With a little help from my friends…

”Nå, hur gick det på intervjun, kändes det som ett jobb du kan tänka dig att ha?”

Frågan fick jag i somras av Lina Tannerfalk, en god vän och en oerhört kompetent och driven rektor på Brunsåkersskolan i Halmstad. Jag hade precis varit på intervju nummer två, för jobbet som verksamhetsutvecklingskonsult (jag vet, fortfarande världens längsta och mest ambitiösa titel 😉 ) och kände mig sådär lagom tömd i huvudet som man gör efter att man suttit i över en timme på anställningsintervju.

”Ja, alltså, jag tror det. Vi pratade om så många olika saker, det verkar vara ett komplext jobb, med många olika inriktningar och som man har möjlighet att forma rätt mycket utifrån sin egen spetskompetens och erfarenhet. Men en sak vet jag, det var en annan verksamhetsutvecklare med på intervjun, Mattias tror jag han hette, han var en person jag gärna skulle arbeta tillsammans med! Han ställde massor av intressanta frågor och vi delade många tankar kring pedagogisk utveckling!”

Jag minns att Lina skrattade och sa ”Ja, ni är oerhört olika du och han, men jag tror faktiskt att ni skulle komplettera varandra perfekt!”

Fyra månader senare sitter jag där. Granne med världens bästa Mattias, kompetent, analytisk, eftertänksam, klok och oerhört påläst vad gäller områden som systemteori och systematisk kvalitetsarbete. En f.d specialpedagog och rektor, med hjärta som klappar för barn i behov av särskilt stöd och för systematisk skolutveckling på alla nivåer.

”Du har påverkat mig”, säger jag ibland och skrattar, när jag tar fram ännu en bok av Hans-Åke Scherp eller slår upp en paragraf i skollagen.

”Det är du som har gjort mig lite mer flippad”, kontrar Mattias då, och visar sin skräckfilmsinspirerade trailer i iMovie som han satt samman inför vår studiedag.

Många var de som höjda på ögonbrynen när jag tackade ja till jobbet som VUK:are och tog steget ut från klassrummet. Om jag saknar att undervisa? Jag skulle ljuga om jag svarade nej. Jag saknar eleverna, alla skratt, alla leenden i korridoren. Alla samtal, reflektioner, stunden då man ser att fakta blir till förståelse och det glimmar till hos eleven.

Jag saknar kollegorna, Preppy-friday i Delta gänget, snacket i personalrummet och ja, jag kan t.om komma på mig själv att sakna mjölklistan på kylskåpet (ni vet, den där där det går åt 16 l mjölk i veckan 😉 ) Jag kan sakna sammanhållningen, ”vi klarar allt” känslan och Östergårdsandan som sitter i väggarna.

När jag tänker tillbaka på mina 14 år på ÖG är det med ett leende.

När jag blickar framåt är det med ett lika stort leende.

En arbetsplats är egentligen inget mer än en byggnad. Det är människorna inne i byggnaden som gör all skillnad.

Precis som med eleverna och kollegorna på ÖG, så arbetar jag idag i en byggnad där människorna på insidan gör skillnad!

Kompetenta, drivande kollegor, nära till skratt, som alla arbetar hårt med ett mål i sikte – att se till att varje elev i Halmstad kommun får den allra bästa utbildningen, varje elev utifrån sina förutsättningar och varje elev utifrån sina behov.

Jag hade förmånen att ”få med mig” en kollega från Östergård, Anna, som även hon idag arbetar som VUK:are, med inriktning på Språk/kommunikation och nyanlända. I hennes blogg, Språkutveckling med Duoab, som hon driver tillsammans med min gamla kollega Biljana, numera rektor på Östergårdsskolan, syns lite av all den erfarenhet och kompetens hon besitter, bl.a  som lärare i svenska som andraspråk.

Bland mina ”nya” kollegor hittar vi Azra, som tidigare arbetat som jämställdhetsutvecklare. En fantastisk kvinna som brinner för alla barn och ungdomars lika värde! Med en aldrig sinande ork så arbetar hon ständigt för att lyfta in mjuka värden och arbetar med att vårt demokratiuppdrag synliggörs och är den självklara del av förskola och skola som det alltid måste vara!

Ulla-May är ”gammal i gemet”, med en lång och imponerande erfarenhet av förskola. Alltid på språng, nya förskolor som ska startas upp, utvecklas, systematiskt kvalitetsarbete och lärcirklar på förskolan – ingen kan slå henne på fingrarna där!

En trappa ner sitter mina räddare i nöden – Datastudion, med all den kompetens det innebär av teknik, digitala verktyg och back-up man behöver när man själv har lust att slänga ut datorn genom fönstret på tredje våning. Det bästa av allt är att de alla har samma fokus – digitala verktyg för att främja pedagogiken!

Jennie, som ser till att jag håller koll på alla digitala verktyg, som skäller lite på mig när det behövs, Olle som alltid har en flaska skärmrengöring till hands, Anette med det stora hjärtat som alltid hjälper till, oavsett vad det gäller. Åsa som har full koll på alla bokningar och Fronter-rum, och så Stefan – som med sitt glada humör och knivskarpa kompetens löser de flesta problem, stora som små. Stefan kom i höstas hem efter att ha spenderat ett år som IT-utvecklare och lärare i Kina. Hans erfarenheter har han satt samman i boken En snöboll i rullning som du kan ladda ner gratis i Appstore. Stefan lever efter mottot ”Sharing is caring” – det gäller i alla situationer, både digitala och analoga!

Jag har även under hösten haft möjlighet att arbeta i samma projekt som logoped & språk-, läs- och skrivutvecklaren  Johanna, som även driver bloggen Logopeden i skolanÄr det någon som har koll på tidsenliga, alternativa verktyg som stöttar alla elever – så är det Johanna!

I samma rum som Johanna sitter Erica, specialpedagog och språkutvecklare på kärnhuset. Tillsammans med min chef, Karolina, driver hon bloggen Språkutvecklarna , en blogg om språk, i både förskola och skola, om läs och skrivsvårigheter, språkutveckling, textförståelse, ja det mesta som har med språk att göra.

Ni förstår, jag skulle kunna sitta här hela kvällen och lyfta fram alla kompetenta medarbetare och kollegor. Givetvis har jag missat att ta med många av de människor jag möter dagligen, inte minst skolområdeschefer, rektorer, pedagoger, personer inom Kvalitet och Utveckling, ja, människor som jobbar på alla ”nivåer” i förvaltningen.

Kanske är det den allra viktigaste lärdom jag tar med mig från den här första terminen som verksamhetsutvecklare.

Att förskola och skola består av så många olika delar, som alla måste samarbeta för att nå ända fram till den viktigaste personen av alla.

Eleven i klassrummet.

Jag ser oss inte som ensamma öar i ett stort hav. Jag ser oss som en gemensam besättning på en skuta som vi tillsammans styr mot mot ett gemensamt mål.

Vare sig det är stiltje, lätt bris eller styv kuling – det finns inga jag hellre delar skepp med än just er!

En God Jul och ett riktigt Gott Nytt År önskar jag er alla.

Ser fram emot vår fortsatta resa!

I-get-by-with-a-little-help-from-my-friends

Advertisements

En reaktion på ”With a little help from my friends…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s