The Big Friend

Jag har under helgen med stor nyfikenhet och intresse följt den diskussion som förts i sociala medier kring huruvida the Big five är ett adekvat verktyg att använda för att synliggöra förmågorna i läroplanen, eller, om det de facto, ställer till med än mer förvirring. Här är mitt försök att nyansera diskussionen, vända och vrida på begreppet ”the Big five”, vilka möjligheter jag sett i mitt klassrum tack vare ”förmågetänket”, men även vilka utmaningar jag ser när man onyanserat plockar upp ett verktyg, sätter det i sin egen verktygslåda och börjar hamra och spika, innan man riktigt reflekterat kring om det är en såg eller hammare man egentligen behöver just nu…

Låt oss ta det från början.

2011, när den nya läroplanen trädde i kraft, hade jag precis avslutat en fjärde omgång av mammaledighet. Kommer tillbaka till jobbet, ni vet lite sådär halvrostig och i behov av en omställningstid från ”mamma-vardagen” till ”lärar-vardagen”. Jag minns att på mitt skrivbord låg det en ”välkommen-tillbaka” present. Den nya läroplanen. Mina kollegor hade, några månader tidigare, fått åka i väg på konferens för att sätta sig in i vad de nya styrdokumenten innebar i praktiken för just deras undervisning. Det tillfället missade jag av förklarliga skäl, och min startsträcka efter mammaledigheten blev därför obefintlig. Ner i startblocken och kör!

Min första fråga jag ställde mig var hur ska jag kunna synliggöra allt detta innehåll för mina elever? Jag undervisade i samtliga fyra SO-ämnen samt engelska. Vid denna tidpunkt hade jag mellan 60-70% av elever med annat modersmål (en siffra som tre år senare var närmare 85% och i vissa klasser hade jag upp till 90% elever med annat modersmål).

Om jag ska kunna begära att eleverna ska nå kunskapskraven, måste jag givetvis kunna synliggöra vad som krävs för att eleverna ska nå dit. Om jag ska kunna synliggöra vad det är vi ska arbeta med, och i vilket syfte, är jag givetvis tvungen att kunna konkretisera texten i såväl syftesdelen, centrala innehållet som kunskapskraven. Inte nog med det, jag är även tvungen att fundera ut hur jag kan synliggöra en röd tråd mellan dessa delar, så att eleverna förstår vad vi gör, varför vi gör det vi gör och att det vi tränar på lektionen även är det som eleverna sedan blir bedömda utifrån.

Som ett stort paraply över allting låg ordet förmågor.

Förmågor som eleverna ska ges möjlighet att träna på, utveckla och bedömas utifrån.

För att vara helt ärlig så satt jag en hel del på min kammare och klurade kring i vilken ände jag skulle börja. Jag ville konkretisera, förtydliga, men inte förenkla. Jag tog med mig frågan till min ämnesgrupp på Östergårdsskolan, där två av mina kollegor påpassligt nog hade varit på ett nätverk som anordnades i kommunen för SO-lärare. De hade med sig artikeln ”Lägg krutet på The Big Five” av Göran Svanelid. Tillsammans läste vi artikeln och kände allihop att här hade vi något som vi möjligtvis skulle kunna använda oss av i undervisningen.

Vi gick tillbaka in på våra kammare och reflekterade kring det vi läst. Veckan efter tog vi återigen upp diskussionen i ämneslaget och resonerade kring om vi ansåg att det här var ett verktyg som vi skulle kunna använda oss av, och som skulle kunna gynna våra elever. Vi var överens om att det absolut var värt att pröva. Sen följde ett gediget arbete. De fem stora djuren på savannen gjorde jag och mina elever om till fem OS-ringar, detta efter samtal kring, och synliggörande av, hur förmågorna sitter tätt sammanlänkade och att det är sällan (eller aldrig) som man kan isolera en förmåga från övriga.

big5

The Big Five blev med tiden ett naturligt verktyg för mig, mina kollegor och våra elever. Något som var levande i planeringen, i uppgifterna vi tränade och i uppgifterna som eleverna blev bedömda utifrån. Men, och här kommer en av de allra viktigaste aspekterna, Big Five användes alltid utifrån ett ämnesspecifikt kunskapsinnehåll och förmågorna som bedömdes var alltid kopplade direkt till kunskapskraven. 

För att ta ett konkret exempel.

I religion står det i syftestexten att eleven sak ges möjlighet att utveckla sin förmåga att analysera kristendomen, andra religioner och livsåskådningar samt olika tolkningar och bruk inom dessa.  Detta fortsätter sedan som en röd tråd genom det centrala innehållet där det bl.a lyfts fram att eleverna ska känna till centrala tankegångar inom de fem stora världsreligionerna, varierande tolkningar inom världsreligionerna, huvuddragen i världsreligionernas historia och sambandet mellan samhälle och religion i olika tider och på olika platser (för att nämna delar av det centrala innehållet).

Går vi sedan vidare till kunskapskraven står det att eleven ska kunna före resonemang om likheter och skillnader inom och mellan några religioner och andra livsåskådningar. Eleven kan utifrån undersökningar om hur religioner kan påverkas av och påverka samhälleliga förhållanden och skeenden beskriva enkla samband […]

I alla dessa delar lyfts analysförmågan fram. Men, bara för att en elev har en väl utvecklad förmåga att se samband mellan olika religioner eller mellan religion och samhälle, betyder inte det att eleven per automatik har ett högt betyg i samma förmåga utifrån ett annat ämne.

Låter det krångligt?

Tänk så här. Jag är en hejare på att beskriva historiska samband. Se orsaker och konsekvenser och hur olika separata händelser bildar en händelsekedja. Men, och tro mig, skulle någon be mig använda olika teorier för att beskriva fysikaliska samband i naturen skulle det inte gå lika lätt…

Samma förmåga. Men kopplat till helt olika ämnen.

Så ja, The Big Five är ett fantastiskt verktyg för att synliggöra förmågorna som går som en röd tråd inom och mellan olika ämnena.

Men nej, The Big Five kan aldrig kopplas ”bort” från det ämnesspecifika innehållet och kunskapskraven.

Och nej, The Big Five kan heller inte tas ur ett sammanhang och oreflekterat sättas in i ett annat. Det som sker då såg vi prov på i helgen. En förälder hör av sig till Skolverket med frågan huruvida The Big Five är de förmågor som bedöms på högstadiet.

skarmklipp

Föräldern i fråga bifogar även en pentagon som pedagogen använt för att synliggöra förmågorna som eleverna blir bedömda utifrån. Skolverkets svar var klart och tydligt, nej, The Big Five är inte ett begrepp som finns i skolans nationella styrdokument. Vilket är helt korrekt.

Men, det varken föräldern eller Skolverket reflekterade eller reagerade över, är att den pentagon som lyfts fram i inlägget inte alls var tänkt att användas på högstadiet. Pentagonen är skapad av Therès Åkerblom, legitimerad förskollärare och mig veterligen har hon aldrig undervisat på högstadiet. ”Diamanten” skapades utifrån ett förskoleperspektiv. För att lyfta fram förmågorna i Lpfö.
”Vad konstigt?” kanske ni tänker. ”Märkte inte pedagogen på högstadiet det när hen valde att använda just denna pentagon?”

Nu till det finurliga i kråksången. Förmågorna i Lpfö och förmågorna i Lgr 11 är exakt de samma! Rätt klokt och självklart – inte sant? Det livslånga lärandet, förmågorna som vi ska utveckla genom hela livet, som vi börjar utveckla i tidig ålder och fortsätter utveckla genom hela livet, genom alla stadier. Därför, till pedagogens försvar, tänker jag att det är inte så himla konstigt. Hen hittade pentagonen på nätet (och ja, den är verkligen värd att ta en titt på!) men, och här är jag medveten om att jag gissar, hen kanske inte hade, eller inte tog sig, tid. Tid att reflektera kring syftet med pentagonen, hur den skulle anpassas efter just hens elever, syfte och ämne.

bigfivematris1

Big Five matris skapad av Theres Åkerblom

Nej, jag är inte ute efter att lyfta fram ett ”misstag” som en enskild pedagog har gjort. Tro mig, jag har gjort betydligt större misstag än så! Men jag väljer att lyfta det för det är en viktig del i debatten kring The Big Five (eller vilket annat verktyg och metod som helst). Hur anpassar vi det till vårt syfte, våra ämnen och framförallt till våra elever?

I boken Vänd på tanken lyfter jag och Stefan Hertz fram förmågetänket ur olika perspektiv.

