Det är inte Poängen som är Poängen!

I veckan startade mina elever upp sitt arbete med Millenniemålen. Men för att skapa en diskussion och en förförståelse kring detta begrepp och vad det innebär, så inledde vi veckan med att arbeta med sambandskort. Sambandskorten skapades utifrån en övning i Libers lärarhandledning i serien SO:s, och innehåller 9 olika förslag på utvecklingsområden att prioritera. Jag valde att kopiera ut dessa kort och laminera in, för att varje basgrupp skulle ha tillgång till var sin bunt med kort att arbeta utifrån. Ett utav korten benämns som ”Wild Card”, här bestämmer eleverna själva vad de vill sätta in. Givetvis går det bra att lägga till fler ”Wild Card”.

unnamed

De olika utvecklingsområdena eleverna fick var, förutom Wild Card, bygga fler brunnar, bygga bättre vägar, bättre sjukvård, bekämpa HIV/AIDS, industrialisering, effektivare jordbruk, bekämpa befolkningsökningen samt bygga fler skolor.

Därefter började arbetet i basgrupperna. Eleverna hade i uppgift att rangordna korten, det utvecklingsområde som de ansåg vara ”viktigast” skulle ligga överst och det område som var ”minst viktigt” skulle ligga längst ner. Givetvis skulle varje grupp kunna motivera varför de valt att placera korten som de gjorde, vilka orsaker låg bakom deras val och vilka konsekvenser skulle deras val kunna få – både kortsiktiga/långsiktiga och positiva/negativa. De fick tänka på varje kort ur olika perspektiv (miljö, ekonomi, politik, sociala) och vad som skulle kunna hända om de hade makten att prioritera världens utveckling. Till sin hjälp hade de den utvecklade sambandsmodell som SO-gruppen på Östergårdsskolan tagit fram.

Bild1

Diskussionerna gick givetvis heta. Varje elev i basgrupperna hade sin egen uppfattning om i vilken ordning han/hon ville placera korten, och vad de ville använda sitt ”Wild Card” till. I övningen var det främst analysförmågan och den kommunikativa förmågan som lyftes fram. Eleverna använde sin analysförmåga för att se orsaker och konsekvenser av sina val och de använda den kommunikativa förmåga för att underbygga sina resonemang med fakta, ge sina åsikter, lyssna in sina kamrater och ta del av deras tankar och idéer. Givetvis så tränade eleverna även begreppsförmågan när de diskuterade begrepp som industri, industrialisering, infrastruktur och demokrati. Som jag skrivit i tidigare inlägg så är det tydligt, ju mer man arbetar med ”förmågetänk” att förmågorna går in i varandra. För att underbygga resonemang krävs både att man inhämtat och värderat fakta, att man förstår och kan använda begrepp i sitt sammanhang och att man har förmågan att analysera, tänka ett, två eller flera steg längre.

unnamed (2)

Diskussion i basgrupp. Vilket utvecklingsområde är ”viktigast”? Går det att värdera rättigheter? Diskussionerna var många!

Efter att basgrupperna var klara med sin rangordning fick samtliga grupper (4) gå fram till tavlan och placera ut sina kort bredvid varandra. Därefter gick vi i helklass igenom de olika gruppernas ”topp 3” och ”botten 3”. Varje grupp fick motivera varför de gjort sina val och jämföra med hur de andra grupperna tänkt.

unnamed (3)

Utplacering av basgruppens kort!

Spännande blev det att se vad eleverna själva satt som ”Wild Card” och det visade sig att tre av fyra grupper, oberoende av varandra, hade satt demokrati som Wild Card och placerat det överst. Motiveringen från dessa grupper var att utan demokrati är det svårt att få ett land att fungera så att alla människor ges samma förutsättningar, oavsett utvecklingsområde. En grupp hade satt ”bekämpa befolkningsökningen” överst, medan en annan grupp hade satt det sist. Vilka spännande diskussioner det blev! Att höra elever resonera kring begrepp som resurser och råvaror och vad som skulle kunna hända om jorden överbefolkades gjorde Fröken Flipp djupt imponerad! Man ska betänka att många av mina elever inte har svenska som modersmål och ett flertal av eleverna har kommit till Sverige relativt nyligen.

En sådan här övning är ett mycket användbart verktyg för att starta diskussioner. Verktyget blir konkret, speciellt när eleverna kan ”ta” på orden, lägga dem i ordning, flytta runt på ordningen. Det hjälper alla elever att utveckla sina resonemang. När en elev väljer att fysiskt flytta ett kort och kompisarna reagerar så tvingas eleven motivera varför de flyttade på kortet. Denna övning gör det mycket lättare att få igång diskussioner än om man kopierar upp orden på ett och samma papper och ber eleverna att rangordna med siffror.

