Rise to the occasion

I dag hade jag bokat in ett möte med Maya Abdullah från UR. Hon var egentligen på skolan för att träffa mig, men mailade förra veckan och frågade om hon även kunde få spela in lite bakgrundsljud och elevröster att använda i programmet. Självklart, svarade jag, och konstaterade att jag vid den tidpunkten på tisdagar har 8 F.

8 F är en av mina nya klasser, en klass som haft en högstadietid som kantats av en och annan vägbula (vilken högstadieklass har inte haft det..) I detta fall så handlar det om byte av lärare och byte av mentorer i en klass som är beroende av kontinuitet och förutsägbarhet (vilken högstadieelev är inte det…)

Under hösten har specialpedagogen i arbetslaget gjort en kartläggning av klassen och eleverna har själva fått fylla i en enkät om hur de upplever situationen i klassen, med faktorer som arbetsro och kamratskap i första hand. Klassen är en ”bubblig” klass, ni vet en sån där härlig klass som gärna drar i väg i diskussioner, men som ibland kan vara svårare att ”styra tillbaka”. En klass som kräver tydlig uppstart, korta, avgränsade genomgångar, många individuella anpassningar och där det finns ett helt gäng av energifyllda individer som gärna bubblar vidare, var och en på sitt håll.

I torsdags samlades vi lärare, tillsammans med rektorn, och diskuterade klassens olika lärmiljöer. Vilka lärmiljöer är gynnsamma och positiva för klassen och vilka är klassens kritiska lärmiljöer? Genom att ringa in de kritiska lärmiljöerna och sedan lyfta fram de gynnsamma, så diskuterade vi tillsammans hur vi kan förändra de kritiska till att även dessa blir gynnsamma. Kortsiktiga och långsiktiga åtgärder dokumenterades och ska genomföras under kommande veckor.

I måndags gick jag in på mentorstiden och sa till klassen ”Jag har fått en förfrågan från UR, en kvinna som heter Maya vill komma och intervjua mig och sen vill hon vara med på en lektion. Jag tänkte att ni skulle vara den perfekta klassen att representera Östergård!”

Knäpptyst.

”Men Lotta – det kommer bli kaos”, utbrast en av eleverna.

Jag svarade: ”Asch, jag kan inte tänka mig en bättre klass för att ta emot reportern – det kommer ni fixa hur bra som helst! Jag tror på er.”

Fyra små ord, men ord som betyder så oerhört mycket. Jag tror på er. För en klass som vet om att lärarna har ”extra-möten” om klassen, där kartläggningar genomförs, där specialpedagog är med på lektioner och observerar, för en klass som så sent som förra veckan frågade rektorn ”är vi den värsta klassen på hela skolan…”?

För en sådan klass betyder förtroende allt.

I korridoren innan lektionen kom en av eleverna i klassen fram till mig med ett leende och sa ”Lotta, se inte så nervös ut – vi fixar detta ju”! Tydligen såg eleverna en viss oro i blicken 😉

Eleverna klev in i klassrummet och tittade nyfiket på Maya. De ställde lite frågor till henne och sen satte vi igång med arbetet kring industriella revolutionen. Uppgiften idag var att i basgrupperna arbeta fram en text utifrån stödmallen ”Att flytta”, där elevernas uppgift var att jämföra likheter och skillnader med varför människor flyttar, förr, nu och varför man kan tänkas flytta i framtiden.

Eleverna arbetade. Oj vad de arbetade. De diskuterade och argumenterade. Skrev, läste och utvecklade. Under tiden gick Maya runt och ställde en och annan fråga till fnittriga, stolta tonåringar.

Helt plötsligt blev de en klass. En klass som hade fått ett gemensamt uppdrag.

B2KfUbLIEAEgYY5

Stort. Och lite pirrigt 🙂

Jag har aldrig varit en lärare som är speciellt bra på att höja rösten. Det passar inte mig. Jag avvisar heller aldrig en elev från lektionen, ber aldrig en elev lämna klassrummet. Min stora övertygelse är att gruppen fungerar bäst när alla är delaktiga.

Do ut des. Jag ger på det att ni ger. Ni ger på det att jag ger. Ett ömsesidigt förtroende. Klassen, som de senaste veckorna sett sig själva som en ”problemklass”, och som kanske tom försökt att leva upp till den stämpeln de satt på sig själva. Den klassen fick nu möjlighet att känna stolthet och självförtroende över sitt arbete. Och vilket arbete de gjorde! Vilka fantastiska representanter, inte bara för Östergårdskolan, utan för alla de nyfikna, engagerade, intresserade och fantastiska ungdomar vi möter varje dag i skolan!

