Stöd för utmanande undervisning

I Skolverkets rapport ”Högpresterande elever, höga prestationer och undervisningen”, betonas vikten av att utmana eleven utifrån den nivå eleven befinner sig på, med höga förväntningar och framförallt med rätt stöd. Att vara en högpresterande elev, innebär inte att jag automatiskt presterar på en lika hög nivå i alla ämnen, eller utifrån alla förmågor. Att vara en högpresterande elev innebär inte heller att jag ska lämnas att ”forska vidare” på egen hand, att jag klarar mig utan stöd och stöttning från pedagog och kamrater.

”Det som är bra för elever i allmänhet även tycks vara bra för elever med potential att prestera på hög nivå. Det innebär ett ifrågasättande av föreställningen om de elever som en förhållandevis homogen grupp med liknande förutsättningar, som klarar sig bra på egen hand i klassrummet” Ur Högpresterande elever, höga prestationer och undervisningen

Det som är bra för elever i allmänhet även tycks vara bra för elever med potential att prestera på hög nivå. För mig är det ingen raketforskning, ingen sensationell slutsats. Efter att ha tillbringat 14 år i ett klassrum, så vet man. Det som är god undervisning är god undervisning. Och god undervisning är bra för alla elever!

Men vad är då god undervisning? För mig så är god undervisning en undervisning som utmanar alla elever, en undervisning som skapar möjlighet att möta alla elever där de befinner sig. För mig är god undervisning en undervisning med tydlig struktur, med ramar och stöd som utmanar alla elever. En god undervisning är för mig en undervisning där eleverna ges möjlighet, inte enbart att träna och utveckla de förmågor som skolan bedömer, utan även ges möjlighet att utveckla tillit till sina egna förmågor. God undervisning är för mig att ha höga förväntningar på eleverna, men även ge eleverna tillräckligt med stöd så de ges möjlighet att nå upp till förväntningarna.

Att skapa, inte fler uppgifter, men uppgifter med fler möjligheter, är en utav de lärfrågor som jag arbetar med just nu, tillsammans med pedagoger på Jutarumsskolan i Halmstad. Hur skapar vi en undervisning där vi kan utmana de elever som är i behov av utmaningar, samtidigt som vi stöttar de elever som är i behov av stöd?

I pedagogernas arbete med att fördjupa sig i lärfrågan, lyfte jag idag fram betydelsen av stödstrukturer för att skapa förutsättningar för utmanade såväl som för stöttande undervisning. God undervisning, helt enkelt!

Göran Svanelid lyfter fram fem stödstrukturer för att ge eleverna möjlighet att träna och utveckla sina förmågor, oavsett på vilken kunskapsnivå eleven befinner sig.

• Stödmallar
• De stora frågorna
• EPA-metoden
• Begreppsschema
• Analysmodell

Under dagens lärcirkel fick pedagogerna själva testa en uppgift, med syfte att synliggöra användningen av stödstrukturer. Jag är av den uppfattningen att ska vi ”utsätta” våra elever för det, så ska vi även testa det själva!

Uppgiften utgick från det centrala innehållet i Geografi, åk 4-6.

• Ojämlika levnadsvillkor i världen, till exempel olika tillgång till utbildning, hälsovård och naturresurser samt några bakomliggande orsaker till detta.
• Enskilda människors och organisationers arbete för att förbättra människors levnadsvillkor

Uppgiften presenterades i form av en ”Stor fråga”

Om du fick välja att förändra en sak som skulle förändra hela världen, vad skulle du i så fall välja och varför?

Pedagogerna fick använda sig av EPA-metoden, där de först fick möjlighet att enskilt skriva ner sina tankar, för att sedan arbeta vidare i par (när jag arbetade med eleverna arbetade vi med uppgiften i basgrupp)

Varje par fick nio stycken begreppskort.

Instruktionen de fick var:

Par/Grupp

1.Läs upp era texter utifrån Den stora frågan för varandra

2.Lägg ut korten och använd de som stöd i ert resonemang.

• Vilken ”rättighet” sätter ni överst?
• Vad väljer ni som ”Wild card”?
• Varför är …nödvändigt?
• Vem har nytta av det?
• Varför är … bättre än..?

Pedagogerna fick även en stödmall som de hade möjlighet att använda när de resonerade utifrån positiva och negativa följder utifrån de olika valen.

När pedagogerna enats om ett val, antingen utifrån en egen tanke eller utifrån begreppskorten, så använde de analysmodellen för att utveckla sitt resonemang kring vilka olika orsaker som låg bakom deras val och vilka följder deras val skulle kunna tänkas få, såväl ur ett kortsiktigt som långsiktigt perspektiv, positivt/negativt och sett utifrån enskilda människor/olika grupper/hela samhället.

Tiden gick alldeles för fort, pedagogerna hade säkert kunnat sitta än och vrida och vända på frågeställningen. Jag gick runt och utmanade med nyfikna frågor, för att visa hur jag som pedagog, genom att synliggöra och använda mig av exempelvis stödmallen eller analysmodellen, kan bredda, fördjupa, stötta och utmana eleven, allt utifrån där eleven befinner sig.

Avslutningsvis knöt vi ihop våra tankar i ”helklass” och hann nudda vid frågeställningen ”Kan man rangordna rättigheter”, en frågeställning som kräver att eleverna använder, inte minst, den metakognitiva förmågan.

I kunskapskraven för Geografi åk 6, lyfts analysförmågan och den kommunikativa förmågan fram i kunskapskraven.

• Eleven för resonemang om orsaker till och konsekvenser av ojämlika levnadsvillkor i världen
• Eleven ger då (enkla och tillviss del/utvecklade och relativt väl/välutvecklade och väl) underbyggda förslag på hur människors levnadsvillkor kan förbättras.

Som pedagog måste jag ge eleverna möjlighet att öva det vi bedömer och bedöma det vi övar. Som pedagog måste jag ha höga förväntningar på eleverna och ge eleverna möjlighet att träna sina förmågor, men jag måste även ge alla elever stöd i arbetet med att utveckla förmågorna.

För det är i mötet mellan höga förväntningar och rätt stöttning som lärandet sker.

Tills nästa gång vi ses ska pedagogerna få läsa kapitlet om stödstrukturer i undervisningen i Göran Svanelids bok ”De fem förmågorna i teori och praktik” och i tanken ha med sig följande frågeställningar:

• Vilka Stora Frågor kan jag väcka i mitt arbetsområde? (CI, syftestext, Kunskapskrav)
• Vilka olika stödstrukturer kan jag använda för att stötta/utmana eleverna i deras lärande?
• Hur kan stödstrukturer användas för att skapa ”uppgifter med fler möjligheter” istället för ”fler uppgifter”?

Frågeställningar vi kommer arbeta vidare med nästa gång vi ses – kollegialt lärande när det är som allra bäst!

Avslutar med att lyfta fram ännu ett citat ur Skolverkets rapport – har du inte läst den så gör det! Ps. Det ”räcker” att läsa sammanfattningen för att få en god överblick över rapportens kärna!

Inga av de betingelser i undervisningen som i rapporten konstaterar gynnar höga prestationer, faller utanför ramen för vad som aktuell forskning hävdar kännetecknar förutsättningar för ett gott lärande. Det är sålunda betingelser i undervisningen som bör komma samtliga elever till del, och på så vis främja elevers kunskapsutveckling på alla nivåer  Ur ”Högpresterande elever, höga prestationer och undervisningen”

Frågor att själva reflektera kring i din undervisning

Hur förmedlar du höga förväntningar till eleven?

Hur utmanar du eleven utifrån där eleven befinner sig?

Hur stöttar du eleven utifrån där eleven befinner sig?

När plan A inte funkar…

Som många av er som följer min blogg och mina elevers arbete redan vet, så har en majoritet av mina elever annat modersmål än svenska. Jag har elever med annat modersmål men som är födda i Sverige. Jag har elever med annat modersmål som har bott i Sverige en del av sitt liv men jag har även elever som är nyanlända och som har bott i Sverige i mindre än ett år.

När jag var uppe i Stockholm och föreläste på SETT-mässan träffade jag en lärare som sa till mig ”Dina uppgifter är så bra för de är så tydliga och strukturerade”. Jag blev oerhört glad när hon sa det, för en av mina viktigaste pedagogiska tankar, är att min undervisning ska vara så strukturerad, så tydlig och så synlig som möjligt, både för min skull, men framförallt för elevernas skull.

När jag skapar uppgifter utgår jag alltid från förmågorna kopplade till kunskapskraven. Vilka förmågor är det som eleverna ska utveckla i detta arbetsområde och hur ska jag lägga upp lektionerna för att eleverna ska kunna öva dessa förmågor så mycket som möjligt?

