Att växa och slå rot

”Shit vad bra, det lönar sig fett mycket att satsa på skolan!” Det här utbrast en av mina elever i åk. 9 när han fick tillbaka sin riktade skrivning i fredags. En skrivning med rubriken – Olika partier, varför då? Uppgiften bestod i att eleverna skulle resonera kring fördelar och nackdelar med att ha olika politiska partier och varför vi har flera partier – vilka konsekvenser skulle vi se om vi enbart haft ett parti?

Eleverna hade fått förbereda sig på lektionerna genom att analysera valresultat, fundera kring varför man röstar på olika partier, vad de olika partierna vill, vad som skiljer partierna åt och vilka punkter som förenar. Detta hade eleverna redovisat med sin basgrupp för de andra eleverna i klassen, redovisningen var inte bedömningsgrundande, utan till för att alla skulle få en chans att ta del av de andra basgruppernas tankar och funderingar. Dessa tankar tog man sen med sig till bedömningstillfället, och det var denna bedömning som eleverna fick tillbaka i fredags.

Ibland tänker jag på mina elever. På deras bakgrund, deras verklighet och deras framtid. I helgen var jag på resa i Sverige. Gick och promenerade längs med strandpromenaden, tittade på alla villor längs med vattnet, gick in i radhuskvarteren där grillarna efter sommarens middagar stod kvarglömda på altanen. I varje trädgård en studsmatta, en trädgårdspool eller en gungställning.

Jag tänker på mina ”barn”. De växer upp i ett höghusområde. Skottlossning. Bråk. Gäng. Inte på något sätt jämförbart med områden som Rosengård och Rinkeby i storlek, men ändå. På ”fel” sida Nissan. Några av eleverna har kommit från länder i krig. Eller från länder med förtryck och fattigdom. Föräldrar som säger på utvecklingssamtal att ”vi flyttade hit för vi ville ge våra barn den chans som vi aldrig fick”. Föräldrar som har ingenjörsexamen, läkarexamen men som nu kör taxi eller driver pizzeria. ”Vi satsar på våra barn, de ska få möjligheter som vi inte fick”.

Här befinner sig mina elever. Många långt ifrån släkt och familj i andra delar av världen. Här ska de växa. Växa upp och förverkliga, inte bara sina egna drömmar, utan även de drömmar som deras föräldrar kanske aldrig fick möjlighet att förverkliga. De har inte samma förutsättningar som barnen som bor i huset vid strandpromenaden. Eller barnen som bor i radhusområdet med pool och studsmatta på tomten. De har inte samma förutsättningar. Men de har förutsättningar.

Jag är säker på att en förutsättning för att mina elever ska lyckas är inte att jag säger åt eleverna vad som krävs för att de ska växa, utan att de själva upptäcker vad som krävs för att de ska kunna vara med och påverka och förändra sin framtid.

Det lönar sig fett mycket att satsa på skolan. Visst gör det! Inte för att få höga betyg på ett papper, utan för att få uppleva känslan när det verkligen lossnar. När man känner att man växer. Det handlar inte om att skapa ett värde genom att prestera, men att känna att det man presterar faktiskt har ett värde. Inte minst för sig själv.

Stolthet. Att vara stolt över det jag åstadkommer. Vara stolt över det jag gör. Vara stolt över den jag är. En person som lyckas växa, där andra människor anser det vara hopplöst att ens slå rot.

För att växa behöver man inte alltid den bördigaste jorden eller de djupaste rötterna. För de vackraste och ståtligaste träden, växer ibland på de mest oväntade platser.

unnamed

Helgens inspirationsträd!

Annonser

En reaktion på ”Att växa och slå rot

  1. Det värmer att läsa detta inlägg 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s