Den gränslösa framtiden

By2C9q9IEAAMSxt

Under gårdagen deltog jag i den utbildning som Skolverket tillsammans med Region Halland och Högskolan i Halmstad, anordnar under 2014/2015. Utbildningens syfte är att integrera SYV (studie och yrkesvägledning) i undervisningen. Det är en utbildning där det, förutom föreläsningar av bl.a. Skolverket och arbetsförmedlingen, även ingår handledning från Högskolan i Halmstad. Syftet är att vi som deltar, med hjälp av våra handledare, ska utveckla ”ett färdigt undervisningsmaterial som består av lektionsupplägg i studie- och yrkesvägledning för lärarnas respektive ämnen och årskurser.”

Före första träffen hade vi i uppdrag att beskriva hur vi ser på SYV i just vårt ämne, och hur jag arbetar på lektionen för att integrera SYV i min undervisning. Jag inledde min presentation så här:

”Jag arbetar på Östergårdsskolan och undervisar i SO. För mig så handlar SYV i undervisningen mycket om att utveckla mina elevers entreprenöriella förmågor. Jag är helt säker på att morgondagens yrken kommer kräva helt andra förmågor än de yrken som vi är vana vid. Om man betänker att inom en överskådlig framtid kommer hälften av de yrken vi känner till idag, vara ersatta av andra, så inser man även att det är en utmaning att förbereda våra elever på yrken som kanske ännu ej ens är påtänkta.”

Är det då ett omöjligt uppdrag? Hur tänker jag om jag säger att det är mitt jobb att förbereda elever på yrken som inte ens är påtänkta?

Jo, det visade sig att jag delade en hel del av de tankar som skolverket presenterade under gårdagen. Mikaela Zelmerlööf, undervisningsråd på Skolverket, pekade på vikten av att inte ”göra något extra”, utan att naturligt väva in SYV i undevisningen. Precis så tänker jag. Jag tänker inte att jag ska ut och skaffa ”PRAO” åt mina elever på olika företag i Halmstad. Jag tänker inte att mina elever i SO ska tillverka uppfinningar och vara med i tävlingar eller starta företag. Nej, för mig innebär det att se till att verkligheten hela tiden finns närvarande i klassrummet!

Många elever (och jag tror även vuxna som arbetar i skolan) talar om att vi i skolans värld (både lärare och elever) ibland måste ”komma ut i verkligheten”. Precis som om klassrummet var en isolerad del från resten av samhället (!)  En bubbla som existerar vid sidan om allt det som händer där ute. I verkligheten. Som jag ser det så måste vi se till att skapa en skola som sjuder av verklighet! 

Vilken verklighet kommer våra elever möta efter skolan? Om vi nu inte med säkerhet kan säga vilka jobb som kommer finnas och inte finnas, hur kan vi då förbereda eleverna inför framtiden? Jag tänker förmågor. Och nej, inte enbart Big5 – utan alla de förmågor och framförallt kompetenser som våra elever besitter. Det är dessa vi måste lyfta fram i klassrummet och i vår undervisning. Jag tänker tex på samarbetsförmåga, problemlösningsförmåga, mod, inre motivation, engagemang, kreativitet och många många fler.

Mikaela talade även om kompetensen att kunna fatta ett beslut och sen genomföra det. Något som jag personligen tänker att många av mina elever är otränade i. De är så vana att bli ”matade” med kunskap och att andra säger åt eleverna vad de ska göra, när, hur och varför. Hur kan jag i min undervisning skapa lärtillfällen där jag lämnar över mycket av detta ansvar till eleverna själva så de får träna sig i denna viktiga kompetens?

Ett av mina syften med mitt flippade klassrum och de metoder som jag använder där i, är just att eleverna ska bli mer kompetenta i att fatta egna beslut. När ska de lyssna på genomgången? Hur? De ges valmöjligheter som gör att de måste öva sig hela tiden i att fatta beslut (inte stora, livsavgörande, men många små som hela tiden länkas samman och påverkar deras kunskapsinhämtning)

Efter att Skolverket talat så lyssnade vi till Peter Nofors, analytiker på arbetsförmedlingen, och tog del av arbetsförmedlingens framtidsprognoser rörande jobbmöjligheter för våra ungdomar. Peter inledde sin föreläsning med att säga att han trodde att ”de flesta av era elever kommer ha jobb i Hallands län.” Men så ser inte jag på framtiden. Jag tänker betydligt större än så. Det här var vad jag skrev i uppgiften inför utbildningen:

”Att samarbeta med företag i kommunen och i staden där vi bor i alla ära, men vi måste tänka större än så. Med hela världen tillgänglig i våra datorer så måste vi låta våra elever arbeta utifrån ett större perspektiv. Lika gärna som man kan göra ”PRAO” på Pilkington, så kan man tänka sig att eleverna har en ”PRAO-period” där de har kontakt med företag runt om i världen och t.ex får en inblick i hur det kan vara att arbeta med olika internationella projekt. I min värld så är inte detta en omöjlighet. Det handlar mycket om att vi lärare måste nätverka och skapa kontakter som möjliggör för våra elever att komma utanför salens fyra väggar. Många av eleverna är redan där. I sina spel nätverkar de med ungdomar runt om i hela världen. Vad skulle hända om en elevs ”PRAO” gick ut på att, tillsammans med personer från olika länder, utveckla ett dataspel? Vilket resultat skulle vi få om vi lät vår klass samarbeta med en annan klass i t.ex. Sydafrika om hur vi tillsammans kan arbeta i framtiden för att komma tillrätta med den ojämna fördelningen av rikedom i världen?”

By24qXoIUAAOv3w

Här hade Fröken Flipp velat se Globala jobbmöjligheter istället!

Tänker jag för stort? Tänker jag för flippat? Ja, kanske det, men jag vägrar att tro att framtiden handlar om begränsningar. Jag tror att de som sätter gränser är ofta vi vuxna, eleverna är betydligt mer gränslösa än vad vi är!

Det man inte vet kan man inte heller välja, var ledorden under dagen. Ja, kanske är det så. Men hur ofta har det inte hänt att man halkat in på ett bananskal? Saker man inte valt aktivt, kanske tom saker som man aldrig haft en tanke på att välja, som man inte ens visste fanns. Men helt plötsligt har man befunnit sig där. Jag tror mer på tanken att våra elever kommer ställas inför omedvetna val, hur kan vi bidra till att rusta eleverna för dessa? SYV handlar för mig inte lika mycket om att peka ut vilka valmöjligheter eleverna har, utan plocka fram deras förmågor som gör att de kommer klara av de val som de kommer möta längs med vägen, de möjligheter som de halkar in på via ett bananskal!

Ett av barnen på Skolverkets film uttryckte sig med orden ”Man ska ha fantasi före man blir”. Jag tänker att vi måste vara med och skapa en generation som aldrig nånsin släpper tagit om just fantasin

Kreativitet, fantasi, problemlösning – de går hand i hand. Medan jag satt och lyssnade på föreläsarna kom det ett meddelande via mina elevers Facebook-sida. En elev hade tagit en bild på sin mobil, lagt upp på vår FB, med kommentaren ”Läraren var sen men vem sa att jag inte kan styra upp lektionen :)”. Bilden visar hur klassen är i full färd med att arbeta inför fredagens muntliga redovisning i SO.

Jag blev varm i hjärtat! Här sitter jag på högskolan, lyssnar till hur skolverket lyfter fram vilka kompetenser som kommer vara viktiga i framtiden, problemlösning, engagemang, kreativitet, och under tiden så omsätter mina elever alla dessa kompetenser i praktiken!

10665066_569847473120683_340335281822367689_n

Bild från klassrummet när eleverna ”styr upp” situationen 🙂

Inför dagen hade jag även skrivit:

”För mig så handlar de entreprenöriella förmågorna mycket om att arbeta tillsammans. Utveckla. Lösa problem. Just problemlösningsförmåga och den kommunikativa förmågan är två förmågor som jag tror kommer vara en nyckel till elevernas framtida yrken. Det handlar inte längre om att hamna på ett ”löpande band”. Att följa en manual. Det handlar om att kunna lösa problem, kunna utveckla och forma sin egen arbetsplats och arbetssituation. ”

Någonstans känner jag att jag faktiskt är på rätt väg! Så tänker jag. Stort. Större. Störst. Och så länge jag har eleverna med mig och jag ser resultatet av vårt arbete med dessa förmågor och kompetenser kommer jag inte foga mig i analytikers siffror och statistik – jag tror nämligen att framtiden är större än så.

I mitt klassrum är framtiden gränslös!

Annonser

2 reaktioner på ”Den gränslösa framtiden

  1. Att lyckas som ledare är att få medarbetarna att tro på sig själva så att de kan ta tag i situationen utan att behöva fråga ledaren. Bra jobbat!!

  2. Ping: Mitt Flippade Klassrum | En retorisk fråga?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s