Big Five är en tolkning av kursplanernas texter och ska inte ersätta kursplanen eller de ämnesspecifika färdigheterna. Det är en bra, sammanhållen metod som behöver användas med både eftertanke och med delvis omtolkning till hur du som lärare ska göra med just den här klassen, eller med just den här eleven. Ingen pedagogisk metod är heltäckande, utan man behöver skapa en verktygslåda med en uppsättning metoder hämtade från olika modeller och pedagogiska synvinklar. Att försöka hålla sig till enbart en modell eller metod har visat sig leda till att man missar väsentliga delar i ett helhetsperspektiv” (Vänd på tanken, 2016)

Oj, det blev ett långt inlägg. Längre än jag tänkt från början. Men ändå känns det bara som jag skrapat på ytan.

Det viktigaste jag vill ha sagt ändå är, oavsett om du använder Big Five eller inte, Grej Of the Day eller inte, En Läsande Klass eller inte (ja, ni ser, listan kan göras lååång..) så är det våra styrdokument som är i fokus och, viktigast av allt- se till att din undervisning utgår från just dina elevers behov – fyll på din verktygslåda med så många verktyg, metoder och strategier som möjligt, men använd de klokt, med reflektion och med eftertanke!

Kollegialt lärande

I torsdags var jag gästbloggare på Skola365, ett initiativ startat av Fröken Ann (Ann Hultman Jakobsson) på Twitter. En blogg, där en person, varje dag, på ett eller annat sätt ger just sitt perspektiv på skola. I torsdags var det alltså min tur och jag bidrog med inlägget Kollegialt lärande – för lärande i tiden. 

I min tjänst som verksamhetsutvecklare ingår det bl.a att vara en del av det kollegiala lärandet i Halmstad. Oftast som samtalsledare och, tillsammans med pedagoger och rektor, planera upp lärcirklar, litteratur och praktik. Mitt fokusområde är synligt lärande, här ryms formativ undervisning (formativ bedömning), förmågor, modeller och metoder för att stötta och utmana. Jag arbetar tillsammans med pedagoger på såväl förskola, fritids som skola (F-9).

En av de skolor där jag arbetat tillsammans med pedagogerna sedan höstterminens start, är Bäckagårdsskolan i Halmstad. I höstas arbetade vi med att utveckla arbetet med planeringar för att synliggöra mål och lärande. Pedagogerna önskade själva att arbeta vidare med att synliggöra lärande i undervisningen och i januari inledde vi vårterminens arbete med lärcirklar utifrån Göran Svanelids bok ”De fem förmågorna i teori och praktik”.

I tisdags hade vi kommit till kapitlet som handlar om stödstrukturer, att bygga byggnadsställningar för lärandet. Göran Svanelid lyfter fram fem olika stödstrukturer.

  1. Den stora frågan
  2. EPA- metoden
  3. Begreppsstöd
  4. Stödmallar
  5. Analysmodellen

Tills denna gång hade pedagogerna på Bäckagårdsskolan dels läst kapitlet, men även fått pröva på att använda någon/några av stödstrukturerna i sin undervisning (några av stödstrukturerna hade pedagogerna använt sen tidigare, bl.a EPA-metoden, men nu skulle de gå på djupet och verkligen fundera över vad det vi gör, gör.)

I tisdags fick pedagogerna dela med sig, dels vilka övningar de testat tillsammans med eleverna, men också deras, och inte minst elevernas, reaktion och tankar efteråt. Jag tar mig friheten att återberätta några av alla de goda exempel som pedagogerna delade med varandra.

I förskoleklassen valde pedagogerna att fokusera på två olika stödstrukturer – EPA och begreppsstöd. Eleverna arbetar just nu med att sammanställa en faktabok om djur, denna gång hade turen kommit till älgen. ”Vad vet vi om älgar” var frågan som ställdes. Barnen fick. först enskilt, fundera över vad de vet om älgar. Därefter fick de sitta tillsammans i par och berätta för varandra vad de visste om älgar för att slutligen lyfta samtalen i helgrupp. Pedagogerna märkte en klar skillnad, när barnen först hade fått tänka, både enskilt och sedan tillsammans med en kompis. ”Det var den lugnaste lektionen hittills”, var en spontan reaktion från en av pedagogerna. Barnen lyssnade respektfullt på varandra och alla vågade säga någonting, även de som först sa att de ”absolut inte tänkte säga något”.

Den andra stödstrukturen, begreppsstöd, användes genom att pedagogerna klippt ut begrepp som alla hade någon koppling till älgar. Varje barn fick ett papper med orden fastklistrade i rutor, till varje ruta och begrepp fick barnen rita en bild för att synliggöra ordets betydelse. Varje barn hade tillslut ett papper, fullt med ”bildrutor” om älgar, som alla utgick från begreppsstödet i varje ruta.

Nästa pedagog berättade hur hon arbetat med substantiv tillsammans med sina elever ( nu kan jag minnas fel, i så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt, men jag tror eleverna går i åk 4).  Hur som helst, eleverna fick ett papper med en bild och på bilden hade de i uppgift att leta rätt på så många substantiv som möjligt. Denna övning utgick även den från EPA-metoden. Eleverna fick först sitta enskilt och försöka hitta så många substantiv som möjligt, därefter parades de ihop med en kamrat genom att pedagogen drog bollar med barnens namn på. Tillsammans med sin kamrat fick de först jämföra vilka substantiv de hittat, och sen givetvis även en möjlighet att hitta ännu fler. Slutligen så gick de ”klassen runt” och alla par fick läsa upp fem substantiv var (vilket förhindrade att första gruppen ”tog” alla substantiv). När alla grupper fått säga fem substantiv var, släppte de ordet fritt och klassen fick fylla på med substantiv som ännu ej sagts.

En genomtänkt lektion, där inte enbart EPA-metoden bidrog till ett flerstämmigt klassrum, utan där även metoder som ”No hands up” och ”glasspinnar” (fast i detta fall bollar 😉 ) bidrog till att alla elever deltog aktivt på lektionen.

I åk 1 arbetar eleverna med matematik och med tid. Pedagogen valde att lyfta fram analysmodellen och diskutera orsak och konsekvenser till att komma försent. Det blev en livlig diskussion i klassen. Varför kommer vissa alltid försent? Vilka orsaker kan ligga bakom att man t.ex kommer försent till skolan på morgonen? Vad blir det för konsekvenser om jag kommer sent? För mig själv? För andra? Här fick eleverna även möjlighet att resonera ur olika perspektiv. Analysmodellen skapade det stöd och framförallt den struktur som eleverna behövde för att kunna utveckla sitt resonemang.

I en åk 4, där mycket just nu kretsar kring schack och deltagande i schackfyran, valde pedagogen att utmana eleverna med frågan ”Kan vi bli smartare än en dator när vi arbetar tillsammans?” Eleverna fick sitta i grupper och utmana en dator i just schack. Pedagogen valde EPA-metoden, när datorn hade gjort sitt drag och innan eleverna fick göra sitt, fick de först enskilt fundera på vilket drag de vill göra, och varför. Därefter fick de prata sig samman och väga fördelar och nackdelar, för att slutligen göra ett gemensamt drag. En övning som inte bara inkluderar den kommunikativa förmågan såväl som analysförmågan, utan även den viktiga ”sjätte förmågan”, värdegrundsförmågan, den som skapar förutsättningar för lärande. Övningen synliggjorde verkligen styrkan av att samarbeta! Tillsammans är bättre än en och tillsammans kan vi klara av de allra svåraste problem och ja, t.o.m klå en dator i schack!

En pedagog berättade hur hon använt analysmodellen och ”gjort om” en uppgift som eleverna redan gjort, men där resultatet inte blev så som hon hade trott och hoppats. Eleverna har arbetat med Astrid Lindgren-tema och de hade sett ett klipp där Emil hamnar i olika knipor, bl.a när pappan fastnar med foten i råttfällan. Eleverna skulle sen resonera kring orsaker som gör att Emil jämnt och ständigt hamnar i knipa, och vilka konsekvenser detta får för honom. Fast uppgiften var densamma, så var skillnaden att denna gång synliggjordes uppgiften med hjälp av analysmodellen. Och resultatet blev annorlunda.

Eleverna gav nu betydligt mer utvecklade svar, de resonerade om orsaker och konsekvenser, det som var negativt med att Emil alltid råkade hamna i trubbel, men även fördelar med att han, exempelvis, fick möjlighet att tälja klart alla sina älskade trägubbar. Eleverna själva kunde se hur deras resonemang både utvecklades och fördjupades, tack vare att de nu fick använda sig av analysmodellen som stöd.