Jag försöker alltid skapa så mycket stöd jag bara kan till mina elever, för att de själva ska känna att de är så självgående som möjligt. Elever som spenderar lektionen med att räcka upp handen och vänta på läraren, ges givetvis sämre förutsättningar för att öva sia förmågor, än de elever som, med stöd av sina kamrater i basgruppen, kan arbeta vidare och lösa många av de frågeställningar som uppkommer inom basgruppen.

Detta gör att jag som lärare får större möjlighet i klassrummet, inte bara att fokusera på de elever som behöver mest stöttning, utan även får möjlighet att lägga tid på diskussioner och samtal med de elever som blir inspirerade av, och behöver utmanas med, ytterligare frågeställningar som kan bidra till fördjupning och breddning av deras befintliga kunskaper.

Det senaste året har antalet nyanlända i de klasser jag undervisar ökat och strax efter påsklovet välkomnade jag två nya elever i en av mina åttor, två elever som har gått i förberedelseklass i ca. ett halvår, men som nu går med klassen på ”heltid”. Dessa elever har givetvis haft SO på schemat även innan de kommer ut i helklass, men då med stöd av STN – lärare (stöd till nyanlända), som har färre elever/grupp och fokuserar mycket på de centrala begreppen och på att skapa ett sammanhang där eleverna successivt kan lära sig ämnesspråket.

Mina åttor arbetar just nu med rika och fattiga länder, och jag tyckte att jag skapat en uppgift där jag tänkt både struktur och tydlighet. Uppgiften hittar ni här. Uppgiften hittade jag på Gapminders sida. Eleverna skulle utgå från 16 länder, skaffa sig en överblick över dessa 16 länder för att i nästa steg kunna resonera kring vilka faktorer som är viktiga för om ett land anses ”rikt” eller ”fattigt”, visa hur de tänker och resonerar kring fattigdom och rikedom.

På lektionen i tisdags var det dags att starta med uppgiften. Vi gick igenom den i helklass och eleverna slog upp sina chromebooks.

”Men Lotta, vad är en faktor?” ”Ja alltså, något som är viktigt, något som har betydelse för ett lands utveckling. Något som man kan räkna in när man diskuterar vad det är som bidrar till att ett land är rikt eller fattigt”. Jag försökte utveckla mitt svar på så många olika sätt som möjligt.

Jag gick fram till de två nyhanlända eleverna. Såg att de satt på Wikipedia och försökte förstå all text som fanns där. De arbetar i samma basgrupp som tre andra elever, och de andra eleverna sa ”Ni kan leta upp medellivslängden på länderna, det är nog enklast, så kan vi ta och plocka ut fakta ur texterna på internet”.

De nyanlända eleverna nickade. Resten av tiden som var kvar satt de och skrev siffror på ett papper.

Någonstans så gnagde det i mig. Sjutton också! Jag hann inte med att gå runt i grupperna och utmana de som ville utmanas, och jag lyckades inte heller se till att de som behövde stöttning fick tillräckligt med stöd för att klara av uppgiften. Istället för att jämföra många spännande faktorer, fick de nyanlända eleverna tillbringa lektionen med att skriva siffror på ett papper.

Inte vad jag tänkt.

I onsdags hade jag tid att sätta mig och fundera hur jag kunde strukturera om uppgiften. Eller ändra. Jag insåg rätt snabbt att det handlade inte om att göra om uppgiften, det handlade om att skapa än mer struktur. Jag ställde mig två frågor.

1. Vad var det som var för svårt?
2. Hur kan jag se till att skapa stöttning och struktur som gör det svåra enklare?

Jag började med att konstatera att de sidor eleverna varit inne och letat fakta på var alldeles för svåra för de elever som ännu ej fullt ut behärskar språket. Jag märkte även att de elever som greppar språket till fullo, ändå fastnade på detaljer och faktaletning. Mitt syfte med övningen var ju att de skulle på ett rätt enkelt sätt hitta några faktorer/ land, skriva upp dessa och först därefter börja analysera, diskutera och fördjupa sig. Men en hel del elever gick in i analysdelen och började diskutera varje siffra, varje information de fick fram, vilket gjorde att de fastnade, fick ingen överblick och kom inte heller vidare.

Vad var det jag egentligen var ute efter? Jag var ute efter att eleverna skulle få en översikt och ett underlag för vidare diskussion. Hur kunde jag hjälpa eleverna att skapa denna översikt? Jag bestämde mig för att ta fram en pålitlig vän – stödmallen. Helt enkelt en mall där jag skrev ner de 16 länderna och skrev ner 5 faktorer som jag ansåg att eleverna kunde tjäna på att ha med. De fem faktorerna var:

1. Befolkningsmängd
2. Medellivslängd
3. Tillgång till vatten
4. Antal barn som går i skola/antal år
5. Demokrati eller diktatur

För många elever är det lätt att ”fastna i informationsdjungeln” och jag letade upp sidan Världskoll.se. En bra och lättöverskådlig sida för att jämföra hur det är att leva i olika länder.  Till på köpet en sida som använder sig av mycket illustrationer, korta faktarutor och även flippar för att eleverna ska kunna fördjupa sig i de olika ländera och deras utveckling.

I fredags kom jag tillbaka in i klassrummet. Med stödmallar uppkopierade. Jag delade ut Chromebooks till alla och tillsammans gick vi in på världskoll.se. Samtidigt tog jag upp samma sida på smartboarden. Överst på stödmallen stod det Kina. Tillsammans tog vi oss steg-för-steg igenom och fyllde i all information om Kina. Därefter var det elevernas tur.

Stödmall för struktur, stöd och överblick!

Jag såg i ögonvrån hur de nyanlända eleverna började skriva. Och läsa. Och skriva. Och läsa. Jag log. Ett gäng längst ner räckte upp handen. Jag gick dit. ”Lotta, vi hade ju några andra faktorer än just dessa, men vi lägger till de faktorer vi vill ha med. Vi tycker det är viktigt att undersöka när landet var i krig senast. Och hur många som har tillgång till Facebook och Twitter”.  Jag blev nyfiken. ”Vad spännande, varför anser ni det är viktigt?”. ”Jo, men det säger ju mycket om hur pass stark yttrandefriheten är i ett land och det tycker vi är viktigt att ha med när vi sen ska jämföra. Det säger mycket om graden av demokrati i ett land”. Jag ställde följdfrågor. Vi bollade tankar. Diskussionen fortsatte.

Jag tittade i ögonvrån. Mina nyanlända elever hade snart fyllt hela första sidan. Jag gick dit. ”Hur går det”? De sken upp. ”Det går jättebra! Vi klarar oss själva”. Och så ytterligare ett leende 🙂

Stöd och struktur skapar möjligheter för alla elever!

Senare samma dag fick jag frågan på Twitter om inte för mycket struktur, för mycket styrning, tar bort motivationen och möjligheten till att själv få improvisera och utforska. Jag tänker så här. Om jag utgår från de elever som behöver mest stöd, och skapar lektioner utifrån deras förutsättningar, så skapar jag möjlighet för alla elever att lyckas. Det innebär inte att alla elever arbetar med uppgiften på exakt samma sätt. Men det innebär att alla elever har en möjlighet att arbeta med uppgiften utifrån sina förmågor, sin förförståelse och sina förutsättningar.

Struktur, tydlighet och stöd tar inte bort motivationen. Struktur, tydlighet och stöd skapar möjlighet för eleven att lyckas. Och en elev som känner att hen lyckas, blir en elev fylld av motivation, nyfikenhet och som fylls av en lust till fortsatt lärande!

Så tänker jag 🙂

Ps. Stödmallen kommer fungera som ett verktyg, ett stöd, i elevernas fortsatta diskussion och resonemang. Fortsättning följer…

 

Vad är vad? Dags att reda ut begreppen!

Men om dina elever tar del av all information innan de kommer till lektionen, vad gör du då på lektionen? Ja, det var en fråga som jag fick av en kollega när jag började flippa mitt klassrum. Den tanke många har när man säger ”flippat klassrum” är ju just den delen av faktaöverföring som nu sker utanför klassrummet, innan lektionen. Jag misstänker att det är fler än jag som flippar sitt klassrum som har fått den frågan, för som ett brev på posten så gick  Flipped Learning Network för några månader sedan ut med en definition där man skiljde på begreppen flippat klassrum och flippat lärande. 

I denna definition av det flippade lärandet, så fokuserar man just på de aktiviteter som sker i klassrummet. För det verkliga arbetet börjar ju när eleverna väl kommer till lektionen och ska bearbeta det material de tagit del av hemma. Dessa ”4 pelare” kan man fördjupa sig i, antingen via Flipped Networks definition ”4 pillars of F-L-I-P”, eller via Karin Brånebäcks fantastiska blogginlägg ”Flippat lärande-fyra pelare”. Jag känner inte själv att jag just nu ska gräva djupare i varje pelares innebörd, kommer säkert i ett senare blogginlägg, men skillnaden Flippat Klassrum och Flippat Lärande har aldrig varit några problem för mig. Varför inte?

