Rise to the occasion

I dag hade jag bokat in ett möte med Maya Abdullah från UR. Hon var egentligen på skolan för att träffa mig, men mailade förra veckan och frågade om hon även kunde få spela in lite bakgrundsljud och elevröster att använda i programmet. Självklart, svarade jag, och konstaterade att jag vid den tidpunkten på tisdagar har 8 F.

8 F är en av mina nya klasser, en klass som haft en högstadietid som kantats av en och annan vägbula (vilken högstadieklass har inte haft det..) I detta fall så handlar det om byte av lärare och byte av mentorer i en klass som är beroende av kontinuitet och förutsägbarhet (vilken högstadieelev är inte det…)

Under hösten har specialpedagogen i arbetslaget gjort en kartläggning av klassen och eleverna har själva fått fylla i en enkät om hur de upplever situationen i klassen, med faktorer som arbetsro och kamratskap i första hand. Klassen är en ”bubblig” klass, ni vet en sån där härlig klass som gärna drar i väg i diskussioner, men som ibland kan vara svårare att ”styra tillbaka”. En klass som kräver tydlig uppstart, korta, avgränsade genomgångar, många individuella anpassningar och där det finns ett helt gäng av energifyllda individer som gärna bubblar vidare, var och en på sitt håll.

I torsdags samlades vi lärare, tillsammans med rektorn, och diskuterade klassens olika lärmiljöer. Vilka lärmiljöer är gynnsamma och positiva för klassen och vilka är klassens kritiska lärmiljöer? Genom att ringa in de kritiska lärmiljöerna och sedan lyfta fram de gynnsamma, så diskuterade vi tillsammans hur vi kan förändra de kritiska till att även dessa blir gynnsamma. Kortsiktiga och långsiktiga åtgärder dokumenterades och ska genomföras under kommande veckor.

I måndags gick jag in på mentorstiden och sa till klassen ”Jag har fått en förfrågan från UR, en kvinna som heter Maya vill komma och intervjua mig och sen vill hon vara med på en lektion. Jag tänkte att ni skulle vara den perfekta klassen att representera Östergård!”

Knäpptyst.

”Men Lotta – det kommer bli kaos”, utbrast en av eleverna.

Jag svarade: ”Asch, jag kan inte tänka mig en bättre klass för att ta emot reportern – det kommer ni fixa hur bra som helst! Jag tror på er.”

Fyra små ord, men ord som betyder så oerhört mycket. Jag tror på er. För en klass som vet om att lärarna har ”extra-möten” om klassen, där kartläggningar genomförs, där specialpedagog är med på lektioner och observerar, för en klass som så sent som förra veckan frågade rektorn ”är vi den värsta klassen på hela skolan…”?

För en sådan klass betyder förtroende allt.

I korridoren innan lektionen kom en av eleverna i klassen fram till mig med ett leende och sa ”Lotta, se inte så nervös ut – vi fixar detta ju”! Tydligen såg eleverna en viss oro i blicken 😉

Eleverna klev in i klassrummet och tittade nyfiket på Maya. De ställde lite frågor till henne och sen satte vi igång med arbetet kring industriella revolutionen. Uppgiften idag var att i basgrupperna arbeta fram en text utifrån stödmallen ”Att flytta”, där elevernas uppgift var att jämföra likheter och skillnader med varför människor flyttar, förr, nu och varför man kan tänkas flytta i framtiden.

Eleverna arbetade. Oj vad de arbetade. De diskuterade och argumenterade. Skrev, läste och utvecklade. Under tiden gick Maya runt och ställde en och annan fråga till fnittriga, stolta tonåringar.

Helt plötsligt blev de en klass. En klass som hade fått ett gemensamt uppdrag.

B2KfUbLIEAEgYY5

Stort. Och lite pirrigt 🙂

Jag har aldrig varit en lärare som är speciellt bra på att höja rösten. Det passar inte mig. Jag avvisar heller aldrig en elev från lektionen, ber aldrig en elev lämna klassrummet. Min stora övertygelse är att gruppen fungerar bäst när alla är delaktiga.

Do ut des. Jag ger på det att ni ger. Ni ger på det att jag ger. Ett ömsesidigt förtroende. Klassen, som de senaste veckorna sett sig själva som en ”problemklass”, och som kanske tom försökt att leva upp till den stämpeln de satt på sig själva. Den klassen fick nu möjlighet att känna stolthet och självförtroende över sitt arbete. Och vilket arbete de gjorde! Vilka fantastiska representanter, inte bara för Östergårdskolan, utan för alla de nyfikna, engagerade, intresserade och fantastiska ungdomar vi möter varje dag i skolan!

Astrid Lindgren sa en gång ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv”.

Jag tänker ”Ge barnen förtroende, mera förtroende och ännu mera förtroende, så kommer självförtroendet av sig själv”!

Self-confidence-tumblr-quote

Advertisements

En reaktion på ”Rise to the occasion

  1. Vad underbart att läsa. Brottas med liknande bekymmer men försöker ha samma grundtanke som du…att visa ut,skälla m.m fungerar inte. Utan jag tror på din linje.Gäller bara att orka hålla fast vid sin känsla och tanke och inte låta något annat ta över.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s