bara kunna återberätta och upprepa fakta. Tänker jag då att fakta är utan värde? Nej inte alls. Tvärt om. Men det handlar om att visa att man har förstått fakta, inte att man har lärt sig att använda strategier för att kunna köra ”Copy-Paste”.
Vilka behov ser vi då i SO-gruppen att eleverna har i våra ämnen? Jo, vi ser att det finns stora behov i arbetet med att utveckla läsningen. Många av våra elever har annat modersmål. I några klasser finns det många elever som bott i Sverige mindre än ett år. I några fall finns det elever som är helt utan språk, de har varken ett modersmål eller svenska. Detta gör att när vi arbetar med texter i våra ämnen är det oerhört många begrepp som måste förklaras för att eleverna ska kunna ta till sig texterna. Svårigheten är att det är inte bara ämnesspecifika begrepp som måste förklaras, utan även vardagliga begrepp, uttryck och allt det där magiska som texten förväntar sig att läsaren utläser ”mellan raderna”. ”Men där är det ju tomt” säger många av mina elever. Ja, hur kan man förklara att där det inte står någonting, det kan vara just där som själva essensen i texten ligger…
Här ligger allas vårt ansvar. Språkutveckling i alla ämnen. Ja, och inte minst läsning i alla ämnen. Många tror att om man flippar så är man emot användandet av texter. Inte alls. Tvärtom. Jag använder flippar för att skapa förförståelse inför texter vi läser på lektionerna. Men vi måste lära barnen, inte bara hur man läser olika texter för att ta till sig fakta, utan vi måste lära barnen att läsa för själva läsandets skull!
Svenska Dagbladet publicerade artikeln ”Om vi överger barnen i läsningen blir de aldrig vuxna”, en artikel som handlar just om behovet av lästräning bland barn. Här måste hem och skola arbeta tillsammans. ”Det är ingen lätt uppgift att föra in läsning och böcker i unga människors liv, men kanske inte jobbigare och mer tidsödande än att välja fotbollsskor eller sköta kaféet på handbollscupen?” Tänkvärda ord. I somras började jag och min son med högläsning ur boken Myrddin, en spännande bok som utspelar sig i 40-talets England och där vi får följa en ung pojke som skickas från London ut på landsbygden. Här blandas fakta om andra världskriget med spänning och äventyr. Alldeles perfekt för min 9-åriga son. Sen började skolan. Matteläxor. Mamman jobbar. Fotbollsträning. Systerns simskola. Dagis. VAB. Skjutsa, hämta. Matlagning. Ja, ni vet, det där som kallas livet.
Förra veckan gav min son mig en lapp. Där stod det uppradat varför jag är en bra mamma. På en rad stod det ”För att du oftast läser för mig på kvällen, även om du egentligen inte har tid”.
Egentligen inte har tid… Sen slog det mig. Vi har inte öppnat boken sen skolstart. Den ligger på hans nattduksbord. Orörd. Även om du egentligen inte har tid… Vad kan vara viktigare i livet än att ge ens barn ett språk? Att lära barnen vilken glädje en bok kan ge. Vilken värld som öppnas när man läser. Men tänk alla våra barn som aldrig möter en bok i hemmet. Vars föräldrar kanske inte heller äger ett språk, eller föräldrar som varken läser när de har tid, eller inte har tid. Där måste vi hjälpas åt.
Ja, vi måste hjälpas åt. Hemmet. Och skolan. Vi har ett gemensamt ansvar att nästa generation växer upp och får med sig förmågan att ta del av alla de skatter som fyller våra bibliotek, bokhyllor och nattduksbord. Ge barn ett språk, men glöm inte att också ge ditt barn förmågan att njuta av det!
Om vi glömmer det så har vi snart skapat en generation utan vare sig rötter eller trädkrona.
“You don’t have to burn books to destroy a culture. Just get people to stop reading them.”
Sant. Så sant.
Mitt Flippade Klassrum 
Du vet att jag verkligen gillar det du skriver och gör och jag tycker att ni och du verkar göra massa bra språkutveckland. Men denna gången finns det en liten sak som gör mig lite ”ledsen”, särskilt som det är något som inte är helt ovanligt uttryck. Det är när du skriver att ni har elever helt utan språk. Inte menar du väl att de verkligen inte har ngt sorts kommunikationsmedel? Jag tänker att du kanske menar att de varken har ett starkt första- eller andraspråk. Om det stämmer skulle jag önska att du skriver så i stället och inte att de saknar språk – nog så problematiskt.