Jo, i mitt flippade klassrum har fokus ända sedan start handlat om pedagogiken i klassrummet, inte om tekniken runt omkring. Flippar, redigeringsverktyg, skärminspelningsprogram är verktyg, men inte de enda. Jag utgick från Big 5 och språkutveckling. Flippat klassrum kom först i tredje hand, men har visat sig vara ett fantastiskt verktyg för att utveckla förmågorna och språket hos eleverna. De fyra pelarna handlar just om detta. Att skapa en strukturerad undervisning, med ett klassrum som tillåter det kollaborativa lärandet, där fokus flyttas från läraren till lärandet och där flippen är lika mycket mental som fysisk. För både läraren och eleven.

Jag är glad att det numera finns en definition av vad det Flippade Lärandet innehåller, det gör att man lättare kan förtydliga för föräldrar, nyfikna kollegor, rektorer och elever vad det egentligen är som äger rum i mitt klassrum 🙂 Men pass på, det finns fler begrepp vi behöver bena ut.

Sams och Bergman pratar om Flipped 2.0 och om Flipped Mastery – vad innebär dessa begrepp då? Jo, egentligen handlar det helt enkelt om att det flippade klassrummet hela tiden utvecklas och är i ständig förändring. Jag säger alltid när jag är ute och föreläser att det är viktigt att man anpassar det flippade klassrummet och det flippade lärandet till just sina elever och deras behov. Flipped Mastery har jag förstått, efter att ha varit på FlipCon, blir allt vanligare i USA. Men inget som jag kommer att testa på mina elever, åtminstone inte just nu.

Flipped Mastery handlar om att varje elev ska få en möjlighet att helt lägga upp sin egen undervisning, sina egna kurser, och genom att ta del av flippar och arbeta i sin egna takt på lektionen, kunna i så stor utsträckning som möjligt, individuellt bestämma när han/hon ska lära sig, i vilket tempo, och själv bestämma när man är redo att visa sina kunskaper för läraren.

Flipped Mastery – schema

Det finns flera anledningar till varför jag inte skulle låta mina elever testa detta, en av de största anledningarna är att jag vill att mina lektioner fylls av utvecklande diskussioner som breddar och fördjupar elevernas lärande, dessa diskussioner sker i basgrupper, men vad skulle hända om alla elever arbetade med olika uppgifter? Då är vi tillbaka i ett klassrum där för lite tid läggs på det kollaborativa lärandet och för mycket på det enskilda…Sams och Bergman var dock noga med att poängtera att Flipped Mastery är bara ett sätt att utveckla det flippade lärandet.

Jag var på en annan föreläsning som passade mig som handen i handsken. Den hette ”So you flipped your classroom  – now what – Peer Instruction”. Denna föreläsning hölls av Troy Faulkner och Rob Warneke och jag kände direkt igenom mig i deras beskrivning av hur de flippar sin matematik-undervisning. Deras peer-instruction är i stort sett det samma som mitt arbete med basgrupper. De låter eleverna tillsammans i grupper diskutera flippar, lösa problem, sammanfatta, utveckla och fördjupa sina tankar. En sak som jag direkt kommer att använda från föreläsningen är deras sätt att låta eleverna arbeta efter det att de sett en flipp.

När eleverna kommer tillbaka till klassrummet får varje grupp (låt säga att de har fyra grupper) en fråga att arbeta med utifrån flippen de sett hemma. Hela gruppen måste vara aktiv, anteckna och vara med och diskutera frågan, för när de arbetat klart med frågan låter Troy och Rob en elev ur varje ”basgrupp” gå vidare till nästa grupp för att förklara sin grupps svar. Eleverna i basgruppen vet inte i förväg vilken elev som väljs ut av läraren att förmedla kunskapen vidare till nästa grupp, således är det viktigt att alla elever är delaktiga i diskussionen, antecknar och är aktiva under diskussionen i basgruppen.

Detta tips tar jag med mig och tänker testa till hösten 🙂 Jag gillar tanken att det är en elev som får i uppgift att förmedla, inte sin kunskap, men sin basgrupps kunskap, vidare till nästa grupp. Då är det inte en person som blir utpekad, utan hela basgruppen måste ta ett gemensamt ansvar för att deras svar ska vara så utförligt som möjligt!

Japp, många nya begrepp blir det. Men det hänger som vanligt inte på vad vi kallar det – utan vad vi gör av det! Att vi är medvetna om att det Flippade klassrummet består av ett flippat lärande och att det flippade lärandet måste skräddarsys efter ens egna elever och klasser. En klass kanske skulle fixa Flipped Mastery alldeles utmärkt och fortfarande finna samarbetspartners och diskussionstillfällen, medan andra klasser behöver mer styrning och en gemensam utgångspunkt. Och tro inte att begreppen tar slut här…jag har inte ens nämnt Gamification och andra delar i det flippade klassrummet som blir allt vanligare på andra sidan Atlanten…

Men lugn, nu är det dags att avrunda för idag! Jag uppskattade verkligen Troy och Robs föreläsning, kanske för att jag direkt kunde applicera det de sa till mina elever och mitt egna flippade klassrum. Tydligt är dock, att det flippade klassrummet finns i alla smaker och storlekar, det gäller bara att hitta sin favorit!

Och du – det är  fritt fram att provsmaka!

Peer-instruction – that’s why!

 

 

Stöd och struktur i Mitt Flippade Klassrum

Under dagens riktade skrivning utgick de flesta elever från frågeställningen ”200 år som förändrat världen – förr, nu och sen då?”. Eleverna har utgått från en flipp från Gapminder, som beskriver hur världen har utvecklats under de senaste 200 åren. På lektionen har eleverna fått utgå från denna fakta och arbetat tillsammans i sina basgrupper utifrån de frågeställningar ni finner i det länkade blogginlägget.

När eleverna kom till skrivningen idag så gick vi igenom vilka förmågor eleverna ska visa och jag bedöma, också denna information har eleverna fått i förväg på sin blogg, och ni hittar det i inlägget som är länkat ovan. Dessa förmågor kopplar jag till fakta (centralt innehåll) och visar denna koppling genom att på tavlan rita upp 3 bilder som ”stöd” samt ge eleverna begrepp som de kan använda i sitt resonemang.

För lärare som är ovana att arbeta med stödstruktur och begreppsmallar kanske detta kan tyckas vara att ge eleverna ”för mycket” hjälp. Men fundera ett varv till – vad är det vi ska bedöma eleverna i? Deras förmåga att memorera fakta, eller deras förmåga att föra underbyggda resonemang, se orsaker och konsekvenser, se samband, resonera och utveckla? Detta betyder inte att fakta på något sätt blir ”oviktig” kunskap, men fokus blir på att kunna använda den. Eleven måste ha god kunskap i vad de olika begreppen innebär, men genom att synliggöra begreppen så stöttar jag eleverna i deras tankar när de ska utveckla sitt resonemang. Eleverna visar att de förstår orden och begreppen genom att använda dem i ett sammanhang, i sitt resonemang, istället för att jag testar elevens förmåga att memorera begrepp.

Jag är ingen konstnär, men det behöver inte vara så krångligt 🙂 Eleverna får rubriken på den riktade skrivningen (den har de även fått tidigare på sin blogg) jag ger eleverna förslag på begrepp som de kan använda i sitt resonemang samt att jag ritar upp bilder som de känner igen från Gapminder och som de arbetat med på lektionen. Dessa bilder är som stöd för tanken hur de ska resonera kring utveckling över tid. Sista bilden handlar ju om framtiden – hur tror de själva att världen kommer utvecklas?

Men gör alla dina elever samma sak? Bedömer du alla elever utifrån samma bedömningsuppgift och hur anpassar du i så fall ditt formativa klassrum till varje elevs kunskapsnivå? Mycket berättigade frågor. Syftet med denna blogg är ju att jag konkret vill visa hur jag överför mina tankar till min undervisning, så tillbaka till era frågor.

Nej – alla elever utgår inte från samma bedömningsuppgift och Ja – jag anpassar stödmallar och uppgifter till elevens språk- och kunskapsnivå.

I mitt klassrum har jag några elever som är såpass nyanlända till Sverige att de har UAF-stöd. I praktiken så innebär det att 1 av 3 lektioner i veckan har jag en extra resurs i mitt klassrum som arbetar tillsammans med dessa elever, t.ex. går igenom texter, begrepp och uppgifter. Men räcker en lektion av tre? Naturligtvis inte. Jag måste anpassa undervisningen även de övriga lektionerna. Dessa elever saknar än så länge stora delar i det svenska språket. Deras språkliga begränsningar gör att de har svårt att förstå såväl detaljer som helhet. Begrepp som industri, råvaror, medellivslängd, export och import är givetvis svåra ord, men dessa elever saknar även vardagliga ord som behövs för att t.ex. kunna föra ett resonemang kring dessa begrepp.