Astrid Lindgren sa en gång ”Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv”.

Jag tänker ”Ge barnen förtroende, mera förtroende och ännu mera förtroende, så kommer självförtroendet av sig själv”!

Self-confidence-tumblr-quote

Annonser

Planering pågår!

Under senaste veckan har jag arbetat med att skapa planeringar för åk 8 och 9. Mina åttor ska läsa om revolutioner (franska, industriella, agrara) samt om nationalism, kolonialism och första världskriget (phu, ja ni hör ju själva – centrala innehållet i historia är verkligen inte att leka med)…Mina nior ska läsa om mellankrigstiden och andra världskriget, men starta upp med en tillbakablick över första världskriget och framförallt hur följderna sedan ledde fram till nästa världskrig.

Hur tänker jag då när jag skapar planeringar? Jo för det första så tänker jag givetvis att mina planeringar ska vara förankrade i läroplanen. Delar av det centrala innehållet ska finnas i respektive kurs, och detta ska givetvis kopplas till kunskapskraven i respektive ämne. Jag tänker mig att det viktigaste i min planering är att skapa en röd tråd. En röd tråd mellan det centrala innehållet – de stora frågorna – lektionsupplägg – bedömningsuppgifter – kunskapskrav. Det ska vara så synligt och tydligt som möjligt för eleven vad det är vi arbetar med, varförpå vilket sätt, och hur eleven kommer bli bedömd och givetvis utifrån vad. Betyder detta då att jag skriver ut varje liten detalj i planeringen till eleverna? Nej. Låt mig förklara hur jag tänker.

När vi i SO-gruppen på Östergårdskolan först började arbeta utifrån The Big 5, så ställde vi oss frågorna vad är syftet med en planering och vem är planeringen till för? Svaren på dessa frågor är inte självklara. Jo, kanske på första frågan, syftet med en planering måste ju vara att tydliggöra för eleven vad arbetsområdet kommer att handla om. Hur vi kommer arbeta med arbetsområdet och vad det är meningen att vi ska lära oss. Men nästa fråga är inte lika självklar. Vem är planeringen till för? 

Den frågan är viktig att man som lärare tänker till en extra gång kring, för man skapar en planering utifrån de glasögon man har på sig. Jag tänker att det är viktigt att man sätter på sig elevens glasögon, vad är det som är relevant för eleven att ta del av och hur ska jag göra detta så tydligt som möjligt? Ett sätt för mig att tydliggöra det centrala innehållet för eleven är att sammanfatta detta i ”De stora frågorna”. Idén kommer från Göran Svanelid och många av de stora frågor som jag använder mig av i min planering kommer från lärarhandledningen i Libers serie SO-S. Nu är jag inte på något sätt sponsrad av Liber, men kan verkligen rekommendera denna lärarhandledning. speciellt för dig som är i uppstarten med The Big 5 och vill ha konkreta tips på övningar och uppgifter! En guldgruva att plocka ur! (Sådär, nu borde jag bli sponsrad 😉 )

I mina planeringar skriver jag ut till eleverna hur vi kommer arbeta med området, här använder jag elevernas bloggar sobloggalfa och flippadso, för att efterhand lägga ut flippar, övningar och bedömningsuppgifter. Mina SO-kollegor på skolan, som inte använder blogg i undervisningen, väljer oftast att lägga ut övningar och uppgifter direkt i planeringen. Jag ser dock en fördel i att använda mig av bloggar, dels för att eleverna kommer när som helst och var som helst åt sina planeringar (förutsatt att de har internet) samt att jag kan lägga ut planering vecka för vecka och ibland lektion för lektion. Detta gör det enklare för eleverna att överblicka vad som kommer ske närmsta lektionerna.

I planeringen synliggör jag även kunskapskraven i läroplanen, genom att jag kopplar kunskapskraven till respektive förmåga. Jag vet att många som har synpunkter på The Big 5 hävdar att det vi gör måste ha koppling till kunskapskraven och inte enbart till olika typer av allmänna förmågor. Jag försöker hela tiden utveckla mitt arbete för att göra denna koppling så tydlig som möjligt. Fördelar? När eleven vet vilken förmåga han/hon tränar när vi arbetar med en uppgift, så är det enklare för eleven att veta hur eleven ska göra för att utveckla förmågan (och därmed också kunskapen) genom att använda olika modeller och stödmallar. Stödmallar och modeller lägger jag också in i planeringen, men dessa sitter givetvis även synliga i klassrummet och återfinns vid varje bedömningstillfälle på Facebook och/eller bloggen.