Sist ut i raden av fantastiska pedagoger var en pedagog som arbetar tillsammans med en elev. Han valde att skapa ”Den stora frågan”, för att skapa intresse, motivation och nyfikenhet hos sin elev. De arbetar med kristendomen och den stora frågan löd ”Hur hade kristendomen sett ut om inte Pontius Pilatus hade funnits?” Eleven fick direkt många frågor som dök upp. Vem var Pontius Pilatus? Vad hade han för roll i kristendomen? Tillsammans m pedagogen tog eleven reda på svaren på alla de frågor som dök upp. Eleven kom sen självmant upp med en mängd olika förslag på hur man hade kunnat förändra historien! Det visade sig att eleven i fråga hade fortsatt att diskutera Pontius Pilatus hemma med sina föräldrar 🙂

Stöd och struktur, möjlighet att fördjupa, utmana och motivera. Skapa nyfikenhet och lust att lära. Ett flerstämmigt klassrum, med elevaktivitet i fokus och språkutvecklande arbetssätt. Ja, stödstrukturer kan användas till mycket!

Jag är så glad och tacksam över att jag får möjlighet att vara en del av det kollegiala lärandet!

För jag tror, och håller envist fast vid, att som verksamhetsutvecklare måste jag arbeta med verksamhetsinveckling – utveckling som kommer inifrån.

Det är tillsammans vi når allra längst!

ce0c52cb50119bb27f0c232750bdee89

 

Helt enligt planen

Häromdagen såg jag en tråd på Twitter där många av de begrepp vi använder oss av inom skolans värld diskuterades. Tråden lyfte fram begreppen och uttrycken som en rad floskler, begrepp som används men som inte fyller någon egentlig mening, eller för den skull, gör skillnad i undervisningen och för eleven.

Jag tror att det är vanskligt att raljera över dessa uttryck istället för att lägga kraft på att ge begreppen och uttrycken innebörd och mening. Att lägga fokus på att skapa ett gemensamt språk för lärare och elever, där vi menar samma sak när vi använder begreppen, där orden blir allt annat än tomma floskler, är en oerhört viktig del i strävan efter likvärdig skola – för alla!

bild1

Tack Max Entin, som alltid lyckas fånga känslan i sina bilder!

Ett av dessa begrepp jag ofta använder mig av, är begreppet ”Synligt lärande”. Ett begrepp som är allt vanligare inom skolans värld, men kanske mindre vanligt att man som kollegor sinsemellan diskuterar innebörden av. Synligt lärande är en utan huvudprocesserna inom Halmstad kommun, något som aktivt ska genomsyra alla pedagogiska verksamheter inom kommunen. Men vad innebär ett ”synligt lärande” i praktiken?

Motsatsen till ett synligt lärande, tordes vara ett ”osynligt lärande”. Ett lärande där agendan är dold för eleven och kanske även för pedagogen själv, ett lärande som saknar tydliga mål och kunskapskrav, ett lärande där eleven inte vet var hen befinner sig i förhållande till utstakade mål och ett lärande där eleven inte heller kan sätta ord på sitt eget lärande.

Ett synligt lärande är inte en punkt jag som pedagog kan ”pricka av” på min att-göra-lista. Ett synligt lärande är något som genomsyrar undervisningens alla delar, alla ämnen och alla lektioner. Det handlar lika mycket om ett förhållningssätt som metod, lika mycket om olika verktyg som synen på lärande.

I min roll som verksamhetsutvecklare arbetar jag just nu tillsammans med en skola i Halmstad med att skapa planeringar för att synliggöra lärande. Uppdraget sträcker sig från F-klass upp till åk 5, en fantastisk möjlighet för kollegialt lärande, där pedagogerna ges möjlighet att skapa samsyn kring frågeställningen ”Hur kan vi använda planeringar för att synliggöra lärandet?”

Det viktigaste med planeringen är att den ska fungera som ett levande verktyg i undervisningen, eleven ska använda planeringen kontinuerligt under hela arbetsområdet. Oberoende vilket ämne, eller årskurs, så följer planeringarna samma mönster. Detta skapar en röd tråd inte bara inom, utan även mellan ämnen, eleven känner igen sig i planeringen och vet hur hen ska använda och dra nytta av planeringen i undervisningen.

Planeringarna utgår givetvis alltid ifrån läroplanen, men läroplanen är pedagogens verktyg, pedagogens metodbok och pedagogens uppgift är att se till att det som står i läroplanen blir konkret, tydligt och synliggjort för varje elev. När jag skapar planeringar använder jag mig därför av en ”mall” som jag arbetat fram, mycket med inspiration från Göran Svanelids tankar kring De stora frågorna, förmågor, metoder och modeller.

Mallen som jag arbetar utifrån utgår från följande delar (längre ner hittar du länkar till planeringar jag använt i undervisningen så du ser hur varje steg presenteras för eleven):

Steg 1

  • Skapa nyfikenhet genom en intresseväckande rubrik/inledning
  • Använda bilder för att synliggöra innehåll i arbetsområdet.

Steg 2

  • Synliggöra det centrala innehållet för eleven, utifrån elevens perspektiv (vad är det vi, efter avslutat arbetsområde, ska ha lärt oss)
  • Skapa de Stora Frågorna genom att utgå från det centrala innehållet i kursplanen
  • De Stora Frågorna bör helst inte vara fler än max 3 stycken

Steg 3

  • Ge exempel på metoder och verktyg som eleverna kommer att få arbeta med under arbetsområdet
  • Metoder innefattar bl.a EPA-metoden, formativ bedömning av läraren, kamratrespons samt självbedömning.
  • Verktyg vi använder oss av, t.ex blogg, Facebook och flippat klassrum

Steg 4

  • Synliggörande av kunskapskraven genom att lyfta fram de förmågor eleverna kommer träna och bedömas i.
  • Kopplar varje förmåga till det aktuella arbetsområdet – vilka delar i arbetsområdet tränar och utvecklar respektive förmåga hos eleven

Steg 5

  • Ge eleven verktyg att använda kontinuerligt under arbetsområdet, i form av exempelvis analysmodeller och sambandslänkar
  • Lyfta fram de centrala begreppen i arbetsområdet genom ett begreppsschema

Ett exempel på hur detta ser ut i praktiken hittar du här, i planeringen ”En värld i brand” som behandlar mellankrigstiden, andra världskriget och spåren som sträcker sig in i nutid (historia).

Ett annat exempel, från engelskundervisningen hittar du här, i planeringen ”Bowling for Columbine”, ett arbetsområde som jag använt mig av i åk 9.

Genom att arbeta utifrån en mall, skapar jag en struktur och en tydlighet för eleverna. Förmågorna skapar en röd tråd mellan ämnen, likaså modeller och metoder som vi arbetar med. Den formativa bedömningen, kamratbedömning och självbedömning, skapar förutsättningar för eleven att vara delaktig och ägare av sitt eget lärande – var befinner sig eleven i förhållande till målet och vad är nästa steg för att eleven ska ta sig ett steg närmare slutmålet.

Så mitt svar är nej. Vi får inte låta det stanna vid alla dessa tjusiga ord! Vi måste omsätta orden till klassrummet, till lärandet och till eleverna själva. Annars spelar det liksom ingen roll vilka fina begrepp vi använder oss av. Om vi låter det stanna vid enbart tomma ord, ja, då håller jag med. Då blir det floskler, helt utan innehåll som inte gör någon skillnad överhuvudtaget.

Men om vi istället kan skapa ett kollegialt språk, ett språk där varje begrepp har en innebörd och där varje begrepp också gör skillnad för varje elev – ja, då har vi kommit en fantastisk bit på väg, i vår strävan efter att skapa en likvärdig skola – för alla!

Helt enligt planen.

 

SO+NO=Sant

”Lotta, vi håller på och arbetar med sex och samlevnad och eleverna ska debattera om abort. Är det något som skulle kunna passa in i det som ni läser nu i SO, kanske hur olika förutsättningarna är för abort beroende på var i världen man bor och vilken tillgång till sjukvård man har?”

Ibland undrar jag om vi inte gör allting för krångligt. De flesta är helt överens om att ämnesövergripande arbetsområden spar tid, både för läraren och för eleverna, och att arbeta ämnesövergripande skapar en helhet för eleverna som speglar verkligheten på ett betydligt bättre sätt än den snuttifierade verksamhet vi bedriver i skolan och som kallas lektionstimmar.

Men, ämnesövergripande arbetsområden ger inte bara tid, det kräver tid också. Tid av lärarna till samplanering. Tid att hitta gemensamma nämnare i det centrala innehållet som gör att ämnena kan kopplas samman. Där tror jag vi tänker helt fel. Vi stirrar oss blinda på vilka ämnen i skolan som behandlar någorlunda snarlikt centralt innehåll och som gör att vi kan dra nytta av faktakunskaper i olika ämnen för att se en röd tråd, när det vi istället borde fokusera på är kunskapskraven och framförallt förmågorna som lyfts fram i kunskapskraven.

De förmågor som är stora i både SO och NO är analysförmågan och den kommunikativa förmågan. Om vi har förmågorna som utgångspunkt, blir det betydligt enklare för oss att skapa ämnesövergripande arbetsområden, och hitta gemensamma nämnare. Skolverket har gett oss facit, det enda vi behöver göra är att skapa De stora frågorna som gör det möjligt för eleverna att öva förmågorna.

