#WeAreTheFuture – från tanke till handling!

Skolans uppdrag, kap 1, Lgr 11

”En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende samt vilja till att pröva egna idéer och lösa problem. Eleverna ska få möjlighet att ta initiativ och ansvar samt utveckla sin förmåga att arbeta såväl självständigt som tillsammans med andra. ”

Så viktigt det är att de förmågor som lyfts fram i kapitel 1 i läroplanen inte enbart blir förmågor på ett papper, utan blir förmågor som eleverna får omsätta i praktiken – oavsett ämne!

De senaste veckorna har mina elever genomfört ett arbete, med utgångspunkt i just dessa förmågor. Jag tänkte guida er från ord till handling, och samtidigt ge er en inblick i hur jag och mina elever använder sociala medier som en kanal för kommunikation utanför klassrummet.

När vi startade terminen för tre veckor sedan hade precis terrordådet i Paris inträffat, då terrorister tagit sig in på Charlie Hebdos redaktion och dödat, inte bara framstående tecknare, utan även en polis utanför redaktionen. Min planering för vårterminens start var att börja arbeta med sekter och livsåskådningar, men första lektionen gick åt till att diskutera attentatet, vad som hände nu, varför de utfört attentatet och alla andra frågor som eleverna nyfiket och intresserat ställde.

Då jag märkte hur engagerade och intresserade eleverna var, fortsatte jag att dela med mig av artiklar som jag hittade på nätet. För mig och mina elever är vår Facebook-sida en naturlig kanal för att dela med oss av intressanta länkar och tankar.

En artikel som jag tyckte var speciellt intressant, var den som jag länkade till från Aftonbladet, med rubriken ”Terrorism sker inte i Guds eller Allahs namn”. Nästkommande lektion la vi upp artikeln på storbild i klassrummet och läste och diskuterade tillsammans. Polisen på bilden som blev skjuten, Ahmed, var muslim och de som sköt sade sig hämnas profeten Muhammed. Vem är muslim och vem är inte muslim? En intressant debatt tog fart i klassrummet, i mina nior är mer än hälften troende muslimer, och många hade starka åsikter, både om terrorism och om vad det innebär att vara muslim.

blogg1

Länk från Aftonbladet

På eftermiddagen, när jag satt och tittade igenom Twitterflödet, hittade jag följande bild och text. Mycket passande till det vi diskuterat på lektionen samma dag. Givetvis delade jag på elevernas Facebook-sida så eleverna kunde ta del av den.

1544448_615265901912173_2623252428114205500_n

Tanken var nu att vi skulle släppa händelsen i Paris och fortsätta enligt planeringen. Men så föddes en tanke i mig. Nu visar eleverna precis det som jag vill och eftersträvar i klassrummet. De är engagerade, delaktiga, delar åsikter, reflekterar, resonerar, talar om yttrandefrihet, religionsfrihet, demokrati. Allt på deras initiativ. Är det inte mer värt än att ”hinna med” det jag hade tänkt från början?

I en formativ undervisning är det inte bara eleverna som då och då måste tänka om, utan detta gäller precis lika mycket mig som lärare. Jag tänkte att jag skickar ut en fråga på elevernas Facebook, och ser om de nappar. Söndagen den 11/1 skrev jag följande

”9 A och 9 B – nu har ni bara några få månader kvar på er högstadietid. Funderar lite kring vad som är viktigt. På riktigt. Varje dag sker övergrepp mot yttrandefriheten och demokratin, något som vårt samhälle vilar på och som vi ska vara stolta över. Hur sårbart vårt samhälle är blev väldigt tydligt i Paris. Vad säger ni? Ska vi än en gång visa världen vår ståndpunkt? Ska vi förklara skillnaden mellan religion och terrorism? Ska vi bryta lektionerna nästa vecka för att istället skapa något tillsammans – med demokrati och yttrandefrihet som centrala begrepp? Jag är redo att bryta planeringen, men bara om NI är med på tåget! Vad säger ni? Är vi Charlie? #JeSuisCharlie”