Detta är givetvis en enorm utmaning i mitt klassrum. Hur möter jag dessa elever utifrån deras behov? Det är viktigt att möta eleverna utifrån deras egna erfarenheter. Hur ser det ut i deras hemländer? Vad vet de om hur världen ser ut? Hur är klimatet i de länder de kommer ifrån? Är det någon skillnad på hur folk lever på landsbygden respektive i städer i deras hemländer? Utgå från elevernas egna erfarenheter och låt eleverna berätta om hur världen ser ut utifrån deras perspektiv. Kan de jämföra hur det var i deras hemland med hur människor lever i Sverige? Om jag kan koppla elevernas förförståelse till det centrala innehållet vi arbetar med, har jag som pedagog skapat en bra utgångspunkt för att skapa förståelse kring ämnet.

Jag utgår från veckans uppgift så ni får ett konkret exempel. Dessa elever har sett samma flipp som de andra. I tisdags var UAF-stödet inne i klassen och tog med sig tre av eleverna till ett grupprum. Där tittade de på flippen igen, pausade, diskuterade svåra ord, sammanfattade vad flippen handlade om och de kunde ställa frågor. Dock är det svårt för dessa elever att resonera i termer kring ”Hur kommer världen se ut om 200 år, vilka orsaker ligger bakom ditt resonemang, vilken fakta bygger du ditt resonemang på och vilka konsekvenser kommer vi se?”. Dessa elever behöver ofta mer avgränsade uppgifter. Så istället tänker jag:

1. Vad är syftet med övningen?

2. Vilket kunskapskrav är det jag bedömer?

3. Vilka förmågor vill jag att eleverna ska utveckla?

Utifrån dessa tankar bygger jag en anpassad övning och bedömningsuppgift. Övningen bygger jag ofta som en stödstruktur. Göran Svanelid lyfter ofta fram stödstrukturer när han talar om Big5. Vad är då en stödstruktur? Jo, precis som namnet antyder är det en hjälp, ett stöd, för att bringa ordning och reda i elevernas tankar. Skapa struktur så att kunskapen blir synlig för eleverna. Igår lät jag dessa tre elever sitta och arbeta med en stödstruktur som utgick från rika och fattiga länder. Stödstrukturen har jag tagit från Libers material SO-serien, material som Göran Svanelid varit med och arbetat fram. Sedan har jag utvecklat den ytterligare, bl.a. genom att jag lagt till begrepp som eleverna kan använda och sätta in i de olika ”rutorna”.

Klicka på bilden så ser du den i större format 🙂

Eleverna satt och diskuterade med varandra vad orden betydde och var de ”passade bäst”. En utav eleverna sken upp efter en stund och sa ”Lotta, det här är ju enkelt” 🙂 Ja, för det blir liksom enkelt när man utgår från elevens förmågor. När man utgår från där eleven befinner sig och utmanar eleven men samtidigt ger eleven det stöd han/hon behöver – då blir det ”enkelt”!

Vi ska ha höga förväntningar på eleverna. Men samtidigt som vi utmanar, ska vi utgå från där varje elev befinner sig. Det låter rätt så krångligt men det behöver det inte vara. Genom att använda stödstrukturer så ger man eleverna förutsättningar för att kunna utveckla sina tankar. Det är detta som jag benämner som ”ordning och reda” i mitt klassrum! Min uppgift som pedagog och regissör i det formativa klassrummet är att ge varje elev de förutsättningar som just den eleven behöver. Stödstrukturer hjälper alla elever. De bringar ordning och reda i tankarna vilket är en förutsättning för att kunna fortsätta utveckla sitt resonemang – oavsett kunskapsnivå!

Glappet uppstår inte för att vi har för höga förväntningar på eleverna, glappet uppstår när vi har för höga förväntningar och samtidigt inte ger eleverna verktyg och förutsättningar för att lyckas!

Hur det gick för eleverna vid dagens riktade skrivning? Alldeles strålande! De utgick från stödstrukturen, kunde se samband och utveckla dessa samband i flera led. De kunde se orsaker och konsekvenser, redogöra för dessa med hjälp av de begrepp som de fått arbeta med. De fick ge varandra kamratrespons i form av ”2 stars & 1 wish” och därefter gavs de möjlighet att komplettera/utveckla sina texter ytterligare.

Elev som använder sig av stödstruktur under dagens skrivning.

”Jag tror jag fixade det Lotta, det kändes så i alla fall. Nu fattade jag vad jag skulle skriva” sa en av eleverna när han gick. En elev som lämnar ett klassrum med känslan att han har lyckats, med känslan att han har fått rätt förutsättningar för att kunna prestera sitt allra bästa.

Hur kan en fredag avslutas mycket bättre än så?

Bedöm eleverna utifrån samma kunskapskrav. Utifrån samma förmågor. Men anpassa verktygen och uppgifterna utifrån varje elevs förutsättningar. Då ger vi alla elever en möjlighet att lyckas!

Ett vinnande koncept – del 3!

Nu har vi kommit fram till det sista av Östergårdsskolans tre prioriterade mål, formativ undervisning. Som jag nämnt i föregående inlägg är denna benämning helt och hållet min egen, när vi fick målen presenterade för oss så gick detta mål under benämningen BFL. I mina ögon är det dock en fara i att prata i termer av formativ bedömning. Fokus tenderar då att läggas på själva bedömningsuppgiften/uppgifterna vilket i och för sig viktigt. Att bedömningen är formativ, framåtsyftande och tydligt visar vad det är eleven behöver fortsätta att utveckla. Men för mig så rymmer benämningen formativ undervisning mycket mer än enbart själva bedömningstillfället.

Formativ undervisning handlar för mig om flera viktiga saker. Här följer en lista av vad jag anser speglar den formativa undervisningen i mitt klassrum:

• Eleverna är väl förtrogna med vilka förmågor vi bedömer i SO  och vad de olika förmågorna innebär.
• Eleverna vet vilka förmågor vi arbetar med och utgår ifrån under varje lektion.
• Eleverna vet redan innan de kommer in till lektionen vad lektionens syfte är, uppgift vi ska arbeta med. Detta publiceras i förväg på bloggen
• Eleverna vet om det är en lektion då de kommer bedömas, eller en lektion där de får möjlighet att träna inför bedömningstillfälle, även detta publiceras på bloggen
• Eleverna har alltid tillgång till planeringen och där kan de ta del av De Stora Frågorna som kursen utgår från
• Eleverna har tillgång till bedömningsmatris i planeringen där de hela tiden kan se vilka kunskapskrav det är de bedöms efter
• Eleverna använder sig av kamratrespons och feedback kontinuerligt under lektionerna, även då det inte är bedömningstillfälle.
• All feedback/bedömning är formativ och vid bedömningsuppgift ges alltid en framåtsyftande kommentar. Ibland även tillsammans m matris för att förtydliga.
• Inga enskilda prov/uppgifter betyg- eller poängsätts.

Vad man ger ett mål för namn tror jag är oerhört viktigt.  Hade jag varit skolledare så hade jag döpt om BFL  till formativ undervisning och spaltat ner vad detta begrepp innehåller. Jag säger inte att min lista med punkter är det som är ”mallen” för formativ undervisning. Dessa  punkter är saker som jag själv anser speglar min formativa undervisning. Önskvärt vore att skolledare som har formativ bedömning/undervisning som mål tydliggör för kollegiet exakt vad det är man förväntar sig av undervisningen. Precis likadant som vi ska arbeta med eleverna, tydliggöra, synliggöra, strukturera.

Utav Östergårdsskolans tre prioriterade mål är formativ undervisning målet där vi har störst utvecklingspotential. Sitter vi då med armarna i kors och suckar över hur vi ska gå vidare för att öka måluppfyllnaden kring formativ undervisning? Givetvis inte 🙂 På Östergårdsskolan finns en skolutvecklingsgrupp, där även Fröken Flipp ingår, och denna grupp har ett stort inflytande över hur arbetet med skolans prioriterade mål fortskrider. Vi har konstaterat att behovet av att öka den formativa undervisningen på Östergårdskolan finns och hur går vi då till väga?

Steg 1 var att vi bjöd in Göran Svanelid för drygt en månad sedan att hålla en föreläsning och efterföljande workshops i ämnesgrupperna, för att synliggöra vilka förmågor det är som ligger till grund för Lgr11. Innan Göran kom till skolan hade vi läst igenom ett häfte med artiklar, även sådana som är kritiska till Görans sätt att ”förenkla” läroplanen. Detta för att samtliga på skolan skulle ha en förförståelse kring vad Big5 innebär.

För mig är Big5 ett sätt att tydliggöra läroplanen för eleverna. Vad är det eleverna ska kunna? Hur kan vi öva på detta? Vad innebär det när det står i kursplanen att du ska kunna se samband? Redogöra för? Källkritiskt granska? För om eleverna inte vet vad dessa begrepp innebär, ja då är ju risken stor att eleverna inte heller vet hur de ska göra för att nå målen.