Vad blir resultatet då? Jo, så här ser mina kommande två planeringar ut. En värld i brand till mina nior och En värld i förändring till mina åttor. Jag skapar alla mina planeringar i Google Doc och ser till att alla med länken kan komma åt och ta del av mina planeringar. Sen delar jag planeringarna för alla som vill och önskar. Varför gör jag detta? Är det för att jag anser att mina planeringar är så fantastiskt fulländade? Nej, absolut inte! Jag lägger ut mina planeringar i grupper på Facebook och Twitter för att kunna ta del av alla era kloka tankar och idéer! Jag vill verkligen uppmana alla kollegor där ute att dela med sig av sina planeringar! Visst kan det kännas läskigt. Att blotta sitt arbete, både sina styrkor och sina svagheter. Men jag tror det är så viktigt att man är ödmjuk, inte minst mot sig själv.

Vi är också elever. Vi lär hela tiden. Kan vi hjälpa varandra och tillsammans utveckla vår undervisning så har vi vunnit mycket! Jag tror att många tvekar att dela för man tänker att ”inte kan jag…” Men flippa tanken! Tänkt inte ”inte kan jag” utan tänk istället ”visst kan vi”! Tillsammans. Så mycket bättre än ensam!

Så ett stort tack till alla där ute som hela tiden kommenterar och kommer med feedback och konstruktiv kritik som gör att jag kan utveckla, förändra och förbättra mina planeringar.

Det finaste ”beröm” jag kan få är varken priser eller utmärkelser. Det finaste beröm är när lärare skriver en kommentar ”lånar” eller ”den använder jag”. Jag blir så glad, att veta att jag kan vara med och bidra i #detutvidgadekollegiet! Idag kom ett extra stort beröm. Ett tack så stort att jag blev tårögd. Nallen har givetvis fått hedersplatsen på mitt skrivbord och godiset avnjöts under dagens ämnesmöte i SO-gruppen!

1601308_10152485988562858_5019653786287451444_n

Tillsammans. Så mycket bättre än ensam! Och framförallt, så mycket roligare!

TACK ❤

The Force is strong!

Idag hade jag, i min roll som förstelärare på Östergårdskolan, möjligheten och förmånen att lyssna på Helen Timperley. Helen är professor vid universitetet i Auckland, Nya Zeeland och hennes forskningsområde handlar om lärares professionella utveckling och lärande för att främja elevers lärande och utveckling. Vi var många som tog chansen att få lyssna på Helen, lite drygt 200 pedagoger, skolledare och skolutvecklare var med på föreläsning som hölls på högskolan i Halmstad (där Fröken Flipp förövrigt avlagt sin lärarexamen). Så lite som att vara tillbaka på brottsplatsen 🙂

Den första reflektionen som gjordes under dagens föreläsning var att så många av mina twänner (vänner på Twitter) var närvarande i salen. Eller som man säger på data-språk ”AFK” (vilket står för Away From Keyboard). Så roligt det är att få möjligheten att träffa alla dessa härliga kollegor från nätet live, och så häftigt det är att reflektera och utbyta tankespjärn via sociala medier under tiden som man sitter på samma föreläsning. Det ger en hel annan dimension till det som sägs.

Nu vet jag att många suckar och skakar på huvudet. ”Är det konstigt om våra elever sitter med telefoner på lektionerna, när inte ens vi lärare kan låta bli att facebooka och twittra under viktiga föreläsningar som dessutom kostar oerhört mycket pengar att skicka pedagoger på?”. Men då har man inte riktigt förstått poängen med dessa verktyg. De sociala medierna fungerar som en fantastisk mötesplats, en plats där tankar och idéer utbyts, där nya tankar tar form och nätverkande bidrar både till egenutveckling och skolutveckling i allra högsta grad. Frågan är egentligen inte varför 10-15% av oss satt och twittrade under tiden, utan varför gjorde inte de övriga 85% samma sak??

I sin föreläsning utgick Timperley ifrån följande cykel:

timperley

Cykeln tar sin utgångspunkt i frågan vilka kunskaper och vilka förmågor behöver våra elever och den leder direkt vidare till nästa fråga vilka kunskaper och vilka förmågor måste jag som lärare besitta för att kunna bidra så mycket som möjligt till elevens kunskapsutveckling?

