Passion, nyfikenhet och undervisning

”Don’t tell me – show me”! Rådet kom i ett mail i veckan från en redaktör på tidningen där jag har fått äran att dela med mig av mina tankar i form av krönikor. Don’t tell me – show me. Ju mer jag smakar på orden, desto mer inser jag att det är precis detta som är anledningen till varför inläggen i denna blogg kommer allt mer sällan.

Jag har under ett års tid fyllt denna blogg med 170 inlägg, av mycket varierande slag. Men med en sak gemensamt, jag har försökt att beskriva hur jag lägger upp undervisningen i mitt flippade klassrum, mina tankar bakom min undervisning, metoder, vetenskapliga teorier, språkutvecklande arbetssätt, formativ undervisning, förmågor, tips på artiklar, litteratur och ja, det mesta som kommit i min väg i mitt klassrum. Allt har jag delat med mig av.

Men under senare tid har jag flyttat fokus. Inläggen på mina elevbloggar, som förr inte direkt följde någon speciell struktur, utan fungerade som ett digitalt planeringsstöd för mig och eleverna, har de senaste månaderna utvecklats och förfinats. Jag använder mig av WSQ- metoden (eller de tre S:n som jag döpt om den till) och varje blogginlägg, varje lektion/veckoplanering följer ett visst mönster.

Eleverna har en flippad läxa. Det kan vara en film, en låttext, ett radioprogram, ja i stort sett vad som helst i syfte att skapa förförståelse. Genom att använda de tre S:n följer eleverna en viss steg-för-steg mall. De ser flippen, sammanfattar flippen genom att använda vissa centrala begrepp och de ställer en fråga utifrån flippen och tar med tillbaka till skolan.

Väl i skolan går vi igenom den flippade läxan tillsammans, eleverna läser sina sammanfattningar, hjälper varandra med att svara på frågorna de tagit med sig och tillsammans fördjupar vi oss ännu mer och delar med oss av de kunskaper vi fått.

Därefter följer det kollaborativa arbetet, ofta med fokus på basgruppen, men även med inslag av enskilt arbete, med tid för reflektion och tankeformulering. De uppgifter som eleverna arbetar med i grupperna lägger jag allt mer tid på att konstruera. Jag har lämnat böckernas färdigkonstruerade frågor bakom mig, av några olika anledningar.

1. Jag vill kunna ge uppgifter där en och samma uppgift kan anpassas i olika svårighetsgrad så den ska passa alla elever i klassen. Jag ska inte behöva ge olika frågeställningar för att möta elevernas olika behov, däremot ska jag skapa så öppna frågor som möjligt, vilket gör att alla elever kan arbeta med uppgiften, var och en utifrån sina förutsättningar. Ju öppnare, desto bättre.

2. Jag vill knyta an uppgifterna till ämnen som jag märker engagerar eleverna. Nu senast skapade jag en arbetsuppgift som handlade om IS, med rubriken” I Guds namn”.  Detta i samband med att vi läste om Islam och världsreligioner.

3. Jag vill göra en tydligare koppling till läroplanens värdegrund, och jag strävar efter att uppgifterna vi arbetar med ska ha en tydlig koppling till skolans demokratiska uppdrag. Idag arbetade eleverna med FN:s stadgar om de mänskliga rättigheterna, i samband med att vi nu läser om hinduism och kastsystemet, och dagens fråga att besvara utgick från rubriken ”Alla människors lika värde?

Överdrivet, kanske många tycker. Vad är det för fel på de frågor som finns i läroböckerna? Ja, om det är nya läroböcker och uppdaterade i enlighet med de förmågor som Lgr11 lyfter fram , så är svaret – inget alls. Fel alltså. Men det passar inte mig. Mitt flippade synsätt gäller nog det mesta i livet, jag testar gärna nya, egna tankar och idéer som jag tror på och som jag vet är förankrade i skolans styrdokument.

Förutom att vi är mitt uppe i utvecklingssamtal, nytt arbetsområde, nationella prov i engelska som närmar sig, så har jag en hel del annat på gång runt omkring. Vi är 10 lärare från Östergårdsskolan som deltagit i Skolverkets pilotprojekt ”Studie och yrkesvägledning i undervisningen” och på torsdag är det skärmutställning och PP-redovisning på Högskolan i Halmstad, med deltagare från Skolverket på plats. En person/ grupp skulle stå för den muntliga presentationen, gissa vem som fick förtroendet i min grupp… 🙂

Veckan därpå ska jag delta i Torg-It som Kärnhuset i Halmstad arrangerar, denna gång för rektorer i Halmstad kommun. Jag kommer hålla en presentation om flippat klassrum, förmågor och en och annan liten hint om att 1-1 satsningar ute i skolorna faktiskt kräver betydligt mer av rektorerna än att ”enbart” tillhandahålla datorer och I-pads…

Den 15:e april är det äntligen dags för SETT-mässan (hoppas vi ses där!!) och senare under våren föreläsningar i såväl Ronneby som Stockholm.

I veckan genomförde jag en härlig intervju för kommande nummer av Grundskoletidningen, samtidigt som jag sitter och filar på en krönika som förhoppningsvis kommer publiceras inom en relativt snar framtid. Och just det ja, jag sitter ju och skriver på min kommande bestseller också, lite då och då när andan faller på (eller när förläggaren hetsar mig lite och börjar prata releasedatum och utgivning)

Med detta sagt, vill jag bara tipsa om, att ni som tycker att min blogg för närvarande känns lite ”sömnig”, passa på att spana in mina eleverbloggar: www.flippadso.wordpress.com  samt www.sobloggalfa.wordpress.com . Här hittar du mindre av mina tankar, men mer av allt det som sker i mitt klassrum, varje dag, varje lektion. Mer ”show”, mindre ”tell”.

Passionerat nyfiken? Jag? Ja, kanske det…Passion ,nyfikenhet och undervisning – vilken underbar kombination!

1513680_1550638791885701_88632762943619562_n

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s