Hokus pokus?

Förra terminen arbetade jag som samordnare i mitt arbetslag. Jag hade då ingen nedsatt tid för detta uppdrag utan fick ta tre dagar ledigt med vikarie som kompensation. Två av dessa dagar spenderade jag i svenska fjällen, den tredje spenderade jag i Malmö på Skolvisions konvent, som betalande gäst.

För priset 495 kr fick jag, förutom frukost, lunch och fika, en heldag tillsammans med bl.a Lou Rossling, Micke Gunnarsson och John Steinberg, den sistnämnde med en fil. dr i pedagogik och författare till en av de böcker som hjälpt mig mest i genomförandet av mitt flippade klassrum, nämligen Lyckas med digitala verktyg i skolan. Förutom dessa tre personer så ingår 9 andra eldsjälar, eller helt enkelt människor som på ett eller annat sätt är engagerade i tankar kring skola, barns utveckling och lärande.

Att få möjligheten, utan att ruinera sig, att kunna ta del av Johns tankar kring IKT i klassrummet, hur detta inte bara påverkar, utan även förändrar undervisningen, var något som jag gladdes oerhört åt. I skolor runt om i landet så genomförs just nu en IKT-satsning, utan att, i många fall, ge lärare den kompetensutveckling som krävs för att lyckas i arbetet med digitala verktyg.

Att jag sedan under denna dag även fick möjlighet att beröras av Lou Rossling och hennes berättelse kring möten med barn i olika åldrar, eller höra Micke Gunnarsson inspirera om hur framtiden faktiskt inte kan vänta – framtiden är NU, ja det gjorde dagen till en upplevelse fylld av glädje, kraft och energi. I mångas ögon flummigt. Men efter att ha arbetat i tretton år som lärare på en högstadieskola så kan jag säga, att är det något som verkligen krävs för att jag ska kunna vara den utmärkta lärare jag vet att jag är, så är det ibland påfyllning av kraft och energi. Kalla det flum. Jag kallar det inspiration.

I April var jag uppe i Stockholm på SO-dagarna och tog del av fortbildning inom mina ämnen, anordnat av Teknologiska institutet. I juni var jag i Pittsburgh och deltog i Flipcon, lyssnade på föreläsare som John Bergman och Aaron Sams kring flippat klassrum och fick möjligheten att ta del av bl.a Molly Schroeders föreläsning, en Google-certifierad lärare som talade mycket, även hon, kring framtidens lärande och möjligheter med IKT i klassrummet (till alla kritiker kan jag tillägga att jag för 1 vecka sedan lyssnade till Abdul Chohen och ESSA-Academys arbete med Apple och IKT, så ni inte tror att jag är partisk i frågan) Mollys och Abduls föreläsningar  var, i mångt och mycket, upprepning av det John Steinberg talade om under Skolvision. Men ingen beskyller dessa för flummeri…

I september deltog jag på Helen Timperleys föreläsning i Halmstad kring det professionella lärandet, tog del av forskning och beprövad erfarenhet. Under hösten deltar jag i Skolverkets satsning kring skola-arbetsliv i undervisningen, en utbildning där det ingår både teoretiska delar och praktiska moment. Just nu arbetar vi med handledning från Högskolan i Halmstad med ett projekt som ska redovisas för Skolverket till våren.  Förutom detta så går jag en tredagars utbildning i BFL, också denna genomförs på Högskolan i Halmstad och bakom står Pedagogiskt Centrum. Även här varvas teori med praktik.

Ok, vart vill jag komma med detta? Jo, igår fick jag frågan på Twitter, efter att Skolministeriet sänt sitt radioprogram om New age som skolutveckling  ”är du aldrig kritisk till något”? Jo, jag är kritisk till mycket. Men jag tycker också om att ta del av fortbildning, kompetensutveckling och inspiration kring sådant som rör det som intresserar mig mest – nämligen mitt jobb! Både som privatperson och i min yrkesroll. Vad jag tar del av som privatperson och vad jag sedan tar med mig in i mitt klassrum i min yrkesroll, är två helt skilda saker.

Jag är kritisk till att det finns människor som ifrågasätter lärares kompetens och omdöme. Jag är kritisk till att människor tror att lärare bygger sin undervisning utifrån lite ”tankar här och lite tankar där”. Jag är kritisk till att människor inte har tilltro till att lärare, efter 4-5 år på högskola, inte vet vad vårt uppdrag är, vilka styrdokument vi har att följa och att lärare saknar kompetens att skilja på inspiration och vårt uppdrag.