Efter diskussionen var det en elev som sa ”Lotta, ska du inte säga vad som var rätt svar”? Varpå en annan elev säger ”Men det fattar du väl att det inte finns något rätt eller fel svar, det var ju inte det som var poängen, Lotta ville ju att vi skulle diskutera varför vi satte korten i den ordningen, inte vem som hade rätt ordning”!

Mina godingar! De börjar känna sin fröken vid det här laget 🙂

Det är oerhört sällan det är Poängen som är Poängen i Mitt Flippade Klassrum!

1653456_429048673906863_946307924_n

Försöker leva som jag lär…

 

Annonser

Stöd och struktur i Mitt Flippade Klassrum

Under dagens riktade skrivning utgick de flesta elever från frågeställningen ”200 år som förändrat världen – förr, nu och sen då?”. Eleverna har utgått från en flipp från Gapminder, som beskriver hur världen har utvecklats under de senaste 200 åren. På lektionen har eleverna fått utgå från denna fakta och arbetat tillsammans i sina basgrupper utifrån de frågeställningar ni finner i det länkade blogginlägget.

När eleverna kom till skrivningen idag så gick vi igenom vilka förmågor eleverna ska visa och jag bedöma, också denna information har eleverna fått i förväg på sin blogg, och ni hittar det i inlägget som är länkat ovan. Dessa förmågor kopplar jag till fakta (centralt innehåll) och visar denna koppling genom att på tavlan rita upp 3 bilder som ”stöd” samt ge eleverna begrepp som de kan använda i sitt resonemang.

För lärare som är ovana att arbeta med stödstruktur och begreppsmallar kanske detta kan tyckas vara att ge eleverna ”för mycket” hjälp. Men fundera ett varv till – vad är det vi ska bedöma eleverna i? Deras förmåga att memorera fakta, eller deras förmåga att föra underbyggda resonemang, se orsaker och konsekvenser, se samband, resonera och utveckla? Detta betyder inte att fakta på något sätt blir ”oviktig” kunskap, men fokus blir på att kunna använda den. Eleven måste ha god kunskap i vad de olika begreppen innebär, men genom att synliggöra begreppen så stöttar jag eleverna i deras tankar när de ska utveckla sitt resonemang. Eleverna visar att de förstår orden och begreppen genom att använda dem i ett sammanhang, i sitt resonemang, istället för att jag testar elevens förmåga att memorera begrepp.

absolut

Jag är ingen konstnär, men det behöver inte vara så krångligt 🙂 Eleverna får rubriken på den riktade skrivningen (den har de även fått tidigare på sin blogg) jag ger eleverna förslag på begrepp som de kan använda i sitt resonemang samt att jag ritar upp bilder som de känner igen från Gapminder och som de arbetat med på lektionen. Dessa bilder är som stöd för tanken hur de ska resonera kring utveckling över tid. Sista bilden handlar ju om framtiden – hur tror de själva att världen kommer utvecklas?

Men gör alla dina elever samma sak? Bedömer du alla elever utifrån samma bedömningsuppgift och hur anpassar du i så fall ditt formativa klassrum till varje elevs kunskapsnivå? Mycket berättigade frågor. Syftet med denna blogg är ju att jag konkret vill visa hur jag överför mina tankar till min undervisning, så tillbaka till era frågor.

Nej – alla elever utgår inte från samma bedömningsuppgift och Ja – jag anpassar stödmallar och uppgifter till elevens språk- och kunskapsnivå.

I mitt klassrum har jag några elever som är såpass nyanlända till Sverige att de har UAF-stöd. I praktiken så innebär det att 1 av 3 lektioner i veckan har jag en extra resurs i mitt klassrum som arbetar tillsammans med dessa elever, t.ex. går igenom texter, begrepp och uppgifter. Men räcker en lektion av tre? Naturligtvis inte. Jag måste anpassa undervisningen även de övriga lektionerna. Dessa elever saknar än så länge stora delar i det svenska språket. Deras språkliga begränsningar gör att de har svårt att förstå såväl detaljer som helhet. Begrepp som industri, råvaror, medellivslängd, export och import är givetvis svåra ord, men dessa elever saknar även vardagliga ord som behövs för att t.ex. kunna föra ett resonemang kring dessa begrepp.

Detta är givetvis en enorm utmaning i mitt klassrum. Hur möter jag dessa elever utifrån deras behov? Det är viktigt att möta eleverna utifrån deras egna erfarenheter. Hur ser det ut i deras hemländer? Vad vet de om hur världen ser ut? Hur är klimatet i de länder de kommer ifrån? Är det någon skillnad på hur folk lever på landsbygden respektive i städer i deras hemländer? Utgå från elevernas egna erfarenheter och låt eleverna berätta om hur världen ser ut utifrån deras perspektiv. Kan de jämföra hur det var i deras hemland med hur människor lever i Sverige? Om jag kan koppla elevernas förförståelse till det centrala innehållet vi arbetar med, har jag som pedagog skapat en bra utgångspunkt för att skapa förståelse kring ämnet.