Sedan en reflektion som jag undrar om du funderat över och det gäller att ni aldrig läser text ensamma. I den skola som jag tidigare jobbade på sa det typ PANG och över en natt förändrades situationen. Många elever klarade inte av den undervisning som jag hittills haft, ex att läsa text. Då visste jag inte lika mkt som jag vet idag, blev verkligen ”tagen på sängen”. Nåväl, jag löste det – trodde jag. Å vad vi (läs mkt jag) talade. De var intresserade och jag talade in kunskaper i huvudet på dem. Använde film och annat hjälpmedel också. De flesta förstod. Jag var nöjd! I 9:an skulle vi sedan jobba i grupper om elevernas olika kulturer. Bl a skulle de söka fakta i olika texter. Vi kunde inte läsa tillsammans – det var ju så många olika kulturer. Jag letade material till dem, det behövde de inte göra själv. De var tillsammans, hade en förförståelse för en del. Men det tog stopp för många trots att de var i grupp. DÅ först förstod jag. I min välvilja hade jag glömt att lära dem att bli självständiga läsare och många av dem klarade inte denna uppgift. Pust! Gällde för mig att lära mig mer om hur man stöttar eleverna. Det jag vill komma till är att jag även tänker att det är viktigt att träna eleverna till att klara textläsningen på egen hand, ex genom olika lässtrategier. /Suzanne
Hej, ja det är precis det vi känner blir glappet för eleverna. Vi läser tillsammans för att få med eleverna, och för att se till att alla elever verkligen skapar sig förståelse för det vi läser. Diskutera, stanna upp, reflektera. MEN, precis som du skriver, de MÅSTE träna sig i att bli självständiga läsare också. Det är så viktigt. I vår behovsinventering skrev vi till de två SvA-lärare som ska jobba vdare med läsning i ala ämnen, att vi ser att behovet ligger mycekt hos oss lärare. Vi arbetar mer med det som står under syftestexten i svenska, än det som står under syftestexten i våra ämnen. Vi känner att vi måste bli bättre rustade så vi lär oss hur vi ska stötta dessa elever i deras läsning. Och jag tror att det är där vi alla måste hjälpas åt. Det går inte att bara ett ämne övar eleverna i att bli självständiga läsare. Alla ämnen måste hjälpas åt. Och där måste vi även uppmuntra hemmet att bidra till att träna läsförmågan.
Till ditt andra påpekande, ja du har rätt. Dock har vi elev/elever som inte kan läsa och/eller skriva, vare sig på modersmål eller i svenska/engelska. Eleven/eleverna har givetvis ett talspråk, om än oerhört svagt, så ja, det var klumpigt uttryckt av mig. Dessa elever är få, ofta från landsygd i Afrika, men har även stött på det bland romer. Men precis som du skriver så är det allra vanligaste att de inte har ett starkt första eller andraspråk, detta borde jag givetvis förtydilga.
Ja, det är svårt det där med läsning när man möter elever med så olika förutsättningar. Och ja, jag håller med. Vi får itne glömma att när de kommer upp till gymnasiet måste de vara rustade även för att klara av det självständiga läsandet. Är så glad att vi tar tag i detta på vår skola, en oerhört viktig pch angelägen fråga!
Tack för dina tankar 🙂
Jag förstod ju verkligen att ni gör skillnad på er skola. Vi försöker på vår – hela skolan har haft fortbildn under förra året och kommer fortsätta med det. Men det går sakta framåt! Det tar tid att förstå att man kan behöva ändra på sin undervisning.
Vilken underbar lapp från din son! Min son fyller snart två och när han klappar bredvid sig på soffan och säger ”mamma, goken, tom!” (mamma, boken, kom) så smälter hela jag. Pettson och boken om ”kykeln” (motorcykeln i boken om Ta fast Fabian av Jan Lööf) är hans favoriter just nu. Älska läsning!
Gillar din beskrivning av hur du arbetar med texter. Jag jobbar med texterna till elevernas prov i SO som exempel nu, för att visa dem hur de kan läsa texterna på ett annat sätt och enligt deras exit-ticket var det något nytt. Sorgligt men utmanande.