Blodigt allvar?

Igår och idag hade jag fantastiska lektioner med mina åttor. Tema var, som sig bör i dessa tider, skräck, död och blod. Eftersom vi arbetar med franska revolutionen just nu, så tog jag tillfället i akt att stanna till lite extra vid just användandet av giljotinen. Eleverna fick lyssna på låten ”Madame Guillotine” från Youtube och därefter fick de fundera över följande frågor (först enskilt och skriva ner, sedan dela tankar i basgrupperna):

  • Hur tänkte man, tror du, när man sa att användandet av giljotinen skulle göra det mer humant, mänskligt, att avrätta människor?
  • Kan man vara emot dödsstraff och samtidigt skapa en maskin som gör det möjligt att avrätta tusentals människor? Hur tänker du?

Eleverna kom med många olika genomtänkta tankar. Att giljotinen gjorde själva avrättningen snabb och antagligen relativt smärtfri för den dömde var den teorin som flest hade tagit fasta på. Utifrån det resonemanget skapades nästa fråga:

”Vilket sätt är bäst att använda om man vill avrätta någon?”

Eleverna diskuterade i basgrupperna och diskussionerna var högljudda, livliga och fyllda med engagemang och intresse. Efter en stund gick vi igenom elevernas förslag men istället för att skriva upp förslagen på tavlan så skapade vi en Mentimeter omröstning direkt via smartboarden. Eleverna fick sedan ta fram sina mobiler och gå in och rösta på det förslag som de tyckte ”bäst” om. Alla elever hade inte mobil, de som inte hade, röstade tillsammans med en kompis. Vid gårdagens lektion fick vi följande resultat:

mentimeter

Nu tog det på allvar fart i diskussionen! Argument och åsikter flög fram och tillbaka över klassrummet, eleverna försökte övertala varandra att just deras val var det allra bästa. En härlig, bullrig, högljudd tillställning, där eleverna ändå respekterade varandra och lyssnade in varandras åsikter. Men då ämnet engagerade och intresserade eleverna blev deras argument desto livligare!

I dag hade jag samma upplägg, fast med en annan klass. Men under tiden eleverna diskuterade bästa sättet att avrätta någon började de även diskutera de mest smärtsamma sätten (det är ju trots allt Halloween snart…) Vi bestämde oss då för att även lägga till en omröstning för att visa vilket det sämsta sättet att avrättas på kan tänkas vara. Här släppte jag elevernas tankar fritt och det ena förslaget var värre än det andra…Så här blev resultatet:

mentimeter1

Här var resultaten lite mer utspridda och eleverna argumenterade en och en för just sin åsikt. Även här var diskussionerna ivriga och väckte engagemang, detta med en klass som jag fick reda på i höstas när jag skulle ta över den, var en klass som var ”svår” att få med i diskussioner. Det märktes inte kan jag säga 😉

I slutet av lektionen så tog jag fram elevernas blogg och det inlägg jag publicerat inför dagens lektion. Jag pekade på stycket där det stod vad vi skulle träna under dagens lektion. Att gå igenom syftet efter lektionen och inte före var ett medvetet val denna gång. Jag sa till eleverna:

Gå nu inte hem och säg till era föräldrar att idag på SO:n fick vi diskutera olika sätt att avrätta folk. Då kommer rektorn få massa samtal av era föräldrar i helgen 🙂 Gå istället hem och berätta för era föräldrar vad vi tränat på idag genom att säga det här (och så läste vi högt tillsammans från bloggen)

”Här tränar du din kommunikativa förmåga. Du får möjlighet att träna på att resonera och diskutera. Du får träna på att uttrycka dina åsikter och berätta för dina kamrater vad du tycker så att de förstår, en förmåga som är användbar i många olika sammanhang.”

Det handlar om att fånga lärandet i flykten. Fånga intresse, engagemang, glädje. Som lärare ha en klar tanke och syfte med övningen, men låta eleverna helt utan prestationskrav eller kunskapskrav leka fram ett lärande. Att främja lust till lärande. Att efter lektionen kunna peka på vad mitt syfte var och sen fråga eleverna ”Nå, vad säger ni, har ni fått träna på det här idag tycker ni?”

Och så få ett rungande JA och 20 leenden till svar!

Bästa sättet att avsluta veckan på!

Givetvis hann vi även med att gå igenom diverse historiska omtalade avrättningsmetoder, här ingick såväl Sokrates giftbägare, Cleopatras giftorm, Erik den 14:es ärtsoppa, Julius Ceasars knivhugg som, givetvis dagen till ära, Vlad den 3:es ovana att spetsa sina offer.

Måste man alltid ta sig själv och sin undervisning på blodigaste allvar? Asch, säger som Micke Gunnarsson, Livet är alldeles för viktigt för att ta på fullaste allvar! Och vet ni – det är lärandet också!

Kram från Fröken Flipp aka Vlad, Pålspetsaren!

935996_424372601001505_1935367244_n

Advertisements

En reaktion på ”Blodigt allvar?

  1. Roligt inlägg och spännande omröstning 🙂 /Mentimeter

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s