Den gyllene biljetten

Under hösten har vi kunnat följa Idol-deltagarnas resa, från första uttagningen och fram till fredagsfinalerna. Det som krävs för att få vara med på resan är att du imponerar på juryn så till den grad att du får tag i en gyllene biljett, som tar dig hela vägen till slutaudition.

Men det är inte första gången en guldbiljett ger oanade möjligheter. Redan 1964, i boken Charlie and the Chocolate factory, var det en guldbiljett som krävdes för att få tillgång till den excentriska Willy Wonkas hela chokladfabrik.

Tänk om vi kan överföra den tanken till våra klassrum? Ja, alltså, nu menar jag inte att vi ska dela ut fribiljetter till idol-uttagningar, eller för den skull, dela ut kopiösa mängder choklad, men håll fast vid tanken om den gyllene ingångsbiljetten, en biljett som ger dig inträde till undervisning och lärande.

Många pedagoger arbetar med sk ”Exit tickets”, en fråga som ställs till eleverna och som de besvarar i slutet av lektionen. En frågeställning som visar, både för eleverna och läraren, om eleven tagit till sig och förstått lektionens innehåll.

Men vänd på tanken.

Tänk dig att eleven kommer till lektionen och har med sig sin egen gyllene inträdesbiljett. Inte en Exit-ticket, utan en Entrance-ticket * !

När mina elever tar del av flippar i förväg så är ett av de viktigaste syftena att skapa en förförståelse kring det vi kommer att arbeta med på lektionen. Eleverna tittar på flippen utifrån de tre S:n

  • Se flippen
  • Sammanfatta flippen
  • Ställ en fråga utifrån innehållet i flippen

Syftet med att ställa en fråga är att skapa en ”inträdesbiljett” som eleverna tar med sig tillbaka till lektionen. När eleverna kommer till lektionen, synliggör vi frågeställningarna, antingen digitalt via ex det digitala verktyget Padlet, eller analogt med hjälp av helt vanliga Post-it lappar. Hur man väljer att synliggöra frågeställningarna är av mindre betydelse, huvudsaken är att frågeställningarna synliggörs för klasskamraterna.

Ponera att du har 20 elever i klassen, i bästa fall har du 20 stycken frågeställningar att utgå från redan i början av lektionen. En lektion som då formas utifrån elevernas behov och där elevernas egna frågor formar innehållet på lektionen.

Den gyllene inträdesbiljetten blir även ett kvitto på att eleven tagit del av flippen (läxan). Skulle någon elev sakna inträdesbiljett betyder det givetvis inte att eleven blir ”portad” från lektionen, men eleven får då i uppgift till nästa lektion att se flippen och ta med sin egen Entrance-ticket 🙂

Under lektionen så arbetar eleverna med att skapa förståelse utifrån flippens fakta, använda förmågorna för att resonera, argumentera, analysera och granska innehållet. Detta arbete tar sin utgångspunkt i de frågor eleverna själva tagit med sig.

Vissa frågeställningar kan besvaras med relativt korta svar, medan andra frågor kräver ett mer utvecklat resonemang och kanske fortsatt fördjupning med hjälp av litteratur, digitala verktyg eller andra användbara källor.

I slutet av lektionen knyter vår Exit-ticket an till våra Entrance-tickets. Vilka frågor har vi besvarat? Vilka frågeställningar tar vi med oss till nästa lektion? Vilka frågeställningar behöver vi utveckla och fördjupa oss ytterligare i för att kunna besvara och vilka källor behöver vi använda då?

Timperley talar om en lärandecykel. Men det är viktigt att vi inte enbart talar om en lärandecykel på skolnivå, eller för den skull, en lärandecykel som sträcker sig över ett läsår, en termin eller ett arbetsområde.

I en formativ undervisning är varje lektion en lärandecykel. Varje lektion har en inledning, en lärandeprocess och en avslutning. Varje lektion utgår från ett nuläge och avslutas i ett ny-läge. Detta ny-läge, elevernas behov, blir utgånspunkt för kommande lektion.

Entrance-ticket blir elevens biljett in i lärandet, ett lärande som då automatiskt utgår från elevernas behov, elevernas frågeställningar och eleverna får på så sätt ett direkt inflytande över innehållet och undervisningen.

Exit-ticket blir elevens utträdesbiljett, men samtidigt pedagogens inträdesbiljett in i en lärandecirkel, ett systematiskt arbete där det synliggörs för pedagogen vad eleverna tar med sig från lektionen och vilka frågor som finns kvar, obesvarade, och som vi tar med oss in i nästa lektion.

Detta inflytande är direkt kopplat till läroplanens första kapitel, Rättigheter och Skyldigheter:

”Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar” Lgr 11 kap 1

En gyllene Entrance-ticket. En magisk biljett som öppnar upp för elevinflytande, som utgår från elevens förförståelse och elevens behov. En biljett som blir en naturlig del i en formativ undervisning och en formativ lärandecykel.

En biljett minst lika värdefull som den biljett som gav Charlie Bucket tillgång till en hel chokladfabrik.

En biljett minst lika värdefull som den biljett som ger Idoldeltagarna tillgång till 15 minuter i rampljuset.

Här pratar vi om en biljett som ger eleven inträde till en värld full av utforskande, nyfikenhet och delaktighet!

En Entrance-ticket till ett magiskt rum som fylls av lärande.

Kliv in, kliv in!

Känn dig extra välkommen!

original_film_golden_ticket_by_sonatamartica-d4koxcm

* Du kan läsa mer om entrance/exit tickets här, eller hålla dig till tåls till början av nästa år då jag, tillsammans med Stefan Hertz, ger ut boken ”Vänd på tanken”.

Annonser

SO+NO=Sant

”Lotta, vi håller på och arbetar med sex och samlevnad och eleverna ska debattera om abort. Är det något som skulle kunna passa in i det som ni läser nu i SO, kanske hur olika förutsättningarna är för abort beroende på var i världen man bor och vilken tillgång till sjukvård man har?”

