Riva murar. Bygga broar.

Häromdagen läste jag ett intressant inlägg i debatten om religionsundervisningens vara eller icke vara. Blogginlägget, skrivet av Catarina Thestrup, förstelärare i engelska och svenska som andraspråk inom vuxenutbildning, hade den provocerande titeln ”Slopa religionsämnet i skolan!” Då provocerande titlar är något som tilltalar mig, läste jag med stor nyfikenhet Catarinas tankar kring huruvida religionsämnet överhuvudtaget bör vara ett ämne i skolans läroplan.

Ett utav Catarinas argument är följande ”Förutom att det som påstås inom religion inte uppfyller kraven för vad som kan betraktas som kunskap motverkar religion skolans demokratiuppdrag, att förmedla och förankra demokratiska värden, eftersom religion delar upp och segregerar människor.Alla de abrahamitiska religionerna påstår att den egna religionen är överlägsen och att de egna anhängarna är utvalda och bättre än andra. Sådana påståenden diskvalificerar religion som ett ämne i en skola som ska vila på demokratiska värden.”

Jag förstår hur Catarina menar. 10-åringen uttryckte något liknande igår vid middagsbordet då lillasyster, 5 år, överlycklig över att få mottaga Barnens Bibel på söndag, fick höra att ”religion är bara strunt”! Storebror fortsatte sin utläggning med orden ”En Gud som säger att man blir straffad om man har andra gudar jämte honom, en sån Gud verkar vara rätt oschysst tycker jag”. Varpå lillasyster faller ut i storgråt.

Och visst är det så. ”Du ska inga andra gudar hava jämte mig” är en av de Tio budorden. Budorden som Moses fick ta emot på Sinais berg för…ja, typ ages ago! Har det inte hänt saker sen dess? Motverkar religionsundervisningen verkligen skolans demokratiuppdrag och lyckas man bättre med att fostra demokratiska medborgare i exempelvis USA, där undervisning inom andra religioner lyser med sin frånvaro. Hur är de demokratiska värdena ”over there”? Hur är toleransen gentemot människor och andra religioner? Speciellt sedan den där ödesdigra dagen 2001 då 19 terrorister förstörde, inte bara två torn, utan även en hel del av toleransen, förståelsen och respekten för andra människors tro.

Jag arbetar på en skola där en stor del av eleverna kommer från andra kulturer och religioner. I mitt klassrum har jag muslimer, kristna, buddister, hinduer och barn från olika traditionella afrikanska religioner. Ett utav de viktigaste uppdragen i mitt klassrum är det demokratiska uppdraget. Mitt uppdrag är att vara en del i att dessa barn och unga växer upp till demokratiska vuxna. I mina ögon är detta inget hinder för att religionsundervisning ska ske i skolan, i mina ögon är det tvärtom. Religionsundervisning är en förutsättning för att mina elever ska kunna göra aktiva, demokratiska val som vuxna. Hur tänker jag då?

Jo, det var längesedan religionsundervisningen handlade om att kunna memorera Tio Guds bud. Eller känna till vem som var son till Sara och vem som var son till Hagar och hur lång tid Israels folk egentligen var slavar i Egypten. Det var också längesedan som religionsundervisningen gick ut på att veta exakt hur en Bar Mitzva går till, kunna innantill den åttafaldiga vägen eller för den skull veta exakt i vilken del av Tanach som Moseböckerna återfinns. Nej, idag handlar religionsundervisningen om förståelse, förståelse av dåtid och nutid, som ett led i att kunna förstå framtiden. Religionsundervisning idag handlar om etik. Om moral. Om att göra goda val. Religionsundervisningen idag är ett ämne som i allra högsta grad utgår från demokrati och vår värdegrund.

Denna vecka förbereder mina åttor sig som bäst för fredagens riktade skrivning. Eleverna jämför två religioner, både utifrån sina egna erfarenheter och kunskaper, men också utifrån sina kamraters erfarenheter och kunskaper. Inför bedömningsuppgiften, i form av riktad skrivning på fredag, har eleverna fått följande rubrik:

Högtider och traditioner inom religionen – varför då? 

Som information till eleverna står det följande på deras blogg:

”I denna uppgift ska du använda dig av den kunskap som ni tillsammans har diskuterat i basgruppen. Du ska även använda det som du har tagit del av vad gäller judendomen, dina egna erfarenheter och kunskaper om högtider och traditioner du firar och/eller högtider och traditioner som dina klasskamrater firar. Utifrån dina tankar/erfarenheter och utifrån den kunskap du har fått så ska du skriva en resonerande text om varför du tror att högtider och traditioner alltid har spelat en viktig roll inom religionen?”

Fundera kring högtiders/traditioners:

  • Syfte –  Vad fyller dom för funktion?
  • Konsekvenser – hur påverkar de människors dagliga liv?
  • Vad hade hänt utan högtider och religiösa traditioner? Vad tror du?

