Kollegialt lärande

I torsdags var jag gästbloggare på Skola365, ett initiativ startat av Fröken Ann (Ann Hultman Jakobsson) på Twitter. En blogg, där en person, varje dag, på ett eller annat sätt ger just sitt perspektiv på skola. I torsdags var det alltså min tur och jag bidrog med inlägget Kollegialt lärande – för lärande i tiden. 

I min tjänst som verksamhetsutvecklare ingår det bl.a att vara en del av det kollegiala lärandet i Halmstad. Oftast som samtalsledare och, tillsammans med pedagoger och rektor, planera upp lärcirklar, litteratur och praktik. Mitt fokusområde är synligt lärande, här ryms formativ undervisning (formativ bedömning), förmågor, modeller och metoder för att stötta och utmana. Jag arbetar tillsammans med pedagoger på såväl förskola, fritids som skola (F-9).

En av de skolor där jag arbetat tillsammans med pedagogerna sedan höstterminens start, är Bäckagårdsskolan i Halmstad. I höstas arbetade vi med att utveckla arbetet med planeringar för att synliggöra mål och lärande. Pedagogerna önskade själva att arbeta vidare med att synliggöra lärande i undervisningen och i januari inledde vi vårterminens arbete med lärcirklar utifrån Göran Svanelids bok ”De fem förmågorna i teori och praktik”.

I tisdags hade vi kommit till kapitlet som handlar om stödstrukturer, att bygga byggnadsställningar för lärandet. Göran Svanelid lyfter fram fem olika stödstrukturer.

  1. Den stora frågan
  2. EPA- metoden
  3. Begreppsstöd
  4. Stödmallar
  5. Analysmodellen

Tills denna gång hade pedagogerna på Bäckagårdsskolan dels läst kapitlet, men även fått pröva på att använda någon/några av stödstrukturerna i sin undervisning (några av stödstrukturerna hade pedagogerna använt sen tidigare, bl.a EPA-metoden, men nu skulle de gå på djupet och verkligen fundera över vad det vi gör, gör.)

I tisdags fick pedagogerna dela med sig, dels vilka övningar de testat tillsammans med eleverna, men också deras, och inte minst elevernas, reaktion och tankar efteråt. Jag tar mig friheten att återberätta några av alla de goda exempel som pedagogerna delade med varandra.

I förskoleklassen valde pedagogerna att fokusera på två olika stödstrukturer – EPA och begreppsstöd. Eleverna arbetar just nu med att sammanställa en faktabok om djur, denna gång hade turen kommit till älgen. ”Vad vet vi om älgar” var frågan som ställdes. Barnen fick. först enskilt, fundera över vad de vet om älgar. Därefter fick de sitta tillsammans i par och berätta för varandra vad de visste om älgar för att slutligen lyfta samtalen i helgrupp. Pedagogerna märkte en klar skillnad, när barnen först hade fått tänka, både enskilt och sedan tillsammans med en kompis. ”Det var den lugnaste lektionen hittills”, var en spontan reaktion från en av pedagogerna. Barnen lyssnade respektfullt på varandra och alla vågade säga någonting, även de som först sa att de ”absolut inte tänkte säga något”.

Den andra stödstrukturen, begreppsstöd, användes genom att pedagogerna klippt ut begrepp som alla hade någon koppling till älgar. Varje barn fick ett papper med orden fastklistrade i rutor, till varje ruta och begrepp fick barnen rita en bild för att synliggöra ordets betydelse. Varje barn hade tillslut ett papper, fullt med ”bildrutor” om älgar, som alla utgick från begreppsstödet i varje ruta.

Nästa pedagog berättade hur hon arbetat med substantiv tillsammans med sina elever ( nu kan jag minnas fel, i så fall ber jag så hemskt mycket om ursäkt, men jag tror eleverna går i åk 4).  Hur som helst, eleverna fick ett papper med en bild och på bilden hade de i uppgift att leta rätt på så många substantiv som möjligt. Denna övning utgick även den från EPA-metoden. Eleverna fick först sitta enskilt och försöka hitta så många substantiv som möjligt, därefter parades de ihop med en kamrat genom att pedagogen drog bollar med barnens namn på. Tillsammans med sin kamrat fick de först jämföra vilka substantiv de hittat, och sen givetvis även en möjlighet att hitta ännu fler. Slutligen så gick de ”klassen runt” och alla par fick läsa upp fem substantiv var (vilket förhindrade att första gruppen ”tog” alla substantiv). När alla grupper fått säga fem substantiv var, släppte de ordet fritt och klassen fick fylla på med substantiv som ännu ej sagts.

En genomtänkt lektion, där inte enbart EPA-metoden bidrog till ett flerstämmigt klassrum, utan där även metoder som ”No hands up” och ”glasspinnar” (fast i detta fall bollar 😉 ) bidrog till att alla elever deltog aktivt på lektionen.

I åk 1 arbetar eleverna med matematik och med tid. Pedagogen valde att lyfta fram analysmodellen och diskutera orsak och konsekvenser till att komma försent. Det blev en livlig diskussion i klassen. Varför kommer vissa alltid försent? Vilka orsaker kan ligga bakom att man t.ex kommer försent till skolan på morgonen? Vad blir det för konsekvenser om jag kommer sent? För mig själv? För andra? Här fick eleverna även möjlighet att resonera ur olika perspektiv. Analysmodellen skapade det stöd och framförallt den struktur som eleverna behövde för att kunna utveckla sitt resonemang.