Ibland undrar jag om vi inte gör allting för krångligt. De flesta är helt överens om att ämnesövergripande arbetsområden spar tid, både för läraren och för eleverna, och att arbeta ämnesövergripande skapar en helhet för eleverna som speglar verkligheten på ett betydligt bättre sätt än den snuttifierade verksamhet vi bedriver i skolan och som kallas lektionstimmar.

Men, ämnesövergripande arbetsområden ger inte bara tid, det kräver tid också. Tid av lärarna till samplanering. Tid att hitta gemensamma nämnare i det centrala innehållet som gör att ämnena kan kopplas samman. Där tror jag vi tänker helt fel. Vi stirrar oss blinda på vilka ämnen i skolan som behandlar någorlunda snarlikt centralt innehåll och som gör att vi kan dra nytta av faktakunskaper i olika ämnen för att se en röd tråd, när det vi istället borde fokusera på är kunskapskraven och framförallt förmågorna som lyfts fram i kunskapskraven.

De förmågor som är stora i både SO och NO är analysförmågan och den kommunikativa förmågan. Om vi har förmågorna som utgångspunkt, blir det betydligt enklare för oss att skapa ämnesövergripande arbetsområden, och hitta gemensamma nämnare. Skolverket har gett oss facit, det enda vi behöver göra är att skapa De stora frågorna som gör det möjligt för eleverna att öva förmågorna.

NO-läraren, som ställde frågan till mig om vi skulle avsluta terminen med en gemensam uppgift, heter Nina Callenberg. Hon har jobbat på Östergårdsskolan ett år, och är en enorm tillgång för både kollegor och eleverna! En lärare som hela tiden tänker språkutvecklande, förmågor, digitaliserat och som använder många olika verktyg för att nå alla elever. Jag brukar känna mig rätt ”lost” i ett NO-klassrum, men i Ninas klassrum känner jag mig som hemma, med stödmallar, begreppsskyltar och formativ undervisning. Långt från den NO som jag minns från min egen skoltid…

Jag avslutade terminen i åk. 8 med att läsa om rika och fattiga länder, i arbetsområdet ”Människors olika förutsättningar”. När Nina ställde frågan om samarbete kände jag direkt att det var självklart att hänga på! Vi hade talat mycket om olika faktorer som skiljer rika från fattiga länder, rätten till sjukvård och mödravård är givetvis några utav dessa faktorer.

Planeringen tog kanske sammanlagt 45 minuter att sätta samman. Vi utgick från den kommunikativa förmågan, förmågan att kunna ta ställning, uttrycka en åsikt, underbygga sitt resonemang med fakta och kunna utveckla sina åsikter i flera led. Analysförmågan fanns också med i planeringen, att kunna beskriva konsekvenser som åsikten skulle kunna tänkas leda till. Planeringen vi gav eleverna såg ut som följande:

DEBATT OM ABORT

Du kommer att debattera för eller emot abort (se på baksidan vad du blev lottad till).

I basgruppen ska ni tillsammans ta fram argument som stödjer er åsikt (för eller emot abort).

  • Ni ska skriva ner de argument ni tar fram. Dessa ska sedan lämnas in.
  • Ni ska ha med både NO och SO aspekter.
  • Tänk på att underbygga era argument med fakta. Leta på internet och i böcker, men var källkritiska.
  • Tänk på utveckla era resonemang i flera led.

 Aspekter ni kan fundera kring:

  • Fattiga och rika (SO)
  • Tillgång till sjukvård (SO)
  • Jämställdhet/Kvinnors rättigheter (SO)
  • Hur abort påverkar hälsan, både kroppen och psykiskt (NO)
  • Relationer (NO)
  • Kärlek (NO)
  • Ansvar (NO)
  • Sexuellt överförbara sjukdomar (NO)
  • Graviditeten, frivillig eller inte (NO och SO)

 Några hjälpmeningar för att komma igång:

  • Tillgång till sjukvård har betydelse därför att …
  • Om du bor i ett fattigt eller rikt land spelar roll därför att …
  • Abort påverkar kroppen fysiskt genom att …, vilket kan leda till …
  • Abort påverkar kroppen psykiskt genom att …, vilket kan leda till …
  • Beslutet kring abort borde ligga hos … därför att ….
  • En fördel med abort är…
  • En nackdel med abort är…

Matrisen som skapades utifrån den kommunikativa förmågan samt analysförmågan:

bedömningmatris

Under ca 1 1/2 vecka har eleverna i 8 D och 8 F fått arbeta tillsammans i basgrupperna. De har arbetat med uppgiften på både SO och NO-lektionerna, vilket har gjort att vid några tillfällen har eleverna kunnat arbeta längre stunder, då de har NO och SO efter varann på schemat. I fredags var det dags för debatterna.

Både jag och Nina var givetvis med vid debatterna, vi hade lyckats trixa och fixa så att eleverna hade NO och SO hela fredag förmiddag. Än en gång, om man inte stirrar sig blind på hindren, utan försöker hitta lösningar, så går det mesta att genomföra relativt enkelt 🙂 Debatterna delades in i halvklasser, cirka tio personer debatterade per gång (fem på varje ”sida”). Under tiden en grupp debatterade, satt de andra eleverna och förberedde sina debatter och när eleverna genomfört sin debatt, hade de andra uppgifter att arbeta vidare med.

11391717_1674401739455285_7793897902035136246_n

Förberedelse pågår 🙂

11392789_1674402112788581_8944545173801914688_n

Koll på argumenten!

I över två timmar satt vi och lyssnade på när eleverna debatterade. En fantastisk förmiddag, där tiden sprang i väg alldeles för snabbt. Sista gruppen fick vi hejda, annars hade de nog debatterat än 😉

En förmiddag som visade vilket resultat eleverna kan åstadkomma, när de samarbetar och arbetar tillsammans. Men även en förmiddag där det synliggjordes för både mig och Nina att, trots att eleverna är duktiga på att debattera och underbygga argument, så är det desto svårare för eleverna att utveckla sina resonemang i flera led, bredda och fördjupa. Detta är givetvis något som vi kommer fortsätta att låta eleverna träna, de har ju trots allt ett helt läsår kvar i Delta-laget!