I SO-gruppen har vi tagit fram ett ”förmågepussel” där eleverna själva får lägga ut bitarna för att se vad det är som ingår under varje förmåga. Du hittar mer information om förmågepusslet och hur jag arbetar med Big5 här. Ett konkret sätt att synliggöra för eleverna vad det är som ingår i varje förmåga.

Steg 2 kommer nu vara att fortsätta på den inslagna vägen med att synliggöra förmågorna/färdigheterna vi arbetar med, för att på så sätt göra kunskapskraven begripliga för eleverna och  för att på så sätt ge eleverna en ärlig chans att veta vad de uppnår, vad de kan fortsätta att utveckla och framförallt hur de ska göra för att öka sin måluppfyllnad. Egentligen inte svårare än så. Jag kan inte gå in på detaljer då planen för kommande studiedag inte är spikad och då visst jobb kvarstår i skolutvecklingsgruppen med att arbeta fram en konkret och givande dagordning. Jag lovar att återkomma till planeringen av studiedagen i senare inlägg.

En tanke finns även att hela skolan, under en vecka vid uppstart, kommer att lägga tid på att just förtydliga, synliggöra och låta eleverna öva sig i det vi faktiskt bedömer. Öva sig i att resonera. Underbygga argument. Se saker ur olika perspektiv. Redogöra för. Kritiskt granska. Avgöra rimlighet. Använda sig av strategier. Uppgifter som inte nödvändigtvis är kopplat till ett specifikt ämne. Det är viktigt att se att det vi bedömer eleverna i, vare sig det är hemkunskap, matte, svenska, SO, NO eller idrott, utgår mycket från samma förmågor. Olika centralt innehåll. Olika förmågor olika mycket framträdande i olika ämnen. Men det finns en röd tråd. Om vi lärare kan plocka upp denna röda tråd och synliggöra den för eleverna, ja då tror jag att mycket är vunnet redan där!

Jag är så glad att utvecklingsarbetet på Östergårdsskolan kommer inifrån. Det är vi lärare som önskar och har synpunkter på vad det är vi vill utveckla, hur studiedagar ska planeras för att öka vår måluppfyllnad. Vilken typ av fortbildning vi efterfrågar. Skolutvecklingsgruppen, givetvis i samförstånd m ledning, har under året i allra högsta grad varit delaktig i att planera upp studiedagarna. Det var bl.a skolutvecklingsgruppens förslag att ta hit Göran Svanelid. Som tur är har vi en ledning som lyssnar på våra önskningar.

Ett vinnande koncept. Tre tydliga mål. Studiedagar som byggs upp utifrån dessa tre mål. Skuggning som en röd tråd för att plocka upp goda exempel från kollegor som man själv vill testa i sitt klassrum. Våga misslyckas. Våga gå utanför sin bekvämlighetszon. En skolutvecklingsgrupp bestående av lärare som är med och planerar och har ett stort ansvar för genomförda studiedagar. En ledning som lyssnar på lärarnas önskemål.

Har din skola konkreta mål? Hur arbetar ni och synliggör dessa mål? Hur lägger ni upp arbetet på era studiedagar? Vem är ansvarig för innehållet? Har ledningen en dialog med lärarna om behov av kompetensutveckling?  Hur arbetar ni med skuggning? Använder ni och tar tillvara på kollegiets kompetens?

För ska vi skapa Världens Bästa Skola- ja, då måste vi ju börja här och nu!  Arbetet kan inte komma uppifrån eller utifrån- arbetet måste komma inifrån! Så tänker jag 🙂

 

Ett vinnande koncept – Del 2!

I gårdagens inlägg började jag sammanfatta hur Östergårdsskolan arbetar utifrån de tre fokusområdena ledarskap, språkutveckling och formativ undervisning. Fokus låg igår på ledarskap i klassrummet och exempel på verktyg pedagogerna på Östergårdsskolan använder sig av för att skapa struktur i undervisningen. I dagens inlägg kommer fokus ligga på språkutveckling, både hur vi arbetar generellt på skolan med språkutveckling i alla ämnen, och även hur detta genomsyrar min SO-undervisning. Kanske kan du få ett tips eller två att testa själv 🙂

För snart två år sedan hoppade jag på en internutbildning på skolan som leddes av Biljana Mackic och Anna Ljungdahl. Biljana och Anna är Sv/SvA lärare på skolan, förstelärare, handleder i svenska som andraspråk, språkutvecklande undervisning och flerspråkighet i klassrummet genom resurscentrum Kärnhuset i Halmstad. De driver även en blogg, den hittar ni här 🙂

Kursen var inte till enbart för lärare i de teoretiska ämnena utan lika många praktisk/estetiska lärare som teoretiska var med på kursen. Vi utgick från Pauline Gibbons bok Lyft språket, lyft tänkandet. Boken syftar främst till att öka flerspråkiga elevers måluppfyllelse, men kan givetvis lika gärna appliceras på elever med svenska som modersmål. Boken består av många användbara och konkreta tips och förslag på lektionsupplägg och planeringar.

Ett mycket konkret exempel på bokens användbarhet är frågorna som Gibbons presenterar och som jag startar upp varje ny kurs med (kan appliceras på alla ämnen i skolan). Frågorna är bl.a:

• Vad är det du vill att alla elever ska förstå och kunna tillämpa?
• Vad har eleverna för förförståelse, erfarenheter och kunskaper inom ämnesområdet?
• Hur kan du presentera nyckelbegreppen på ett språk som eleverna förstår och utgå från deras erfarenheter?
• Vilka aktiviteter kan användas för att introducera det ämnesspecifika språket och knyta det till sådant eleverna redan vet?
• Om du ”tänker baklänges”, vilka aktiviteter kommer att leda fram till slutmålet?

Något som jag ofta gör i början av ett nytt arbetsområde är att ”inventera” förkunskapen i klassen. Detta kan givetvis med fördel göras digitalt, men än så länge är vi begränsade i användandet av IKT i klassrummet, då vi inte har tillgång till plattor/datorer i den utsträckning som vore önskvärt, men å andra sidan – hur gjorde man innan datorerna uppfanns? 😉 Givetvis går det lika bra med papper! Eleverna arbetar i basgrupper och varje basgrupp får ett stort papper. Sedan börjar de bygga en mindmap utifrån den förförståelse de har av ämnet. Ibland låter jag även grupperna flytta ett steg medurs tills de gått ”varvet runt” och alla papper är fyllda med så många begrepp som möjligt. Ett exempel från förra kursen, när vi skulle arbeta m världsreligionerna, då fick varje basgrupp var sin religion att skriva ner sin förförståelse kring och när grupperna roterade fick alla grupper möjlighet att skriva något begrepp om alla religioner. När basgrupperna gått varvet runt så sätter vi upp pappren och synliggör hur mycket eleverna redan kan. Ett fantastiskt sätt att synliggöra för eleverna den kunskap de redan besitter. Givetvis även också ett fantastiskt underlag för diskussion och samtal i klassen som en bra inkörsport till ämnet. Vilka erfarenheter och kunskaper finns redan i klassrummet? Se till att använd dessa!

Gibbons förespråkar även att man använder sig mycket av grafer, kartor, foton, diagram, tankekartor och bilder för att presentera information på alternativa sätt. Därmed inte sagt att man ska undvika det skrivna. Jag får ofta frågan om jag, i och med att jag flippar klassrummet och använder mig mycket av film, helt hoppar över att läsa texter? Absolut inte. Mina elever läser mycket texter av olika slag och med olika syften, ett syfte kan vara att vi läser en text som ska analyseras utifrån ett källkritiskt perspektiv. I Mitt Flippade klassrum så läser vi texterna högt tillsammans och innan vi läser en text så förbereder jag eleverna inför potentiella språkliga, kulturella eller begreppsmässiga svårigheter.

Låt säga att vi läser om antiken. Då kan begreppet ”amfiteater” vara svårt för en elev att förstå, men för en elev som inte har svenska som modersmål är det inte heller säkert att denne vet vad ”sluttning/sluttande” är. Ett sätt för mig att förbereda eleverna på vad texten handlar om är att visa en bild på en amfiteater och peka ut hur den är byggd, att den sluttar, och vad det ordet innebär. Då har eleverna en bild i huvudet som de kan återkoppla till när vi läser texten. Jag kan ju även passa på att fråga om någon känner till någon amfiteater och kanske är det så att någon t.o.m har varit i Rom, eller känner någon som varit i Rom. Vi har även sån tur att i parken utanför skolan finns det en liten amfiteater uppbyggd, så jag brukar helt enkelt ta eleverna på en promenad dit. Då får de ju även fysiskt känna hur det är att stå och sitta i en sluttning. Ja, jag tror ni förstår tanken på att förbereda eleverna på det de kommer möta i texten 🙂

Språkutvecklingskursen höll på kontinuerligt under lite drygt ett år och mellan gångerna gjorde vi olika språkutvecklande aktiviteter i våra klassrum som vi sedan reflekterade kring och utvärderade. Vad hade gått bra? Vad kunde vi göra annorlunda? Vilket kommer vi fortsätta med i vårt klassrum? Det var oerhört givande att sitta och diskutera t.ex. med idrottsläraren hur han använder sig av språkutvecklande aktiviteter i klassrummet och synliggöra  hur oerhört viktigt språket är i t.ex. hemkunskap.