I en åk 4, där mycket just nu kretsar kring schack och deltagande i schackfyran, valde pedagogen att utmana eleverna med frågan ”Kan vi bli smartare än en dator när vi arbetar tillsammans?” Eleverna fick sitta i grupper och utmana en dator i just schack. Pedagogen valde EPA-metoden, när datorn hade gjort sitt drag och innan eleverna fick göra sitt, fick de först enskilt fundera på vilket drag de vill göra, och varför. Därefter fick de prata sig samman och väga fördelar och nackdelar, för att slutligen göra ett gemensamt drag. En övning som inte bara inkluderar den kommunikativa förmågan såväl som analysförmågan, utan även den viktiga ”sjätte förmågan”, värdegrundsförmågan, den som skapar förutsättningar för lärande. Övningen synliggjorde verkligen styrkan av att samarbeta! Tillsammans är bättre än en och tillsammans kan vi klara av de allra svåraste problem och ja, t.o.m klå en dator i schack!

En pedagog berättade hur hon använt analysmodellen och ”gjort om” en uppgift som eleverna redan gjort, men där resultatet inte blev så som hon hade trott och hoppats. Eleverna har arbetat med Astrid Lindgren-tema och de hade sett ett klipp där Emil hamnar i olika knipor, bl.a när pappan fastnar med foten i råttfällan. Eleverna skulle sen resonera kring orsaker som gör att Emil jämnt och ständigt hamnar i knipa, och vilka konsekvenser detta får för honom. Fast uppgiften var densamma, så var skillnaden att denna gång synliggjordes uppgiften med hjälp av analysmodellen. Och resultatet blev annorlunda.

Eleverna gav nu betydligt mer utvecklade svar, de resonerade om orsaker och konsekvenser, det som var negativt med att Emil alltid råkade hamna i trubbel, men även fördelar med att han, exempelvis, fick möjlighet att tälja klart alla sina älskade trägubbar. Eleverna själva kunde se hur deras resonemang både utvecklades och fördjupades, tack vare att de nu fick använda sig av analysmodellen som stöd.

Sist ut i raden av fantastiska pedagoger var en pedagog som arbetar tillsammans med en elev. Han valde att skapa ”Den stora frågan”, för att skapa intresse, motivation och nyfikenhet hos sin elev. De arbetar med kristendomen och den stora frågan löd ”Hur hade kristendomen sett ut om inte Pontius Pilatus hade funnits?” Eleven fick direkt många frågor som dök upp. Vem var Pontius Pilatus? Vad hade han för roll i kristendomen? Tillsammans m pedagogen tog eleven reda på svaren på alla de frågor som dök upp. Eleven kom sen självmant upp med en mängd olika förslag på hur man hade kunnat förändra historien! Det visade sig att eleven i fråga hade fortsatt att diskutera Pontius Pilatus hemma med sina föräldrar 🙂

Stöd och struktur, möjlighet att fördjupa, utmana och motivera. Skapa nyfikenhet och lust att lära. Ett flerstämmigt klassrum, med elevaktivitet i fokus och språkutvecklande arbetssätt. Ja, stödstrukturer kan användas till mycket!

Jag är så glad och tacksam över att jag får möjlighet att vara en del av det kollegiala lärandet!

För jag tror, och håller envist fast vid, att som verksamhetsutvecklare måste jag arbeta med verksamhetsinveckling – utveckling som kommer inifrån.

Det är tillsammans vi når allra längst!

ce0c52cb50119bb27f0c232750bdee89

 

Annonser

Stöd för utmanande undervisning

I Skolverkets rapport ”Högpresterande elever, höga prestationer och undervisningen”, betonas vikten av att utmana eleven utifrån den nivå eleven befinner sig på, med höga förväntningar och framförallt med rätt stöd. Att vara en högpresterande elev, innebär inte att jag automatiskt presterar på en lika hög nivå i alla ämnen, eller utifrån alla förmågor. Att vara en högpresterande elev innebär inte heller att jag ska lämnas att ”forska vidare” på egen hand, att jag klarar mig utan stöd och stöttning från pedagog och kamrater.

”Det som är bra för elever i allmänhet även tycks vara bra för elever med potential att prestera på hög nivå. Det innebär ett ifrågasättande av föreställningen om de elever som en förhållandevis homogen grupp med liknande förutsättningar, som klarar sig bra på egen hand i klassrummet” Ur Högpresterande elever, höga prestationer och undervisningen

Det som är bra för elever i allmänhet även tycks vara bra för elever med potential att prestera på hög nivå. För mig är det ingen raketforskning, ingen sensationell slutsats. Efter att ha tillbringat 14 år i ett klassrum, så vet man. Det som är god undervisning är god undervisning. Och god undervisning är bra för alla elever!

Men vad är då god undervisning? För mig så är god undervisning en undervisning som utmanar alla elever, en undervisning som skapar möjlighet att möta alla elever där de befinner sig. För mig är god undervisning en undervisning med tydlig struktur, med ramar och stöd som utmanar alla elever. En god undervisning är för mig en undervisning där eleverna ges möjlighet, inte enbart att träna och utveckla de förmågor som skolan bedömer, utan även ges möjlighet att utveckla tillit till sina egna förmågor. God undervisning är för mig att ha höga förväntningar på eleverna, men även ge eleverna tillräckligt med stöd så de ges möjlighet att nå upp till förväntningarna.

Att skapa, inte fler uppgifter, men uppgifter med fler möjligheter, är en utav de lärfrågor som jag arbetar med just nu, tillsammans med pedagoger på Jutarumsskolan i Halmstad. Hur skapar vi en undervisning där vi kan utmana de elever som är i behov av utmaningar, samtidigt som vi stöttar de elever som är i behov av stöd?

I pedagogernas arbete med att fördjupa sig i lärfrågan, lyfte jag idag fram betydelsen av stödstrukturer för att skapa förutsättningar för utmanade såväl som för stöttande undervisning. God undervisning, helt enkelt!

Göran Svanelid lyfter fram fem stödstrukturer för att ge eleverna möjlighet att träna och utveckla sina förmågor, oavsett på vilken kunskapsnivå eleven befinner sig.