Tillsammans har jag och Nina åtta (!) av elevernas skolämnen. Visst är det ultimata att så många lärare som möjligt arbetar tillsammans när man arbetar ämnesövergripande, men om man ska börja någonstans, så är mitt tips att börja med SO och NO. Mitt andra tips är att utgå från förmågorna, från kunskapskraven, och hitta gemensamma nämnare utifrån de stora förmågorna, analysförmågan och den kommunikativa förmågan.

Redan nu har vi planer inför hösten. Nina hade fått tips av Tom, en annan av NO-lärarna på Östergårdsskolan, om en Stor Fråga som han utgår från när han arbetar med Hållbar Utveckling (behöver jag ens påpeka hur kompetenta och eminenta medarbetar jag har)..

Hur kan det komma sig att ormbunkar från dinosauriernas tid kan driva våra bilar och hota vår framtid?

En fråga som öppnar upp för oändliga följdfrågor, infallsvinklar och möjligheter! Tillsammans med den Stora Frågan som jag arbetar med utifrån ett SO-perspektiv, ”Varför har världens länder så svårt för att skapa en mer hållbar utveckling?”, kommer jag och Nina planera ett ämnesövergripande arbetsområde, där eleverna utgår från dessa två stora frågor, utifrån varje ämnes centrala innehåll men framförallt utifrån de gemensamma förmågorna i kunskapskraven.

För när eleverna märker att förmågorna går som en röd tråd, inte bara inom ämnet, utan även mellan ämnena, då får eleverna en helt annan möjlighet att utveckla sina förmågor. De blir medvetna om vilka förmågor de arbetar med, hur de ska göra för att utveckla sina förmågor och ser att oavsett ämne, så är det trots allt samma förmågor de arbetar med. Arbetet lönar sig, en förmåga som utvecklas i ett ämne, ger ringar på vattnet i ett annat. Eller som en elev i åk. 9 sa när jag berömde honom för hans utvecklade analys i senaste uppgiften han arbetat med ”Ja, men du vet Lotta, vi har arbetat massa med analysförmågan på svenskan nu, så jag har verkligen fått tillfälle att öva mig.”

Tillfälle att öva. Ljuv musik i mina öron. Ju fler tillfällen desto bättre. Ju fler röda trådar desto bättre. Och ju fler lärare som ser möjligheter, desto bättre förutsättningar för eleverna att nå högre måluppfyllelse!

Tillsammans – alltid bättre än ensam!

Tack, men nej tack!

Kära Facebook. Nu har du nog fått allt om bakfoten. Eller så försöker du få mig att ändra min pedagogiska grundsyn, en grundsyn som vilar tryggt i Vygotskijs sociokulturella perspektiv, att lärande är något som bäst sker i utbyte, tillsammans, med andra. Jag kommer ihåg när jag letade efter ett nytt skrivbord på Blocket till min dotter. Då fylldes Facebook av reklamannonser på olika internet-sidor där jag kunde hitta skrivbord. Likadant var det när jag tittade på ny bikini på nätet förra sommaren. Helt plötsligt fylldes min Facebook av mer, eller mindre, passande bilder på glada, solbrända kvinnor i liite för små bikinis för mitt tycke och smak. Jag trodde att nu var väl ändå måttet rågat…

Fram tills nu. Helt plötsligt har jag en återkommande annons på min Facebook-sida, en annons som är precis tvärt emot det jag bygger mitt lärande utifrån. Annonsen kommer från focusscreen.se  och vill få mig att köpa små, bärbara skärmväggar som eleverna kan använda för att jag som lärare lättare ska kunna ”förhindra tittfusk vid prov”.

focusscreen_vid_prov_1080

 

focusscreen

Allt går att sälja…

fusk1

Information från Focusscreens hemsida

Dessa skärmar, lyfter företaget fram, gör att eleverna lättare kan fokusera på sitt egna prov och eleverna stärks av vetskapen att ingen kan kopiera deras svar. Ja, jag håller med att vissa elever kan behöva hjälp för att fokusera vid ett bedömningstillfälle. Jag låter mina elever ha musik i öronen, sitta i angränsande grupprum i mindre grupp eller placera sin bänk i rummet där eleven känner att hen har större möjlighet att kunna koncentrera sig. Så långt är vi överens. Men sen går våra tankar vitt skilda håll. Eleven stärks av vetskapen att ingen kan kopiera deras svar.

När mina elever har bedömningstillfällen, ofta i form av riktad skrivning, följer varje bedömningstillfälle en given mall. Förberedelserna startar redan flera lektioner innan. Eleverna arbetar då i sin basgrupp med uppgifter, där eleverna får möjlighet att skaffa sig förståelse utifrån den fakta de tagit del av. Låt mig ge ett exempel.

För två veckor sedan började mina elever att arbeta med kastsystemet inom Hinduismen. De fick titta på en flipp hemma, för att skaffa sig förförståelse, och när de kom tillbaka till skolan utgick vi från elevernas tankar kring flippen och hade en gemensam diskussion kring begreppet ”kastsystem”. Därefter fick de se en flipp på lektionen, då de en och en satt med hörlurar på sig och skrev ner en sammanfattning av den fakta de tog del av, vilka orsaker som ligger bakom kastsystemet och vilka konsekvenser kastsystemet har för människor i Indien (trots att det i teorin är avskaffat).

Bild1

Detta är något som hjälper många av mina nyanlända elever, de får möjlighet att se flippen flera gånger, pausa, översätta svåra begrepp och sammanfatta med egna ord och formuleringar.

Därefter delade eleverna med sig av sammanfattningarna i sin basgrupp, alla i basgruppen läste upp sina texter och eleverna kunde jämföra om de hade fått med allt det som de själva tyckte var det ”viktigaste”. Efter att de läst upp texterna för varandra, började de arbeta för att skaffa sig större förståelse kring hur kastsystemet fungerar, hur det påverkar människor och diskutera tankar kring hur man kan se på kastsystemet ur flera olika perspektiv. Till sin hjälp hade basgruppen följande frågeställningar:

  • Vilka orsaker ligger bakom att människor delas in i olika kaster?
  • Vilka konsekvenser har detta lett till i samhället (hur har samhället formats genom kastsystemet)?
  • Anser ni att kastsystemet är rättvist eller orättvist? Motivera ert svar
  • Tror ni att en hindu anser att kastsystemet är rättvist eller orättvist? Motivera ert svar

Alla i basgruppen är delaktiga i diskussionerna och alla i basgruppen antecknar. Genom att arbeta i basgruppen med frågorna, får eleverna ta del av sina kamraters tankar, och tillsammans kan de utveckla sina resonemang ytterligare. De fick även se den korta filmen ”We are not untouchable” och tillsammans skriva ner hur kastsystemet påverkar de som står utanför kastsystemet, Daliterna.