Då och då möter vi de där eleverna som aldrig riktigt lyckas lära sig det vi förutsätter att de ska lära sig. Märkligt det där. Det är olika elever från år till år, men med samma utgång varje gång, de ”misslyckas” med att lära sig det vi bestämt att de ska lära sig. Vi utvärderar och funderar kring orsaker som ”eleven fick inte tillräckligt med stöd från stödpersonal”, ”eleven gjorde inte tillräckligt med läxor” ”eleven var inte tillräckligt engagerad på lektionen”.

Men hur ofta lägger vi ansvaret i vår undervisning? Vad var det i min undervisning och mina metoder som gjorde att eleven inte kunde tillgodogöra sig tillräcklig kunskap? Vad hade jag som pedagog behövt för hjälp och för kunskap för att kunna hjälpa eleven vidare i hans/hennes kunskapsutveckling? Det professionella lärandets inneboende kraft. Själva grunden i Timperleys forskning. Hur kan jag som pedagog utveckla, förändra och förbättra min undervisning så att undervisningen hela tiden kan anpassas utifrån varje elevs förutsättning? Visst ser man stora paralleller med Hattie? Det synliga lärandet, där mycket av fokus läggs på lärarens roll och den viktiga återkopplingen/feedbacken som hela tiden för lärprocessen framåt. Där eleven är lika delaktig som läraren, men där läraren hela tiden är medveten om vilka verktyg varje elev behöver, vilken metod som fungerar på respektive elev, och också där varje lärare är medveten om sitt eget lärande i processen.

BvZ5I3dIYAAlZiy

”You can’t teach well enough if you dont know how well your students are learning”. Behovet av formativ feedback och återkoppling handlar inte bara om den från lärare till elev, utan även om den från elev till lärare. Och från lärare till lärare. Utifrån dina elevers resultat så måste ett ständigt arbete pågå med att utveckla din egen undervisning. Och det är ju lättare sagt än gjort, eller hur? Var är tiden? Var är kontinuiteten med grupper och klasser? Nya grupper, nya klasser var och varannan termin. Scheman som fylls av undervisning och där samplanering, reflektion och utvärdering gapar med sin frånvaro. En uppmaning till alla skolledare och politiker runt om i Sverige – ge era lärare tid och förutsättning för uppföljning av resultat, analys av resultat och möjlighet att utveckla undervisningen utifrån dessa reflektioner.

På Östergårdskolan startade vi förra veckan med vårt systematiska kvalitetsarbete, där vi följer upp resultat av NP och betyg, drar slutsatser, gör reflektioner och analyserar orsaker som bidragit till dessa resultat.  Utifrån denna analys diskuterar vi vilka nya mål vi behöver sätta upp i våra ämneslag/arbetslag och i vår undervisning för att  öka elevernas måluppfyllelse ytterligare.

Också här är det en process. Timperley pekar på vikten av att inte gå in i en process med ett färdigt svar, utan istället utgå från ett problem och lägga tid på att definiera problemet och vilka orsaker som ligger bakom. Då skapar vi större förståelse för hur vi ska kunna lösa problemet genom att förändra/utveckla våra undervisningsmetoder. ”Teachers learn in the same way as students”. I mitt flippade klassrum framhåller jag ofta för eleverna att det är inte alltid svaret som är det väsentliga, utan processen som leder fram till svaret. Det är där man hittar kraften, lösningarna, reflektionerna som leder lärandet framåt.

Egentligen handlar det om ett skifte av fokus. Från att utbyta information inom kollegiet som behandlar specifika elevers förutsättningar till att utbyta information om effektiva undervisningsmetoder. Den är viktig. Fokusera på att hitta de effektiva lärsituationerna, de effektiva undervisningsmetoderna och lyft fram dessa inom kollegiet!

Vikten av samarbete. Ensam är inte stark! Det är tillsammans vi hjälps åt att lyfta fram alla dessa goda exempel som kan spridas i syfte att utveckla undervisningen. ”Teachers make the difference, but they cannot do it alone”.  Nej, man kan inte göra det ensam. Och då är vi tillbaka där vi började. Behovet av kollegial skolutveckling. ”Teachers need to be more active and seek the learning they need in the profession – not passive! You are in the driving seat”

Tillbaka till kraften. I det professionella lärandet. Kraften i att utbyta tankar. Kraften i det kollegiala lärandet. Kraften i det utvidgade kollegiet – ett kollegie där man i allra högsta grad som lärare aktivt kan söka delar av den kunskap man behöver och hitta de personer som kan hjälpa mig att få just den kunskapen jag efterfrågar!