Jag utgår från veckans uppgift så ni får ett konkret exempel. Dessa elever har sett samma flipp som de andra. I tisdags var UAF-stödet inne i klassen och tog med sig tre av eleverna till ett grupprum. Där tittade de på flippen igen, pausade, diskuterade svåra ord, sammanfattade vad flippen handlade om och de kunde ställa frågor. Dock är det svårt för dessa elever att resonera i termer kring ”Hur kommer världen se ut om 200 år, vilka orsaker ligger bakom ditt resonemang, vilken fakta bygger du ditt resonemang på och vilka konsekvenser kommer vi se?”. Dessa elever behöver ofta mer avgränsade uppgifter. Så istället tänker jag:

1. Vad är syftet med övningen?

2. Vilket kunskapskrav är det jag bedömer?

3. Vilka förmågor vill jag att eleverna ska utveckla?

Utifrån dessa tankar bygger jag en anpassad övning och bedömningsuppgift. Övningen bygger jag ofta som en stödstruktur. Göran Svanelid lyfter ofta fram stödstrukturer när han talar om Big5. Vad är då en stödstruktur? Jo, precis som namnet antyder är det en hjälp, ett stöd, för att bringa ordning och reda i elevernas tankar. Skapa struktur så att kunskapen blir synlig för eleverna. Igår lät jag dessa tre elever sitta och arbeta med en stödstruktur som utgick från rika och fattiga länder. Stödstrukturen har jag tagit från Libers material SO-serien, material som Göran Svanelid varit med och arbetat fram. Sedan har jag utvecklat den ytterligare, bl.a. genom att jag lagt till begrepp som eleverna kan använda och sätta in i de olika ”rutorna”.

unnamed

Klicka på bilden så ser du den i större format 🙂

Eleverna satt och diskuterade med varandra vad orden betydde och var de ”passade bäst”. En utav eleverna sken upp efter en stund och sa ”Lotta, det här är ju enkelt” 🙂 Ja, för det blir liksom enkelt när man utgår från elevens förmågor. När man utgår från där eleven befinner sig och utmanar eleven men samtidigt ger eleven det stöd han/hon behöver – då blir det ”enkelt”!

Vi ska ha höga förväntningar på eleverna. Men samtidigt som vi utmanar, ska vi utgå från där varje elev befinner sig. Det låter rätt så krångligt men det behöver det inte vara. Genom att använda stödstrukturer så ger man eleverna förutsättningar för att kunna utveckla sina tankar. Det är detta som jag benämner som ”ordning och reda” i mitt klassrum! Min uppgift som pedagog och regissör i det formativa klassrummet är att ge varje elev de förutsättningar som just den eleven behöver. Stödstrukturer hjälper alla elever. De bringar ordning och reda i tankarna vilket är en förutsättning för att kunna fortsätta utveckla sitt resonemang – oavsett kunskapsnivå!

Glappet uppstår inte för att vi har för höga förväntningar på eleverna, glappet uppstår när vi har för höga förväntningar och samtidigt inte ger eleverna verktyg och förutsättningar för att lyckas!

Hur det gick för eleverna vid dagens riktade skrivning? Alldeles strålande! De utgick från stödstrukturen, kunde se samband och utveckla dessa samband i flera led. De kunde se orsaker och konsekvenser, redogöra för dessa med hjälp av de begrepp som de fått arbeta med. De fick ge varandra kamratrespons i form av ”2 stars & 1 wish” och därefter gavs de möjlighet att komplettera/utveckla sina texter ytterligare.

unnamed (1)

Elev som använder sig av stödstruktur under dagens skrivning.

”Jag tror jag fixade det Lotta, det kändes så i alla fall. Nu fattade jag vad jag skulle skriva” sa en av eleverna när han gick. En elev som lämnar ett klassrum med känslan att han har lyckats, med känslan att han har fått rätt förutsättningar för att kunna prestera sitt allra bästa.

Hur kan en fredag avslutas mycket bättre än så?

Bedöm eleverna utifrån samma kunskapskrav. Utifrån samma förmågor. Men anpassa verktygen och uppgifterna utifrån varje elevs förutsättningar. Då ger vi alla elever en möjlighet att lyckas!

u_8303331364959840

Förmågor, gåshud och Eurovision!