Det tog inte många minuter innan en elev i klassen hade svarat #JeSuisAhmed. Med syfte till bilden på den döda polismannen och den diskussion vi haft i klassen. En timme senare skriver en annan elev ”Man kanske kan göra något liknande som när i gjorde med #BringBackOurGirls.” Eleven syftar då på det projekt vi gjorde i våras när vi spelade in en Youtube film för att visa att vi stöttar allas rätt till utbildning och ville visa vårt stöd till de kidnappade flickorna i Nigeria.

blogg2

blogg3

Ur Facebook-diskussion

Dagen efter visade jag Facebook-inlägget för alla elever och vi diskuterade om vi än en gång ville visa världen vår ståndpunkt. Eleverna fastnade direkt för idén att göra något liknande som vi gjort i våras, och genast började elevernas tankar och idéer snurra. De funderade kring vilket budskap de ville få fram, de tillverkade skyltar med #JeSuisCharlie och #JeSuisAhmed, med tanken att man kunde välja vilken skylt man ville hålla upp. Lektionen gick åt till att fundera kring repliker som de ville ha med i filmen och hur filmen skulle se ut.

Samma elev som filmade, redigerade och laddade upp förra filmen, erbjöd sig att stå för arbetet igen. En annan elev erbjöd sig snabbt att hjälpa till om det behövdes assistans. Några elever skrev längre texter, andra kortare repliker. En elev skrev följande text:

twitter

Nu börjar eleverna diskutera hur satirtecknarna valt att använda yttrandefriheten. Under samma lektion tittar vi på ett avsnitt från UR:s  serie ”Skarpa streck ,  där de bl.a. intervjuade chefredaktören för Charlie Hebdo. Många elever reagerar på satirteckningarna och en diskussion inleds var gränsen går mellan yttrandefrihet och kränkning.

Senare samma kväll, när klockan börjar närma sig läggdags, utspelar sig en dialog mellan två elever i vår Facebook-grupp. Den ena eleven länkar till en artikel som diskuterar var gränsen mellan att kränka en religion och rätten till yttrandefrihet egentligen går, och  att med yttrandefrihet följer även ansvar. En av eleverna skriver på vår Facebooksida:

”Om alla människor ska börja acceptera sexister, homofober och rasister för att det är ”konst” så kommer världen gå under imorgon. Spelar ingen roll ifall Charlie Hebdo är objektiv, så länge de förnedrar religioner, sexuella läggningar och även har folk som stöttar tidningen genom att använda sig av ursäkten ”yttrandefrihet”.Om de nu var på yttrandefrihetens sida bör de tycka individer som homosexuella eller andra religioner var lika mycket värda som de själva. Precis som alla människor ska acceptera de som är ateister ska de själva acceptera världens alla religioner och alla människors åsikter, tänkande och uppväxt.” 

Eleven skriver i nästa kommentar:

”Det gäller och vrida och tänka för att komma fram till vad egentligen DU tycker och inte vad alla andra tycker. Det är aldrig rätt att döda någon för att tysta. Likaväl som de aldrig är rätt att förnedra andras religion för att se andra lida. Man behöver inte skada någon med en kniv för att det ska göra ont. Det räcker med en bild, en text etc. Jag är varken på tidningens sida eller terroristernas.”

Här känner jag att jag vill få eleven att fortsätta att utveckla sitt resonemang och samtidigt betona vikten av yttrandefrihet kopplat till demokrati. Jag skriver i kommentarsfältet:

”Övergrepp mot yttrandefriheten sker överallt runt om vår jord, men jag håller med, med yttrandefrihet följer ett ansvar som man måste komma ihåg! Men frågan kvarstår-är det rätt att döda för att tysta folk som väljer att använda yttrandefriheten för att väcka debatt och tankar? Är det det samhället vi vill ha? Är det ett sådant samhälle jag vill att mina barn växer upp i? Nej-jag vill, precis som du att vi respekterar varandra, men om man känner sig kränkt så är det INTE rätt väg att mörda någon-det finns demokratiska vägar att gå för att få fram sitt perspektiv. Terrorism kan ALDRIG vara rätt väg…”

En annan elev från klassen hoppar då in i diskussionen och skriver:

”Lotta du kan inte säga att det är yttrandefrihet, dom kränker inte bara mig utan en hel religion och inte bara min religion andra också är detta acceptabelt? Dom kränker flera folkgrupper, Vi måste skilja på rasism och yttrandefrihet”.