NO-läraren, som ställde frågan till mig om vi skulle avsluta terminen med en gemensam uppgift, heter Nina Callenberg. Hon har jobbat på Östergårdsskolan ett år, och är en enorm tillgång för både kollegor och eleverna! En lärare som hela tiden tänker språkutvecklande, förmågor, digitaliserat och som använder många olika verktyg för att nå alla elever. Jag brukar känna mig rätt ”lost” i ett NO-klassrum, men i Ninas klassrum känner jag mig som hemma, med stödmallar, begreppsskyltar och formativ undervisning. Långt från den NO som jag minns från min egen skoltid…

Jag avslutade terminen i åk. 8 med att läsa om rika och fattiga länder, i arbetsområdet ”Människors olika förutsättningar”. När Nina ställde frågan om samarbete kände jag direkt att det var självklart att hänga på! Vi hade talat mycket om olika faktorer som skiljer rika från fattiga länder, rätten till sjukvård och mödravård är givetvis några utav dessa faktorer.

Planeringen tog kanske sammanlagt 45 minuter att sätta samman. Vi utgick från den kommunikativa förmågan, förmågan att kunna ta ställning, uttrycka en åsikt, underbygga sitt resonemang med fakta och kunna utveckla sina åsikter i flera led. Analysförmågan fanns också med i planeringen, att kunna beskriva konsekvenser som åsikten skulle kunna tänkas leda till. Planeringen vi gav eleverna såg ut som följande:

DEBATT OM ABORT

Du kommer att debattera för eller emot abort (se på baksidan vad du blev lottad till).

I basgruppen ska ni tillsammans ta fram argument som stödjer er åsikt (för eller emot abort).

  • Ni ska skriva ner de argument ni tar fram. Dessa ska sedan lämnas in.
  • Ni ska ha med både NO och SO aspekter.
  • Tänk på att underbygga era argument med fakta. Leta på internet och i böcker, men var källkritiska.
  • Tänk på utveckla era resonemang i flera led.

 Aspekter ni kan fundera kring:

  • Fattiga och rika (SO)
  • Tillgång till sjukvård (SO)
  • Jämställdhet/Kvinnors rättigheter (SO)
  • Hur abort påverkar hälsan, både kroppen och psykiskt (NO)
  • Relationer (NO)
  • Kärlek (NO)
  • Ansvar (NO)
  • Sexuellt överförbara sjukdomar (NO)
  • Graviditeten, frivillig eller inte (NO och SO)

 Några hjälpmeningar för att komma igång:

  • Tillgång till sjukvård har betydelse därför att …
  • Om du bor i ett fattigt eller rikt land spelar roll därför att …
  • Abort påverkar kroppen fysiskt genom att …, vilket kan leda till …
  • Abort påverkar kroppen psykiskt genom att …, vilket kan leda till …
  • Beslutet kring abort borde ligga hos … därför att ….
  • En fördel med abort är…
  • En nackdel med abort är…

Matrisen som skapades utifrån den kommunikativa förmågan samt analysförmågan:

bedömningmatris

Under ca 1 1/2 vecka har eleverna i 8 D och 8 F fått arbeta tillsammans i basgrupperna. De har arbetat med uppgiften på både SO och NO-lektionerna, vilket har gjort att vid några tillfällen har eleverna kunnat arbeta längre stunder, då de har NO och SO efter varann på schemat. I fredags var det dags för debatterna.

Både jag och Nina var givetvis med vid debatterna, vi hade lyckats trixa och fixa så att eleverna hade NO och SO hela fredag förmiddag. Än en gång, om man inte stirrar sig blind på hindren, utan försöker hitta lösningar, så går det mesta att genomföra relativt enkelt 🙂 Debatterna delades in i halvklasser, cirka tio personer debatterade per gång (fem på varje ”sida”). Under tiden en grupp debatterade, satt de andra eleverna och förberedde sina debatter och när eleverna genomfört sin debatt, hade de andra uppgifter att arbeta vidare med.

11391717_1674401739455285_7793897902035136246_n

Förberedelse pågår 🙂

11392789_1674402112788581_8944545173801914688_n

Koll på argumenten!

I över två timmar satt vi och lyssnade på när eleverna debatterade. En fantastisk förmiddag, där tiden sprang i väg alldeles för snabbt. Sista gruppen fick vi hejda, annars hade de nog debatterat än 😉

En förmiddag som visade vilket resultat eleverna kan åstadkomma, när de samarbetar och arbetar tillsammans. Men även en förmiddag där det synliggjordes för både mig och Nina att, trots att eleverna är duktiga på att debattera och underbygga argument, så är det desto svårare för eleverna att utveckla sina resonemang i flera led, bredda och fördjupa. Detta är givetvis något som vi kommer fortsätta att låta eleverna träna, de har ju trots allt ett helt läsår kvar i Delta-laget!

Tillsammans har jag och Nina åtta (!) av elevernas skolämnen. Visst är det ultimata att så många lärare som möjligt arbetar tillsammans när man arbetar ämnesövergripande, men om man ska börja någonstans, så är mitt tips att börja med SO och NO. Mitt andra tips är att utgå från förmågorna, från kunskapskraven, och hitta gemensamma nämnare utifrån de stora förmågorna, analysförmågan och den kommunikativa förmågan.

Redan nu har vi planer inför hösten. Nina hade fått tips av Tom, en annan av NO-lärarna på Östergårdsskolan, om en Stor Fråga som han utgår från när han arbetar med Hållbar Utveckling (behöver jag ens påpeka hur kompetenta och eminenta medarbetar jag har)..

Hur kan det komma sig att ormbunkar från dinosauriernas tid kan driva våra bilar och hota vår framtid?

En fråga som öppnar upp för oändliga följdfrågor, infallsvinklar och möjligheter! Tillsammans med den Stora Frågan som jag arbetar med utifrån ett SO-perspektiv, ”Varför har världens länder så svårt för att skapa en mer hållbar utveckling?”, kommer jag och Nina planera ett ämnesövergripande arbetsområde, där eleverna utgår från dessa två stora frågor, utifrån varje ämnes centrala innehåll men framförallt utifrån de gemensamma förmågorna i kunskapskraven.

För när eleverna märker att förmågorna går som en röd tråd, inte bara inom ämnet, utan även mellan ämnena, då får eleverna en helt annan möjlighet att utveckla sina förmågor. De blir medvetna om vilka förmågor de arbetar med, hur de ska göra för att utveckla sina förmågor och ser att oavsett ämne, så är det trots allt samma förmågor de arbetar med. Arbetet lönar sig, en förmåga som utvecklas i ett ämne, ger ringar på vattnet i ett annat. Eller som en elev i åk. 9 sa när jag berömde honom för hans utvecklade analys i senaste uppgiften han arbetat med ”Ja, men du vet Lotta, vi har arbetat massa med analysförmågan på svenskan nu, så jag har verkligen fått tillfälle att öva mig.”

Tillfälle att öva. Ljuv musik i mina öron. Ju fler tillfällen desto bättre. Ju fler röda trådar desto bättre. Och ju fler lärare som ser möjligheter, desto bättre förutsättningar för eleverna att nå högre måluppfyllelse!

Tillsammans – alltid bättre än ensam!

De fem stora

Igår hade jag ett spännande samtal med en kollega i det utvidgade kollegiet. Tänk vad teknik gör allting möjligt!  Via Hangout satt vi och samtalade om förmågor, kunskapskrav, planeringar och hur vi ser på möjligheten att applicera ”The Big five” i språkundervisningen. Under samtalet så pratade vi lite om hur vi ser på förmågorna, och hur viktigt det är att poängtera för eleverna att alla förmågor är kopplade till varandra, även om det är olika förmågor så går de i mycket stor utsträckning in i varandra. Detta är viktigt att förstå, just därför att i klassrummet så handlar det inte om att isolera och särskilja förmågorna från varandra, utan att istället kunna synliggöra för eleverna vilka förmågor vi övar och visa hur de hör ihop.

De fem stora förmågorna illustreras oftast i form av de fem stora vilt som lever på Afrikas savanner, leopard, lejon, elefant, noshörning och afrikansk buffel. I Facebookgruppen ”the Big five” ser man med jämna mellanrum frågan ”Vilket djur hör till vilken förmåga”? Men det är viktigt att förstå att det är inte djuren som är det väsentliga, utan förmågorna. Visst kan det vara bra om man på skolan har samma symbol för de olika förmågorna för att göra det tydligare för eleverna, men det är viktigt att inte fokusera på djurens betydelse, utan förmågornas betydelse kopplat till kunskapskraven.