I morse när jag åkte till skolan hörde jag på radion en intervju med Sanna Nielsen inför kvällens kval i Eurovision Song Contest. Hon sa ”Efter att jag genomfört min repetition så tittade vi igenom inspelningen och jag fick gåshud. Allt satt perfekt, precis som vi ville”!

Vilken häftig känsla inför kvällens avgörande kval. När allt sitter perfekt.

Sedan klev jag in i A 18 för att ha SO med klass 8 b. Deras uppgift var att först enskilt, sedan i basgrupp, skriva ner reflektioner och tankar utifrån flippen de haft i läxa tills idag. Dessa reflektioner och tankar kommer på fredag vara underlag för en riktad skrivning med rubriken 200 år som förändrat världen – förr, nu och sen då? Hela upplägget kan du läsa mer om på elevernas blogg.

Eleverna inledde med en enskild skriftlig reflektion. Tankar de tagit med sig efter att ha sett flippen hemma. De där tankarna som de förr hade när de lämnade lektionen efter en genomgång, är nu de tankar de startar upp lektionen med. Så enkelt, så genialt och så flippat 🙂 Skillnaden är, jämfört med mitt traditionella sätt att undervisa, att nu låter jag lektionen helt utgå från de tankar eleverna själva har med sig när de kommer till lektionen efter att ha tagit del av fakta. Vilka delar anser eleverna är viktiga att diskutera? Givetvis har jag några frågor och idéer de elever som behöver lite extra tankestöd kan utgå från.

Genom att ge alla tid till att skriva ner sina reflektioner skapar man en möjlighet för alla att vara delaktiga i basgruppsarbetet senare. Denna metod, EPA, kan ni läsa mer om här.

Dagens lektion blev en fantastiskt bikupa i de olika basgrupperna. Varför såg världen ut som den gjorde för 200 år sedan? Varför ser den ut som den gör nu? Vad har eleverna själva för tankar kring hur världen kan komma att se ut i framtiden och varför då? Orsaker och konsekvenser. Samband. Resonemang underbyggda med fakta. När man går runt och lyssnar på elevernas diskussioner så får man gåshud. På riktigt. De skapar mindmaps, sambandsmodeller som de ska ha med sig till fredagens riktade skrivning och bedömningsuppgift. De delar med sig av sina tankar och skapar nya tankar i gruppen utifrån sina diskussioner.

Efter en timmes arbete på lektionen så funderade jag lite kring om de kände sig redo för den riktade skrivningen på fredag. Morgondagens lektion försvinner p.g.a orientering och ja, ni vet, terminen lider mot sitt slut.

-Klart vi är klara fröken, det här är ju hur enkelt som helst!

Gåshud igen. Ingen av eleverna sa ”Kan vi inte flytta fram bedömningen, vi måste plugga mer”. Jag frågade igen för att vara på den säkra sidan ”Är det säkert att ni känner att ni har tillräckligt med underlag inför den riktade skrivningen”. Alla svarar samstämmigt JA. Det enda de börjar diskutera är huruvida de vill ha mer eller mindre än en halvtimme på sig att skriva.

”Vi kan börja med 30 minuter, men du vet ju Lotta, att vi kommer säkert vilja skriva mer. Men efter 30 minuter kan vi göra 2 stars and 1 wish på varann, sen kan man ju fortsätta att skriva efter det om man vill komplettera”.

Eleverna känner sig inte bara förberedda, eleverna själva lägger upp hur fredagens bedömningstillfälle kommer att se ut. Gåshud. 

Sanna Nielsen har under de senaste månaderna tränat så att allt ska sitta perfekt ikväll. Ljus. Ljud. Rörelser. Sång. Kör. Kläder. När jag frågade mina elever om de kände sig redo så utgick jag ifrån att de fått en lektion på sig att förbereda sig. När mina elever svarade JA, så gjorde de det utifrån det faktum att de övat på dessa förmågor i snart två år. Analysförmågan. Kommunikativa förmågan. Kunna se orsaker och konsekvenser. Se samband, resonera. Visst, det centrala innehållet är inte det samma i varje kurs, men upplägget. Tänket. Hur de ska motivera, utveckla, bredda, fördjupa, underbygga resonemanget med fakta. Eleverna tänker i ett större perspektiv än fröken själv 🙂

Det är tillfällen som dessa som gör mig helt övertygad om att Mitt Flippade Klassrum är inne på helt rätt spår. De förmågor jag bedömer eleverna i, är de förmågor som jag låter eleverna öva på lektionerna! Varje lektion. Flippar är ett sätt att skapa utrymme och tid, men givetvis finns det även andra metoder. För mig är inte flippen och det som eleverna gör hemma, grunden till Mitt Flippade Klassrum. För mig handlar det om allt det eleverna gör på lektionen. Om man kallar det för ”Big5”, ”förmågetänk” ”entreprenöriellt lärande”, ”kollaborativt lärande”  eller för något annat spelar egentligen ingen roll. Det är inte vad det heter som är det viktigaste, utan vad som skapas

Det som skapas är självförtroende. Tron på sina egna förmågor. Sen om det handlar om att ta sig vidare från ett kval i Eurovision, klara en bedömningsuppgift i SO eller gå vidare i ”verkliga livet”, ja det är strunt samma! Med självförtroende kan man gå hur långt som helst!

tb5_ordmoln1_450x413

 

Ett vinnande koncept – del 3!