Jag tar med mig deras ord, men konstaterar att klockan börjar bli mycket och det är dags att lägga sig. Men att vi kommer fortsätta att diskutera i morgon tillsammans med klassen. Jag går och lägger mig, med tanken att mina elever är så oerhört mycket klokare än många av de vuxna man möter. Unga, som väljer att läsa, reflektera och fundera, att se saker ur olika perspektiv. Som väljer att knäppa fröken på fingrarna och stå upp för sina egna åsikter om vad som är rätt och fel. Demokrati och värdegrundsarbete, en helt vanlig vardagskväll på Facebook, helt enkelt!

Dagen efter visade jag diskussionen på smartboarden. Jag hade även lagt ut en bild från Twitter, som gick på samma tanke som mina elevers tankar kvällen innan:

10915193_617638045008292_362065495638673161_n

Nu gick diskussionen varm i klassrummet. Vad händer egentligen i Nigeria? Vad händer i Kobane och vad händer runt om på alla andra platser där människor förföljs, torteras och dödas i religionens namn? Eleverna var helt överens. Att använda terrorism är aldrig ok, men det är heller inte ok att kränka eller på något annat sätt skada en annan människa, vare sig med ord, bild eller handling.

En ny inriktning på projektet. Bort med skyltarna som det stod #JeSuisCharlie på, och istället tillverkades nya skyltar. ”Vi vill inte visa Charlie Hebdos sida, vi vill visa vår sida, vårt perspektiv”.

10930894_617689475003149_982524563152591777_n

Manus, filma, regissera – allt sköttes av och med eleverna själva. Eleverna fick omsätta tankar till handling, två klasser samarbetade för att skapa ett gemensamt slutresultat. Vilket för oss tillbaka till de entreprenöriella förmågorna och lärandet. Skolverket definierar det entreprenöriella lärandet med följande ord:

”Entreprenöriellt lärande innebär att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet, självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Det entreprenöriella lärandet främjar också kompetens att fatta beslut, kommunicera och samarbeta.”

1460969_618862831552480_8381276844352117411_n

10470809_618862871552476_9161330247618669129_n

Vi har ett uppdrag. Ett uppdrag som är så mycket större än kunskapskraven. Vi har ett uppdrag som är så mycket större än alla andra. Vi är med och formar morgondagens vuxna. Den värld de kommer leva och verka i, är samma värld som du och jag kommer åldras och bli gamla i. Jag vill ha en värld som styrs av kloka, reflekterande, ansvarsfulla och demokratiska medborgare. Och vi, du och jag, har chansen att vara med och påverka framtiden!

Låt inte första kapitlets fantastiska ord om solidaritet och demokrati bli ord som snabbt bläddras förbi i jakten på centralt innehåll och kunskapskrav. Förvandla orden till en meningsskapande innehåll för eleverna i skolan!

I går var tre av eleverna och talade inför Barn och Ungdomsnämnden i Halmstad, gav sin syn på demokrati och medbestämmande i undervisningen. I morgon kommer Hallandsposten och tar del av deras kloka tankar och reflektioner. Stäng inte in rösterna i ett klassrum – se till att de hörs över hela världen! Mitt mål är att varje elev ska känna att just jag kan vara med och förändra världen!

Några dagar efter filmen spelades in, en söndag, kommer ett meddelande från eleven som var ansvarig för tekniken. ”Lotta, nu är filmen klar och jag laddar upp den på vår Youtubekanal. Den blev mycket bättre än den förra tycker jag :)”

Stoltheten får de liksom på köpet!

#WeAreTheFuture

”Människor som är galna nog att tro att de kan förändra världen är de som också gör det”

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s