I våras slängde jag ut en tanke i SO-gruppen på Östergårdsskolan. Jag väckte idén att kanske är inte djuren det bästa sättet att illustrera förmågorna – kanske finns det tydligare sätt för att visa hur alla förmågor faktiskt är kopplade till varandra. Vi började spåna, som vi alltid gör, någon tog en whiteboardpenna och började rita och helt plötsligt hade våra tankar formulerats med hjälp av de fem OS-ringarna.

os-ringar_31750a

 

De fem OS-ringarna är ett välkänt märke för de flesta elever. Kanske mer välkänt än tanken på de 5 stora djuren och dess betydelse i jakt-sammanhang. Jag ska förklara lite hur våra tankar gick, sen är det upp till dig att spåna vidare eller förkasta idén, det bestämmer du själv!

Egentligen har det kanske mindre betydelse vilken ring som representerar vilken förmåga, men ponera att de tre översta ringarna symboliserar analysförmågan, kommunikativa förmågan och metakognitiva förmågan. De två nedersta ringarna är således begreppsförmågan och informationshanteringsförmågan.  

Detta skulle då kunna symbolisera vikten av att förmågorna är ihopkopplade. Analysförmågan (den blå ringen)  är tätt sammanflätad med den Kommunikativa förmågan (svart ring) genom att de båda flätas samman med Begreppsförmågan (gul ring). Tänk dig aktiviteten i klassrummet. För att kunna analysera och reflektera kring information så behöver eleven känna till centrala begrepp. Dessa begrepp återfinns i det centrala innehållet i varje kurs och är viktiga för att eleven ska kunna skapa förståelse kring den information han/hon tar del av. En elev som inte förstår orden, dess innehåll och sammanhang, kan omöjligt sedan dra egna slutsatser och reflektioner. Därav är det också av största vikt att alla ämnen arbetar språkutvecklande! Varje ämne har sina egna viktiga ämnesord, utan kunskap om dessa begrepp kan inte eleven skapa sig förståelse för innehållet

När eleven är välbekant med begreppen, vet i vilka sammanhang de kan förekomma, känner till dess betydelse och själva kan använda dessa begrepp, först då kan eleven formulera egna tankar och reflektioner. Detta är det som symboliseras i analysförmågan. Eleven kan se orsaker och konsekvenser, jämföra likheter och skillnader och dra egna slutsatser. Allt detta är viktiga delar i elevens kunskapande, men av lika stor vikt är det att eleven är så trygg i sin kunskap att han/hon sedan kan förmedla denna kunskap till sina klasskamrater. Denna förmåga att förmedla sin kunskap återfinns i den kommunikativa förmågan. 

Utan begreppen kommer förståelse saknas. Utan förståelse kommer analys och reflektion saknas. Om inte eleven kan analysera och reflektera och skapa egen förståelse kring fakta så kommer eleven inte ”äga” sin egen kunskap och kommer därmed inte heller kunna förmedla den till sina klasskamrater. Inte sant? Kunskap som nöts in kan återupprepas, exakt så som man lärt in det, men ställer kamraten en följdfråga och ber eleven att utveckla sina tankar kommer det visa sig att kunskapen inte är hans egna, utan någon annans….

Informationshanteringsförmågan/ procedurförmåga (grön ring) är lika mycket ihopkopplad med de övriga ringarna som någon annan. Viktigt, framförallt i mina SO-ämnen, att denna förmåga inte blir avhängd övriga, utan att man hela tiden väver in källkritik i undervisningen. Jag har valt att sätta upp de källkritiska begreppen på tavlan, fullt synliga för eleverna, och dessa återkommer vi ständigt till, oavsett ämne och arbetsområde. Dessa begrepp behövs när eleverna ska delge sina tankar kring informationens trovärdighet, när de övar på den kommunikativa förmågan och ska förmedla hur de själva tänker kring en källa. Än en gång, utan begreppen, utan språket, faller eleven platt. Det är inte genom att förenkla språket som vi hjälper våra elever, det är genom att använda korrekta begrepp och sedan se till att alla elever förstår begreppens betydelse som vi skapar goda förutsättningar för eleverna att lyckas!

Metakognitiva förmågan (röd ring)  skulle egentligen behöva symboliseras i form av ett paraply som hela tiden återkommer i elevens lärande. Att eleven är medveten och kan reflektera kring sitt egna lärande är i allra högsta grad sammanlänkat till de övriga förmågorna. I den formativa undervisningen är den metakognitiva förmågan en förmåga som måste synliggöras för eleven och eleven måste ges möjlighet att tränas i, för att elevens ska kunna vara delaktig i sitt eget lärande. Det är viktigt att eleven äger begreppen i  kunskapskraven och att eleven vet vilka mål han/hon har, vilka delmål och hur eleven ska nå dit. Målet är ju att eleven själv ska kunna formulera sina egna mål och delmål och även äga kunskap kring hur han/hon ska ta sig dit.

Så, vad tycker ni? Är tanken på De Fem Stora redan så djupt rotad att det omöjligt går att byta ut? Eller är det fullt möjligt att vi i det utvidgade kollegiet kan utveckla dessa tankar och komma på fler sätt att illustrera förmågorna och dess betydelse för eleverna? Jag har inte tänkt klart min tanke än och tar gärna emot era idéer och funderingar!

Tack på förhand 🙂

 

De stora frågorna

Fick en så härlig kommentar på min blogg igår, så här skrev ”Lisa”:

”Hej! Jag har ganska nyligen hittat din blogg och jag vill säga till dig att du står helt klart i en klass för sig! Jag läser med vördnad och beundran hur du planerar och genomför. Du verkar så välorganiserad och absolut inget lämnas åt att bli som det blir. På min skola går vi in för ett Big5 tänk till hösten och jag hittar mycket inspiration från dig, tack! Önskar att skapa de ”stora frågorna” snickrade utifrån det centrala innehållet skulle kunna vara något du ville dela med dig av i ett inlägg. Hur tänker du? Hur gör du?”

Framförallt blir jag så glad när jag får frågor av er som läser bloggen. Jag försöker skriva om allt det som jag möter i mitt klassrum, men ibland blir man hemmablind och saker som jag har jobbat med ett tag blir självklara och jag missar att förklara vad jag menar. Därför ska jag här förklara tänket kring ”De stora frågorna”.

”De stora frågorna” är ett begrepp som jag plockat från Göran Svanelid och  Big5. För mig handlar förmågetänket mycket om att man ska synliggöra kunskapskraven och det centrala innehållet för eleverna – de förmågor som eleven tränar på lektionerna, baserat på det centrala innehållet, är också de förmågor som eleven bedöms på utifrån kunskapskraven.

Förmågorna som lyfts fram i kunskapskraven är de förmågor som ingår i Big5. Samtliga förmågor bedöms inte vid alla tillfällen och/eller arbetsområden, men alla förmågor är sådana som eleven ständigt utvecklar och arbetar med. För att eleven ska kunna utvecklas är det viktigt att eleven är medveten om vad det är han/hon arbetar med, vilken förmåga. Då blir det också enklare för både eleven och läraren att se vad han/hon behöver utveckla, vilken förmåga.

På samma sätt som förmågorna synliggör kunskapskraven så hjälper de stora frågorna till med att synliggöra det centrala innehållet för eleven. Är det viktigt för eleven att veta vad det är han/hon ska kunna? Vilken fakta eleven ska underbygga sina resonemang med, vilken fakta man ska analysera likheter och skillnader mellan och kunna se samband? Givetvis! 

Många talar om att det finns en motsättning mellan ”förmågetänk” och centralt innehåll/fakta, men jag tänker tvärtom! Förmågorna vi övar i de olika ämnena i SO är desamma, men utifrån olika centralt innehåll. Dock så ser vi, bl.a i samband med årets nationella prov, vinsterna med att det är förmågorna som är i fokus. Genom att vi ger eleverna verktyg (modeller, strukturer) för att utveckla sina förmågor, så får eleverna enklare för att använda dessa förmågor, oavsett centralt innehåll!

När jag sätter mig och gör en planering inför ett nytt arbetsområde så går jag igenom det centrala innehållet. Oftast så är det rätt många ”punkter” ur det centrala innehållet som kommer att bearbetas i arbetsområdet. Men hur synliggör man allt detta innehåll för eleven? Jo, genom att du skriver ner 1-3 stora frågor som sammanfattar det centrala innehållet för eleverna, så synliggör du  för eleven vad det är eleven ska få kunskap om. Låt mig ge ett exempel.