Så, tillbaka till skärmväggen, eleverna stärks av vetskapen att ingen kan kopiera deras svar. Vid bedömningstillfället utgick eleverna från en fråga ”Alla människors lika värde?” Frågeställningen ligger i samma inlägg på bloggen som punkterna beskrivna ovan, eleverna vet alltså om redan i förväg vilken frågeställning som kommer komma vid bedömningstillfället. Eleverna fick ta del av första artikeln i de mänskliga rättigheterna ”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.” Utifrån denna artikel skulle eleverna, med hjälp av stödmeningar och frågor, skriva en text där de visar att de dels har förstått orsaker och konsekvenser av kastsystemet, men även att de förstår hur kastsystemet påverkar en människas liv och identitet. Stödmeningarna de fick var bl.a :

  • Varför tänker en hindu att varje människa själv är ansvarig för i vilket kast man hamnar?
  • Följs de mänskliga rättigheterna om alla människors lika värde?
  • Vilka orsaker ligger bakom kastsystemet?
  • Vilka konsekvenser får kastsystemet för samhället, grupper och individer?
  • Hur anser du man ska göra för att avskaffa kastsystemet, inte bara i teorin utan även i praktiken? Går det? Varför, varför inte?

När mina elever skriver bedömningsuppgifter får det alltid tillgång till allt det material basgruppen tillsammans arbetat fram. Anteckningar, stödmallar och begreppslistor. De får använda Chromebooks, I-pads och mobiler, likaväl som de får ta hjälp av kamraterna i basgruppenDet är ju tillsammans med basgruppen som eleven stött och blött sina tankar och resonemang, kamraterna är det viktigaste lärverktyget av dem alla!

Och så var det det här med ”fusk” då…Alltså, har vi inte kommit längre än så i vår formativa undervisning? En fråga som går att ”fuska på”, är således en fråga som det finns ett givet svar på som förväntas vara antingen ”rätt”, eller ”fel”. Jag utgår från en öppen fråga, en fråga som kräver att eleven visar att hen har skaffat sig förståelse utifrån den fakta vi arbetar med, att eleven kan grunda sitt resonemang i denna fakta, men framförallt att eleven kan utveckla sina tankar i flera led, fördjupa, förklara och lyfta fram sina egna åsikter.

”Det är även lätt för läraren att anpassa skärmarnas riktning för att från sin egen placering kunna se att eleverna inte använder otillåtna hjälpmedel.” Jag funderar lite över vad som skulle kunna vara otillåtna hjälpmedel? Kanske en mobil? Eller en I-pad? Eller I-watch? Men en fråga som lätt går att söka svar på på internet, är ingen fråga som jag är intresserad av att ställa till mina elever. jag menar, varför vill jag att de ska skriva svar på en fråga jag lätt kan googla mig fram till själv? Är inte mina elevers tid mer värdefull än så? Vill jag verkligen att de bara ska reproducera det som redan finns tillgängligt på nätet? Tack,men nej tack!

20150320_110453

I mitt klassrum finns inga ”otillåtna” hjälpmedel. Alla medel som kan hjälpa är givetvis tillåtna!

Efter eleverna skrivit klart sin text, byter de med en kamrat i basgruppen, läser igenom, ger feedback och får sedan gott om tid att ändra och utveckla sin text utifrån den feedback kamraten gett. Mina elever stärks av vetskapen att de får hjälp av sin kamrat genom en framåtsyftande respons-  vad kan jag utveckla ytterligare?

Focusscreen framhäver den flexibla lärmiljön. Förlåt, men för mig är det inte så enkelt att en flexibel inlärningsmiljö betyder att jag ställer upp en skärm och gömmer mig bakom. För mig så betyder en flexibel inlärningsmiljö att mina elever kan titta på genomgångar via bloggen/flippar var de vill, när de vill och så många gånger de själva känner att de behöver. För mig betyder en flexibel inlärningsmiljö att vi arbetar muntligt, skriftligt, enskilt, par, i grupp och i helklass. En flexibel inlärningsmiljö betyder att vi arbetar med text såväl som med film, bilder och musik. För mig betyder en flexibel inlärningsmiljö att mina elever har tillgång till alla de hjälpmedel som de har behov av, där avskildhet kan vara ett hjälpmedel för koncentration, visst. Men för 1 485 kr? För det priset får jag en klassuppsättning, jag kan också välja att köpa större mängd avskildhet för givetvis, en större summa pengar.

DSC_8417

Provtillfälle enligt Focusscreen…

Bild2

Bedömningstillfälle a la Fröken Flipp!

Jag vill inte avskärma mina elever från varandra! Jag vill att min undervisning ska föra mina elever närmare varandra!

Så kära Facebook. Jag hoppas att jag varit tydlig nog. Du får mycket hellre lägga ut reklambilder på skrivbord och kvinnor i för små bikinis igen, jag lovar att inte bli vare sig upprörd eller irriterad. Men snälla, plocka bort reklamen som framhäver precis allt det som jag inte vill bygga min undervisning utifrån.

Avskildhet till salu? Tack, men nej tack!

 

 

Inte bara lärare…

Kommer ni ihåg den där reklamen som gick på TV för några år sedan. Kvinnan med det perfekta leendet som på dubbad svenska förklarade att ”jag är inte bara tandläkare, jag är mamma också..”

Så är det ju. I stort sett allt jag skriver här, skriver jag utifrån min roll som lärare, men jag är inte bara lärare, jag är mamma också. Jag har fyra barn, tre döttrar och en son. Döttrarna är 11, 5 och 4 och sonen har precis fyllt 10. I höstas bytte mina äldsta skola, till Gullbrandstorpsskolan som ligger någon mil utanför centrala Halmstad. Därigenom har jag haft förmånen att lära känna, några av de mest engagerade pedagogerna jag nånsin mött.