  • Stödmallar
  • De stora frågorna
  • EPA-metoden
  • Begreppsschema
  • Analysmodell

Under dagens lärcirkel fick pedagogerna själva testa en uppgift, med syfte att synliggöra användningen av stödstrukturer. Jag är av den uppfattningen att ska vi ”utsätta” våra elever för det, så ska vi även testa det själva!

Uppgiften utgick från det centrala innehållet i Geografi, åk 4-6.

  • Ojämlika levnadsvillkor i världen, till exempel olika tillgång till utbildning, hälsovård och naturresurser samt några bakomliggande orsaker till detta.
  • Enskilda människors och organisationers arbete för att förbättra människors levnadsvillkor

Uppgiften presenterades i form av en ”Stor fråga

Om du fick välja att förändra en sak som skulle förändra hela världen, vad skulle du i så fall välja och varför?

Pedagogerna fick använda sig av EPA-metoden, där de först fick möjlighet att enskilt skriva ner sina tankar, för att sedan arbeta vidare i par (när jag arbetade med eleverna arbetade vi med uppgiften i basgrupp)

Varje par fick nio stycken begreppskort.

begreppskort

Instruktionen de fick var:

Par/Grupp

1.Läs upp era texter utifrån Den stora frågan för varandra

2.Lägg ut korten och använd de som stöd i ert resonemang.

  • Vilken ”rättighet” sätter ni överst?
  • Vad väljer ni som ”Wild card”?
  • Varför är …nödvändigt?
  • Vem har nytta av det?
  • Varför är … bättre än..?

Pedagogerna fick även en stödmall som de hade möjlighet att använda när de resonerade utifrån positiva och negativa följder utifrån de olika valen.

stödmall

När pedagogerna enats om ett val, antingen utifrån en egen tanke eller utifrån begreppskorten, så använde de analysmodellen för att utveckla sitt resonemang kring vilka olika orsaker som låg bakom deras val och vilka följder deras val skulle kunna tänkas få, såväl ur ett kortsiktigt som långsiktigt perspektiv, positivt/negativt och sett utifrån enskilda människor/olika grupper/hela samhället.

analysmodell

Tiden gick alldeles för fort, pedagogerna hade säkert kunnat sitta än och vrida och vända på frågeställningen. Jag gick runt och utmanade med nyfikna frågor, för att visa hur jag som pedagog, genom att synliggöra och använda mig av exempelvis stödmallen eller analysmodellen, kan bredda, fördjupa, stötta och utmana eleven, allt utifrån där eleven befinner sig.

Avslutningsvis knöt vi ihop våra tankar i ”helklass” och hann nudda vid frågeställningen ”Kan man rangordna rättigheter”, en frågeställning som kräver att eleverna använder, inte minst, den metakognitiva förmågan.

I kunskapskraven för Geografi åk 6, lyfts analysförmågan och den kommunikativa förmågan fram i kunskapskraven.

  • Eleven för resonemang om orsaker till och konsekvenser av ojämlika levnadsvillkor i världen
  • Eleven ger då (enkla och tillviss del/utvecklade och relativt väl/välutvecklade och väl) underbyggda förslag på hur människors levnadsvillkor kan förbättras.

Som pedagog måste jag ge eleverna möjlighet att öva det vi bedömer och bedöma det vi övar. Som pedagog måste jag ha höga förväntningar på eleverna och ge eleverna möjlighet att träna sina förmågor, men jag måste även ge alla elever stöd i arbetet med att utveckla förmågorna.

För det är i mötet mellan höga förväntningar och rätt stöttning som lärandet sker.

Tills nästa gång vi ses ska pedagogerna få läsa kapitlet om stödstrukturer i undervisningen i Göran Svanelids bok ”De fem förmågorna i teori och praktik” och i tanken ha med sig följande frågeställningar:

  • Vilka Stora Frågor kan jag väcka i mitt arbetsområde? (CI, syftestext, Kunskapskrav)
  • Vilka olika stödstrukturer kan jag använda för att stötta/utmana eleverna i deras lärande?
  • Hur kan stödstrukturer användas för att skapa ”uppgifter med fler möjligheter” istället för ”fler uppgifter”?

Frågeställningar vi kommer arbeta vidare med nästa gång vi ses – kollegialt lärande när det är som allra bäst!

Avslutar med att lyfta fram ännu ett citat ur Skolverkets rapport – har du inte läst den så gör det! Ps. Det ”räcker” att läsa sammanfattningen för att få en god överblick över rapportens kärna!

Inga av de betingelser i undervisningen som i rapporten konstaterar gynnar höga prestationer, faller utanför ramen för vad som aktuell forskning hävdar kännetecknar förutsättningar för ett gott lärande. Det är sålunda betingelser i undervisningen som bör komma samtliga elever till del, och på så vis främja elevers kunskapsutveckling på alla nivåer  Ur ”Högpresterande elever, höga prestationer och undervisningen”

Frågor att själva reflektera kring i din undervisning

Hur förmedlar du höga förväntningar till eleven?

Hur utmanar du eleven utifrån där eleven befinner sig?

Hur stöttar du eleven utifrån där eleven befinner sig?

Pedagog Halmstad

I min tjänst som verksamhetsutvecklare inom Halmstad kommun, är jag även med och skriver till Pedagog Halmstad, en blogg för och av pedagoger, där vi tillsammans lyfter fram goda idéer inom kommunen, en plats där pedagoger kan hämta inspiration, dela med sig och ta del av andra lärares undervisning. Här finns även inlägg från exempelvis modersmålslärare, jämställdhetsutvecklare och IKT-pedagoger.

Bloggen är uppbyggd utifrån Halmstad kommuns fem huvudprocesser.

  1. Barn/elever i behov av särskilt stöd och barn/elever i behov av utmaningar
  2.  IKT i lärandet
  3. Språk och kommunikation
  4. Utvecklad undervisning/ synligt lärande
  5. Värdegrund

Bloggen sjösattes relativt nyligen, men tanken är att den efterhand ska växa och framförallt bli ett levande och användbart verktyg för pedagoger runt om i kommunen.