Vi i SO gruppen på Östergårdsskolan har tillsammans arbetat fram en grovplanering inför terminsstart, med arbetsområdet ”Valet är ditt”. Denna gång valde vi att synliggöra det centrala innehållet i form av en tankekarta för eleverna, och sedan sammanfatta detta i tre Stora Frågor (klicka för större bild)

valet

De stora frågorna är en fantastisk utgångspunkt för att skapa förförståelse – vad vet eleverna om dessa begrepp redan innan? Min tanke är att första lektionen kommer mina elever få skriva en riktad skrivning, utifrån första stora frågan  – Vad är skillnaden mellan demokrati och diktatur?  Genom att använda mig av EPA- metoden, så ger jag alla elever möjlighet att dela med sig av sina tankar, först genom att reflektera enskilt, sedan tillsammans med sin basgrupp för att slutligen låta varje basgrupp sammanfatta sina tankar kring demokrati och diktatur i helklass. Utifrån dessa tankar kan vi bygga en gemensam tankekarta på tavlan –  för att inventera och synliggöra vilken förkunskap eleverna har kring dessa begrepp.

Givetvis kan de Stora Frågorna även senare under arbetsområdet användas som bedömningsuppgift –  demokrati/diktatur, vilka likheter och skillnader finns mellan dessa styrelseskick? Denna bedömningsuppgift kan direkt appliceras på ett utav kunskapskraven i samhällskunskap:

valet1

 

En linje – mellan det centrala innehållet, de stora frågorna, lektionsinnehåll (när vi tränar), bedömningsuppgift och kunskapskrav. De stora frågorna för att lyfta fram och synliggöra det centrala innehållet och förmågorna för att lyfta fram och synliggöra kunskapskraven!

Använd de stora frågorna för att skapa förförståelse, synliggöra, förtydliga, förklara, sammanfatta, för att skapa bedömningsuppgifter, för att se vad vi ska lära oss under arbetsområdet och för att utvärdera – lärde vi oss det som var tanken att vi skulle lära oss? Egentligen är det bara din fantasi som sätter stopp för hur du använder De Stora Frågorna!

Lycka till 🙂

Förmågor i fokus

Ja, jag vet, slutet av terminen, betygen är satta och nu återstår bara att fira in sommarlovet. Men, jag vill ändå passa på att dela med mig av lektionen jag hade i onsdags med mina åttor. Kanske kan det ge er inspiration inför höstens planeringar och lektionsupplägg.

Vi arbetar med människors olika förutsättningar (I & U-land) i ämnet geografi. Men denna lektion skulle lika gärna kunna användas enbart för att träna eleverna i analysförmågan och den kommunikativa förmågan och istället för att koppla det till ett ämne, koppla det till läroplanens första kapitel, värdegrunden i skolan. Där står bl.a  att skolan skall lyfta fram ”alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta”. Det står även att skolans mål är att varje elev ”kan göra & uttrycka medvetna etiska ställningstaganden grundade på kunskaper om mänskliga rättigheter & grundläggande demokratiska värderingar samt personliga erfarenhet.”

Jag använde mig av bildspelet ”21 images of where children sleep around the world”. I detta bildspel får man se 21 olika ”sovrum” från flera olika platser i världen. Bilder är ett fantastiskt verktyg när man vill arbeta med de olika förmågorna, reflektera, jämföra, se likheter och skillnader, diskutera och analysera. Före vi tittade på bilderna synliggjorde vi just dessa förmågor som vi skulle fokusera på, för att eleverna ska vara medvetna om vad det är vi övar. Jag har Big5 bilderna uppsatta på väggen och går ofta tillbaka till dessa och pekar ut vilken förmåga vi övar på lektionen. Detta för att undvika att verktygen vi har på väggarna inte enbart blir ”dekoration” utan används hela tiden i undervisningen.

Jag visade bilderna på helskärm i klassrummet och vi hade fria diskussioner. Man kunde givetvis även gjort så att man valde ut några bilder och eleverna själva först fick skriva ner sina tankar, för att sen dela med sig av sina tankar i mindre grupper och sen först därefter lyfta upp i helklass (EPA-metoden). Anledningen till varför vi inte gjorde detta var helt enkelt för att det var sista lektionen för terminen och alla deras böcker och mappar var städade ur skåpen 🙂

Men jag ser en stor skillnad hur just EPA-metoden som vi ofta använder oss av, bidrar till att fler elever vågar diskutera fritt, utan att de först skrivit ner sina tankar. Tack vare fokus på förmågor i klassrummet, är eleverna nu betydligt bättre tränade i att kunna motivera sina åsikter, utveckla och fördjupa sina tankar.

Bilderna är oerhört starka och tar fram många åsikter och tankar hos eleverna. Några tankar som eleverna lyfte under lektionen, med utgångspunkt i bilderna var:

– Romernas situation i Europa. Med utgångspunkt i bilden av pojken som bor på en madrass i Italien så utvecklades diskussionen till att handla om tiggare som eleverna möter utanför ICA, vilka de är som tigger, varför de tvingas tigga, vilka förutsättningar har pojken på bilden att ”lyckas” i livet? Hur viktig är skolan för att lyckas? Diskussionen blev en viktig värdegrund- diskussion, om alla människors lika värde.

– Rätten att bära vapen i USA – bra eller dåligt? Med utgångspunkt i bilden på killen från USA som står med vapen och kamouflagekläder så började eleverna diskutera konsekvenser vi ser av USA:s vapenlagar. Vilka är orsakerna bakom denna ”rätt” att bära vapen? Är det en föråldrad rätt som borde tas bort? En av mina elever är uppväxt i USA och kunde dela med sig av egna erfarenheter. Vi pratade om skolskjutningar och om det kan hända i Sverige? Varför/varför inte?

– Eleverna hade många tankar kring bilden på en tjej i ballerinakläder från Kina. De diskuterade enbarns-politiken, har man större press på sig att lyckas om man är ensambarn? De diskuterade vad deras föräldrar ställer för krav på dem. Vissa kunde se likheter med flickan i Kina, medan andra inte alls kände att de hade så stora krav. Är det bra eller dåligt att ha krav hemifrån? Diskussionerna var många och ibland högljudda 🙂

– Bilden som väckte starkast reaktioner var bilden på killen från Brasilien som sover på en soffa. Många av killarna i klassen går fotbollsinriktning och har full fokus på stundande fotbolls-VM, Detta väckte många kloka tankar och reflektioner kring om VM ”festen” verkligen är till för alla? Vilken bild vill Brasilien visa upp för omvärlden och vilken bild är den verkliga? En av eleverna säger då ”Lotta, jag tror jag har sett en sån bild som handlar om det på facebook”!

Två timmar sernare, när jag står bland äpplen och bananer på MAXI, plingar det till i telefonen. Eleven hade då letat upp bilden på facebook och lagt upp den på SO-alfas facebooksida. Lektioner som liksom aldrig tar slut. Engagemang som sträcker sig utanför lektionssalens fyra väggar. Elever som får ytterligare en arena att dela med sig av sina tankar och reflektioner.

För mig är detta ett fantastiskt bevis på att de verktyg vi använder oss av i mitt flippade klassrum ger resultat. Eleverna utvecklar sina förmågor både i och utanför lektionssalen. De engageras, diskuterar, för fram sina åsikter. De  utvecklar sina resonemang, sina reflektioner och analyser.

Min stora förhoppning och mål är att jag hjälper mina elever att bli reflekterande, granskande och engagerade samhällsmedborgare. Big5 och flippat klassrum är två fantastiska verktyg på vägen!

gjenis

Reflektion, delaktighet och engagemang, enkelt men så betydelsefullt!

Det är inte Poängen som är Poängen!

I veckan startade mina elever upp sitt arbete med Millenniemålen. Men för att skapa en diskussion och en förförståelse kring detta begrepp och vad det innebär, så inledde vi veckan med att arbeta med sambandskort. Sambandskorten skapades utifrån en övning i Libers lärarhandledning i serien SO:s, och innehåller 9 olika förslag på utvecklingsområden att prioritera. Jag valde att kopiera ut dessa kort och laminera in, för att varje basgrupp skulle ha tillgång till var sin bunt med kort att arbeta utifrån. Ett utav korten benämns som ”Wild Card”, här bestämmer eleverna själva vad de vill sätta in. Givetvis går det bra att lägga till fler ”Wild Card”.

unnamed

De olika utvecklingsområdena eleverna fick var, förutom Wild Card, bygga fler brunnar, bygga bättre vägar, bättre sjukvård, bekämpa HIV/AIDS, industrialisering, effektivare jordbruk, bekämpa befolkningsökningen samt bygga fler skolor.

Därefter började arbetet i basgrupperna. Eleverna hade i uppgift att rangordna korten, det utvecklingsområde som de ansåg vara ”viktigast” skulle ligga överst och det område som var ”minst viktigt” skulle ligga längst ner. Givetvis skulle varje grupp kunna motivera varför de valt att placera korten som de gjorde, vilka orsaker låg bakom deras val och vilka konsekvenser skulle deras val kunna få – både kortsiktiga/långsiktiga och positiva/negativa. De fick tänka på varje kort ur olika perspektiv (miljö, ekonomi, politik, sociala) och vad som skulle kunna hända om de hade makten att prioritera världens utveckling. Till sin hjälp hade de den utvecklade sambandsmodell som SO-gruppen på Östergårdsskolan tagit fram.

