I am whatever you say I am?

Idag fick jag en kommentar på bloggen som jag först funderade över om jag bara skulle vifta bort. Men sen slog det mig att givetvis är detta ett ypperligt tillfälle till reflektion och självrannsakan. Varför gör jag som jag gör? Varför är jag som jag är? Är jag den jag tror jag är, eller är jag den som andra säger att jag är? Personen som skickade kommentaren gjorde det offentligt på bloggen så därför känner jag att jag även kan publicera den i ett inlägg. ”Daniel” skrev:

”Känns som att du mer gör det för att du älskar att folk ser dig som ”knäpp” och ”urflippad” och vill spä på det snarare än att du faktiskt vill göra något för dina elever. Jag är aldrig en ”hater”, men det här var fan det fånigaste jag någonsin läst. Sluta skryta om att du är ”knäpp” när det egentligen bara är ett krystat påklistrat beteende i ett försök vara annorlunda.”

Gick och tänkte efter ett tag. Är det så att mitt beteende är ”fejkat” och påklistrat i ett försök att vara annorlunda, att stå ut från mängden?

Låt mig börja från början.

När jag var liten kunde jag prata baklänges innan jag lärde mig att läsa framlänges. Jag var en hejare på att snabbt säga allt som folk sa, fast baklänges. Något som min mamma och pappa kan intyga var oerhört irriterande 🙂 När jag var 15 bestämde jag mig för att jag skulle bli spion. Helst rysk sådan, vilket resulterade i att jag läste ryska på Medborgarskolan på kvällstid under min högstadietid. Och Da, jag kan fortfarande säga några enkla fraser på ryska. Om jag inte blev spion kunde jag även tänka mig en karriär som militär, jag var med i hemvärnet och kan skjuta både mauser och AK47:a. Behöver jag tillägga att jag hade rakat hår, med undantag för lång lugg som färgades röd? Dock blev det inget av varken spionkarriären eller militäryrket. Däremot fick jag användning av min ryska då jag arbetat som tolk på läger för barn som kom från Tjernobyl, Ukraina. Annorlunda? Tja, kanske det. Fejkad? Inte om du frågar mig.

Jag har arbetat i tretton år på Östergårdsskolan. Jag har alltid varit en lärare som söker kontakt med eleverna. Som tror på att om jag bygger en relation med mina elever, ett förtroende, så har jag igen det tusen gånger om. Jag är en lärare som är tillgänglig för mina elever. Som möter eleverna med ett leende i korridoren, kallar dom lite kärvänligt för mina ”små barn” (trots att de är 1.90 och går i åk. 9). Jag hänger på Facebook, på Twitter och på Kik, inte för att vara ”fejkad” och påklistrad ungdomlig, utan för att jag helt och fullt fast tror på tanken att vill jag skapa en relation med mina elever måste jag möta dem där de befinner sig. Inte där jag befinner mig.

Om jag tror att jag är ensam som lärare att tänka så här? Om jag ser mig själv ”one of a kind” och skryter om mitt fantastiska arbete? Absolut inte! De allra flesta pedagoger jag möter skapar fantastiska relationer med sina elever. Alla kanske inte gör det genom att klistra stjärnor på tröskeln eller skapa Facebook-grupper och hänga på Kik. Men var och en gör det som de känner passar just deras personlighet och kunskapssyn. För mig passar det att vara lite ”urflippad”. Inte för att försöka vara annorlunda, utan för jag är helt övertygad om att varje pedagogs relation med sina elever är ”one of a kind”. Om folk tycker att jag skryter om mitt arbete, så är det deras sätt att se på mitt arbete. Inte mitt.

Dagen avslutades med ett utvecklingssamtal. Mitt första utvecklingssamtal med dessa föräldrar eftersom jag tog över som mentor i 8 F i höstas. Efter att vi talat måluppfyllelse och framtidsplaner vände sig mamman till mig och sa med brytning på sitt modersmål ”Min son talar så gott om er. Han längtar till skolan, han tycker SO är jätteroligt sen du blev hans lärare, han tycker om att prata med dig, han säger att fröken alltid lyssnar, pratar med oss, svarar på hans meddelande och att han tycker mycket om att du bryr dig om alla. Och att du alltid är så glad”.

För mig är det faktiskt det enda som verkligen räknas. Hur eleverna ser på mig och min undervisning.

 Jag ser mig inte som krystad. Jag ser inte att det jag försöker förmedla i bloggen är påklistrat skryt. Kanske ser andra som läser mina inlägg mig som fejk. Som någon som försöker vara någon som hon inte är. Eller någon som försöker förmedla en bild av sig själv bara för att ”stå ut från mängden” och vara annorlunda.

Jag är annorlunda. Precis som du. Precis som alla andra. Var och en är unik på sitt sätt. Var och en har sitt speciella sätt att skapa relationer och skapa sin undervisning. Jag tror på att det sätt jag arbetar passar mig och mina elever utifrån var vi befinner oss.

I am whatever you say I am? Verkligen inte. Jag är den jag allra helst av allt vill vara. 

Mig själv!

Vem är du?

75965_10152025655047858_1823328509_n

Advertisements

7 reaktioner på ”I am whatever you say I am?

  1. Du gör ett bra jobb och inspirerar andra pedagoger till tankar och ideér

  2. Jag håller helt med dig om att vi måste hitta eleverna där de är, oavsett om det är FB eller whereever, visa att vi är intresserade, vi bryr oss, skapa relationer. Relationenen är mga ggr det som är grejen, bryggan till lärandet!

  3. Jag jag tror att du är precis du den är utan att ”göra dig till” som jag ibland har fått höra från ”vuxna” att jag med gör.

    Den jag är när jag är själv är ju den jag är. Sen kämpar jag fortfarande med min blyghet i att visa den jag är för andra. Men min sårbarhet och mina pinsamhets-känslor. Men jag har kommit en bra bit på vägen efter hand som jag ”kommit ut” 🙂

    Jag har helt enkelt aldrig slutat leka och spela 🙂

  4. Heja heja säger en läsare i norra delarna av landet. Du inspirerar mig! Inger

  5. Åh, det var precis vad jag behövde läsa just nu. Det känns som att du alltid har tänkt just de tankarna jag själv tänker eller inte riktigt formulerat klart i huvudet. Sammanträffande!? Idag fnular jag på hur jag ska skriva min försteläraransökan och är lite irriterad för att en kollega tänker söka på samma upplägg. Så läste jag dina ord och ska genast lägga surtanten åt sidan och börja skriva.

  6. Tack om igen för ett otroligt inspirerande inlägg. Perfekt läsning som stärkte mig mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s