Nu har vi kommit fram till det sista av Östergårdsskolans tre prioriterade mål, formativ undervisning. Som jag nämnt i föregående inlägg är denna benämning helt och hållet min egen, när vi fick målen presenterade för oss så gick detta mål under benämningen BFL. I mina ögon är det dock en fara i att prata i termer av formativ bedömning. Fokus tenderar då att läggas på själva bedömningsuppgiften/uppgifterna vilket i och för sig viktigt. Att bedömningen är formativ, framåtsyftande och tydligt visar vad det är eleven behöver fortsätta att utveckla. Men för mig så rymmer benämningen formativ undervisning mycket mer än enbart själva bedömningstillfället.

Formativ undervisning handlar för mig om flera viktiga saker. Här följer en lista av vad jag anser speglar den formativa undervisningen i mitt klassrum:

  • Eleverna är väl förtrogna med vilka förmågor vi bedömer i SO  och vad de olika förmågorna innebär.
  • Eleverna vet vilka förmågor vi arbetar med och utgår ifrån under varje lektion.
  • Eleverna vet redan innan de kommer in till lektionen vad lektionens syfte är, uppgift vi ska arbeta med. Detta publiceras i förväg på bloggen
  • Eleverna vet om det är en lektion då de kommer bedömas, eller en lektion där de får möjlighet att träna inför bedömningstillfälle, även detta publiceras på bloggen
  • Eleverna har alltid tillgång till planeringen och där kan de ta del av De Stora Frågorna som kursen utgår från
  • Eleverna har tillgång till bedömningsmatris i planeringen där de hela tiden kan se vilka kunskapskrav det är de bedöms efter
  • Eleverna använder sig av kamratrespons och feedback kontinuerligt under lektionerna, även då det inte är bedömningstillfälle.
  • All feedback/bedömning är formativ och vid bedömningsuppgift ges alltid en framåtsyftande kommentar. Ibland även tillsammans m matris för att förtydliga.
  • Inga enskilda prov/uppgifter betyg- eller poängsätts.

Vad man ger ett mål för namn tror jag är oerhört viktigt.  Hade jag varit skolledare så hade jag döpt om BFL  till formativ undervisning och spaltat ner vad detta begrepp innehåller. Jag säger inte att min lista med punkter är det som är ”mallen” för formativ undervisning. Dessa  punkter är saker som jag själv anser speglar min formativa undervisning. Önskvärt vore att skolledare som har formativ bedömning/undervisning som mål tydliggör för kollegiet exakt vad det är man förväntar sig av undervisningen. Precis likadant som vi ska arbeta med eleverna, tydliggöra, synliggöra, strukturera.

Utav Östergårdsskolans tre prioriterade mål är formativ undervisning målet där vi har störst utvecklingspotential. Sitter vi då med armarna i kors och suckar över hur vi ska gå vidare för att öka måluppfyllnaden kring formativ undervisning? Givetvis inte 🙂 På Östergårdsskolan finns en skolutvecklingsgrupp, där även Fröken Flipp ingår, och denna grupp har ett stort inflytande över hur arbetet med skolans prioriterade mål fortskrider. Vi har konstaterat att behovet av att öka den formativa undervisningen på Östergårdskolan finns och hur går vi då till väga?

Steg 1 var att vi bjöd in Göran Svanelid för drygt en månad sedan att hålla en föreläsning och efterföljande workshops i ämnesgrupperna, för att synliggöra vilka förmågor det är som ligger till grund för Lgr11. Innan Göran kom till skolan hade vi läst igenom ett häfte med artiklar, även sådana som är kritiska till Görans sätt att ”förenkla” läroplanen. Detta för att samtliga på skolan skulle ha en förförståelse kring vad Big5 innebär.

För mig är Big5 ett sätt att tydliggöra läroplanen för eleverna. Vad är det eleverna ska kunna? Hur kan vi öva på detta? Vad innebär det när det står i kursplanen att du ska kunna se samband? Redogöra för? Källkritiskt granska? För om eleverna inte vet vad dessa begrepp innebär, ja då är ju risken stor att eleverna inte heller vet hur de ska göra för att nå målen.