Tack för att ni hjälper mig att utveckla mitt professionella lärande! Och ja, jag kommer fortsätta Twittra, Facebooka och blogga under föreläsningar – allt för att kunna bidra så mycket som möjligt till ert professionella lärande! #sharingiscaring

1MrtBj6d

Några av alla de twänner som bidrar till mitt professionella lärande @Qvittra & @Vixvbg

Tack alla i #detutvidgadekollegiet som ständigt bidrar att lyfta och utveckla skolan!  Vilken kraft! Vill ni ta del av alla kloka tankar som delades under dagens föreläsning så gå in på Twitter och sök under #Timperley. Där kan ni följa allt som diskuterades både på nätet och IRL (In Real Life). Vem vet, kanske hittar du en och annan pärla att plocka med dig i ditt fortsatta professionella lärande?

”The Force is strong – may the Force be with you”!

 

#varförskola

Visst kan det tyckas som en märklig fråga. Varför skola? Frågan skulle möjligtvis istället kunna vara varför inte skola? Men det beror ju helt på hur man läser frågan. Under pågående twitterdebatt läggs ansvaret på de som ställer frågan, man söker syftet med att ställa en fråga som i mångas öron låter mycket märklig.

Malala kämpade för sin och alla flickors rätt att gå i skola i Afghanistan och det slutade med att hon blev skjuten i huvudet.

De över 200 flickor i Nigeria som har blivit kidnappade av Boko Haram blev det av en enkel anledning, de gick i skola. De ansågs som ”västerländska” för att de fick tillgång till det som är en rättighet för varje barn i vår del av världen.

Att då ställa frågan #varförskola kan vara oerhört provocerande för många. Men så ser inte jag det.

För mig är frågeställningen #varförskola inte en fråga i sig. Som jag ser det så är det inte meningen att man ska svara varför vi ska ha skola, utan hur ska skolan se ut och utformas, för att anpassas och kunna bereda väg för dagens unga in i morgondagens samhälle?

”We have school backwards”. De orden sa Jon Bergmann och Aaron Sams under sin presentation på FlipCon. We have school backwards. Just därför är det så viktigt att vi ställer dessa frågor, frågor som #varförskola. För att vi, tillsammans, ska kunna utveckla och skapa världens bästa skola. Jag håller med Jon och Aaron. I många avseenden har vi fått det där med skola helt bakochfram. Skolan ska:

* Förbereda unga människor för framtiden. Inte för att de ska klara godkänt på nationella proven.

* Ge dagens unga de bästa förutsättningarna att klara morgondagens samhälle. Inte för att lära unga att reproducera fakta.

* Skapa en livslång lust till lärande som innebär att varje elev går ur skolan med en nyfikenhet inför framtiden. Inte bidra till att unga ser skolan som ”ett straff” eller något som ”måste klaras av” innan det verkliga livet kan börja.

Skolan håller på att förändras. Och det är bannemig på tiden. För samhället har förändrats för länge sen. Såg en tankeväckande bild från Almedalen. Vågar inte ange källa och vet inte heller dess trovärdighet, men den väckte många tankar.

Skärmklipp

Men tydigt är att samhället snurrar så mycket fortare idag än för 50 år sedan. Ja, snabbare idag än för tio år sedan. Och för fem. Vilket samhälle kommer våra elever möta när de är redo för ”verkligheten”? Skolan måste spegla verkligheten. Den verklighet vi har idag. Inte den verklighet som var verklighet för 5-10 år sedan. Eller för ett halvt sekel sedan.

We have school backwards. Håller jag med om det? Ja, jag kan tycka det är galet med alla dessa tester. Alla nationella prov som ska säkerställa kvalitet på undervisningen. Men all kvalitetstid som går åt till att genomföra proven? All kvalitetstid som försvinner från ordinarie lektioner för att nationella prov kommer emellan? Varför skola? För att eleverna ska prestera bra på ett nationellt prov? Eller för att eleverna ska få en språngbräda in i framtiden?  Japp, we really have school backwards…

We have school backwards. När dyrbar undervisningstid går åt till att förmedla kunskap som om läraren hade ensamrätt på kunskapsförmedling. We really have school backwards… Vi lärare måste börja inse att vi inte har patent på kunskap. Det finns en hel värld av kunskap utanför skolans väggar. Vår uppgift kan inte vara att lära barnen att reproducera fakta. Vår uppgift måste vara att lära barnen att reflektera, granska, utveckla, använda all denna kunskap.

