Kollegialt lärande

I torsdags var jag gästbloggare på Skola365, ett initiativ startat av Fröken Ann (Ann Hultman Jakobsson) på Twitter. En blogg, där en person, varje dag, på ett eller annat sätt ger just sitt perspektiv på skola. I torsdags var det alltså min tur och jag bidrog med inlägget Kollegialt lärande – för lärande i tiden. 

I min tjänst som verksamhetsutvecklare ingår det bl.a att vara en del av det kollegiala lärandet i Halmstad. Oftast som samtalsledare och, tillsammans med pedagoger och rektor, planera upp lärcirklar, litteratur och praktik. Mitt fokusområde är synligt lärande, här ryms formativ undervisning (formativ bedömning), förmågor, modeller och metoder för att stötta och utmana. Jag arbetar tillsammans med pedagoger på såväl förskola, fritids som skola (F-9).

En av de skolor där jag arbetat tillsammans med pedagogerna sedan höstterminens start, är Bäckagårdsskolan i Halmstad. I höstas arbetade vi med att utveckla arbetet med planeringar för att synliggöra mål och lärande. Pedagogerna önskade själva att arbeta vidare med att synliggöra lärande i undervisningen och i januari inledde vi vårterminens arbete med lärcirklar utifrån Göran Svanelids bok ”De fem förmågorna i teori och praktik”.

I tisdags hade vi kommit till kapitlet som handlar om stödstrukturer, att bygga byggnadsställningar för lärandet. Göran Svanelid lyfter fram fem olika stödstrukturer.

  1. Den stora frågan
  2. EPA- metoden
  3. Begreppsstöd
  4. Stödmallar
  5. Analysmodellen

Tills denna gång hade pedagogerna på Bäckagårdsskolan dels läst kapitlet, men även fått pröva på att använda någon/några av stödstrukturerna i sin undervisning (några av stödstrukturerna hade pedagogerna använt sen tidigare, bl.a EPA-metoden, men nu skulle de gå på djupet och verkligen fundera över vad det vi gör, gör.)

I tisdags fick pedagogerna dela med sig, dels vilka övningar de testat tillsammans med eleverna, men också deras, och inte minst elevernas, reaktion och tankar efteråt. Jag tar mig friheten att återberätta några av alla de goda exempel som pedagogerna delade med varandra.

I förskoleklassen valde pedagogerna att fokusera på två olika stödstrukturer – EPA och begreppsstöd. Eleverna arbetar just nu med att sammanställa en faktabok om djur, denna gång hade turen kommit till älgen. ”Vad vet vi om älgar” var frågan som ställdes. Barnen fick. först enskilt, fundera över vad de vet om älgar. Därefter fick de sitta tillsammans i par och berätta för varandra vad de visste om älgar för att slutligen lyfta samtalen i helgrupp. Pedagogerna märkte en klar skillnad, när barnen först hade fått tänka, både enskilt och sedan tillsammans med en kompis. ”Det var den lugnaste lektionen hittills”, var en spontan reaktion från en av pedagogerna. Barnen lyssnade respektfullt på varandra och alla vågade säga någonting, även de som först sa att de ”absolut inte tänkte säga något”.

Den andra stödstrukturen, begreppsstöd, användes genom att pedagogerna klippt ut begrepp som alla hade någon koppling till älgar. Varje barn fick ett papper med orden fastklistrade i rutor, till varje ruta och begrepp fick barnen rita en bild för att synliggöra ordets betydelse. Varje barn hade tillslut ett papper, fullt med ”bildrutor” om älgar, som alla utgick från begreppsstödet i varje ruta.

Nästa pedagog berättade hur hon arbetat med substantiv tillsammans med sina elever ( nu kan jag minnas fel, i så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt, men jag tror eleverna går i åk 4).  Hur som helst, eleverna fick ett papper med en bild och på bilden hade de i uppgift att leta rätt på så många substantiv som möjligt. Denna övning utgick även den från EPA-metoden. Eleverna fick först sitta enskilt och försöka hitta så många substantiv som möjligt, därefter parades de ihop med en kamrat genom att pedagogen drog bollar med barnens namn på. Tillsammans med sin kamrat fick de först jämföra vilka substantiv de hittat, och sen givetvis även en möjlighet att hitta ännu fler. Slutligen så gick de ”klassen runt” och alla par fick läsa upp fem substantiv var (vilket förhindrade att första gruppen ”tog” alla substantiv). När alla grupper fått säga fem substantiv var, släppte de ordet fritt och klassen fick fylla på med substantiv som ännu ej sagts.