I SO-gruppen har vi tagit fram ett ”förmågepussel” där eleverna själva får lägga ut bitarna för att se vad det är som ingår under varje förmåga. Du hittar mer information om förmågepusslet och hur jag arbetar med Big5 här. Ett konkret sätt att synliggöra för eleverna vad det är som ingår i varje förmåga.

Steg 2 kommer nu vara att fortsätta på den inslagna vägen med att synliggöra förmågorna/färdigheterna vi arbetar med, för att på så sätt göra kunskapskraven begripliga för eleverna och  för att på så sätt ge eleverna en ärlig chans att veta vad de uppnår, vad de kan fortsätta att utveckla och framförallt hur de ska göra för att öka sin måluppfyllnad. Egentligen inte svårare än så. Jag kan inte gå in på detaljer då planen för kommande studiedag inte är spikad och då visst jobb kvarstår i skolutvecklingsgruppen med att arbeta fram en konkret och givande dagordning. Jag lovar att återkomma till planeringen av studiedagen i senare inlägg.

En tanke finns även att hela skolan, under en vecka vid uppstart, kommer att lägga tid på att just förtydliga, synliggöra och låta eleverna öva sig i det vi faktiskt bedömer. Öva sig i att resonera. Underbygga argument. Se saker ur olika perspektiv. Redogöra för. Kritiskt granska. Avgöra rimlighet. Använda sig av strategier. Uppgifter som inte nödvändigtvis är kopplat till ett specifikt ämne. Det är viktigt att se att det vi bedömer eleverna i, vare sig det är hemkunskap, matte, svenska, SO, NO eller idrott, utgår mycket från samma förmågor. Olika centralt innehåll. Olika förmågor olika mycket framträdande i olika ämnen. Men det finns en röd tråd. Om vi lärare kan plocka upp denna röda tråd och synliggöra den för eleverna, ja då tror jag att mycket är vunnet redan där!

Jag är så glad att utvecklingsarbetet på Östergårdsskolan kommer inifrån. Det är vi lärare som önskar och har synpunkter på vad det är vi vill utveckla, hur studiedagar ska planeras för att öka vår måluppfyllnad. Vilken typ av fortbildning vi efterfrågar. Skolutvecklingsgruppen, givetvis i samförstånd m ledning, har under året i allra högsta grad varit delaktig i att planera upp studiedagarna. Det var bl.a skolutvecklingsgruppens förslag att ta hit Göran Svanelid. Som tur är har vi en ledning som lyssnar på våra önskningar.

Ett vinnande koncept. Tre tydliga mål. Studiedagar som byggs upp utifrån dessa tre mål. Skuggning som en röd tråd för att plocka upp goda exempel från kollegor som man själv vill testa i sitt klassrum. Våga misslyckas. Våga gå utanför sin bekvämlighetszon. En skolutvecklingsgrupp bestående av lärare som är med och planerar och har ett stort ansvar för genomförda studiedagar. En ledning som lyssnar på lärarnas önskemål.

Har din skola konkreta mål? Hur arbetar ni och synliggör dessa mål? Hur lägger ni upp arbetet på era studiedagar? Vem är ansvarig för innehållet? Har ledningen en dialog med lärarna om behov av kompetensutveckling?  Hur arbetar ni med skuggning? Använder ni och tar tillvara på kollegiets kompetens?

För ska vi skapa Världens Bästa Skola- ja, då måste vi ju börja här och nu!  Arbetet kan inte komma uppifrån eller utifrån- arbetet måste komma inifrån! Så tänker jag 🙂

thebigfive_626

 

Att leda ett Flippat Klassrum

I dag har jag haft förmånen att få lyssna på Göran Svanelid och hans tankar kring Big 5. De fem stora förmågorna som är en röd tråd genom hela läroplanen. Vill ni läsa mer om hur jag arbetar utifrån förmågorna i Mitt Flippade Klassrum så hittar ni det här.

Detta inlägg ska inte handla specifikt om förmågorna i mitt flippade klassrum, utan hur förmågorna har hjälpt mig i min roll att leda min undervisning. Göran pekade idag ut vad han menar är en lärarledd undervisning och jag kände direkt igen min egen undervisning i det han sa. Många lärare jag stött på tror att ett flippat klassrum är ett ”utflippat” klassrum, där läraren abdikerat från sin roll som ledare, då läraren inte längre står framme i ”predikstolen” a.k.a katedern och kan styra hela klassen samtidigt och åt samma håll. De lärare som sätter likhetstecken mellan Flippat klassrum och Utflippat klassrum, ett klassrum där läraren förlorat sin auktoritet som ledare, har enligt mig inte förstått vad orden att leda betyder. Det finns lärare som lägger ner så mycket tid på att vara ledaren att de glömmer bort att leda. Jag ska förklara hur jag menar.