Att blogga på sin arbetstid. Tänk, det trodde jag inte när jag startade min egen blogg för snart två år sedan. Det är en ynnest att få vara med och bidra till den Dela-kultur som växer sig allt starkare i kommunen!

Är du nyfiken, så surfa gärna in på vår sida, där hittar du även mitt senaste inlägg, Kollegialt lärande i praktiken

b6a84901b3d8251edc43a0ebf02fe413

Att tänka klokt, tillsammans!

Om man, som jag, har turen att få dela arbetsrum med oerhört kloka människor, händer det då och då att spännande frågeställningar och reflektioner finns nedskrivna på vår whiteboard-tavla. Tankar som är till stöd för någon av oss i en pågående tankeprocess, för att synliggöra, problematisera, väga eller på annat sätt lyftas fram i ljuset.

Idag när jag kom tillbaka efter lunchen var rummet tomt, men tankarna som tänkts fanns kvar i form av två ensamma påståenden på tavlan.

  1. Lärare undervisar som de vill.
  2. Lärare undervisar utifrån hur de förstår sitt uppdrag.

DSC_0891

Jag fastnade för dessa två formuleringar. Vid första anblick var min spontana tanke att självklart undervisar jag utifrån hur jag förstår mitt uppdrag, ju mer jag förstår komplexiteten och omfånget av mitt uppdrag, desto större inverkan får min förståelse på min faktiska klassrumsundervisning.

Men är det verkligen så enkelt?

Jag tänker tillbaka på när jag var nyutexaminerad pedagog. Hur jag steg in i A18, som de närmaste 13 åren skulle bli ”mitt klassrum”. Första gången jag tog emot mina elever, mötte deras föräldrar, hade mitt första utvecklingssamtal, mitt första föräldramöte, mitt första arbetsområde.

Min första lektion.

Jag vet att jag ofta reflekterat kring den där känslan. När man stänger dörren. Det blir liksom jag och mina elever. Vi stänger inte bara in oss i klassrummet, vi stänger även ute oss från det som händer utanför. Där innanför mina väggar, i mitt klassrum, med mina elever, kan jag undervisa. Som jag vill.

Ingen förstår mina elevers behov bättre än jag själv. Sen kan rektorer, verksamhetsutvecklare eller andra personer utifrån komma med förslag eller direktiv hur jag ska bedriva min undervisning. Ett tag var det bas och fördjupning som var på tapeten, för att i nästa stund övergå till problembaserat lärande. Men det var jag som mötte eleverna varje dag, inne i mitt klassrum, och jag undervisade alltid utifrån det som jag visste passade mig och mina elever bäst. Oavsett vad föreläsaren hade pratat om på föregående studiedag.

Att skapa förståelse kring våra dubbla uppdrag är inget som är gjort i en handvändning. Och om vi förstår vårt uppdrag olika, så spelar det ju ändå ingen roll hur mycket förståelse jag skapar, vi kan aldrig nå fram till en likvärdig undervisning, en likvärdig skola, om vi inte skapar en gemensam förståelse kring våra dubbla uppdrag.

En gemensam förståelse kring våra uppdrag kan skapas först när vi på allvar låter de didaktiska frågorna ta plats, både i ämneslag, arbetslag, skolövergripande inom och, inte minst, mellan skolor. När vi öppnar upp våra klassrum, öppnar dörrarna och tar del av varandras undervisning, erfarenhet och lärdomar, först då kan vi synliggöra likheter och skillnader i hur vi tolkar våra uppdrag.

Skuggning är ett ypperligt exempel på hur man på en skola kan skapa möjlighet till samtal och reflektion, skolutveckling inifrån! Genom inblick i varandras undervisning, utifrån ett tydligt syfte och med tid till gemensam reflektion och analys efteråt, kan vi skapa ett långsiktigt och hållbart system för samarbete och kollegialt lärande.

”Lärarnas professionella utveckling – att lärarna utvecklar och förbättrar sin undervisning är en framgångsfaktor. Deras kunskaper, engagemang och möjligheter att ge en bra undervisning är det viktigaste för en väl fungerande skola.

Genom att skapa system för hur lärarna kan samarbeta med att lösa problem och kritiskt granska varandras arbete kan undervisning, bedömning och betygsättning förbättras.”  Skolverkets lägesbedömning 2015

Samarbeta, problematisera, vara kritiska vänner till varandra och ge konstruktiv feedback. Tillsammans tänka klokt och reflektera kring frågeställningar rörande undervisning, bedömning och betygsättning, skapar goda förutsättningar för både ett kollegialt lärande och en skolutveckling som kommer inifrån och där pedagogerna själva är bärare av de lokala pedagogiska utvecklingsprocesserna.

Som lärare undervisade jag aldrig ”som jag själv ville” för att jag var lat, okunnig, hade brist på tid eller andra yttre faktorer. Nej, jag undervisade ”som jag själv ville”, för jag var helt övertygad om att mitt sätt att undervisa var det sättet som passade mitt ämne och mina elever allra bäst.

Det var först när jag vände blicken inåt, mot mig själv, istället för mot mina elever eller mitt ämne, som jag synliggjorde för mig själv hur jag förstod mina uppdrag. Och det var först när jag gavs möjlighet att bolla dessa tankar tillsammans med mina kollegor, som vi tillsammans kunde synliggöra våra likheter, men också våra skillnader, i hur vi tolkade våra uppdrag.

Så mitt dubbla svar på påståendena, utifrån min erfarenhet som lärare är att ja, jag tror att lärare till viss del, undervisar som de vill.

Jag tror även att lärare till viss del, undervisar utifrån hur de förstår sitt uppdrag.

Men ska vi bygga en långsiktig skolutveckling från grunden, räcker det inte att jag som enskild pedagog undervisar utifrån hur jag förstår mina uppdrag. Pedagoger måste få tid, möjlighet och förutsättningar att synliggöra undervisningen, inte bara för oss själva, utan också för varandra, med syfte att skapa en gemensam förståelse utifrån våra gemensamma uppdrag.

