Skola på riktigt

Nyligen var jag på Öppet hus i en skola i nära anknytning till Stockholms kommun. En välbärgad kommun, med en relativt homogen grupp av elever och så även en relativt homogen grupp av föräldrar.

Första lektionen för dagen startade, som så många andra elevers dagar runt om i Sverige just nu, med en Grej of the Day (visst är det häftigt hur goda exempel på hur man fångar elevers lust, nyfikenhet och motivation kan få en så stor spridning på så kort tid!) Men, tillbaka till lektionsstart. Pedagogen hade ritat upp en rebus på tavlan, en ledtråd, som skulle leda barnen fram till innehållet i dagens ”Grej”.

Jag stod längst bak i klassrummet och framför mig hade jag tre rader med bänkar. Eleverna satt sex stycken i rad på min högra sida och fyra stycken i rad på min vänstra sida. En efter en åkte små armar upp och händer viftade i luften, ivriga att få delge fröken ”rätta svaret”.

En pappa som stod bredvid mig konstaterade för sig själv, men tillräckligt högt så jag kunde höra, ”Äntligen är det skola på riktigt!” Min nyfikenhet väcktes.

– Förlåt, men jag blir lite nyfiken, hur tänker du när du säger ”Skola på riktigt?”

Jag såg att pappan blev något förvånad över min fråga, men förtydligade sitt svar genom att säga ”Ja, nu sitter de ju som man ska sitta i ett riktigt klassrum.”

Min nyfikenhet växte sig än större.

– Oj, det låter spännande. Om detta är ett ”riktigt” klassrum, hur tänker du dig då att ett klassrum ser ut som inte är ”på riktigt?”

– Ja, jämför exempelvis hur de satt när de gick i F-klassen och i ettan. Då stod bänkarna huller om buller, mest i olika grupper, här är bänkarna placerade som det ska se ut i ett klassrum.

– HEMLIGA LUCKOR! Fröken, jag tror att dagens Grej kommer handla om julkalendern!

Vi blev avbrutna i vår konversation av en elev som knäckt rebusen och fick dela med sig av sitt svar till resten av klassen.

Skola på riktigt. Och skola på låtsas. Visst är det märkligt det där hur bilden av vad som är skola ”på riktigt” och vad som inte räknas som ”riktigt” fortfarande är så stark hos många av de föräldrar som vi möter i våra klassrum idag. Det man minns från sin egen skolgång är det man ofta och gärna förknippar med ”riktig skola”. En struktur och en klassrumsorganisation där fokus var kunskapsöverföring mellan lärare och elev, där bänkarna var vända framåt, i prydliga rader, mot katedern, så elevens uppmärksamhet kunde ligga på läraren som undervisade.

I dag är det mest frekvent förekommande verbet i vår läroplan resonera. Läroplanen vilar på Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande, eleverna lär sig av och med varandra, kommunikation och språkutvecklande arbetssätt är tydligt framskrivet i våra styrdokument. Vi ska bedöma, och eleverna ska ges möjlighet att utveckla, sina förmågor. Detta faktum inte bara bör, utan måste, påverka vår undervisning och genomsyra dagens skola. Vi måste se till att bygga en undervisning där eleverna ges möjlighet att utveckla sina förmågor, och, inte minst, vi måste bygga en struktur i klassrummet som skapar möjlighet till interaktion mellan eleverna, som gör det möjligt för eleverna att resonera med varandra.

Ett klassrum som sjuder av liv. Med språkutvecklande metoder som främjar ett flerstämmigt klassrum (nej, nu menar jag inte ropa rakt ut, jag menar metoder som EPA, No Hands Up, Entrance/Exittickets osv..) ett klassrum där undervisning utgår från elevernas kommunikation och interaktion – ett klassrum som inte riktigt ser ut ”som det gjorde förr”.

Det om något borde väl vara ”skola på riktigt?”