”Inte ett leende innan Lucia, då tappar du all auktoritet i klassrummet”. Första gången jag hörde detta, när jag var rätt nyutbildad, så tänkte jag att ”ja, det kan nog stämma”. Andra gången jag hörde det var jag lite mer ifrågasättande och tänkte ”men så jobbar jag ju inte alls”. Tredje gången jag hörde det, tolv år efter att jag hört det första gången, så blev jag mest förbannad över att det fortfarande finns en syn på läraren som den hårda, auktoritära, stränga ledaren utan tillstymmelse till glädje på läpparna. Excuse me for liking my job, typ!

Jag leder mitt klassrum med ett leende på läpparna. Redan i augusti. För mig handlar lärarledd undervisning inte om graden av auktoritet jag skapar av att peka med hela handen, eller leendets vara eller icke vara innan Lucia. För mig handlar lärarledd undervisning om lärarens roll att leda den pedagogiska processen i klassrummet, utifrån varje elevs individuella behov.

I mitt Flippade Klassrum leder jag genom att jag tydliggör allt som sker i klassrummet. Redan innan det sker. Redan innan eleverna ens sätter sin fot i det fysiska klassrummet vet de exakt vad som kommer ske, vilka förmågor vi kommer arbeta med, om det är övningstillfälle eller bedömningstillfälle, vilken uppgiften är, hur vi kommer arbeta och utifrån vilka begrepp lektionen är uppbyggd. Allt detta skriver jag ut på bloggen. Jag skapar struktur innan jag ens mött eleverna i salen. När de kommer in i klassrummet möter jag dem med ett leende. För jag är trygg i den struktur jag skapat i förväg.

Under lektionen så har jag begreppsträd med begreppen vi arbetar med, jag har sambandsmodeller, stödmallar för att hjälpa eleverna att t.ex se samband, jämföra likheter och skillnader, analysera orsaker och konsekvenser. Jag använder dessa stödstrukturer för att stötta mina elever i den pedagogiska processen. För att förtydliga. Modellerar för att skapa förståelse. För att skapa struktur. För att leda. Men inte leda genom att peka med hela handen, åt hela klassen, i samma riktning. Utan för att kunna peka ut bästa möjliga väg för varje enskild elev.

Jag har nog aldrig haft så lärarledda lektioner som jag har i mitt flippade klassrum.

Jag säger inte att det är fel att vara en auktoritär ledare som pekar med hela handen. Många av de mest fantastiska lärare jag mött genom åren när jag gått i skolan har varit ”peka-med-hela-handen” lärare. Tydliga. Strukturerade.  För vissa passar det att peka med hela handen. För vissa passar det att vänta med leendet till Lucia.  Jag vill bara peka på att det finns flera olika sätt att skapa lärarledd undervisning. För mig ligger nyckeln i att skapa förståelse, förtydliga, förenkla och strukturera. Allt det som ryms i Big 5. Och leendet? Asch, det får mina elever på köpet! Det är ju liksom kul att lära!

famous26

Att synliggöra förmågor i mitt Flippade Klassrum

I mitt Flippade Klassrum arbetar jag utifrån Big 5. Vad innebär då dessa förmågor och hur synliggör jag förmågorna för eleverna? Här kommer du förhoppningsvis få svar på dessa frågor, samt lite praktiska tips på övningar som du kan göra i ditt klassrum för att synliggöra förmågorna i ditt klassrum.

Begreppet Big 5 kommer från Göran Svanelids arbete kring vilka förmågor som är allra vanligast i skolans styrdokument. Göran Svanelid är universitetslektor och ingår i den grupp som tagit fram de nya nationella proven i SO för åk. 6 och 9. I hans arbete med att studera grundskolans alla kursplaner utkristalliserade han 5 förmågor som var framträdande. Dessa förmågor är:

-Analysförmågan

-Kommunikativa förmågan

– Begreppsförmågan

-Informationshanterings/procedurförmågan

-Metakognitiva förmågan

Göran Svanelid menar att om lärare i alla ämnen fokuserar på att utveckla dessa förmågor, givetvis utifrån varje ämnes specifika centrala innehåll, så kommer kursplanerna, styrdokumenten och Lgr11 levandegöras och förtydligas, både för lärare och för elever.

Detta är något som SO- ämnesgruppen på Östergårdsskolan arbetat mycket för att utveckla och implementera i vår undervisning. I detta inlägg kommer jag dock inte beskriva hur jag bygger upp mina lektioner kring Big 5, det kommer i ett senare inlägg, utan istället ge lite praktiska tips för dig som är intresserad av att presentera förmågorna för dina elever.