En genomtänkt lektion, där inte enbart EPA-metoden bidrog till ett flerstämmigt klassrum, utan där även metoder som ”No hands up” och ”glasspinnar” (fast i detta fall bollar 😉 ) bidrog till att alla elever deltog aktivt på lektionen.

I åk 1 arbetar eleverna med matematik och med tid. Pedagogen valde att lyfta fram analysmodellen och diskutera orsak och konsekvenser till att komma försent. Det blev en livlig diskussion i klassen. Varför kommer vissa alltid försent? Vilka orsaker kan ligga bakom att man t.ex kommer försent till skolan på morgonen? Vad blir det för konsekvenser om jag kommer sent? För mig själv? För andra? Här fick eleverna även möjlighet att resonera ur olika perspektiv. Analysmodellen skapade det stöd och framförallt den struktur som eleverna behövde för att kunna utveckla sitt resonemang.

I en åk 4, där mycket just nu kretsar kring schack och deltagande i schackfyran, valde pedagogen att utmana eleverna med frågan ”Kan vi bli smartare än en dator när vi arbetar tillsammans?” Eleverna fick sitta i grupper och utmana en dator i just schack. Pedagogen valde EPA-metoden, när datorn hade gjort sitt drag och innan eleverna fick göra sitt, fick de först enskilt fundera på vilket drag de vill göra, och varför. Därefter fick de prata sig samman och väga fördelar och nackdelar, för att slutligen göra ett gemensamt drag. En övning som inte bara inkluderar den kommunikativa förmågan såväl som analysförmågan, utan även den viktiga ”sjätte förmågan”, värdegrundsförmågan, den som skapar förutsättningar för lärande. Övningen synliggjorde verkligen styrkan av att samarbeta! Tillsammans är bättre än en och tillsammans kan vi klara av de allra svåraste problem och ja, t.o.m klå en dator i schack!

En pedagog berättade hur hon använt analysmodellen och ”gjort om” en uppgift som eleverna redan gjort, men där resultatet inte blev så som hon hade trott och hoppats. Eleverna har arbetat med Astrid Lindgren-tema och de hade sett ett klipp där Emil hamnar i olika knipor, bl.a när pappan fastnar med foten i råttfällan. Eleverna skulle sen resonera kring orsaker som gör att Emil jämnt och ständigt hamnar i knipa, och vilka konsekvenser detta får för honom. Fast uppgiften var densamma, så var skillnaden att denna gång synliggjordes uppgiften med hjälp av analysmodellen. Och resultatet blev annorlunda.

Eleverna gav nu betydligt mer utvecklade svar, de resonerade om orsaker och konsekvenser, det som var negativt med att Emil alltid råkade hamna i trubbel, men även fördelar med att han, exempelvis, fick möjlighet att tälja klart alla sina älskade trägubbar. Eleverna själva kunde se hur deras resonemang både utvecklades och fördjupades, tack vare att de nu fick använda sig av analysmodellen som stöd.

Sist ut i raden av fantastiska pedagoger var en pedagog som arbetar tillsammans med en elev. Han valde att skapa ”Den stora frågan”, för att skapa intresse, motivation och nyfikenhet hos sin elev. De arbetar med kristendomen och den stora frågan löd ”Hur hade kristendomen sett ut om inte Pontius Pilatus hade funnits?” Eleven fick direkt många frågor som dök upp. Vem var Pontius Pilatus? Vad hade han för roll i kristendomen? Tillsammans m pedagogen tog eleven reda på svaren på alla de frågor som dök upp. Eleven kom sen självmant upp med en mängd olika förslag på hur man hade kunnat förändra historien! Det visade sig att eleven i fråga hade fortsatt att diskutera Pontius Pilatus hemma med sina föräldrar 🙂

Stöd och struktur, möjlighet att fördjupa, utmana och motivera. Skapa nyfikenhet och lust att lära. Ett flerstämmigt klassrum, med elevaktivitet i fokus och språkutvecklande arbetssätt. Ja, stödstrukturer kan användas till mycket!

Jag är så glad och tacksam över att jag får möjlighet att vara en del av det kollegiala lärandet!

För jag tror, och håller envist fast vid, att som verksamhetsutvecklare måste jag arbeta med verksamhetsinveckling – utveckling som kommer inifrån.

Det är tillsammans vi når allra längst!

ce0c52cb50119bb27f0c232750bdee89

 

Advertisements

En reaktion på ”Kollegialt lärande

  1. Ping: Mitt Lärande på Mittlärande - Magnus Blixt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s