Skärmklipp

Första sidan på WikiHow – ”Were trying to help everyone on the planet learn how to do anything”. Så #varförskola? …

We have school backwards. Jag var på en föreläsning i USA där jag reagerade starkt mot vad som sades. Kvinnan som höll föreläsningen beskrev hur hon ”straffade” elever som inte var aktiva. Hon tog helt sonika en bänk, vände den ut mot klassen och, hör och häpna, tvingade eleven att sitta vänd mot klassen och läsa tyst i en bok hela lektionen. Oj vad jag reagerade med hela min kropp och hela mitt hjärta! Skolan är inget straff!!! Kunskap är inget straff!!! Är det konstigt om unga människor ser skolan som ett straff de måste genomlida om det är den bilden vi vuxna förmedlar? Nu tror jag, och hoppas, att denna bild inte är representativ för den svenska skolan. Men inställningen finns där. Den sitter i väggarna. Som när min rektor på förra medarbetarsamtalet sa åt mig ”Lotta, allt kan inte vara roligt i skolan. Man måste lära sig saker som inte är roliga också”.  Snacka om att ha skolan bak och fram! Allt nytt man lär sig är lustfyllt! För lärande i sig är lustfyllt! Politiker, skolledare, lärare – alla har vi ett ansvar att förmedla denna lust till lärande! Så jag fortsätter att stå på mig! Allt i skolan kan vara roligt och lustfyllt. Allt i skolan ska vara lustfyllt!

Så #varförskola? Eller #varförskola! För att vi måste lyfta debatten! För att vi måste se till att skapa en skola där eleverna är redo att möta framtiden. För att ska vi möta framtiden så går det inte att ha skolan ”backwards”.

Frågan är inte ställd för att förminska skolans betydelse. Tvärtom. Som jag ser det så är själva frågan i sig en påminnelse om skolans oerhörda betydelse i samhället. Frågan är inte ställd för att förminska Malalas kamp, eller de kidnappade flickornas öden. Nej, frågan är, enligt mitt sätt att se det, ställd för att vi ska reflektera över något som för oss är en självklarhet och en rättighet. Rätten till utbildning. Men med rättigheter följer ansvar. Vi måste se till att skolan ligger i framkant i samhället. Vi har ett ansvar, att ge varje barn de bästa möjliga förutsättningarna! Så länge inte dessa kriterier är uppfyllda kommer jag fortsätta att ställa mig samma fråga. Om och om igen. #Varförskola.

1979883_477141982391233_1027002221_n

Ps. Ställer givetvis samma fråga till mina elever. Svaret ovan är från en elev i åk. 8 som  bott i Sverige i ca 3 år. För honom var svaret självklart. För att det är fett kul att lära sig saker man inte visste innan! #word

Teori, modeller och forskning bakom Flippat Klassrum

Som jag skrivit i tidigare inlägg så är inte Flippat Klassrum en obeprövad ”fluga”. Det finns flera olika teorier, modeller och forskning som stöd för det Flippade Klassrummet. Skolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Fyller det Flippade Klassrummet dessa krav? Låt oss titta närmare på teorier och forskning bakom det Flippade Klassrummet. images Enligt Blooms taxonomi så sker lärandet i olika steg. I ett Flippat Klassrum sker kunskapsinhämtningen hemma, medan i det traditionella klassrummet sker detta främst i skolan. I ett Flippat Klassrum sker tillämpning, analys och syntes i klassrummet, det som i ett traditionellt klassrum ofta, av tidsbrist, blir uppgifter eleverna får i uppdrag att göra hemma. Därav termen ”flippat” klassrum. Man vänder helt enkelt upp och ner på den traditionella modellen av hur lärandet ser ut.

Peer Instruction

Denna modell kräver att eleverna kommer förberedda till klassrummet, att de tagit in fakta hemma. I klassrummet får de en fråga utifrån den fakta, i mitt Flippade Klassrum sker detta oftast skriftligt då jag inte ännu har de tekniska förutsättningarna i mitt klassrum att arbeta t.ex. via ”plattor”. Har man 1-1 eller möjlighet till klassuppsättning så kan dessa frågor med fördel ställas interaktivt, t.ex. via Socrates.

Därefter får eleverna tid att i grupper bearbeta denna fråga/frågor (det som står för P:et i EPA-metoden) Jag som lärare går då runt och kan handleda både grupper och individuellt. Det är nu eleverna tränar sig på att använda sina kunskaper. Grupperna presenterar sedan det som de kommit fram till och eleverna kan se hur deras förståelse och kunskap förhoppningsvis ökat. Man kan då givetvis göra om frågeställningen i Socrates, eller som jag gör, att ställa frågan i form av en riktad skrivning där eleverna får visa den förståelse de har skaffat sig.

