Monolog eller Dialog?

Ok jag erkänner. Alla ni som känner mig vet att det är sant. Jag älskar att prata! Jag älskar att hålla föreläsningar om Antiken, om krig, digerdöden, pesten, halshuggningar i giljotiner, kriget vid frontlinjen, religioner, sekter, ja allt det där som gör oss SO-lärare lite extra uppfyllda av berättarglädje. Antagligen en yrkesskada antar jag 😉 Men problemet var att mina föreläsningar hade en tendens att liksom dra ut på tiden… Känner ni igen det? Man får någon fråga, hamnar på ett sidospår och helt plötsligt har 30 minuter på lektionen gått och den enda röst som hörts i klassrummet är min egna (och ja, möjligtvis Flitiga Frida och Duktige David som snällt räcker upp handen då och då). Resten av klassen antecknade. Eller åtminstone några. Några spelade på mobilen och det märkte ju inte jag eftersom jag var helt uppslukad av Hitlers erövring av Polen. Några såg ut att anteckna men ägnade istället tiden åt att skapa diverse konstverk i sina anteckningsböcker (i bästa fall, i värsta fall på bänken). När jag såg att jag hade tappat klassen ungefär någonstans mitt under Hitlers invasion tog jag fram det tunga artilleriet ”anteckna nu allt för ni kan räkna med att detta kommer på provet!”

Härligt, en monolog som avslutas med ett förtäckt hot! Och tro mig, jag är en rätt bra föreläsare (tycker jag själv i alla fall 😉 )Jag kan tala med inlevelse, göra det spännande, beskriva målande läskiga detaljer. Jag tyckte att det gjorde mig till en bra lärare. En del lärare jag mött undrar över just detta med Flippar jämfört med traditionell katederundervisning. De är oroliga att man tappar detta tillfälle med klassen, tillfället när man får ”spela lite teater” och inspirera eleverna med sina faktakunskaper. Men blir alla verkligen inspirerade av en 30 minuters genomgång, hur spännande och fängslande den än må vara.. ? Jag känner fortfarande att jag kan ta en berättande-roll i klassrummet och delge eleverna en spännande/läskig/fängslande anekdot ur historiens vindlande korridor, men det är skillnad på att stå en halvtimme och ha en lång utläggning om något eller att ta 5 minuter för att skapa intresse och engagemang.

I mitt flippade klassrum är det eleverna som tillsammans skapar dialoger. Men det är viktigt att alla elever vågar delta i dialogen. Genom EPA- metoden där varje elev börjar med att skriva ner sina egna tankar så har alla elever något att bidra med i basgruppen när det är dags att diskutera/delge varandra (se separat inlägg, EPA).  Som jag nämnt tidigare så arbetar jag i ett flerspråkigt klassrum, och det är min uppgift som handledare i klassrummet att gå runt och stötta de elever jag vet har svårare att formulera sig på svenska. Men i ett Flippat Klassrum så har jag skapat de förutsättningarna. Jag lämnar min roll som kunskapsförmedlare och blir istället kunskapshandledare.

Men jag erkänner, ibland saknar jag känslan av att stå där längst fram, som på en teaterscen, med allt ljus bara på mig 😀 Hur jag löser det problemet? Asch, ibland tar jag ut svängarna och ser till att få uppmärksamhet på annat sätt, att klä ut sig till Vlad Pålspetsaren och skrämma slag på de stackars barnen är ju bara ett exempel  😉

Våga släppa in fler röster i klassrummet än bara din egen. Låt alla elever få vara delaktiga i diskussionen, skapa ditt egna flerstämmiga klassrum!

20131025_131328

Ta in historien klassrummet! Vlad Pålspetsaren AKA Fröken FLipp söker uppmärksamhet 😉

972367_403478869757545_1561966651_n

Dialog i det Flippade Klassrummet. Arbete med sambandsmodell

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s