För så är det ju. Språk ger makt. Utan språk är man maktlös. För att kunna bygga en kunskapsbank, för att kunna nå målen i kursplanen, för att kunna klara sig i livet utanför skolan, krävs det att man äger ett språk. Det är nämligen inte självklart för alla. Jag har mött elever som är språklösa. Som kommit sent till Sverige och som inte lärt sig så mycket svenska ännu, men som inte heller, av olika anledningar, fått med sig ett modersmål. Elever som kanske aldrig gått i skolan. Elever som flyttat mycket och inte rotat sig såpass länge på ett ställe att de äger ett språk. För ett språk är ingen självklarhet att man bara ”har”. Ett språk måste man äga. Dessa elever har det oerhört tufft. Tänk dig själv, att vara språklös. Att sakna språk är att vara maktlös.

Därför anser jag att Östergårdsskolans fokusområde språkutveckling är så oerhört viktigt. Och mycket tack vare det arbete som Anna och Biljana lagt ner, både genom nämnda kurser men även under genomförda studiedagar med hela kollegiet, så genomsyras Östergårdsskolans klassrum av aktiviteter och undervisning med fokus på språkutveckling. I alla ämnen.

Arbetet är givetvis alltid under ständig utveckling. Man kan alltid bli bättre på att synliggöra språket i alla ämnen. Min ämnesgrupp, SO, använde en ämneskonferens för ett tag sen för att läsa igenom skolverkets Greppa språket . Här kan du läsa mer om arbetssätt som stärker inlärningsprocessen, i synnerhet för flerspråkiga elever, och här ges exempel på verktyg som underlättar för läraren att möta dessa flerspråkiga elever. Klickar du på titeln ovan så kommer du till skolverkets pdf- fil och kan lätt ladda hem och använda, varför inte som diskussionsunderlag på ert nästa A-lags möte?

Språket i SO-ämnena kräver att eleverna ska kunna beskriva, förklara, analysera, tolka och värdera – det är viktiga begrepp att lyfta fram och synliggöra som SO-lärare. För om man som elev inte vet vad begreppet tolka betyder, hur ska man då veta hur man ska gå till väga? Vad det innebär? I skolverkets skrift lyfts de olika specifika ämnesspråken fram, ett ypperligt diskussionsunderlag vid ämnesträffar! Vilka begrepp är centrala i just ditt ämne och hur synliggör du dessa begrepp för eleverna?

Vi är inte alla lärare i svenska eller svenska som andraspråk, men vi är alla språklärare! Vilka förutsättningar ger du dina elever att greppa språket i just ditt ämne?

Pauline Gibbons ”Lyft språket, lyft tänkandet”

Svarta tavlan används numera till att synliggöra begrepp – här ett färdigvuxet begreppsträd som innehåller ord från kursen i religion. När nästa kurs startar börjar vi bygga ett nytt träd, de ”gamla” begreppen hamnar på en plansch i klassrummet, fortfarande synliga för eleverna. Genom att återkomma till begreppen även i andra sammanhang bygger man en bredare begreppsförståelse. 

Ett vinnande koncept – Del 1!

Hittills har jag lagt mest tid på att berätta om vad som händer i mitt Flippade Klassrum, de kommande 3 inläggen kommer dock fokuseras på hela Östergårdsskolans 3 fokusområden  – Ledarskap, BFL samt Språkutveckling. Rebellisk som jag är så undviker jag dock benämningen BFL, allt som har ordet ”bedömning” i sig är jag rädd för tenderar att fokusera enbart på själva bedömningsmomentet/momenten. Därför har jag självmant döpt om detta fokusområde till Formativ Undervisning, om mina chefer godkänner min omformulering eller ej förtäljer inte historien 🙂 Men som sagt, om jag uppmanar mina elever att hela tiden tänka utanför boxen så kan ju inte deras fröken vara sämre! Det första fokusområdet jag ska presentera här är ledarskap. 

Bland de första studiedagarna i höstas fick vi möjligheten att ta del av en föreläsning på skolan med Urban Hansson. Urban Hansson har en bakgrund inom försvaret och har under de senaste tio åren coachat lärare i deras ledarroll i undervisningen. Jag är dock kluven till frågan huruvida f.d militärer har den bakgrunden som behövs för att coacha i ett klassrum. Vad sänder det för signaler? Att klassrummet är ett slagfält? Nä, skämt åsido, Urban har fantastisk lång erfarenhet och en källa av kunskap att ösa ur då det gäller ledarskap. Men ibland funderar jag kring varför man inte oftare bjuder in lärare som har lika lång erfarenhet av ledarskap, fast i klassrummet. Att ta del av deras autentiska historier om vad som fungerat och vad som inte fungerat i deras klassrum, vore en stilla önskan från Fröken Flipp…

Mycket av det Urban pratade om var användbart. Bl.a så anammade mitt arbetslag  basgrupps-modellen. Alla våra elever i arbetslaget sitter på bestämda platser, varje lektion, och alla klassrum är möblerade på samma sätt. Efter snart ett år med basgrupper kan vi konstatera att det är ett bra sätt att arbeta för gruppen lär känna varandra under de ca 10-12 veckor de har samma placering. Samarbetet underlättas av att grupperna inte hela tiden ändras för varje lektion. För våra sexor var även basgrupperna och de fasta placeringarna en trygghet och skapade fasta ramar och struktur. Oerhört viktigt, speciellt när de ”små” sexorna kommer upp till högstadiet.

Däremot så kan det vara en nackdel att alla klassrum möbleras likadant (bänkrader tre och tre). I mitt klassrum är jag inte riktigt tillfreds med att bänkarna är vända framåt utan hade hellre velat ha små ”öar” i klassrummet. Syftet med basgruppsplaceringen var just att skapa struktur och tydliga ramar och det målet har vi uppnått. Nästa steg blir att se över hur vi ska placera basgrupperna i klassrummet för att öka måluppfyllelsen, detta arbete kommer vi starta upp nu under våren för att sjösätta till hösten.
Det är viktigt att basgrupps-tänket genomsyrar varje lektion och att eleverna får tid på sig att arbeta in basgrupperna. Gruppdynamiken i en basgrupp tar tid att bygga upp och när man låter eleverna jobba ihop sig under flera veckor så märker man att basgrupperna har mycket större möjlighet att fokusera på själva uppgiften de ska lösa, istället för att fokusera på dynamiken i gruppen.

Något vi gör och som genomsyrar hela Östergårdsskolan och varje lektion, är vår tydlighet kring uppstart och avslutning av lektion. Varje lektion så finns lektionsplaneringen tydligt skriven på tavlan, dagens datum och start och stop-tid. Givetvis är det viktigt att man följer denna planering, inte minst både start och stop-tid. Eleverna ska kunna se det som läraren har planerat för lektionen. Många lärare har även en flödesskrivning i början av varje lektion, några minuter då eleverna skriver i en bok om egentligen vad de vill. Ibland ges ett ämne, mina elever i engelska har t.ex. en ”Yesterdays book”, och lektionen startas med att eleverna skriver 3-5 minuter, på engelska, helt enkelt vad de gjorde i går 🙂 Ett bra tips till alla engelsklärare! Ämnet ”Yesterday” tar ju liksom aldrig slut 😉 Ibland låter jag även eleverna läsa upp för varandra i basgrupperna vad de skrivit. På detta sätt har de både skrivit, talat och lyssnat på engelska inom de första tio minuterna av lektionen. Om någon skulle komma några minuter för sent så störs inte t.ex. genomgångar, och den som kommer sent behöver inte fråga vad han/hon ska göra, alla elever vet att det är ”Yesterdays book” som gäller. Denna bok är ingen jag samlar in och bedömer, syftet med denna bok är helt enkelt att skapa en språkutvecklande övning som bidrar till struktur av uppstart i klassrummet.

Avslut av lektionen är egentligen inget märkvärdigt. Alla elever står bakom sina bänkar, man suddar och ser till att det ser snyggt ut på sin bänk, sen samlar man hela klassen och får tystnad innan man säger hej då och tackar för dagens lektion. Inget märkvärdigt, men oj så viktigt. Att inte bara säga ”Jaha, då slutar vi då” och släppa iväg eleverna i en faslig röra ut ur klassrummet. Skapa en struktur hur dina avslut ska se ut. På fredagar, sista lektionen, avslutar mina åttor med att sjunga ”Nu är det slut för idag” 😉 Jag vet, dagissången nr 1, men om jag mot förmodan skulle glömma att sjunga en fredag är eleverna snabba att påminna mig. Ibland är det faktiskt rätt skönt att som tonåring få lov att vara lite ”barnslig”. Eleverna kan sucka, men jag ser att de ler och sen sätter de igång och sjunger och klappar i takt. Jag har skapat en tradition och eleverna förväntar sig att den följs. Struktur.