Jag har en väninna, även hon lärare, på högstadiet. Häromdagen pratades vi vid i telefon, och hon är alltid så där härligt och genuint ärlig i det hon säger. ”Varför är det så att det alltid är ett fåtal lärare som hörs och syns mest. Måste man ha en egen blogg, skriva en egen bok eller hålla föredrag för att räknas som en bra lärare idag”? Jag höll med henne. Även om jag är en av de som hörs, syns, skriver både blogg, bok och håller föredrag. Men så finns alla andra. Alla hjältar som dag in och dag ut gör ett fantastiskt arbete i klassrummet. Som lägger tid, kraft och energi på att skapa den allra bästa undervisningen i världen. Jag håller med min väninna. Det är alldeles för få röster som hörs och syns inom skolan.

Därför, i förra veckan, när jag mötte mina barns fantastiska lärare på utvecklingssamtal tog jag mig friheten att fråga om jag får visa deras klassrum. Om jag fick lov att fota lite av allt det pedagogiska material som finns i klassrummet, för att andra lärare ska kunna inspireras av deras arbete. Jag är jätteglad över att jag får dela med mig av mina barns skolgång till er – och så oerhört tacksam över de makalösa pedagoger mina barn möter varje dag!

20150226_170118

Kommer ni ihåg inlägget jag skrev med rubriken ”It’s a kind of magic”? Som handlade om hur jag, efter att ha inspirerats på en pedagogisk pub, satte igång och klistrade stjärnor på tröskeln? Inspirationen och tipset fick jag från Ulrika Agmarken, läraren som undervisar min dotter i åk. 5. Det var även henne jag träffade förra veckan när dottern hade utvecklingssamtal. När jag klev in i klassrummet, var det första jag såg denna fantastiska skylt som satt på dörren. Tänk att som elvaåring möta detta det första du gör på morgonen – vilken start på dagen! På allt för många klassrumsdörrar runt om i vårt avlånga land hittar man regler som handlar om ”ordning och reda”, här handlar det istället om värdegrund, förväntningar och lust till lärande!

Utvecklingssamtalet leddes av Ida, dottern, men hela tiden med stöttning av Ulrika. Man märkte att de förberett samtalet noga innan. Ida hade fått utgå från förmågorna och presenterade i tur och ordning vilka förmågor som är hennes styrkor och vilka förmågor hon vill fokusera på att utveckla. Snacka om att vara ägare av sitt eget lärande!

20150226_165609 (1)

Ida visade mig och sin pappa hur hon just nu arbetade med analysförmågan, och visade olika verktyg som hon använder, bl.a hur hon tränar på att utveckla samband i flera tankeled. Hon visade även en analysmodell, där hon förklarade hur hon övar på att se orsaker och konsekvenser av olika historiska händelser i den tidsperiod som hon arbetar med just nu.

20150226_165617 (1)

Tydlighet, ramar och struktur – allt i ett 🙂

20150226_165941

Planeringen av arbetsområdet de arbetar med satt uppsatt på tavlan. Här fanns, förutom bilder och kartor, även de centrala begreppen, de stora frågorna och vilka förmågor de arbetar med, uppsatta. Detta är ju något som jag lägger ut i en planering på Google drive, men svårare än så här behöver det ju faktiskt inte vara! Tydligt och synligt för eleverna – hela tiden!

20150226_165956

Arbetsområdets centrala innehåll synliggörs genom de stora frågorna.

20150226_165950

De förmågor som eleverna ska utveckla i enlighet med kunskapskraven åk 6, och hur de är kopplade till arbetsområdet.

Ida visade även frökens senaste ”fynd”, en uppsättning muffinsformar inköpta på Biltema. Idas pappa, som inte är lika insatt i den formativa undervisningen och Dylan Williams, såg frågande ut och undrade om de bakar på lektionerna 😉 Varje elev har en uppsättning av formar, en röd, en grön och en gul. När Ulrika har en genomgång har eleven alltid möjlighet att sätta upp en gul eller röd form om han/hon inte riktigt känner att de hänger med.

Men om man inte vågar visa att man inte förstår? Jag tvivlar inte en sekund på att det fantastiska klassrumsklimat som denna pedagog skapar, gör att varje elev faktiskt känner att det är ”ok” att ”inte förstå” och det är ok att våga visa det! Detta ger Ulrika en möjlighet att upptäcka och fånga upp elever som inte hänger med, och som hon själv sa, är det allt för många gula formar som ställs fram, är det nog så att eleverna börjar tröttna på att höra henne prata 😉

20150226_163523 (1)

Efter att ha tagit del av dotterns utvecklingssamtal var det dags för sonens. Han går i åk. 3 och har en lika fantastisk lärare han, Anna-Karin Morén. Bara för någon vecka sedan mailade jag henne och skrev hur oerhört glad jag är över att min son har henne som lärare, och vilken kunskapsutveckling han gör just nu. Uppgifterna de arbetar med är oerhört genomtänkta, utvecklar och engagerar och bygger också dessa på förmågetänk och språkutveckling. Hon stoppar aldrig eleverna, utan hela tiden hittar hon nya spännande utmaningar och uppgifter. Jag är djupt imponerad och ser hur min son verkligen lyser när han talar om alla spännande, kluriga matteuppgifter han löser.

Han visade stolt mig och sin pappa hur han och hans kompis själva skapat en metod för att lära sig gångertabellen och hur han ville sätta upp mål att kunna upp till tolvans tabell innantill. Hans läsning och framförallt hans läsförståelse har även den utvecklats oerhört. Han sitter hemma och resonerar kring konsekvenser av det faktum att Oliver Twist bad om mer mat och vilka orsaker det egentligen var som gjorde att Oliver hamnade på barnhemmet och vad detta skulle leda till i Olivers liv. Tänk vilket försprång elever har som redan i åk 3 får öva på att analysera, se orsaker och konsekvenser och utveckla dessa resonemang i flera led!