På min klassrumsdörr har jag kopierat upp och satt upp planscher på förmågorna. På detta sätt är de alltid synliga för eleverna, de kan läsa vad som ingår i varje förmåga, jag kan peka på bilderna och fråga eleverna efter en lektion ”vilka förmågor tror ni vi arbetat med idag”? Förmågorna är dock starkt sammanlänkande och eleverna märker att de ofta övar flera förmågor samtidigt. Arbetar man med Big 5 så är det viktigt att eleverna ofta påminns om vilka förmågor de övar, detta för att sedan vara medvetna om vilken förmåga de blir bedömda i. På elevernas blogg lägger jag alltid upp varje vecka vad vi kommer göra på lektionerna, om det är övningstillfälle eller bedömningstillfälle, vilka förmågor vi tränar och vilka förmågor jag bedömer. Titta gärna in på min SO-blogg för att få konkreta exempel.

2014-02-25 - 1

I vår ämnesgrupp på Östergårdsskolan så diskuterar vi ofta hur vi kan träna eleverna så att de blir medvetna om vad som ingår i de olika förmågorna. Vad innebär Analysförmågan? Vad bedöms i Begreppsförmågan? Att diskutera detta tillsammans med sina kollegor bidrar även till att vi synliggör vår egen undervisning för varandra, delar med oss, utvecklar tillsammans. Det kollegiala lärandet är en oerhörd tillgång och, som jag ser det, oerhört viktigt för att utvecklas och för att kunna utmana sig själv och sina tankar.

Under gårdagens ämnesmöte hade min kollega Åsa Persson, förstelärare och SO-lärare på Östergårdsskolan tagit med sig sitt förmågepussel och berättade hur hon använde det i klassrummet. Idén var så enkel men samtidigt så briljant och användbar i arbetet för att förtydliga, synliggöra och medvetandegöra vad förmågorna egentligen innefattar.

förmågor1

Åsa hade helt enkelt utgått från de 5 rubrikerna (förmågorna) och sedan skrivit ner på separata ”pusselbitar” olika delar som ingår i de olika förmågorna. Vad innebär analysförmågan? Jo,  bl.a. att kunna förklara orsaker och följder. Pusslet hjälper till att bit för bit plocka ner innehållet i förmågorna. Om förmågorna ska synliggöra innehållet i kursplaner, ja då måste vi lärare se till att synliggöra innehållet i förmågorna!

Eleverna fick, i grupper, lägga ut varsitt ”pussel”. De fick alltså tillsammans i basgrupper resonera sig fram vad som hör till respektive förmåga. Sedan fick de rotera runt med grupperna så att alla grupper fick titta på hur de andra lagt sina pussel. Åsa lät även eleverna ändra hur andra basgrupper lagt sitt pussel om de ansåg att någon del låg ”fel”. När eleverna roterat i sina grupper ett helt varv kom de tillbaka till sitt egna pussel och fick även möjligheten att ”ändra tillbaks” om någon grupp gjort en ändring de inte höll med om. Genom att låta eleverna gå runt och ta del av och tom ändra hur andra grupper tänkt, tvingas eleverna tänka till en extra gång och motivera varför de väljer att ändra.

På ämnesmötet i måndags gjorde vi lärare exakt samma övning. Det vi märkte efter att ha gått ”laget runt”, jämfört, ändrat, ändrat tillbaks och ändrat igen, är att allt är inte svart eller vitt. Förmågorna är levande verktyg. Förmågorna går in i varandra. Att analysera, kunna förklara sin analys så att andra förstår med hjälp av relevanta begrepp, ja redan där har vi använt 3 förmågor. Källkritiska begrepp såsom perspektiv, tendens, objektiv, handlar lika mycket om begreppsförmåga som informationshanteringsförmåga. Denna diskussion väckte tankar och reflektioner hos oss i SO-gruppen och Åsa berättade att hennes elever reflekterat över samma sak. Det skapar möjlighet till spännande diskussioner i klassrummet som leder till ännu mer förståelse kring förmågorna.

Det är oerhört viktigt att eleverna förstår vad de måste utveckla när vi säger på ett samtal att de ska ”utveckla sin analysförmåga”. Då måste vi som pedagoger kunna visa hur de kan utveckla denna förmåga och eleverna måste förstå vad det är vi säger och vad vi menar. Eleverna måste äga kunskapen och förståelsen kring vad förmågorna innehåller! 

Ställ dig själv frågan – äger mina elever kunskapen om vad som ingår i de förmågor jag bedömer? Om du är osäker på svaret – ta reda på hur det ligger till genom att låta eleverna göra denna eller liknande övning. För det är först när vi nått dit, när eleverna vet vad som ingår i förmågorna vi tränar och som vi bedömer, som vi kan ställa krav på att de ska nå kursplanens mål.

För hur ska man kunna nå ett mål om man inte har förstått vad det innehåller?