Ensam är inte stark. Ensam är ensam.

Tillsammans bygger vi världens bästa skola!

ensam_58140345

Hela dagens lärande

Jag talar gärna och ofta om det livslånga lärandet, och framförallt om att främja lusten till det livslånga lärandet. I mitt förra inlägg, Förskola + skola = sant, belyste jag den process jag arbetar med i min roll som verksamhetsutvecklare inom Barn och Ungdomsförvaltningen. En process där jag, tillsammans med skolområdeschefer, rektorer och förskolechefer, just nu arbetar med fokus utifrån en av kommunens huvudprocesser, det synliga lärandet.

Med utgångspunkt i Hatties frågeställning ”How do we make learning visible to teachers and how do we make teaching visible to students?” kommer rektorer och förskolechefer under morgondagen lyfta tankar kring lärande, kunskap och hur vi kan använda planeringar som en del i vårt systematiska kvalitetsarbete, utifrån tanken att planeringen spelar en viktig del i arbetet med att tydliggöra och skapa delaktighet i vad som krävs för att lyckas i sitt lärande. 

De förmågor som genomsyrar Lgr 11, är även de förmågor som lyfts fram i förskolans läroplan och genom att skapa röda trådar ur ett 1-16 års perspektiv, kan vi lägga en gemensam grund för det livslånga lärandet. Men i dagens inlägg kommer jag istället utgå från hela dagens lärande, ett lärande som jag är helt övertygad om, leder till det livslånga lärandet.

I morse var jag på sonens utvecklingssamtal. Sonen går på Gullbrandstorpsskolan, en av skolorna i det skolområde jag arbetar med. Jag är därför väl insatt i hur de arbetar på skolnivå med att synliggöra lärandet. Spännande att som förälder få se vad det arbete ger för resultat på individnivå 🙂

Sonen ledde samtalet, började med att hälsa alla välkomna och förklarade hur länge samtalet kommer vara och hur han uppfattar helheten i sin skoldag (han går i åk 4). När han skulle gå in på ämnen och plocka fram områden han själv kände var områden där han ville utvecklas, använde han en stödmall som han fyllt i innan samtalet. Längst ur i vänstermarginalen stod ämnet, sedan var pappret uppdelat i två spalter. En spalt för hur han tycker det går i ämnet och en spalt där han själv fick lyfta fram de förmågor som han ville utveckla. Det är här det blir riktigt spännande!

Jag vet vilket arbete pedagogerna lägger ner på att arbeta med förmågor, synliggöra lärandet i planeringar, skapa meningsfulla lektioner med tydlig struktur, modeller, stödstrukturer och att eleverna arbetar med både själv och kamratbedömning.

”Jag vill utveckla procedurförmågan i SO”. Pedagogen i mig blev nyfiken. ”Hur menar du då”?

”Jo, alltså, jag gillar att arbeta med Sveriges landskap och jag vill bli bättre på att arbeta med kartboken och hitta och lära mig var landskapen ligger”.

Vi gick vidare till NO.

”Jag vill utveckla begreppsförmågan och jag tycker det är bra när Vicky, fröken, skriver begreppen vid sidan så när jag ska skriva en text och t.ex beskriva symbios så kan jag utveckla texten med hjälp av begreppen. Det är ett bra sätt att träna begreppsförmågan. Egentligen är det samma i svenskan. Ja, det är samma förmåga jag vill utveckla där, begreppsförmågan. Så jag använder begreppen för att utveckla mina texter.”

Att vara ägare till sitt eget lärande. När man, redan på mellanstadiet, kan sätta ord på sitt lärande, vad man vill utveckla, när man lär sig som bäst. Då har man som pedagog fått ett kvitto på att man har skapat ett lärande som är synligt för eleven.

På eftermiddagen åkte jag till Bäckagårdsskolan, där jag arbetar tillsammans med rektor och pedagoger, för att skapa planeringar som synliggör lärandet. Vilket fantastiskt gäng! Så härligt att få ta del av deras tankar, deras process, hur de hela tiden strävar efter att konkretisera och synliggöra lärandet för eleverna, från F-klass upp till åk. 5. Pedagogerna diskuterade förmågor, konkretisering av kunskapskrav och det viktigaste av allt, hur kan vi skapa planeringar som är till för eleven, för elevens lärande.

Pedagogen som arbetar i F-klassen, arbetar även till viss del på fritidshemmet, och om två veckor kommer jag ha mitt första möte med fritidshemmet på samma skola, där vi kommer fortsätta arbetet med förmågor, med att skapa röda trådar och synliggöra hela dagens lärande. 

Jag gick därifrån med ett stort leende, uppfylld av pedagogernas entusiasm, deras driv och passion för sitt yrke. Om jag saknar eleverna? Absolut! Men att få vara en del av lärares ”lärande” är minst lika häftigt!

Avslutade dagen med att hämta dotter, 6 år, på fritidshemmet på Lyngåkraskolan. Kommer in på fritids och där sitter dottern och ritar en stor kartbild, fylld av människor, vatten och olika länder.

”Mamma, titta! Jag har ritat olika människor, en indian, en från Kina, här är en i Sverige, här i vattnet är en sjöjungfru. Och så har jag ritat hela jorden!”

Hennes ögon lyste och tillsammans fyllde vi i det sista av det blåa i havet, så hon skulle kunna ta med bilden hem. Som stolt och ständigt uppkopplad mor, frågade jag Milda om jag fick fota bilden och lägga ut på Facebook, det fick jag.

