Det som inte hinns med innan påsk…

…hinns inte med alls. Känns det igen? Varje år, under de fjorton år jag arbetat som lärare, har mantrat upprepats. Varje vår, när träden börjar knoppas och vårsolen tittar fram, möts man av samma uppmaning ”Du har väl sett till att ha hunnit med allt det du skulle göra detta läsår? Inte? Oj, då är det för sent nu, det kommer du märka”.

För sent…Hmm tänker lite på det där medan jag ser Sveriges landskap breda ut sig under mig. Sitter på flyget som ska ta mig från Bromma, Stockholm, till ett vårgrönskande Halmstad. Har haft ett fantastiskt påsklov, kopplat av, umgåtts med nära och kära, känt hur stressnivån i kroppen hamnat på en mer lagom nivå. Men så när jag klev ombord planet så dök den där känslan upp igen. Känslan av allt man har kvar att göra. Känslan av allt man måste hinna, eller ja, åtminstone borde hinna. Tänk om ”de” har rätt? Tänk om det är ”för sent”?

11072729_10152915107402858_285486180398624710_n

Egentid och tankar från ett annat perspektiv…

Ok, då får vi göra några saker klart för oss. För det första, kunskap kan omöjligtvis ha vare sig en början, eller ett slut. Kunskap som inte ”hinns med” fram till påsk, fram tills vårterminen tar slut, är det kunskap som är förlorad för all framtid? Givetvis inte! Vi befinner oss på en ständig kunskapsresa, vi kommer befinna oss på resan ända tills den dagen vi checkar ut från jordelivet. Något man borde ha med i perspektivet innan man börjar räkna antal veckor och lektioner det är kvar innan det är dags att ta sommarlov kanske?

För det andra, jag undrar vem det var som myntade uttrycket från första början? Någon som ansåg att för många dagar ”försvinner” under senare delen av vårterminen. Märkligt uttryck det där förresten, ”försvinner”….Det är dagar som ägnas åt orientering, klassutflykter, OVK, och dagar som ägnas åt välbehövlig vila och återhämtning i form av klämdagar, dagar som inte alls är ”förlorade” utan dagar som kan ge mångdubbelt tillbaks. Den person som myntade uttrycket var bergis en teoretisk ämneslärare, säkert en ämneslärare med ett digert centralt innehåll, säkert en SO eller NO-lärare, säkert en sån som…jag! Ok, nu kanske jag gissar hej vilt, men något säger mig att de personer som känner mest stress inför upploppet av terminen, är de lärare som undervisar i teoretiska ämnen och de lärare vars undervisning blir upphackad av alla nationella prov. Ja, jag är medveten om att de nationella proven berör samtliga ämnen, då de ligger på tider som även påverkar undervisningen i de praktisk/estetiska ämnena, men framförallt har man som ansvarig undervisande lärare i de teoretiska ämnena den nationella prov-piskan vinande över huvudet hela sista terminen i nian.  Förberedelse, planering, genomförande, rättning, bedömning. Upptill ska man hinna med all ”vanlig” undervisning. Ännu större utmaning blir det om man som jag, undervisar i både SO och engelska…Hurra…

Nåväl, jag tänker vara rebell. Jag tänker bryta mig ur hjulet som snurrar snabbare och snabbare varje år. Det vi hinner, det hinner vi. Det vi inte hinner, det kommer hinnas med. Fast inte just nu. Det innebär inte att jag stryker halva centrala innehållet i mina ämnen. Men det innebär att jag tänker göra allt som står i min makt, för att motverka att elevernas tempo blir snabbare och snabbare. Det handlar inte om att hinna med allt, det handlar om att det som görs, verkligen skall göra skillnad.

Många beklagar sig över att tempot i samhället, både det analoga och det digitala, går allt snabbare och snabbare. Men vad gör vi för att motverka det? Jag menar verkligen aktivt jobba emot stressen? Hur påverkar det eleverna om det första jag gör när jag kliver in i klassrummet i morgon är att säga ”Nu måste vi sätta fart, det är så mycket vi måste hinna med innan terminen är slut”? Finns det en risk att jag skapar mer stress hos elever som redan är stressade? Troligen.

Ta dig tid, låt kunskapen sjunka in. Se till att det ni gör i klassrummet, gör skillnad. Se till att det ni gör i klassrummet, bidrar till att eleverna utvecklas. Men se för guds skull till att inte bidra till ”slutspurts-stressen” som råder i skolorna under läsårets sista 2 månader.

tumblr_lq6hnqgGkj1r1uog4o1_500

Allt hinns med. Och hinns det inte med, så lovar jag, det ordnar sig. Om man tror att kunskapsresan tar slut på skolavslutningsdagen, så har man alldeles för stor tilltro till skolan som enda platsen för utbildning. Och bildning.

Livet är en ständig resa. En ständig möjlighet till kunskap och lärande. Ta dig tid att ge eleverna ett sug, en längtan, efter att fortsätta på den resan, istället för att ge eleverna en känsla av stress och att saker inte ”hinns med”.

”Det som inte hinns med innan påsk, hinns inte med alls”… Tänk om resten av världen skulle göra som skolan, signa ut i juni?

Var sak, har sin tid.

Och du, vår bästa tid är Nu!


 

Advertisements

En reaktion på ”Det som inte hinns med innan påsk…

  1. Så klokt sagt! Med ens kändes livet något lättare – TACK! ❤
    /Janet Alm – Gustafsson, lärare sedan 9 år som dagligen funderar över mitt yrkesval…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s