Ändå befinner vi oss här. Där ”ramar och struktur” alltför ofta handlar om ”ordning och reda”, om kepsar och mobiltelefoner (och inte alltför sällan är det personer utanför skolans värld som ropar högst och mest). Media, politiker och ja, i vissa fall även föräldrar, sätter agendan för samtalen om skolans ramar och struktur. Samtal som istället betydligt oftare borde utgå från vilka pedagogiska målbilder, pedagogiska metoder och pedagogiska verktyg vi använder oss av för att nå upp till de krav som ställs i våra styrdokument. Samtal som borde föras av oss som arbetar skolan, istället för av de som befinner sig utanför…

Kan det vara så att vi, i vår iver att skapa ”ordning och reda”, håller fast vid en stabilitet som egentligen inte fullt ut fyller det egentliga syftet med vår undervisning? Ulf Blossing uttrycker i boken ”Skolförbättring i praktiken” att ”De många förändringarna orsakar paradoxalt nog stabilitet i skolornas inre liv”.

Våra styrdokument, läroplan och skollag, borde vara den påverkan som har störst inflytande och effekt i våra klassrum, men jag vidhåller att det är viktigt att vi i skolans värld synliggör all påverkan som kommer utifrån och, inte minst, vilken effekt denna påverkan har på vår undervisning.

Eller för att ställa det på sin spets – hur mycket blir jag som pedagog påverkad av mina elevers föräldrars syn på skola?

Självklart ska vi öppna upp skolan för föräldrar. Självklart ska vi bjuda in föräldrar i vår verksamhet och självklart ska vi värna om att ha en god kontakt, kommunikation och samarbete med hemmet. Men vi får aldrig, aldrig glömma att det är vi som arbetar i skolan, vi som utbildade pedagoger, vi som är insatta i styrdokument och pedagogisk forskning, det är vi som besitter kunskapen om vad som är ”skola på riktigt”.

Bänkar som står i raka led kan fylla en viktig funktion. Förutsatt att de utgår från elevernas behov, förutsättningar, undervisningens struktur och syfte.

Bänkar som står ”huller om buller” kan fylla en viktig funktion. Förutsatt att de utgår från elevernas behov, förutsättningar, undervisningens struktur och syfte.

Gör en jämförelse. Igår var jag på bilprovningen. Jag åker till bilprovningen och litar på att det omdöme de ger min bil är korrekt och framtaget genom noggrann bedömning och analys av bilen. Jag litar på att de som arbetar på bilprovningen är väl förtrogna med de mätinstrument, de verktyg de använder sig av. Jag litar även på att den utbildning och den kunskap de besitter i fråga om bilar, är tillräcklig för att de ska kunna göra en korrekt bedömning. Jag litar helt enkelt på att de är tillräckligt professionella i sin yrkesutövning. Jag skulle aldrig få för mig att ifrågasätta huruvida det är ”bilprovning på riktigt”, eller ”bilprovning på låtsas”.

Tänk om det vore lika enkelt i skolans värld?

Ibland önskar jag att människor som ser på skolans värld utifrån har tillit till att vi som yrkeskår är väl förtrogna med de verktyg, de metoder vi använder oss av i vår undervisning.

Ibland önskar jag att människor som ser på skolans värld utifrån har tillit till att vi som yrkeskår besitter tillräcklig utbildning och kunskap för att bedriva undervisning anpassad till, och utifrån, våra elevers behov.

Ibland önskar jag att människor som ser på skolans värld utifrån har tillit till att vi som yrkeskår är tillräckligt professionella i vår yrkesutövning för att själva avgöra vad som är ”skola på låtsas” och ”skola på riktigt”.

Det förtroendet anser jag att vi förtjänar!

B_uW03VWwAAEoWj

Tack Max Entin för att du, än en gång, lyckas fånga alla tankar i en bild!

Advertisements

7 reaktioner på ”Skola på riktigt

  1. Har inte skolan alltid varit på riktigt? Tack och lov så sker utvecklingen där också… QED @FörkenFlipp

  2. 🙂 @FrökenFlipp skulle det ju stå. Så går det när man blir ivrig 🙂

  3. Bra om syn på lärande!

  4. Visst önskar även jag att folk kunde ha tillit till oss lärare, att vi är proffs på det vi gör. Men dessvärre är det inte bara lärare som arbetar som lärare. Kreti och Pleti hoppar in och ”undervisar”, utan att föräldrar informeras om att deras barn står utan lärare. Jag tror att det kan vara en bidragande orsak…

  5. Ping: På tide å tenke helt nytt i skolen? | Skolelederbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s