Låt mig ge ett exempel för att förtydliga hur jag arbetar. I kursen om Judendom så fick de se en flipp där 4 olika personer ger sin syn på konflikten Israel/Palestina. Frågan de fick arbeta med på lektionstid var vilken kunskap de 4 olika personerna grundade sina åsikter på. Eleverna fick arbeta med olika begrepp, diskutera, jämföra åsikter, analysera, leta mer fakta, ja helt enkelt skaffa sig förståelse för konflikten utifrån analys, begrepps, kommunikativa och informationshanteringsförmågan. Därefter fick de enskilt arbeta under en lektion med en riktad skrivuppgift med rubriken ”Konflikten mellan judar och araber – så här tänker jag”. Då fick de visa sin förståelse av konflikten genom att presentera sina egna tankar kring orsaker och konsekvenser av konflikten. De redogjorde för både religiösa, politiska, sociala, långsiktiga och kortsiktiga orsaker och konsekvenser, något som mina elever i mitt ”traditionella klassrum” aldrig fick möjligheten att vare sig öva på eller bli bedömda i. Förståelse och kunskapande som det inte fanns tid för på lektionen (detta kunde möjligtvis bli en inlämningsuppgift, men hade jag då gett eleverna tid att öva de förmågor som de sedan blev bedömda i?)

Jag valde att göra hela denna process utan att använda mig av vare sig plattor eller datorer, utan eleverna arbetade i sina skrivböcker. Med det vill jag bara återigen understryka vikten av att metoder får, i mina ögon, aldrig stå eller falla med tillgång till teknik! En Flippad Lärare ser till att göra det möjligt – oavsett verktyg!

I artikeln nedan, publicerad av Vanderbilt University, Center for Teaching, presenteras även forskningsresultat om huruvida det Flippade Klassrummet ger önskat resultat då det gäller själva kärnan i undervisningen, elevernas kunskapsinlärning. Bägge de forskningsrapporter som presenteras i artikeln visar att det Flippade Klassrummet samt användandet av Peer Instruction ökar elevernas kunskapsinlärning.

”By providing an opportunity for students to use their new factual knowledge while they have access to immediate feedback from peers and the instructor, the flipped classroom helps students learn to correct misconceptions and organize their new knowledge such that it is more accessible for future use. Furthermore, the immediate feedback that occurs in the flipped classroom also helps students recognize and think about their own growing understanding —”

Detta citat understryker vikten av att basera det Flippade Klassrummet på formativ undervisning. Den omedelbara feedbacken, både från klasskamrater och från mig som pedagog och som sker hela tiden i klassrummet, är oerhört viktig och spelar en avgörande roll för att eleverna ska nå de resultat man eftersträvar i det Flippade Klassrummet. Bedömningen jag gör utifrån den riktade skrivningen är alltid formativ. Betydelsen av ordet formativ är just den att läraren formerar, anpassar, undervisningen så att den kan möta varje elevs behov och förutsättningar. Helt enkelt det som jag vidhåller är en utav de stora fördelarna med det Flippade Klassrummet. Att kunna möta varje individ, varje elev, utifrån dennes förutsättningar! Med detta sagt, så hoppas jag och tror att det framgår att läraren spelar en avgörande roll i det Flippade Klassrummet!

Flippat Klassrum är inget Hokus Pokus, ingen obeprövad ”fluga” som inte vilar på forskning eller beprövade metoder. Det Flippade Klassrummet har alla de teoretiska delar och metoder som, både genom forskning och genom beprövad verksamhet, visat sig ge eleverna de bästa förutsättningarna för att tillgodogöra sig kunskap. För mig är det därför självklart att det Flippade Klassrummet kommer ha en betydande roll i framtidens skola!

Ta del av artikeln här: Flipping the Classroom | Center for Teaching | Vanderbilt University.

Sambandsmodeller i Mitt Flippade Klassrum

För mina flerspråkiga elever, precis som för alla andra elever, är tydlighet A och O. Att eleverna vet vad de ska arbeta med (allra helst innan de kommer till lektionen) vilka förmågor de övar/blir bedömda i och framförallt varför vi arbetar med detta. Det är precis lika viktigt att eleverna känner att denna tydlighet genomsyrar uppgifterna som de arbetar med på lektionerna. Ett användbart verktyg för att göra undervisningen tydligare för eleverna är att använda sig av sambandsmodeller. Idén till dessa sambandsmodeller fick jag efter att ha lyssnat på Göran Svanelid och hans tankar kring användandet av sambandsmodeller i klassrummet.  Exemplet jag använt mig av nedan är taget från lärarhandledningen i serien SO:s som Göran varit med och tagit fram utifrån Förmågetänket. När eleverna får en konkret uppgift i handen, en uppgift de t.o.m kan ta och känna på, då blir det så mycket enklare för dem att ha en utgångspunkt i ett resonemang eller i en diskussion.