12108151_10153338975727858_5004794335044725546_n

Inte långt efter att jag lagt ut bilden så skrev pedagogen som undervisar i F-klassen:

Lotta, så kul att vårt arbete i skolan visar så direkt återkoppling på Milda. Vi gjorde gemensam storbild med jorden i centrum idag på förmiddagen. Först film och sedan skapande av ”Livet på jorden”. Detta räckte inte för Milda, utan hon ville göra sin egen ”storbild” efteråt. Så kreativt, innovativt och lustfyllt!”

Hela dagens lärande. Den kunskap, det Milda fick ta del av under dagen i F-klassen, var det hon fortsatte att arbeta med resten av dagen på fritids. Här fick hon lov att utveckla, fördjupa och fortsätta att utforska.

Vi arbetar inte med ett lärande på skoltid, och ett annat på fritids. Vi arbetar med lärande.  De förmågor som barnen får möjlighet att utveckla under ”skoltid”, är precis samma förmågor som vi arbetar med på fritidshemmet.

När man talar om ”Big 5”, de fem förmågorna, är det många som väljer att istället tala om ”the Big 6”, den sjätte förmågan är den där vi lägger de förmågor som hör till vår värdegrund och demokratiuppdrag. Jag tänker inte att dessa förmågor är ”utöver” de fem stora, jag tänker att varje förmåga måste grundas i vårt värdegrundsuppdrag (något de kloka pedagogerna på Bäckagård kommer ha som utgångspunkt när de nu väljer att skapa egna ”djur”-bilder)

KreativtInnovativt. Lustfyllt. Pedagoger som skapar en kreativ miljö, pedagoger som skapar ett lustfyllt lärande där det synliggörs för eleverna vad det är vi arbetar med, varför, och vilka mål vi strävar mot, skapar kreativa, ansvarstagande och lustfyllda barn. Barn som kan sitta på utvecklingssamtal och redogöra för sina styrkor och utvecklingsmöjligheter i sitt lärande. Barn som ritar jordklot med indianer och sjöjungfrur. Barn som när de ska gå och lägga sig säger ”Mamma, väck mig tidigt i morgon, för jag längtar efter att gå till skolan!”

Jag är så tacksam för de pedagoger och rektorer jag får möjlighet att möta i mitt nya yrke, och jag är så tacksam för alla de fantastiska pedagoger som mina, och alla andras barn, möter varje dag. Inte bara under skoltid. Under hela dagen.

Tack alla ni fantastiska pedagoger, i förskolan, skolan och inte minst på fritidshemmen!

Tillsammans bygger vi, inte bara hela dagens lärande, utan garanterat, också hela livets lärande! 

Förskola + skola = sant

I både förskola, grundskola och gymnasiet har vi pedagoger tillgång till fantastiska metodböcker att arbeta med, våra läroplaner. Men som pedagog, oavsett ålder på våra elever och avsett ämne, är det viktigt att ständigt påminna oss själva om att läroplanerna är våra verktyg, våra metodböcker, att använda för att skapa en undervisning som utgår från vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

För att synliggöra innehållet i Lgr 11 för mina elever, men framförallt för att synliggöra kunskapskraven och de mål vi arbetar utifrån, använder jag mig av flera olika metoder. Arbetet med att lyfta fram de övergripande förmågorna, de förmågor som ofta benämns som the Big 5, är en utav dessa metoder.

Big 5 blev för mig svaret på frågan vad jag behövde synliggöra i läroplanen för att eleverna skulle få förståelse för de kunskapskrav och mål vår undervisning utgår från. Big 5 blev länken mellan läroplanen, mig och eleverna, en metod för att synliggöra för eleverna vilka förmågor det är som eleverna ska få möjlighet att träna, utveckla och bedömas utifrån. Jag kunde synliggöra för eleverna de röda trådarna mellan mina ämnen (historia, religion, samhällskunskap, geografi och engelska). Trots olika ämnen, olika centralt innehåll, så är det i grund och botten samma förmågor som vi strävar efter att utveckla och som lyfts fram i kunskapskraven.

Big 5 har även varit en viktig del för mig i arbetet med att synliggöra för föräldrar de mål och kunskapskrav vi arbetar mot i skolan. Vilka förmågor som deras barn ska få möjlighet att utveckla och varför skolan och synen på lärande idag ser annorlunda ut, jämfört med den faktaöverförande och reproducerande undervisning de själva ofta minns från sin egen skolgång.

De senaste fyra åren har det flutit mycket vatten under broarna. Kan det vara så ”enkelt”? Kan man verkligen förenkla alla 279 sidor i läroplanen till fem djur som man hänger upp på väggen? Vad händer med de ämnesspecifika förmågor som inte ”passar in” under någon av rubrikerna, ska vi bortse från dessa?

Ibland tänker jag att i liknande diskussioner så är utgångspunkten att pedagoger i sin profession inte skulle vara kapabla till att anpassa utifrån sina, och sina elevers, förutsättningar. Jag har större tilltro till oss pedagoger än så. Oavsett vilken modell du som pedagog väljer att använda, vilket vad, så utgår du ifrån dina elevers behov när ni tillsammans skapar ett hur.

För mig så innebär inte arbetet med Big5 att jag lägger speciellt mycket tid på att fundera ut vilket djur som hör till vilken förmåga (jag använder förresten inte djur alls, utan OS-ringarna för att visa hur förmågorna till stor del, går in i varandra). Nej, för mig innebär Big5 att jag har en möjlighet att synliggöra kunskapskraven så eleverna har möjlighet att förstå innebörden av vad det är vi tränar och bedömer. För mig innebär Big5 att vi har en möjlighet att synliggöra de röda trådarna, inte bara inom, utan även mellan, våra ämnen.

Men nu har jag en ny roll. Nu när jag inte längre arbetar som pedagog i klassrummet, utan som verksamhetsutvecklare inom kommunen, får jag ytterligare en dimension och ett perspektiv hur vi kan använda förmågorna för att skapa röda trådar. Den dimension som handlar om ett 1-16 års perspektiv och där vi har möjlighet att skapa röda trådar mellan förskola och skola.