Idag skulle Ida sätta sig och göra läxan. Hon slog upp datorn, satte igång flippen om västra Europa från Studi.se. ”Jag kan förklara vad den handlar om mamma, jag ska bara fylla i rutorna först”. Ida tittade på flippen, samtidigt som hon hade en stödmall bredvid sig och fyllde i. Under tiden hann jag borsta tänderna på småsyskon, kamma och fläta hår, röja disk och natta barn.

Inget läxbråk. Inga tårar. Inga uppgifter som är omöjliga att förstå och inga uppgifter som kräver en eller två vuxna för att lösa. Bara en väldigt nyfiken och engagerad dotter. ”Du förstår, vi har jobbat med Östersjöländerna och nu jobbar vi med Västeuropa”. Utifrån stödmallen började hon sedan berätta om det hon sett, om handel och havets betydelse, om industrialism och om alperna som inkomstkälla. Tydligt, strukturerat och skapar en värdefull överblick för eleverna när de ska resonera kring fakta de tagit del av.

20150303_193026

B_MUugrW4AAzFlG

Ni förstår, jag skulle kunna fortsätta sida upp och sida ner och lyfta fram alla de fantastiska saker dessa pedagoger gör. Men nu fick ni i alla fall ett smakprov. Från två av alla de klassrum i Sverige som jobbar i ”det tysta”. Pedagoger som inte syns eller hörs lika mycket utåt, men vars jobb verkligen gör skillnad. På riktigt.

Ps. Idag blev Ida ”sur” när jag hämtade henne hos sin klasskompis, för de hade ju precis bestämt att de skulle spendera eftermiddagen med att göra en ”dubbel” Grej-of-the-day och presentera för klassen 🙂

unnamed

Ulrika, Anna-Karin, Viktoria och alla ni andra fantastiska pedagoger på Gullbrandstorpsskolan – ni ska veta hur uppskattade ni är, vilket fantastiskt arbete ni gör och hur oerhört, oerhört tacksam jag är för att mina barn har förmånen att möta så fantastiska pedagoger som er!

För jag är inte bara lärare…jag är mamma också!

Förr, nu, och sen då?

Jag fick ett härligt mail igår av en kollega i det utvidgade kollegiet som följer mina elevbloggar och som använder delar som inspiration till sina egna klasser. Extra roligt att höra, då det är själva grunden till varför jag väljer att göra allting öppet och synligt för alla, inte bara för eleverna. Läraren i mailet arbetade med världsreligioner och ställde några intressanta frågor kring mitt upplägg av uppgiften ”Förr, nu och sen då” som mina nuvarande nior gjorde för ett år sedan.

Det som är intressant när man, så här i efterhand, får frågor kring uppgifter man genomfört, är att man tvingas tänka till en gång till, hur tänkte jag egentligen kring upplägget, vad var syftet, vilka kunskapskrav lutade jag mig mot och vilka förmågor var det eleverna fick möjlighet att visa?

När jag tittade igenom uppgiften såg jag flera luckor. Till exempel gav jag inte eleverna några stödmeningar i form av början på meningar och/eller stödfrågor som de kan använda sig av under bedömningsuppgiften. Något som jag i dag alltid använder mig av, mycket tack vare tips efter att ha sett hur nationella proven utformas. För att förtydliga hur jag menar skickar jag med ett exempel på bedömningsuppgift från mina nuvarande åttor som handlade om kolonialism. Rubriken var ”Jämn kamp eller ojämn erövring?

Följande punkter kan vara till hjälp:

  • orsakerna kan handla om ekonomiska, militära, politiska och ideologiska förhållanden
  • förklara med hjälp av historiska exempel
  • några orsaker kan förstärka varandra

Några hjälpmeningar för att komma igång:

  • En ekonomisk orsak kan ha varit att…
  • En…orsak kan ha varit att…
  • Både orsaken att…och orsaken att…har med varandra att göra på det sättet att…

Ett sådant här stöd, eller liknande, saknas i bedömningsuppgiften om världsreligioner.

Det andra jag reagerar på är hur jag valt att formulera uppgiften i omfång, i mitt tycke idag alldeles för omfattande och testar av alldeles för mycket på en gång. Meningen med en bedömningsuppgift är ju att den ska vara betydligt mer avgränsad, en delavstämning för att se hur nästa steg ska se ut, inte som ”gamla tidens” slutprov a la ”skriv allt du vet…” Idag hade jag istället valt att låta eleverna fokusera på hur religionen påverkar människans liv, vad religioner spelar för betydelse, förr jämfört med idag, och utifrån detta låtit eleverna resonera kring hur de tror att religion kommer att gestalta sig i framtiden. Vilken roll kommer religionen ha om 100 år, eller kommer den ha spelat ut sin roll?

Jag saknar i uppgiften en tydlig matris med koppling till kunskapskraven. Ja, nu säger jag inte att matriser alltid är svaret på allt, men i uppgiften som den är nu, så är det mycket som bedöms och texten om vad som bedöms behöver förtydligas och struktureras upp. En matris kunde istället kanske sett ut liknande denna (en som jag använt i år till mina nuvarande åk 8)

blogg

Så, vad vill jag då säga med detta inlägg? Vill jag klanka ner på mig själv och mina uppgifter som ligger på mina bloggar? Ha ha, ja kanske det *glimten i ögat*. Men jag vill i alla fall be dig att vara uppmärksam när du använder bedömningsuppgifter och övningar som du lånar av andra. Det är fantastiskt, all den input man kan hitta på internet och på olika Facebooksidor/Twitter osv. MEN, betänk, precis som du och jag så är alla lärare i en ständig process. Vi utvecklar uppgifter anpassade till våra grupper, våra elever och där vi befinner oss just nu.

För ett, ett och ett halvt år sedan, befann jag mig på en annan plats än vad jag gör idag. Med andra elever. Jag har utvecklat mina uppgifter, använt de nationella proven formativt och försöker skapa ännu mer struktur och ramar åt eleverna. Kopplar förmågor till kunskapskrav, kunskapskrav till matriser, matriser till feedback och feedback tillbaka till förmågor att öva i klassrummet.