Bild1

Diskussionerna gick givetvis heta. Varje elev i basgrupperna hade sin egen uppfattning om i vilken ordning han/hon ville placera korten, och vad de ville använda sitt ”Wild Card” till. I övningen var det främst analysförmågan och den kommunikativa förmågan som lyftes fram. Eleverna använde sin analysförmåga för att se orsaker och konsekvenser av sina val och de använda den kommunikativa förmåga för att underbygga sina resonemang med fakta, ge sina åsikter, lyssna in sina kamrater och ta del av deras tankar och idéer. Givetvis så tränade eleverna även begreppsförmågan när de diskuterade begrepp som industri, industrialisering, infrastruktur och demokrati. Som jag skrivit i tidigare inlägg så är det tydligt, ju mer man arbetar med ”förmågetänk” att förmågorna går in i varandra. För att underbygga resonemang krävs både att man inhämtat och värderat fakta, att man förstår och kan använda begrepp i sitt sammanhang och att man har förmågan att analysera, tänka ett, två eller flera steg längre.

unnamed (2)

Diskussion i basgrupp. Vilket utvecklingsområde är ”viktigast”? Går det att värdera rättigheter? Diskussionerna var många!

Efter att basgrupperna var klara med sin rangordning fick samtliga grupper (4) gå fram till tavlan och placera ut sina kort bredvid varandra. Därefter gick vi i helklass igenom de olika gruppernas ”topp 3” och ”botten 3”. Varje grupp fick motivera varför de gjort sina val och jämföra med hur de andra grupperna tänkt.

unnamed (3)

Utplacering av basgruppens kort!

Spännande blev det att se vad eleverna själva satt som ”Wild Card” och det visade sig att tre av fyra grupper, oberoende av varandra, hade satt demokrati som Wild Card och placerat det överst. Motiveringen från dessa grupper var att utan demokrati är det svårt att få ett land att fungera så att alla människor ges samma förutsättningar, oavsett utvecklingsområde. En grupp hade satt ”bekämpa befolkningsökningen” överst, medan en annan grupp hade satt det sist. Vilka spännande diskussioner det blev! Att höra elever resonera kring begrepp som resurser och råvaror och vad som skulle kunna hända om jorden överbefolkades gjorde Fröken Flipp djupt imponerad! Man ska betänka att många av mina elever inte har svenska som modersmål och ett flertal av eleverna har kommit till Sverige relativt nyligen.

En sådan här övning är ett mycket användbart verktyg för att starta diskussioner. Verktyget blir konkret, speciellt när eleverna kan ”ta” på orden, lägga dem i ordning, flytta runt på ordningen. Det hjälper alla elever att utveckla sina resonemang. När en elev väljer att fysiskt flytta ett kort och kompisarna reagerar så tvingas eleven motivera varför de flyttade på kortet. Denna övning gör det mycket lättare att få igång diskussioner än om man kopierar upp orden på ett och samma papper och ber eleverna att rangordna med siffror.

Efter diskussionen var det en elev som sa ”Lotta, ska du inte säga vad som var rätt svar”? Varpå en annan elev säger ”Men det fattar du väl att det inte finns något rätt eller fel svar, det var ju inte det som var poängen, Lotta ville ju att vi skulle diskutera varför vi satte korten i den ordningen, inte vem som hade rätt ordning”!

Mina godingar! De börjar känna sin fröken vid det här laget 🙂

Det är oerhört sällan det är Poängen som är Poängen i Mitt Flippade Klassrum!

1653456_429048673906863_946307924_n

Försöker leva som jag lär…

 

Stöd och struktur i Mitt Flippade Klassrum

Under dagens riktade skrivning utgick de flesta elever från frågeställningen ”200 år som förändrat världen – förr, nu och sen då?”. Eleverna har utgått från en flipp från Gapminder, som beskriver hur världen har utvecklats under de senaste 200 åren. På lektionen har eleverna fått utgå från denna fakta och arbetat tillsammans i sina basgrupper utifrån de frågeställningar ni finner i det länkade blogginlägget.

När eleverna kom till skrivningen idag så gick vi igenom vilka förmågor eleverna ska visa och jag bedöma, också denna information har eleverna fått i förväg på sin blogg, och ni hittar det i inlägget som är länkat ovan. Dessa förmågor kopplar jag till fakta (centralt innehåll) och visar denna koppling genom att på tavlan rita upp 3 bilder som ”stöd” samt ge eleverna begrepp som de kan använda i sitt resonemang.

För lärare som är ovana att arbeta med stödstruktur och begreppsmallar kanske detta kan tyckas vara att ge eleverna ”för mycket” hjälp. Men fundera ett varv till – vad är det vi ska bedöma eleverna i? Deras förmåga att memorera fakta, eller deras förmåga att föra underbyggda resonemang, se orsaker och konsekvenser, se samband, resonera och utveckla? Detta betyder inte att fakta på något sätt blir ”oviktig” kunskap, men fokus blir på att kunna använda den. Eleven måste ha god kunskap i vad de olika begreppen innebär, men genom att synliggöra begreppen så stöttar jag eleverna i deras tankar när de ska utveckla sitt resonemang. Eleverna visar att de förstår orden och begreppen genom att använda dem i ett sammanhang, i sitt resonemang, istället för att jag testar elevens förmåga att memorera begrepp.

absolut

Jag är ingen konstnär, men det behöver inte vara så krångligt 🙂 Eleverna får rubriken på den riktade skrivningen (den har de även fått tidigare på sin blogg) jag ger eleverna förslag på begrepp som de kan använda i sitt resonemang samt att jag ritar upp bilder som de känner igen från Gapminder och som de arbetat med på lektionen. Dessa bilder är som stöd för tanken hur de ska resonera kring utveckling över tid. Sista bilden handlar ju om framtiden – hur tror de själva att världen kommer utvecklas?

Men gör alla dina elever samma sak? Bedömer du alla elever utifrån samma bedömningsuppgift och hur anpassar du i så fall ditt formativa klassrum till varje elevs kunskapsnivå? Mycket berättigade frågor. Syftet med denna blogg är ju att jag konkret vill visa hur jag överför mina tankar till min undervisning, så tillbaka till era frågor.

Nej – alla elever utgår inte från samma bedömningsuppgift och Ja – jag anpassar stödmallar och uppgifter till elevens språk- och kunskapsnivå.

I mitt klassrum har jag några elever som är såpass nyanlända till Sverige att de har UAF-stöd. I praktiken så innebär det att 1 av 3 lektioner i veckan har jag en extra resurs i mitt klassrum som arbetar tillsammans med dessa elever, t.ex. går igenom texter, begrepp och uppgifter. Men räcker en lektion av tre? Naturligtvis inte. Jag måste anpassa undervisningen även de övriga lektionerna. Dessa elever saknar än så länge stora delar i det svenska språket. Deras språkliga begränsningar gör att de har svårt att förstå såväl detaljer som helhet. Begrepp som industri, råvaror, medellivslängd, export och import är givetvis svåra ord, men dessa elever saknar även vardagliga ord som behövs för att t.ex. kunna föra ett resonemang kring dessa begrepp.

Detta är givetvis en enorm utmaning i mitt klassrum. Hur möter jag dessa elever utifrån deras behov? Det är viktigt att möta eleverna utifrån deras egna erfarenheter. Hur ser det ut i deras hemländer? Vad vet de om hur världen ser ut? Hur är klimatet i de länder de kommer ifrån? Är det någon skillnad på hur folk lever på landsbygden respektive i städer i deras hemländer? Utgå från elevernas egna erfarenheter och låt eleverna berätta om hur världen ser ut utifrån deras perspektiv. Kan de jämföra hur det var i deras hemland med hur människor lever i Sverige? Om jag kan koppla elevernas förförståelse till det centrala innehållet vi arbetar med, har jag som pedagog skapat en bra utgångspunkt för att skapa förståelse kring ämnet.