Något som Urban sa och som jag dock är kritisk till är uttrycket ”Inget leende innan lucia”. Jag förstår tanken bakom, men som sagt, jag är lärare och jag älskar tiden jag har tillsammans med eleverna i klassrummet. Mitt sätt att leda mitt klassrum har inget med avsaknad av leende att göra eller ej, jag leder mina elever med ett stort leende på läpparna. Varje dag. Mitt klassrum består inte av kadetter jag ska drilla i att göra exakt som jag gör, mitt klassrum består av tonåringar som jag vill inspirera och överföra lusten till lärande. Ett av mina verktyg är just mitt leende. Jag använder mig av det verktyget på ett högst medvetet sätt, det har inget att göra med att jag vill vara en ”kul lärare”, jag leder med struktur, ramar och ett leende! Jag säger inte att det är fel att man som pedagog väljer att leda utan ett leende, men jag säger bara att var och en har en egen ledarstil och det vore farligt att kräva att alla lärare ska leda på samma sätt.

Jag tror inte på att man kan säga att det finns en ledarstil som passar alla. Jag ändrar min ledarstil beroende på vilken klass jag har, årskurs, vilka elever, hur länge jag haft gruppen, vilket förhållande jag har till eleverna, hur väl känner vi varann. Jag lär alltid mina elever det latinska citatet Do Ut Des. Jag ger, på det att ni ger. För mig handlar ledarskap om att våga lämna över ledarrollen till eleverna. Mitt ledarskap ska vara så tydligt att jag inte ens behövs i klassrummet. När mina elever sitter i basgrupper och arbetar låter jag dem sprida ut sig i skolan, i grupprum, uppehållsrum, bänkar, ja helt enkelt där de vill sitta. Jag går runt till basgrupperna, men kan inte vara på alla ställen samtidigt. Här ser jag väldigt tydligt om jag lyckats i mitt ledarskap eller ej. Vad händer när jag lämnar en grupp och går vidare till nästa? Egentligen handlar inte ledarskap om hur väl du kan leda en grupp när du är närvarande, utan hur väl en grupp klarar av att leda sig själv när inte du är där. Vilka verktyg har du gett eleverna? Vilken struktur och vilka ramar? Vet gruppen vad den ska gör, hur den ska göra det och vad som förväntas?

För mig handlar inte ledarskap om en envägs-kommunikation. För mig handlar ledarskap i allra högsta grad om delaktighet. Jag ger på det att ni ger. Förtroende. Tydlighet. Ramar. Struktur. Och ett stort leende som pricken över i:et!

Fundera över vilken ledarstil som passar dig?

Detta var en liten kort presentation av mina tankar kring vårt ena prioriterade mål. Jag kommer i nästa inlägg berätta mer hur vi arbetar med språkutveckling och sedan även hur vi arbetar med formativ undervisning. Ni kommer också få ta del av hur Östergårdsskolans arbete med skuggning gått till för att öka vår måluppfyllnad kring dessa tre mål. Hoppas ni finner det användbart – kanske ett tips att visa skolledare på din skola? En skola utan tydliga mål blir en skola utan ramar och struktur – och hur kan man kräva att arbetet i klassrummen genomsyras av ramar och struktur om inte skolan bygger sin verksamhet utifrån samma tanke?

Är du nyfiken på att ta del av Urban Hanssons föreläsning så hittar du den nedan.

 

Nytt arbetsområde – så här tänker jag!

På min förstelärar-intervju för drygt en vecka sedan fick jag frågan ”Om vi är elever i ditt klassrum och vi ska starta upp ett nytt arbetsområde – hur presenterar du det då?”. Jag svarade ”Asch, det har jag ju gjort redan innan ni kommer in i klassrummet” 🙂

Nu vet jag ju inte än om jag fått jobbet, så jag vet inte om rektorerna och verksamhetsutvecklaren som intervjuade mig tyckte det var en bra idé, men hur som helst, det är min idé och jag gillar den! Tänkte berätta och visa hur jag gör så får ni avgöra om ni tycker det är hiss eller diss 🙂

Förutom mitt ”vanliga” klassrum så har jag ett virtuellt klassrum. Jag har en blogg, sobloggalfa, och en Facebooksida, SO-Alfa, där jag kommunicerar och interagerar med mina elever. För det handlar inte om en envägs kommunikation – eleverna är precis lika aktiva som jag är, inte minst på Facebooksidan. När jag ska starta upp ett nytt arbetsområde så tar jag både bloggen och Facebooksidan till min hjälp.

Nu har jag suttit i dagarna och satt ihop ett nytt arbetsområde som jag har valt att kalla ”Människors olika förutsättningar”, i ämnet geografi. Jag har valt att skapa planeringen i ett dokument i Google drive. Detta är ett enkelt och smidigt sätt att skapa ett dokument och sen med en knapptryckning kunna dela det med mina elever på deras Facebooksida. Google drive har även andra fördelar, dokumentet sparas automatiskt så fort jag gör en ändring i det, jag har tillgång till det överallt, i mobilen, hemma, på jobbet, till skillnad från om jag sparar det i hemkatalogen på skolan, då kommer jag inte åt dokumentet hemma.

Är man flera lärare som jobbar med samma planering kan man ha flera personer som har skrivrättigheter i dokumentet och man kan således sitta hemma på var sitt håll och arbeta med samma dokument.

Efter att jag skapat min planering trycker jag på Dela och sen delar via deras Facebooksida. Då kommer den upp i deras nyhetsflöde och de kan lätt gå in på Facebooksidan och klicka in på länken. Igår la jag ut planeringen på deras Facebooksida och det dröjde inte många minuter innan en elev hade gått in och länkat bild och kommenterat. Jag möter eleverna på deras spelplan, de behöver inte leta efter informationen via någon skolportal, min planering dyker upp i flödet där de befinner sig. Curling? Tja, men varför inte? Om inte berget kommer till Mohammed så får Mohammed komma till berget liksom…Så tänker jag 🙂

Bild som elev länkade på Facebooksidan som verkligen belyser min rubrik ”Människors olika förutsättningar”. En fantastisk bild att plocka fram redan första lektionen och diskutera – det är det jag menar med att kursen börjar redan innan eleverna kliver in i klassrummet 🙂

Efter att jag delat dokumentet på Facebook skapar jag ett nytt inlägg på bloggen där jag sedan länkar planeringen till. Genom att jag har bloggen så kan jag länka planering och skapa ett ställe där eleverna lätt hittar planeringen. På Facebook försvinner det snabbt i nyhetsflödet. Återigen, både Facebook OCH blogg – är inte det lite mycket curling? Tja, kanske det, men varför inte?

Facebook fyller ett syfte, men jag kan aldrig tvinga mina elever att ha ett Facebook konto. Jag har lyssnat på föreläsare/lärare som säger att de kräver att deras elever har ett Facebook-konto (om de har åldern inne givetvis) men med mina elever så tänker jag att jag aldrig skulle kunna kräva det. Många av mina elever kommer från en annan kultur, tradition och religion. Det är inte självklart att alla mina elever får lov för sina föräldrar att ha ett Facebook-konto även om de har åldern inne . Jag vill inte skapa problem för dessa elever så de kommer ”i kläm” mellan skola och hemmet. Däremot kan alla som har tillgång till internet ha tillgång till min blogg. Om inte eleven har internet hemma så har de tillgång till internet i skolan och kan ta del av bloggen där. Jag brukar säga till mina elever att har de inte Facebook måste de vara ännu mer noggranna och ofta gå in på bloggen för att se om den är uppdaterad – har de Facebook länkar jag alla uppdateringar så de får en avisering varje gång något nytt händer på bloggen.

I detta nya arbetsområde har jag lagt in ett blogginlägg där jag dels har delat planeringen men även lagt in en flipp som handlar om rika/fattiga länder. Flippen ska ses utifrån syftet att få en förförståelse, en repetition och en bas, vad betyder det att människor har olika förutsättningar? I inlägget skriver jag även vad vi ska göra när de kommer till lektionen – vi ska skapa en mindmap tillsammans utifrån analysmodellen och se vilka orsaker och konsekvenser vi redan känner till om rika/fattiga länder.

Så tänker jag. Redan innan de kliver in i klassrummet har de tagit del av planering, lektionsinnehåll, de har blivit inspirerade av bilder på Facebooksidan, kunnat titta på flipp och repetera, fått förförståelse om ämnet, varit med och delat bilder och därmed varit med och kunnat påverka innehållet på lektionen. Därefter kliver de in i A18. Redan fyllda med tankar, idéer, funderingar, frågor som de tar med sig och delar med sina klasskamrater.