Jag låter eleverna arbeta tillsammans i basgrupp med sambandskorten. De börjar med att lägga ut alla kort på en bänk, därifrån får de, genom att resonera och diskutera sig fram, välja hur gruppen vill att korten ska placeras, i vilken ordning och varför. För att göra det lite mer spännande så lägger man även in ett ”wild card” där eleverna själva får bestämma vad som kan stå på kortet. Denna modell är en mycket bra utgångspunkt då det gäller att t.ex. diskutera orsaker, i detta fall orsaker som ledde fram till Franska Revolutionen. Efter att gruppen har kommit överens om hur de vill att sambands-ormen ska se ut så ska de tillsammans skriva ner resonemanget som ledde gruppen fram till sitt svar. I denna uppgift blir det tydligt att det är inte slutprodukten, i detta fall Franska Revolutionens utbrott som eleverna ska kunskapa kring, utan istället bakomliggande orsaker. Eleverna kan visualisera med hjälp av korten vilka orsaker som ledde fram till revolutionen, att det inte bara var en orsak. De får en möjlighet att öva på att utveckla sitt resonemang, öva på att tänka i flera led, hur många fler orsaker kan de hitta? Kanske kan de tillverka egna kort och lägga till, fler wildcards!  Korten ger även eleverna en möjlighet att visualisera exempel på hur man kan bredda sitt resonemang. Vilka olika orsaker ligger bakom? Politiska? Sociala? Ekonomiska? Miljö/klimat?

”Du måste utveckla ditt resonemang” ”Du måste öva på att bredda ditt resonemang”. Hur många gånger förr har jag inte sagt det när jag diskuterat kunskapskrav med mina elever? Men har jag verkligen gett dem verktygen för att öva? Har jag gett dem tillfällen och möjligheterna att öva på att bredda och utveckla ett resonemang? Antagligen inte. Min upplevelse är att i det katederfokuserade klassrummet hinns detta oftast inte med. Sambandskorten ger mig en möjlighet att bygga en hel lektion utifrån syftet att öva på att utveckla och bredda ett resonemang. Eleverna kunskapar tillsammans, men med tydlig handledning av mig som i detta fall blir vägledaren. Jag går runt i grupperna, lyssnar, ställer frågor som utmanar deras tänk, stöttar vid behov, kommer med fler infallsvinklar, ja helt enkelt vägleder varje grupp vidare utifrån gruppens egna resonemang. En sådan här övning skapar sedan en ypperlig möjlighet för ett bedömningstillfälle. När eleverna tagit del av varandras tankar, ritat av sambandsmodellen i sina böcker, skrivit stödanteckningar utifrån bilderna kan jag skapa en riktad skrivning med exempelvis rubriken ”Orsaker som ledde fram till Franska Revolutionen –  varför blev det Revolution?” Vid bedömningstillfället får de ha med sig sina anteckningar, sin sambands-orm de ritat av och använda sig av det resonemang de haft i basgruppen för att ytterligare kunna utveckla, fördjupa och bredda.

Bedömningen efteråt är givetvis formativ, där jag både genom att använda matris men också genom att skriva en framåtsyftande kommentar, visar hur de ytterligare kan utveckla förmågorna. har de övat på de förmågor jag bedömer. Analysförmågan -kunna se orsaker till något och se hur orsaker och konsekvenser hänger ihop. Kommunikativa förmågan– kunna motivera sina svar och resonera kring dessa. har jag gett eleverna ett verktyg för att kunna utveckla och bredda sitt resonemang. har jag låtit basgrupperna vara de som skapat kunskap och förståelse kring orsakerna som ledde fram till revolutionen. Då och först då, känner jag att jag har rätt att kräva av eleverna att de ska kunna utveckla, bredda och fördjupa. Bedöma det vi övar, öva det vi bedömer. As simple as that!

20140203_113833 (1)

Sambandskort som eleverna sedan kan lägga som en lång orm. Wild card kan läggas in där eleverna själva vill men det är gruppen som tillsammans måste resonera sig fram till vilken ordning de anser att korten ska ligga i och varför. Träna analysförmåga, begreppsförmåga och framförallt den kommunikativa förmågan. Kunskapande på hög nivå!