Jag är kritisk till att samhället ser allt i svart. Eller vitt. Att man, så fort man nämner lust till lärande, blir klassad som en lärare som tillbringar dagarna i klassrummet med att leka. Leka lärare. Leka bort elevernas skolgång. Flum. Jag är kritisk till att skolutveckling på studiedagar på många skolor (tack och lov inte min egen) handlar om att städa skrivbord eller diskutera kepsar och ordningsregler. DET är jag kritisk till.

Jag är kritisk till att ta in IKT i klassrummet utan att förstå hur jag bäst ska utnyttja verktyget. Jag är kritisk till att lärare inte ges tid till reflektion och utrymme till den kompetensutveckling som mina elever har behov av, allt i linje med Helen Timperley och det professionella lärandets inneboende kraft.

Jag är djupt imponerad av människor som vill vara med och utveckla den svenska skolan. Jag vill inte peka ut namn, men jag tänker på alla mina Twänner som arbetar med, om och kring lärande, ur alla perspektiv. Kritiska. Inspirerande. Ni som väcker tankar. Ni som delar tankar. Ni som bekräftar tankar. Och ni som opponerar er mot mina tankar!

Sen finns det andra. Som väljer att jämföra mitt engagemang för skola och Skolvisions budskap m Adolf Hitler och länkar nazistisk propaganda på Twitter. Eller som säger att jag ”kommer undan för att jag är snygg”.. Kan det vara så att jag ”kommer undan” för att jag håller hög nivå på min undervisning? Att mina lektioner, mina planeringar och mitt lärande är genomtänkt, planerat i linje med styrdokument och att jag har ett klassrum där många elever faktiskt känner att jag skapar möjligheter för dem att lyckas? Ja, tänk om det är så…Tänk om allt inte är svart. Eller vitt. Tänk om.

Jag är ingen forskare. Vetenskapsman. Eller neuropsykolog. Jag är bara väldigt vanlig. Jag möter vanliga, ovanliga elever och ja, mitt viktigaste uppdrag i mitt klassrum är att möta dessa elever så jag skapar lust till livslångt lärande, så att vi tillsammans skapar förståelse, kunskap och lärande! Jag möter mina elever med ett leende. Med glädje.  I mötet med mina elever vill jag inspirera!

Och ja, då och då slänger jag in en Happy Dance eller tänder ett doftljus. Om det är att sätta likhetstecken med New-Age och ”flum” så ja, då har jag nog en släng av den sidan också!

Välkommen in i mitt klassrum och ta del av allt Hokus Pokus som pågår – eller förresten, jag kallar det visst för undervisning. Hur som helst, det som skapas i mötet med eleven är inget annat än magi!

Hokus, pokus filiokus!

magisk-hatt-och-trollstav-med-stjärnor-43552249

 

Annonser

5 reaktioner på ”Hokus pokus?

  1. Hade turen att se en länk till din blogg för några veckor sedan (då du skrev om stjärnor) och följer ditt djupa engagemang med stort intresse! Jag blir så sugen att sätta tänderna i mitt jobb när jag kommer tillbaka från mammaledighet i aug 2015. Jag arbetar som ma/NO lärare och är så intresserad av flippet. Finns det någon bra litteratur att förskansa mig i?
    Sedan vill jag bara påpeka att det är avundsjuka och osäkra personer som klankar. Jag vann klassen som gud glömde för att jag var mänsklig och såg dem som människor istf elever. Att visa att jag bryr mig blev nyckel till framgång, precis som jag tolkat ditt oerhörda engagemang! You go girrrrrl!
    Mvh Jessica Eriksson, Eriksdslsskolan i Sthlm

    • Hej och tack för dina värmande ord! Tips på litteratur är absolut Daniel Barkers ”the flipped classroom” samt ”Flip your classroom” av Aaron Sams och John Bergmann. Kan även rekommendera John Steinbergs bok ”Lyckas med digitala verktyg i skolan”. Lycka till 🙂

  2. Än en gång inspirerande tankar som jag fullkomligt håller med om!
    De som ifrågasätter ens engagemang är ofta bakåtsträvarna, de som ser tillbaka på det ”ljuva” 90-talet då Sverige hade goda resultat på tex PISA. Hur som haver har det runnit mkt vatten under broarna sen dess, det är ett helt annat samhälle vi lever i och det är kanske dags att förstå det för vissa. Sen har ju Sverige valt att gå efter ”performance standards” och faktiskt, i ens uppdrag ska man följa det samt att ens undervisning ska vila på vetenskaplig grund och oavsett om man gillar/håller med om den forskningen eller inte. Sen får man tycka vad man vill om det, men inte göra vad man vill för det! Men det verkar vara svårt för vissa och är oftast de som klankar ner också…

  3. Vill bara säga tack för kloka ord!

  4. Jag läser med glädje din blogg och inspireras i mitt arbete. Ser fram emot nästa blogginlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s