Så oavsett om de som intervjuade mig tyckte om mitt svar eller ej, så anser jag att detta är ett vinnande koncept! Skapa intresse, synliggör för eleverna vad det är vi ska arbeta med, gör eleverna nyfikna, frågvisa, delaktiga, redan innan de kliver över tröskeln i klassrummet. Eleverna säger att det har skapat en trygghet för dem, de vet vad de ska göra redan innan lektionen. Denna trygghet är viktig, speciellt för de elever där steget in i klassrummet ibland kan kännas stort och tungt, ja för dessa elever så blir steget betydligt mindre!

Visible learning – as simple as that! 

 

#svårareänsåhärärdetinte del 2

Igår funderade jag lite över behovet av att skapa en bilderbok där vetenskapliga teorier och metoder symboliseras med hjälp av bilder. Vadå, tänker ni? Nu måste Fröken Flipp ändå skämta. Eller vad tror hon, att lärare med tre, fyra, ja till och med fem års studier bakom sig, inte klarar av att läsa vetenskaplig litteratur med text? Har hon tänkt att undervärdera sin egna yrkeskår? Låt mig förklara.

Jag har märkt att på min skola finns det olika sorters lärare. En sort som gärna grottar ner sig i forskning och litteratur. Som använder kvällar och helger till att förkovra sig i litteratur och som tycker det är intressant att ta reda på hur de kan implementera forskningen i sina klassrum. Oavsett om det räknas som förtroendetid eller fritid.

Sen finns det lärare som läser forskning och  litteratur. Lite då och då som de kommer över eller som chefen rekommenderar att de läser. Som efter attt de har läst boken inte reflekterar nämnvärt över hur de ska implementera och utnyttja denna nya kunskap i sitt klassrum. Som konstaterar att det jag gör gör jag rätt bra ändå, och fortsätter att arbeta på som man alltid har gjort. Och får samma resultat som man alltid fått. Jag säger inte att det behöver vara dåligt, inte alls. Men det jag säger är att det finns mycket att vinna på att våga testa och förändra. För det  är först när man vågar testa och ändra som man kan räkna med att få nya, spännande resultat.

Sen finns det en tredje sort. Och jag tror de är rätt så många. De som känner att de vill förkovra sig, förändra, men att det finns helt enkelt inte tid. Hur ska jag kunna säga emot dem? När jag har läst litteratur inom Flippat Klassrum har jag gjort det på min fritid. Höstlov, jullov, sommarlov. Man kan inte komma och säga att de som inte läser forskning och pedagogisk litteratur saknar en vilja att utveckla sin undervisning. De kanske bara inte anser att arbetsutveckling ska ske på deras fritid. Här har skolledning ett stort ansvar. Ge lärare tid till att ta del av forskning inom pedagogik. Varför inte använda studiedagar till bokprat om pedagogisk litteratur och hur man kan använda det i sitt egna klassrum?

Jag tror många lärare känner att forskning och litteratur inom pedagogik är för abstrakt. Jag säger inte att den är det. Jag säger att jag tror att många lärare känner att det är för abstrakt. Planera nästa lektion = konkret. Rätta prov = konkret. Kopiera stenciler= konkret. Ge formativ bedömning = konkret (kan i och för sig vara på gränsen till abstrakt för många, detta måste ändras!) Läsa pedagogisk litteratur = abstrakt.

Ta Blooms Taxonomi till exempel. Alla lärare känner till den. En hel del lärare, där ibland jag, ifrågasätter om det verkligen är så att allt lärande sker i steg. Om det inte kan vara så att vissa steg sker samtidigt? Men oavsett så tänkte jag mig att Blooms taxonomi skulle kunna utgöra kapitel 1 i min bilderbok. Kapitel 1. Lärandets progression:

1. Kunskap

2- Förståelse

3. Tillämpning

4. Analys

5. Syntes

6. Utvärdering

Hur kan vi göra denna abstrakta uppspaltning av olika steg i lärandet mer konkret? Hur kan vi se till att implementera detta i klassrummet, genom att använda tekniken som nu finns tillgänglig? De här bilderna sprang jag på på Twitter häromdagen:

 

Här blir det också tydligt att vissa saker återkommer i flera av ”stegen”, vilket i så fall väldigt konkret talar för att medan man t.ex. skapar sig förståelse, övar man samtidigt  på att tillämpa kunskapen och även att analysera den. En tanke jag delar och som jag ser i min undervisning dagligen. Likaväl som förmågorna hör ihop. För att kunna analysera behöver du använda dig av både den kommunikativa förmågan och givetvis begreppsförmågan. Jag tror att det finns en risk med att kunskap beskrivs i olika ”steg”, fakta och förståelse, kunskap och kunskapande går hand i hand!

Här är en annan bild jag hittade via Twitter (vilket BTW måste vara en utav de bästa fortbildningsplatserna som finns för lärare runt om i landet!) På denna bild får läraren tips på appar som han/hon kan använda i sin undervisning för att förenkla, förbättra och fördjupa sin undervisning. Appar som utgår från Blooms taxonomi och kan appliceras på varje steg i lärandet.  Hur konkret är inte det?

Jag tror behovet av att synliggöra lärandet är oerhört viktigt. Inte bara för eleverna, utan synliggöra lärandet även för lärare. För om lärandet, forskning, teorier och metoder blir sida upp och sida ner i en bok finns det risk för att lärare inte anser sig ha tid att förkovra sig i detta. Att de inte ges tid på arbetet till att fortbilda sig. Att läsa forskning och litteratur blir för abstrakt när all tid går åt till att konkret förbereda veckans lektioner.

Därför är det halvt på skämt, halvt på allvar jag tänker mig en bilderbok. Jag tror inte att svenska lärarkåren saknar förmåga att ta till sig och tillämpa forskning. Jag tror svenska lärarkåren saknar tid att ta del av, ta till sig för att sen kunna tillämpa forskningen i sitt klassrum. Varför inte skapa en pedagogisk ”Crash Course”? Tips som lärare direkt kan använda i sitt klassrum. Där ledorden är konkretisera och synliggöra! Förenkla i syfte att förbättra. Först förenkla. Därefter förbättra . Sen fördjupa. 3 enkla steg till att bygga en undervisning utifrån vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. 

Ge lärare konkreta exempel hur vi ska använda forskningen i vår undervisning. Ge oss tid till att omsätta det i praktiken. Ge oss sedan tid och möjlighet att fördjupa oss i de delar vi själva anser bidrar mest till vår undervisning. Det får bli dagens Fröken Flipp tips till skolledare runt om i landet! För tja, #svårareänsåhärärdetinte 🙂

#svårareänsåhärärdetinte

Veckans citat är egentligen enbart en bild. Men ibland säger en bild mer än tusen ord. När jag hashtaggade bilden på Twitter använde jag mig av taggarna #Vygotskij #sociokulturelltperspektiv #kollaborativtlärande och #svårareänsåhärärdetinte

Och så är det ju faktiskt. Svårare än så här är det inte! I mitt Flippade Klassrum viker jag 85% av lektionerna till det kollaborativa lärandet. Gemensamma begrepp som utgör det centrala innehållet tar vi i helklass. Men då har eleverna tagit del av dessa begrepp innan lektionen genom t.ex. en flipp. De kommer med förförståelse och kan vara med och diskutera utifrån sin syn på begreppen. Därefter så övergår vi till att arbeta tillsammans, i mindre grupper, för att tillgodogöra oss den fakta och kunskap vi tagit del av. Varför? Jo, för att det är faktiskt så att 1+1 inte bara behöver vara lika med 2. När två människor samtalar kring kunskap så vidgas bådas perspektiv. De får ta del av andras syn på kunskap och genom att jämföra med sin egna syn skapa nya tankar och komma fram till ny kunskap. Kunskapande.

Det kollaborativa lärandet går direkt att koppla till Vygotskijs sociokulturella perspektiv på lärande. Det är i samspel och i interaktion med andra som vi lär oss. Kollaborativt lärande. Sociokulturellt perspektiv. Min chef älskar när jag svänger mig med fina ord. Men vad sjutton – huvudsaken är ju inte att man kan alla fina ord – huvudsaken är att man vet hur man ska använda det i sitt klassrum! 

Tänk så många som inte arbetar i skolans värld som kan svänga sig med fina ord och peka på vetenskapliga teorier och metoder. Men skulle jag kasta in dessa personer i mitt klassrum så skulle förmodligen 25 stycken hungriga tonåringar sluka dem med hull och hår 😉 För det är en sak att läsa böcker om pedagogik. En annan sak att omsätta det i praktiken!

Jag är helt säker på att jag skulle kunna skapa en bilderbok om vetenskapliga teorier. En bok som visar hur och varför skolan ska baseras på vetenskap.Varför krångla till det? Synliggör vetenskapen för att få fler pedagoger att omsätta den i praktiken. För helt ärligt, svårare än så här är det ju faktiskt inte!