Jag utgår från veckans uppgift så ni får ett konkret exempel. Dessa elever har sett samma flipp som de andra. I tisdags var UAF-stödet inne i klassen och tog med sig tre av eleverna till ett grupprum. Där tittade de på flippen igen, pausade, diskuterade svåra ord, sammanfattade vad flippen handlade om och de kunde ställa frågor. Dock är det svårt för dessa elever att resonera i termer kring ”Hur kommer världen se ut om 200 år, vilka orsaker ligger bakom ditt resonemang, vilken fakta bygger du ditt resonemang på och vilka konsekvenser kommer vi se?”. Dessa elever behöver ofta mer avgränsade uppgifter. Så istället tänker jag:

1. Vad är syftet med övningen?

2. Vilket kunskapskrav är det jag bedömer?

3. Vilka förmågor vill jag att eleverna ska utveckla?

Utifrån dessa tankar bygger jag en anpassad övning och bedömningsuppgift. Övningen bygger jag ofta som en stödstruktur. Göran Svanelid lyfter ofta fram stödstrukturer när han talar om Big5. Vad är då en stödstruktur? Jo, precis som namnet antyder är det en hjälp, ett stöd, för att bringa ordning och reda i elevernas tankar. Skapa struktur så att kunskapen blir synlig för eleverna. Igår lät jag dessa tre elever sitta och arbeta med en stödstruktur som utgick från rika och fattiga länder. Stödstrukturen har jag tagit från Libers material SO-serien, material som Göran Svanelid varit med och arbetat fram. Sedan har jag utvecklat den ytterligare, bl.a. genom att jag lagt till begrepp som eleverna kan använda och sätta in i de olika ”rutorna”.

unnamed

Klicka på bilden så ser du den i större format 🙂

Eleverna satt och diskuterade med varandra vad orden betydde och var de ”passade bäst”. En utav eleverna sken upp efter en stund och sa ”Lotta, det här är ju enkelt” 🙂 Ja, för det blir liksom enkelt när man utgår från elevens förmågor. När man utgår från där eleven befinner sig och utmanar eleven men samtidigt ger eleven det stöd han/hon behöver – då blir det ”enkelt”!

Vi ska ha höga förväntningar på eleverna. Men samtidigt som vi utmanar, ska vi utgå från där varje elev befinner sig. Det låter rätt så krångligt men det behöver det inte vara. Genom att använda stödstrukturer så ger man eleverna förutsättningar för att kunna utveckla sina tankar. Det är detta som jag benämner som ”ordning och reda” i mitt klassrum! Min uppgift som pedagog och regissör i det formativa klassrummet är att ge varje elev de förutsättningar som just den eleven behöver. Stödstrukturer hjälper alla elever. De bringar ordning och reda i tankarna vilket är en förutsättning för att kunna fortsätta utveckla sitt resonemang – oavsett kunskapsnivå!

Glappet uppstår inte för att vi har för höga förväntningar på eleverna, glappet uppstår när vi har för höga förväntningar och samtidigt inte ger eleverna verktyg och förutsättningar för att lyckas!

Hur det gick för eleverna vid dagens riktade skrivning? Alldeles strålande! De utgick från stödstrukturen, kunde se samband och utveckla dessa samband i flera led. De kunde se orsaker och konsekvenser, redogöra för dessa med hjälp av de begrepp som de fått arbeta med. De fick ge varandra kamratrespons i form av ”2 stars & 1 wish” och därefter gavs de möjlighet att komplettera/utveckla sina texter ytterligare.

unnamed (1)

Elev som använder sig av stödstruktur under dagens skrivning.

”Jag tror jag fixade det Lotta, det kändes så i alla fall. Nu fattade jag vad jag skulle skriva” sa en av eleverna när han gick. En elev som lämnar ett klassrum med känslan att han har lyckats, med känslan att han har fått rätt förutsättningar för att kunna prestera sitt allra bästa.

Hur kan en fredag avslutas mycket bättre än så?

Bedöm eleverna utifrån samma kunskapskrav. Utifrån samma förmågor. Men anpassa verktygen och uppgifterna utifrån varje elevs förutsättningar. Då ger vi alla elever en möjlighet att lyckas!

u_8303331364959840

Förmågor, gåshud och Eurovision!

I morse när jag åkte till skolan hörde jag på radion en intervju med Sanna Nielsen inför kvällens kval i Eurovision Song Contest. Hon sa ”Efter att jag genomfört min repetition så tittade vi igenom inspelningen och jag fick gåshud. Allt satt perfekt, precis som vi ville”!

Vilken häftig känsla inför kvällens avgörande kval. När allt sitter perfekt.

Sedan klev jag in i A 18 för att ha SO med klass 8 b. Deras uppgift var att först enskilt, sedan i basgrupp, skriva ner reflektioner och tankar utifrån flippen de haft i läxa tills idag. Dessa reflektioner och tankar kommer på fredag vara underlag för en riktad skrivning med rubriken 200 år som förändrat världen – förr, nu och sen då? Hela upplägget kan du läsa mer om på elevernas blogg.

Eleverna inledde med en enskild skriftlig reflektion. Tankar de tagit med sig efter att ha sett flippen hemma. De där tankarna som de förr hade när de lämnade lektionen efter en genomgång, är nu de tankar de startar upp lektionen med. Så enkelt, så genialt och så flippat 🙂 Skillnaden är, jämfört med mitt traditionella sätt att undervisa, att nu låter jag lektionen helt utgå från de tankar eleverna själva har med sig när de kommer till lektionen efter att ha tagit del av fakta. Vilka delar anser eleverna är viktiga att diskutera? Givetvis har jag några frågor och idéer de elever som behöver lite extra tankestöd kan utgå från.

Genom att ge alla tid till att skriva ner sina reflektioner skapar man en möjlighet för alla att vara delaktiga i basgruppsarbetet senare. Denna metod, EPA, kan ni läsa mer om här.

Dagens lektion blev en fantastiskt bikupa i de olika basgrupperna. Varför såg världen ut som den gjorde för 200 år sedan? Varför ser den ut som den gör nu? Vad har eleverna själva för tankar kring hur världen kan komma att se ut i framtiden och varför då? Orsaker och konsekvenser. Samband. Resonemang underbyggda med fakta. När man går runt och lyssnar på elevernas diskussioner så får man gåshud. På riktigt. De skapar mindmaps, sambandsmodeller som de ska ha med sig till fredagens riktade skrivning och bedömningsuppgift. De delar med sig av sina tankar och skapar nya tankar i gruppen utifrån sina diskussioner.

Efter en timmes arbete på lektionen så funderade jag lite kring om de kände sig redo för den riktade skrivningen på fredag. Morgondagens lektion försvinner p.g.a orientering och ja, ni vet, terminen lider mot sitt slut.

-Klart vi är klara fröken, det här är ju hur enkelt som helst!

Gåshud igen. Ingen av eleverna sa ”Kan vi inte flytta fram bedömningen, vi måste plugga mer”. Jag frågade igen för att vara på den säkra sidan ”Är det säkert att ni känner att ni har tillräckligt med underlag inför den riktade skrivningen”. Alla svarar samstämmigt JA. Det enda de börjar diskutera är huruvida de vill ha mer eller mindre än en halvtimme på sig att skriva.

”Vi kan börja med 30 minuter, men du vet ju Lotta, att vi kommer säkert vilja skriva mer. Men efter 30 minuter kan vi göra 2 stars and 1 wish på varann, sen kan man ju fortsätta att skriva efter det om man vill komplettera”.

Eleverna känner sig inte bara förberedda, eleverna själva lägger upp hur fredagens bedömningstillfälle kommer att se ut. Gåshud. 

Sanna Nielsen har under de senaste månaderna tränat så att allt ska sitta perfekt ikväll. Ljus. Ljud. Rörelser. Sång. Kör. Kläder. När jag frågade mina elever om de kände sig redo så utgick jag ifrån att de fått en lektion på sig att förbereda sig. När mina elever svarade JA, så gjorde de det utifrån det faktum att de övat på dessa förmågor i snart två år. Analysförmågan. Kommunikativa förmågan. Kunna se orsaker och konsekvenser. Se samband, resonera. Visst, det centrala innehållet är inte det samma i varje kurs, men upplägget. Tänket. Hur de ska motivera, utveckla, bredda, fördjupa, underbygga resonemanget med fakta. Eleverna tänker i ett större perspektiv än fröken själv 🙂

Det är tillfällen som dessa som gör mig helt övertygad om att Mitt Flippade Klassrum är inne på helt rätt spår. De förmågor jag bedömer eleverna i, är de förmågor som jag låter eleverna öva på lektionerna! Varje lektion. Flippar är ett sätt att skapa utrymme och tid, men givetvis finns det även andra metoder. För mig är inte flippen och det som eleverna gör hemma, grunden till Mitt Flippade Klassrum. För mig handlar det om allt det eleverna gör på lektionen. Om man kallar det för ”Big5”, ”förmågetänk” ”entreprenöriellt lärande”, ”kollaborativt lärande”  eller för något annat spelar egentligen ingen roll. Det är inte vad det heter som är det viktigaste, utan vad som skapas

Det som skapas är självförtroende. Tron på sina egna förmågor. Sen om det handlar om att ta sig vidare från ett kval i Eurovision, klara en bedömningsuppgift i SO eller gå vidare i ”verkliga livet”, ja det är strunt samma! Med självförtroende kan man gå hur långt som helst!

tb5_ordmoln1_450x413