I samtalen, i diskussionerna i klassrummet inför den riktade skrivningen, delas så mycket erfarenhet, tankar och förståelse. Flickan med sjal förklarar vad sjalen betyder för henne i hennes liv, varför hon valt att ha sjal. En annan muslimsk flicka berättar varför hon inte har sjal. Och ja, jag vet att det kan finnas flickor som inte har något val, men är det inte likadant i alla religioner? Barn som växer upp i familjer där föräldrarna gör många av valen åt dem, oavsett vilken religion de tillhör? Men det betyder inte att de andra i klassen inte har rätt att dela sina tankar och perspektiv.  Den muslimska killen som brukar vara rätt tyst, berättar i detalj hur det går till när man Halal-slaktar ett djur. Med stolt röst säger han orden på arabiska som slaktaren säger innan han dödar djuret. Barbariskt? Ja, kanske det, men knappast mer barbariskt än gristransporterna som sker på många vägar runt om i det ”kristna” Europa.

Den buddistiska pojken hamnar i en diskussion med en syrisk/ortodox flicka huruvida vi kommer till himlen eller återföds i vårt nästa liv. De konstaterar att ”vi får se vem som har rätt när vi dör” 🙂

Två flickor diskuterar skapelseberättelsen. En troende muslim, en icke-troende. Tillsammans kommer de fram till att skapelseberättelsen är både trovärdig och icke-trovärdig. ”Det beror på vems perspektiv man ser det ur”, säger en av flickorna. En flicka med slöja. Hon såg det ur sitt religiösa perspektiv, men konstaterade att det var hennes perspektiv. Inte allas.

Mina elever ska utveckla förmågor i mitt klassrum. Kommunikativa förmågan, då de lär sig att dela med sig av sina åsikter och tankar, lyssna på andras tankar och åsikter, ta del av hur andra tänker. Mina elever ska tränas i analysförmågan. Fundera kring skillnader, men givetvis även likheter. Resonera kring orsaker bakom varför vi gör på ett eller annat sätt och vad detta får för konsekvenser. Hur det visar sig i både det lilla och det stora. I matbespisningen där det serveras mat tillåten för muslimer likväl som hur det visar sig på västbanken och Gazaremsan och på många andra platser runt om i världen där konflikter pågår.

Men mina elever ska inte bara utveckla förmågor som jag ska bedöma. De ska även utveckla förmågor i enlighet med vår värdegrund. I första kapitlet i läroplanen står att läsa ”Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där”.

En social och kulturell mötesplats. För många av mina elever är religion en oerhört viktig del i deras liv. De är stolta över sin religion. De vill dela med sig av det som är viktigt för dem. I samtalet, i diskussionen i klassrummet möts barn från världens alla hörn. I ett samtal baserat på ömsesidig respekt för den andre, utvecklar eleverna inte bara sin egen identitet, utan även förmågan att leva sig in i andras värderingar. Samtalet är en plats att mötas.

Catarina avslutar sitt inlägg med orden ”Namnet på den religion som Alice Bah Kuhnke vill att vi ska lära oss mer om och öka vår förståelse för, ”Islam”, betyder ”underkastelse”. Ska skolan, som ska fostra kritiskt tänkande, verkligen sträva efter att öka förståelsen för att underkasta sig dogmer, odemokratiska värderingar och ovetenskapligt tänkande?”

Ja, islams ursprungliga betydelse är underkastelse. Begreppet ”lydnad” används även av muslimer, men en lydnad som utgår från tillit och förtroende, inte rädsla. Jag vill att mina elever ”lyder” mig, jag vill att de har förtroende för mig som lärare och att det jag säger att vi ska göra på lektionerna är även det som eleverna genomför. Inte av rädsla. Men av tillit.

Vi kan vända och vrida på begrepp. Ge orden olika innebörd beroende på vems perspektiv vi utgår ifrån. Men det är min fulla övertygelse att i den värld vi lever i, är förståelse för varandras likheter och förståelse för varandras olikheter själva grunden för vårt demokratiska samhälle.

”Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola kan samspela i möten med andra människor utifrån kunskap om likheter och olikheter i livsvillkor, kultur, språk, religion och historia” (Lgr 11)

Vi behöver fler tillfällen att mötas i dessa samtal. Inte färre. Som ett led i skolans demokratiska uppdrag att förbereda eleven för en framtid där det inte bara är önskvärt, utan där det kommer krävas av eleven att kunna samspela med andra människor, i en värld där nationsgränser suddas ut med hjälp av dagens teknik.

Så ja, mitt svar är att religionsundervisning självklart hör hemma i ett demokratiskt klassrum.

För att riva murar. Och bygga broar.

1507114_516646398475369_1077801036626418622_n

Advertisements

2 reaktioner på ”Riva murar. Bygga broar.

  1. Nja… håller inte riktigt med dig, för det är fortfarande ganska mycket faktakunskaper som eleverna ska lära sig. Kunskapskrav år 3: Eleven kan ge exempel på någon högtid, symbol och central berättelse från kristendomen, islam och judendomen. Eleven återger delar av innehållet i några berättelser ur Bibeln.

    • Ja det är sant att de ska ha kunskaper om alla världsreligioner, men de ska visa detta genom att beskriva, föra resonemang om likheter och skillnader mellan religionerna och se hur religioner påverkar och påverkas av samhälleliga förhållanden, dvs alltid fakta i ett sammanhang, fakta som används för att utveckla förmågorna att resonera, analysera, granska och reflektera. Inte fakta taget ur ett sammanhang (åtminstone inte vad gäller kunskapskraven jag arbetar mot i åk 8 och 9)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s