Allt för ofta talar vi enbart skola. Kvalitetsutveckling i skolan. Verksamhetsrapporter i skolan. Analys av resultat i skolan. Uppföljning av analys. I skolan. Jag har full förståelse för att många som arbetar inom förskola inte känner att skolans värld rör deras värld, lika mycket som jag har full förståelse för att lärare på grundskolan inte känner att det som händer på förskolan rör skolans värld. Men tänk om vi flippar tanken. Och tänker om.

Tänk om vi lägger tid och tanke på att faktiskt knyta samman verksamheterna. Så att vi på allvar kan tala om ett 1-16 års perspektiv. Inte bara på pappret. Utan på riktigt!

För mig som är van att arbeta med Lgr 11 och är förtrogen med förmågorna som lyfts fram i läroplanen, var det en aha-upplevelse att första gången öppna läroplanen för förskolan (ja, varför i hela friden har aldrig någon, under mina 14 år som lärare, på någon studiedag överhuvudtaget, pratat kopplingar mellan förskola och skola? Prata grund innan vi kan prata tillbyggnad liksom?!)

Men när jag nu för första gången på allvar suttit och ”grottat ner mig” i förskolans läroplan så blir det tydligt och uppenbart. De förmågor mina elever ska bedömas utifrån på högstadiet, är exakt samma förmågor som min dotter, 5 år, ska ges möjlighet att träna och utveckla, på förskolan.

På onsdag ska jag ha en workshop med rektorer och förskolechefer inom förvaltningen. En workshop där vi kommer utgå från förmågor och tala kring våra gemensamma begrepp, kunskap och lärande. Jag har valt att lyfta fram förmågorna och jämföra läroplanerna för att se de naturliga kopplingarna. I arbetet inför denna studiedag har jag plockat ut och synliggjort förmågorna även i läroplanen för förskolan.

Analysförmågan (Lpfö)

  • Utvecklar sin förmåga att se samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld.
  • Utvecklar intresse för naturens kretslopp och hur människor, djur och samhälle påverkar varandra
  • Försöker förstå andras perspektiv

Begreppsförmågan (Lpfö)

  • Tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp
  • Utvecklar sin förmåga att se samband mellan begrepp
  • Utvecklar sin förståelse för talbegrepp

Kommunikativa förmågan (Lpfö)

  • Utvecklar sin förmåga att lyssna och reflektera.
  • Ger uttryck för egna uppfattningar
  • Utvecklar sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar
  • Utvecklar sin förmåga att argumentera med andra

Procedurförmågan (Lpfö)

  • Utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt förmågan att använda sig av och tolka dessa.
  • Utvecklar förmågan att urskilja, utforska, dokumentera
  • Utvecklar förmågan att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap

Metakognitiva förmågan (Lpfö)

  • Utvecklar sin identitet och känner trygghet i den.
  • Utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga
  • Utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, ta ansvar för gemensamma regler, hantera konflikter
  • Utveckla förmågan att reflektera kring sitt eget lärande

Om vi ska lyckas i vårt gemensamma uppdrag, att främja den livslånga lusten till lärande, så måste skola och förskola knytas betydligt närmare varandra än vad vi står idag. Vi kan inte nog lyfta betydelsen av den ”sjätte förmågan”, vår värdegrund och vårt demokratiuppdrag där vi tillsammans är med och formar framtidens världsmedborgare. Den grund som läggs på förskolan, den trygghet, den lust, glädje och nyfikenhet till lärande som barnen bär med sig från förskolan, är den lust som vi i skolans värld har fått privilegiet att förvalta. Men för att lyckas med att bibehålla lusten till det livslånga lärandet, måste vi i skolan se till att ständigt tillföra nytt bränsle så glöden inte slocknar.

Och likadant åt andra hållet. De förmågor som eleverna ska utveckla, träna och så småningom även bedömas i på grundskolan, är exakt samma förmågor som förskolan har fått privilegiet att lägga grunden till. Lägga grunden, locka, leka och lära fram en utveckling av. Tänk vilka förutsättningar vi ger våra barn när vi bygger broar. Broar från båda håll.

Det livslånga lärandet. Det slutar inte när eleven lämnar grundskolan. Precis lika lite som det startar den dagen eleven börjar grundskolan.

Vi måste våga ta in mer lust, lek, glädje och nyfikenhet i skolan och vi måste våga prata kunskap, lärande och förmågor på förskolan.

Först när vi synliggör för varandra våra styrkor och våra utmaningar, skapar vi möjlighet till dialog, kommunikation och samarbete mellan skola och förskola.

Det är inte ”våra barn” och ”andras ungar”.

Det är vårt gemensamma uppdrag!

fedaf3b58dd4b8b6b957dd7d622fa3fe

Hårda och mjuka värden

”Skolarbetet gör mig så nyfiken att jag får lust att lära mig mer”.

Detta är en av de frågeställningar som SKL ställer i enkäten ”Mjuka Värden”, en enkät som samtliga elever i åk 5 och åk 8 genomför i Halmstad kommun. Just i det här inlägget kommer jag förhålla mig lite extra till ovanstående påstående, men i enkäten ingår även följande viktiga påstående:

  • Jag känner mig trygg i skolan
  • Lärarna på min skola tar hänsyn till elevernas åsikter
  • Jag vet vad jag ska kunna för att nå målen i de olika ämnena
  • Lärarna på min skola hjälper mig i skolarbetet om jag behöver det
  • Jag får veta hur det går för mig i skolarbetet
  • Mina lärare förväntar sig att jag ska nå målen i alla ämnen

Men vad innebär egentligen dessa ”mjuka” värden? Och vad säger de mjuka värdena om kvalitén på elevernas utbildning?