Jag tar aldrig ”bort” gamla uppgifter från mina bloggar. Jag låter de ligga där. Just för att du, jag och alla andra får en möjlighet att låta sig inspireras, förbättra, utveckla, förfina. Min resa har bara börjat.

Förr la jag mycket tid på att bygga upp vilken struktur jag ville att mitt flippade klassrum skulle ha.

Nu har jag hittat en mall, en metod som fungerar för mig och för mina elever. Just nu.

Och sen då? Jag kommer lägga ännu mer tid på att anpassa, utveckla, fördjupa, bredda och förfina. Både mitt flippade klassrum, mina uppgifter, mina matriser och min feedback.

För en sak är säker, som lärare blir jag aldrig ”färdig”. Nya elever, nya utmaningar, nya möjligheter!

Och är det inte just det som gör det till världens bästa, ofärdiga, jobb!

images (1)

Kamratrespons och lärande

Känner ni att det är den där tiden nu? Då man håller på att knyta ihop säcken och samlar ihop det där sista innan man kan slå sig ner med glöggen och pepparkakorna och njuta av julefriden på allvar…

Denna vecka har samtliga mina SO-klasser (5 st) haft bedömning i form av riktad skrivning. Mina nior har haft en bedömningsuppgift som är baserad utifrån en uppgift i ett gammalt nationellt prov, en uppgift där eleverna ska resonera kring orsaker som leder fram till nazisternas maktövertagande. Som förberedelse inför den riktade skrivningen har eleverna arbetat med den politiska, ekonomiska och ideologiska utvecklingen i Tyskland under mellankrigstiden och jämfört denna utveckling med situationen i Italien under samma period. Det material eleverna skapade tillsammans i basgrupperna inför den riktade skrivningen är material som eleverna fick ha med sig till den riktade skrivningen.

Rubriken på den riktade skrivningen denna vecka var ”En gång – men aldrig mer?”. Uppgiften gick ut på att dels lyfta fram de orsaker som låg till grund för nazisternas maktövertagande, men även göra jämförelser med dagens politiska situation i Sverige och Europa, se likheter och skillnader med 20-30 talets situation och utifrån detta resonemang fundera kring en eventuell framtida utveckling och hur man i så fall kan förhindra att historien upprepar sig…

Första lektionen fick eleverna ca 40 minuter på sig att skriva. Efter 40 minuter bytte de text med sin responskamrat. Jag har delat in eleverna i respons-par, med tanken att det ska finnas en kontinuitet i vem det är som gör kamratbedömningen, eleverna lär känna varandras styrkor och svagheter, samt att jag har delat in respons-par som är relativt jämna i sin kunskapsnivå. Detta för att bägge elever ska få ut maximalt av kamratbedömningen.

Om jag istället hade låtit eleverna skriva ”tills de är klara” och då fått byta med en klasskompis som också är klar, finns det en risk att elever på helt olika kunskapsnivå får ge kamratbedömning åt varandra. Eleven ska få feedback som gör att denne kan befinna sig i den proximala utvecklingszonen, om en elev som förmågemässigt ligger på en E-nivå får kamratrespons av en elev som befinner sig på en betydligt högre nivå, är det inte säkert att den responsen är till någon större hjälp för eleven i fråga. På samma sätt som en elev som har väl utvecklade förmågor behöver utmanas av en annan elev som befinner sig på ungefär samma nivå i sin kunskapsresa. Så är min tanke när jag satt ihop respons-paren.

Åter till uppgiften. Eleverna fick alltså ca 20 minuter på sig att läsa igenom det kamraten skrivit och ge respons. Både i form av en framåtsyftande kommentar (vad kan utvecklas) samt i form av matris, en matris som även den ursprungligen kommer från ett NP. Före bedömningsuppgiften hade vi konkretiserat och brutit ner matrisen, gett exempel på vad ett ”historiskt exempel” innebär och hur orsaker kan hänga ihop och förstärka varandra.

nazistpartiet1

Genom att arbeta med matriser så vill jag dels förbereda mina nior på hur matriserna kan se ut i nationella provet, men givetvis även på ett tydligt och konkret sätt visa för eleverna vad det är som bedöms under uppgiften.

Mitt mål under vårterminen är att arbeta betydligt mer med kamratbedömning. För det är i arbetet med kamratens text, som det även blir synligt för eleven hur hen kan utveckla sin egen text. Att synliggöra lärandet. Göra eleven delaktig och involverad i vad det är som bedöms och hur denna bedömning ser ut.

När eleverna gett kamratrespons så fick den som skrivit texten givetvis läsa igenom kommentaren och ställa frågor. Därefter var lektionen slut och jag samlade in bedömningarna utan att titta på dem.

Lektionen efter tog jag fram den riktade skrivboken och delade ut till eleverna igen. De fick sedan hela lektionen på sig att bearbeta sina texter, både utifrån kamratresponsen men också utifrån de tankar som väckts när de läst kamratens text. Fusk? Eller lärande?

Aldrig bedömning av lärande, bedömning för lärande. Först när eleven bearbetat sin text, fått bolla sina tankar med sin respons-kamrat och först när eleven var riktigt nöjd med texten, lämnades den in till mig för bedömning. Det som är spännande är att jag kommer givetvis även titta på kamratbedömningen, den kan säga en hel del om förmågorna hos den som gjort bedömningen.

I går satt jag på högskolan hela dagen, i en kurs som handlar om just bedömning för lärande. Följande meddelande trillar då in via elevernas Facebook-sida:

hamsa

Ok, i vanliga fall brukar jag inte uppmana mina elever att lura vikarier, men jag kunde inte låta bli att dra på smilbanden. Och nånstans känna att vi är verkligen på rätt spår. Att göra eleverna till ägare av sitt eget lärande. Att lära elever att ta ansvar. Att göra elever engagerade, motiverade, delaktiga. Att synliggöra kunskapskrav så eleverna vet vad de måste göra och få elever att själva förstå hur de ska gå tillväga för att uppnå målen. Kanske låter det som en hel massa floskler. Men jag tycker nog att den här eleven, i sitt erkännande, belyser hela grejen med formativ undervisning. 