Vi kan sätta dessa mjuka värden i relation till ”hårda” värden, de värden som presenteras i siffror och procent. Betygsunderlag, statistik från nationella prov, antal elever som är behöriga till gymnasiet, är siffror som är relativt enkla att mäta. Enklare att sätta fingret på, och förmodligen också enklare att analysera fram vilka åtgärder som måste genomföras för att eleverna ska nå högre måluppfyllnad inom respektive ämne.

Men de mjuka värdena, vad säger de? Många som tänker i termer mjuka värden, tänker förmodligen i termer av likabehandlingsplan, förebyggande arbete mot mobbing och kränkningar. Och ja, det är givetvis till viss del sant. Men det är inte hela sanningen.

I de mjuka värdena ligger inte enbart vårt värdegrundsuppdrag, utan även vårt kunskapsuppdrag. Jag är övertygad om, att här har vi en oerhört viktig nyckel när det gäller skolans fortsatta utvecklingsarbete, och ja, skolans fortsatta existens överhuvudtaget.

Låt mig förklara.

I den rapport som kom i år, framtagen i samarbete mellan Skolverket i Sverige, Norska centret för IKT i undervisningen samt Styrelsen för IT och lärande i Danmark (2015 NMC Technology Outlook, Scandinavian Schools) pekas några av de trender ut som vi kommer se i skolan de närmsta åren. Men, kanske än mer intressant, rapporten pekar även ut några av de utmaningar som dessa trender kommer föra med sig för skolan.

Allt från att integrera IKT som en naturlig del i lärandet, skapa möjligheter till lärande i ett sammanhang med autentiska mottagare, utveckla personliga digitala (och analoga!) lärmiljöer till att använda sig av den kunskap som finns runt om i andra sammanhang i samhället i skolans värld. Utmaningar? Definitivt! Omöjligt? Absolut inte!

Men, det finns en utmaning som höjer sig över alla de andra. En utmaning som skolan måste vara redo för att möta, som vi inte får blunda för.

”Keeping education relevant”

I alla år som ”skola” har funnits som begrepp, som institution, har skolan haft rollen av kunskapsförmedlare. Idag är inte denna roll lika självklar längre. Med dagens digitala möjligheter, med de möjligheter vi redan nu kan ana och se kommer finnas i framtiden, vilken roll kommer skolan spela då?

Låt mig ta ett exempel. Redan nu finns det möjlighet att med ett knapptryck översätta text till de flesta språk runt om i världen. Visst, ibland med tvivelaktigt grammatiskt innehåll, men det går att göra sig förstådd tack vare Google translate. Inom en mycket snar framtid kommer vi ha teknik som gör det möjligt att ringa till Frankrike, beställa hotellrum i Paris på svenska, men din röst som kommer ut i andra änden av telefonen talar klanderfri franska. Hur ska vi motivera våra elever i skolan att lägga tid på att studera ett främmande språk, om tekniken gör det möjligt att tala vilket språk som helst?

Hur ska skolan se till att utbildning fortfarande är relevant – när tekniken ger oss möjligheter vi tidigare inte ens kunnat ana?

Jag är övertygad om att svaret på den frågan hittar vi inte bland procent, betyg, siffror och staplar. Svaret på den frågan hittar vi där vi inte alltid letar. I det osynliga. I det mjuka.

Inom företagens värld räknas hårda värden till sådant som har med själva varan, eller tjänsten, att göra. T.ex. bensinförbrukning på en bil eller hållbarheten på ett par strumpbyxor.

De mjuka värdena handlar mer om hur varumärket, eller företaget bakom varan, uppfattas. Studier visar att för köparen så har de mjuka värdena lika stor, och ibland t.o.m. större, betydelse för vilken vara man till slut väljer att köpa.

Så, hur kopplar vi detta till skolans värld?

I läroplanens första kapitel, redan i andra meningen, står följande:

”Den (utbildningen inom skolväsendet) ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära”.

I en framtid, där teknikens möjligheter spränger gräns efter gräns, är det min fulla övertygelse att skolan inte bara bör, utan att skolan måste, satsa på de mjuka värdena. På lust, nyfikenhet, inspiration och glädje.

Skolans överlevnad bygger på dess egen förmåga att göra lärandet relevant. Om lärandet anses relevant för eleven eller ej, vilar på om lärandets känns meningsfullt. Om undervisningen inspirerar, och om nyfikenheten skapar lust till än mer lärande.

En elev som varken upplever fransklektionen särskilt meningsfull eller relevant, använder sig förmodligen hellre av översättningsappen i framtiden. Men en fransklektion som väcker elevens nyfikenhet, som inspirerar, som lockar fram lusten att lära, genererar kunskap som alltid kommer kännas relevant för eleven.

”Skolarbetet gör mig så nyfiken att jag får lust att lära mig mer”.

Tillbaka där vi började. I ovanstående mening finns två av de viktigaste begreppen för skolans överlevnad.

Nyfiken.

Lust.

Nej, vi kan inte och vi får inte luta oss tillbaka med vår likabehandlingsplan och tro att vårt värdegrundsuppdrag slutar där.  Vårt värdegrundsuppdrag handlar lika mycket om lärande som vårt kunskapsuppdrag. Om inte mer. För om inte lusten till lärande finns där, kommer snart vårt kunskapsuppdrag också försvinna.

Under en lång tid har skolan varit relativt ohotad på platsen som kunskapsförmedlare, men tro inte för en sekund att den platsen i framtiden automatiskt kommer vara vikt åt skolan.

Vi kan idag konstatera att skolans monopol på lärande till stor del redan är borta.

Men jag är övertygad om, att så länge skolan kan lyckas i sitt uppdrag att främja den livslånga lusten till lärande, så länge kommer skolan vara både meningsfull och relevant.

Det handlar om skolans fortsatta existens. Om skolans fortsatta varande. Om skolans möjlighet att i framtiden få vara en del i att forma morgondagens världsmedborgare.

I framtiden hoppas, och tror jag, att skola inte kommer vara något man väljer bort.

Utan något man väljer till.

quote-copy1