Bedömning för lärande, bedömning lärandet och bedömning mot lärande. Eller kort och gott, lärande!

Och det är ju just det vi ska syssla med, eller hur?

Att äga sitt lärande

Vi pratar mycket om att äga ett lärande. Hur viktigt det är att eleven ”äger sitt eget lärande”. Forskning a la Williams och Hattie visar tydligt på vikten av att synliggöra lärandet för eleven så att eleven kan ta en aktiv roll i sitt eget lärande. Men vad betyder detta i praktiken? Hur arbetar vi i klassrummet för att synliggöra lärandet för eleverna och ge eleverna verktyg för att de ska kunna bli ägare av sitt eget lärande? Skiljer det sig mellan ämnen? Mellan stadier men kanske framförallt, skiljer det sig mellan olika pedagoger?

Det talas mycket i skolan idag om vikten av att skolan är likvärdig för eleverna, oavsett var du bor, var du kommer ifrån, vilken stöttning du har hemifrån och oavsett vilken skola eller lärare du har. Men hur ser verkligheten ut i skol-Sverige idag? Har alla elever samma förutsättningar att lyckas? Och om svaret är nej, hur kan vi förändra detta så att alla elever ges samma möjlighet att lyckas – inte bara de som knäckt den s.k ”skolkoden”?

Under kursen i BFL (bedömning för lärande) så är vi åtta pedagoger från olika stadier, olika skolor och olika ämnen som har förmånen att sitta tillsammans och reflektera kring hur vi gör för att skapa ett synligt lärande för våra elever.

Först och främst så handlar det om motivation. Det handlar om att få elever engagerade, motiverade och få eleverna att bli involverade i undervisningen så att de själva känner ett driv, en önskan, att bli ägare till sitt eget lärande.

I de lägre årskurserna finns motivationen. Där finns en lust till lärande som det gäller för oss pedagoger att ta tillvara. Att lyfta fram och sprida. På högstadiet och på gymnasiet så övergår den inre motivationen till att bli beroende av den yttre motivationen. Vad krävs för att komma in på den linje jag vill? Hur kan jag påverka mitt betyg? Vad krävs för att jag ska kunna höja mig i de olika ämnena?

Men vi är helt överens – elever som får känna att de lyckas, var och en utifrån sina förutsättningar, blir motiverade. Men för att lyckas behöver eleverna veta hur de ska lyckas. Som pedagog handlar det också om att få eleverna att förstå att lyckas kan i många fall vara att nå betyget E. Många elever känner att E – det är ett misslyckande. Elever, men även i stor utsträckning föräldrar, har en felaktig bild av vad som krävs på E-nivån. Vi lärare måste alla bli bättre på att synliggöra kunskapskraven för eleverna och för föräldrarna, för att de ska vara medvetna om vad som krävs för de olika betygsstegen. Men hur? Ibland känner ju även vi lärare att språket i kunskapskraven är för abstrakt. Det handlar om att konkretisera för att synliggöra.

åsa

Åsa Persson visar hur hon arbetar med matriser för att konkretisera och synliggöra kunskapskraven

Att arbeta med elevexempel är ett fantastiskt verktyg att använda i denna process. Att utgå från elevernas egna texter, lyfta fram dessa i helklass, analysera tillsammans – vilket kunskapskrav når dessa texter/uppgifter och framförallt varför?

I elevexemplen blir det oerhört tydligt för eleverna att det krävs mycket av eleven redan för att nå en E-nivå. Det krävs reflektion och analys, det krävs problemlösningsförmåga och begreppsförmåga. Förutom att synligöra kunskapskraven så blir resultatet när man lyfter fram elevexempel, att eleverna blir stolta, också när de når en E-nivå.

I dagens samtal i vår lär-grupp (BFL) pratade vi om den stolthet eleverna får känna när just deras exempel lyfts fram och synliggörs. Men när du lyfter fram exempel i klassen, prata inte alltid om betyg och kunskapskrav. Prata om goda exempel.

Ett exempel som vi alla var överens om var ett konkret och tydligt verktyg att arbeta med i klassrummet var Catarina Silverstens (Östergårdsskolan) streckgubbe. Catarina undervisar i SV och Sva och använder sig av vännen ”Sjunne” för att konkretisera för eleverna de olika kunskapskraven. Här handlar det om att analysera en text, men denna kan givetvis appliceras på fler ämnen och arbetsområden.

Kan eleverna jämföra med sig själv och sitt liv, kan de jämföra med sin närmaste verklighet, eller tar eleverna steget ut och jämför med sin omvärld?  En av EU:s åtta nyckelkompetenser är social och medborgerlig kompetens. Att se sig själv i ett större sammanhang. En kompetens som illustreras genom Catarinas streckgubbe 🙂

Catarina

Eleverna blir motiverade till att fortsätta utveckla sina texter och sina svar när de får se andra elevexempel. ”Men varför sa du inte att det var såå man skulle göra för att jämföra”… Viktigt att elevexempel lyfts in tidigt i processen. Elevexempel får inte användas i slutet av arbetsområdet/kursen, för att synliggöra de färdiga produkterna, utan måste användas kontinuerligt genom hela kursen för att hela tiden ge eleverna ett stöd, en modell, att arbeta utifrån. ”Men är inte det fusk”, en fråga vi märkte att vi  alla mött, såväl från elever i åk 5, som från gymnasieelever och, inte minst, från andra kollegor. Men det handlar inte om fusk! Det handlar om att vi inte ska låta eleverna ”famla i blindo”!

När en träslöjdslärare ska låta eleverna bygga en hylla, då visar läraren den färdiga produkten för eleverna redan innan de sätter första spiken i brädan. Teoretiska lärare har mycket att lära av de praktiska lärarna. Vi måste visa för eleverna hur den färdiga produkten kan se ut – men nej, det innebär inte att vi ska bygga hyllan åt dem!

Vi ska synliggöra lärandet för eleven i syfte att eleven själv ska äga.

Äga sitt eget lärande.

Ps. Tankarna kommer från dagens lär-grupp där alla varit delaktiga i reflektioner och exempel. Fröken Flipp var endast dokumentationsansvarig 🙂